Norska (!!) forskare konstaterar att snus är bra för folkhälsan och med det utrett så öppnar jag snabbt en ny dosa med mitt nya favoritsnus Kaliber för att fira det här forskningsresultatet. Och konstaterar återigen att det från vecka till vecka skiljer sig vad de så kallade forskarna och de så kallade experterna råder oss knegande massa att äta och dricka, för nästa vecka kan kaffe vara livsfarligt igen, eller så är det bra att dricka två droppar mjölk en gång i timmen eller så är det livsfarligt att titta på ett grått moln för det kan påverka synen negativt. Man vet aldrig vad dessa så kallade forskare och experter hittar på för något, men det är bara att plöja igenom Aftonblaskan och Expressen så får du stenkoll på vad som anses vara farligt just nu...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17562426.ab

Verklighetsbaserat, och det är inte någon trevlig berättelse det handlar om, utan en seriemördare som under väldigt lång tid dödar unga, framför allt prostituerade, kvinnor. Ibland kan man inte låta bli att slås av häpnad över vilka saker som faktiskt kan inträffa i verkligheten, och man kan inte gömma sig bakom en befriande tanke om att det är någon påtänd regissör i Hollywood som sitter och diktar ihop alltsammans utan det vi får se har faktiskt hänt, eller har förmodligen hänt, och de luckor som finns kan man fylla ut med vad man tror hände. Men som film betraktad, tycker jag nog att historien om de här brotten hade kunnat få en lite bättre film och en som inte var lika spekulativ. 

I övrigt var det härligt att se att Nicolas Cage klarar av att spela en "vanlig" roll helt fritt från överspel och galna, stirrande ögon. Det är nog bra för honom om han håller sig så långt bort från Jerry Bruckhaimer som det bara går. 

                                           LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag har lite problem med John Cusack som spelar förövaren. I och för sig gör han det bra, inget att snacka om där, men filmen spretar lite för snabbt och i ena sekunden är han med sin familj och i nästa är han iväg och plockar upp kvinnor och det blir aldrig riktigt någon stark skildring av dubbellivet som den här mannen lever. Det finns knappt med en scen där hela familjen är samlad och det gör att det känns som att regissören tycker att det viktigaste var att Hansen är ute och begår sina fruktansvärda brott. 

Inte heller karaktären som Cage spelar kommer vi in på livet, även hans familj finns mer eller mindre bara i bakgrunden. Det jag har mest problem med The Frozen Ground är att det aldrig blir någon riktig nerv i mördarjakten, utan ganska tidigt förekommer mördarens namn och finns i stort sett med genom hela filmen. Jag tycker det är hemskt att anledningen till att man inte bara springer iväg och griper Hansen omedelbart är på grund av att det är en prostituerad kvinna, Cindy, som anklagar mannen- och man kan ju inte ta hennes ord på allvar, eftersom Hansen är en respekterad och familjeman. 

Jag blev lite imponerad av Vanessa Hudgens i rollen som prostituerade Cindy. Med en karriär framför allt i High School Musical tidigare så har hon lyckats väl med att etablera sig i lite mer seriösa sammanhang, och jag trodde inte att hon skulle klara av att bära upp en sådan här roll men det gjorde hon och det med övertygelse också. 

The Frozen Ground var ingen perfekt film, och är inte den bästa filmen som handlar om jakten och tillfångatagandet av en mördare, men det gör inte mig så mycket för jag följde i alla fall med spänning händelserna fram till slutet. Och återigen började jag fundera över vilka människor det finns bland oss... 

Det var länge sedan som jag såg Total Recall, den gamla versionen alltså, men jag vill minnas att den är våldsam och riktigt bra och med en hel drös oneliners från Arnold Schwarzenegger men så är också originalet regisserat av Paul Verhoeven som inte bangar varesig det gäller våld eller naket. Men med remaken har man verkligen inte speciellt mycket stake och hela jäkla filmen andas "den här är gjord precis för den unga femtonåriga killen med mustaschfjun på överläppen och som precis har börjat använda sin nyköpta Iphone så det måste hända saker i filmen hela tiden så publiken inte börjar leka med telefonerna, och Gud förbjude för att de unga ska behöva använda hjärnan alls under tiden utan precis allt ska förklaras, helst förklaras två, tre gånger för att vi ska vara helt säkra på att vår tilltänkta publik ska hänga med". Kort och gott så lämnar precis ingenting åt att fundera på och som om vi skulle få tid till att tänka så brassar man på med actionsekvenser så fort det har varit en lite lugnare period. 

                                          LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Colin Farrell är ingen bra ersättare till Arnold S. Jag hade nog hellre sett Vin Diesel faktiskt, eller varför inte Jason Statham? Det är ganska mycket som hänger på trovärdigheten för just den här karaktären, och Farrell tycker jag inte är riktigt övertygande som actionhjälte/hemlig agent. Men Farrell är inte den enda som gör bort sig, utan det gör även Kate Beckinsale och Jessica Biel. Biel vill så gärna låtsas vara en stentuff agent som ska ha ihjäl Farrells karaktär, men den här rollen gjorde Sharon Stone i originalet så mycket bättre och mer trovärdigt, och då är Stone inte ens någon riktigt bra skådis. 

Till råga på allt har man dragit ned på våldet ( inte så konstigt) och gjort om handlingen ganska mycket. Men det räcker inte, de var tydligen tvugna att skapa en helt digital värld som inte på något sätt känns verklig eller trovärdig. Kunde man inte ha gjort som i Dredd istället, spelat in på en verklig plats och sedan kryddat den med lite CGI-styggelser, så lite av den framtida staden hade känts det minsta verklig?

Ganska häftiga soldater, är väl det enda positiva jag hittar i den här remaken. 

Kanske det tydligaste tecknet på att man har valt bort det vågade från originalfilmen, att den här trebröstade kvinnan visar upp sina bröst i en halv microsekund-blinkar man under den sekvensen missar man alltsammans!

Lite vågat var det i marknadsföringen innan filmen hade premiär, men var det vågade sedan tog vägen vet åtminstone inte jag.  

Det är löjligt vilket högt betyg Total Recall anno 2012 får på imdb.com och tyvärr ger det väl ett sken av att det är sådana här tråkiga remakes som efterfrågas av filmpubliken. Efter att ha sett hur man har behandlat den här filmen som från början var Paul Verhoevens så bävar jag nu ännu mer ( om det ens är möjligt) för vad man har gjort med min älskade Robocop. 

Vad gäller Total Recall så har jag bara en uppmaning till ungdomarna som har mage att säga att de tycker att den här versionen är bra- ta er en titt på originalet från 1990, och ta er tid att verkligen se den trots att den kan upplevas som långsammare. Men då får ni i alla fall se hur pass mycket bättre film som vände sig till en 15-årig publik var förr i tiden...

Ibland är det en börda att man liksom måste läsa så många tidningar för att åtminstone upprätthålla illusionen av att man hänger med, men ibland vaskar det samtidigt fram små guldkorn som förmodligen hade gått rakt förbi ens ansikte utan att man hade haft en aning om det. Och jag hade missat den här dokumentären om Mats Helge Olsson om jag inte hade sett en kort notis om att man borde se den här på svtplay. Ångrar inte det minsta att jag såg den, ty Mats Helge har jag läst om tidigare men har inte vetat speciellt mycket om honom ändå och ännu mindre har jag vetat om hans stora succé The Ninja Mission ( som jag nu dessutom gärna vill se ännu än mer än förr). 

Äntligen har SVT gjort något vettigt med lincenspengen och historien om Svergies första ( och kanske enda) b-filmsregissörkung är gjord i en beundrande stil. Det är verkligen roligt att se klipp från the masterwork from Mats Helge, men jag tycker SVT gott och väl kan fortsätta att använda licenspengen till att sända hela The Ninja Mission någon kväll under hösten och gärna ha den utlagd på webben. Skit i rättigheter hit och dit, visa den bara! 

Det är många fina ögonblick som man får vara med om i Regissören som försvann - historien om The Ninja Mission, bland annat när VHS dyker upp och folk kan se film hemma i tv-soffan och filmerna framför alla andra under videons barndom är våldsamma ninjafilmer. Och medan kameran sveper omkring bland filmtitlarna så ser man glimtar av filmhistorien och flera filmtitlar som man känner till men också flera som man dessutom har sett. Åh, nostalgi...

Och som grädde på moset får man dessutom veta att Mats Helge har varit inblandad i den dyraste filmen som någonsin gjorts i det här landet, Sverige åt svenskarna, med Per Oscarsson bland många, många andra av den tidens stora svenska skådespelare- men det svindyra projektet blev ett praktfiasko och fick plockas bort från biograferna och ge plats åt en viss Sällskapsresa istället. Mats Helge gjorde dessutom ett försök med en svensk western, som då fick öknamnet "lingon-western", och det är väl det enda försöket i Sverige med att göra detta ( om man nu inte kallar Babas bilar för ett sentida försök, men i mer komisk anda). Och så fick man veta att regissören Anders Nilsson har gått i Mats Helge Olssons filmfabrik/skola. Ni vet, mannen som åtminstone i tre filmer frälste actiongenren i Sverige med tre filmer om Johan Falk men som sedan lyckades mjölka sönder det han byggde upp.

Nej Mats Helge Olsson, kom tillbaka! Film-Sverige behöver verkligen dig, och du skulle vara välkommen att bryta deckar- och diskrealism-eländet som vi numera har hamnat i. Men jag tror Norge skulle uppskatta dig ännu mer, så du skulle ha större chans att få göra film där för våra grannar vågar numera göra filmer av det mer annorlunda slaget medan vi tittar storögt och avundsjukt. 

Ett tips i höstmörkret blir alltså, se dokumentären Regissören som försvann - historien om The Ninja Mission!

http://www.svt.se/k-special/se-program/del-1-1146

Det såg inte så jäkla pjåkigt ut det här faktiskt, även om det kanske inte är något direkt nytt som verkar finnas med i filmen, men sådana här mysterium är ju oftast ganska trevligt att få veta mer om. Jag är inte överförtjust i filmer som säger sig baseras på verkliga händelser, och verkligen inte då det handlar om typ utomjordingar, men det kanske ändå inte spelar så stor roll just med den här filmen. Och för min del okända skådespelare gör att det känns en aning mer autentiskt. Ja, Skinwalker Ranch kommer jag att ta mig en titt på när möjligheten finns. 

Hmmm. Nja, påminner lite för mycket om flera andra datoranimerade filmer som man har sett genom åren, så någon omedelbar längtan efter att se just den här har jag inte. Däremot inte sagt att den förmodligen inte funkar ganska bra en halvtråkig vardagskväll, men om man inte ser den så är det ingen större förlust heller direkt. 

Det blev att se den femte filmen i den här filmserien som borde ha varit nedlagd för länge sedan, och ett tag verkade det ju som att det faktiskt inte skulle bli någon mer film då det dröjde cirka sju år från att den fjärde filmen kom ut och tills den här hade premiär, men mest på grund av den slitna klyschan "man har ju sett de tidigare filmerna, så man måste ju se fortsättningen" trots att man på förhand vet att det inte kommer att vara bra. Till att börja med kan man stryka Scary i titeln från och med nu, för femte filmen har inte speciellt mycket från skräckfilmer och den har inte längre något att göra med Scream-filmerna. Jag tycker att det enda som verkligen är skrämmande med den här filmen är att den överhuvudtaget fick spelas in och att det förmodligen finns en publik för den, men jag hoppas att det inte har genererat tillräckligt mycket pengar för att en sjätte film ska vara på gång? Man ska verkligen ha riktigt dålig humorsmak om man hittar något i den här filmen som är roligt, och man får söka med strålkastarljus i minnet efter en enda genuint rolig scen bland alla snabbspolade scener som mer eller mindre påminde om den komik som fanns med i de ljudlösa, svartvita komedierna från filmens födelse. Inte ens Charlie Sheen och Lindsay Lohan i inledningen kunde förmå sig att göra något roligt av sina framträdanden, men nog fan såldes förmodligen några extra biljetter bara genom att filmskaparna kunde skryta med att ha med de båda "värstingarna". Nej det här var verkligen så pinsamt uselt att jag tycker att filmen får alldeles för högt betyg på imdb.com- den förtjänar verkligen inte så mycket som 3,4...

                                   LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det enda som jag kan säga att jag fick ut positivt efter att ha sett Scary Movie 5 var att jag fick upp ögonen för Ashley Tisdale, inte för att hon gör ett bra jobb här som en av huvudpersonerna men hon gör inte ont att titta på i alla fall. 

Otroligt nog lyckas regissören inte få ut något som helst roligt ur filmer som framför allt Mama ( slutet på Mama skulle man ha kunnat göra hur mycket roligt som helst av, men icke här), Black Swan har jag ej sett men den kunde man förmodligen också ha kunnat driva med på ett mycket roligare sätt än vad som är fallet i den här filmen. Evil Dead-scenen är väl egentligen det enda som jag tycker man får till någorlunda även om det inte lockade fram till något gapskrattande.

Stackars Charlie Sheen har det inte lätt...

Lindsay Lohans enda chans till en Oscarsnominering eller?

Di Caprio-imitatören var faktiskt ganska bra.

Nej men, produktplacering om något va? Den där okända boken ska inte få marknadsföras på det här viset.

Fi fan Tiger Woods, hur kan du?!

Talande bild i sammanhanget;P

Evil Dead....

Ashley Tisdale... No need to say more!

Ja, vad mer kan man säga om det här fiaskot till försök till komedi och/eller parodi? Jag tror inte det finns mer att säga och det räcker med att man säger såhär- om man ska se något alls av det här så snabbspola fram till scenerna under eftertexterna, för de är de ända som är lite småroliga. Särskilt slutsekvensen med Charlie Sheen och hans före detta flickvän Denise Richards. Om man hade haft med mer av sådant där så hade det här kanske kunnat bli betydligt roligare!