Ja, vad ska man säga?

Mer än att jag i alla fall kan säga som så, att jag kollar hellre in Halloween Pussy Trap Kill! Kill! tusen gånger hellre än den kommande fortsättningen av Saw! 

Russ Meyer, som jag tyvärr inte sett många filmer  som han gjorde, skulle man kunna säga har inspirerat filmens titel som är en liten homage till dennes Faster Pussycat Kill! Kill! ( som jag velat se jag vet inte huuur länge)... 

Nåväl denna film kommer i alla fall jag att ta en titt på så fort den möjligheten finns. 

Mycket väsen för i stort sett ingenting, som det brukar förhålla sig. Raw blev ganska tidigt omtalad för sitt innehåll men såhär i efterhand kan man bara återigen konstatera att helt fel människor tittar på sådana här filmer. Om det handlar om mot bättre vetande låter jag vara osagt, eller för att de helt enkelt inte kan låta bli... I alla fall så ska dessa människor ge fan i filmer som Raw och istället fortsätta titta som passiva zombies på valfri repris på TV4 utav antingen Beck eller Wallander för dessa män´skor klarar inte av värre än det material som svensk standard-deckare erbjuder. Och sedan ger media fan i att rapportera om dessa människor som spyr eller svimmar på bio när de ser Human centiped eller Raw- ni klarar inte av sådant här, och då har jag faktiskt ett jävligt hett tips: Låt för fan bli att titta! 

Nåväl. Chock-scenerna i Raw var försvinnande få ( man är väl rätt så härdad vid det här laget) och det är ingenting som får mig att direkt reagera. Scenen med hundarna var väl sådär, faktiskt. Men det har sin naturliga förklaring. Människans bästa vän och allt sådant, man vill liksom inte se hur veterinärer utbildar sig i en viss aspekt av deras yrke. 

Lite av intresse var ändock syskonen Justine och Alexias systerskap, med allt vad det egentligen betydde. Här hade man gärna kunnat lägga ned lite mer krut på att utveckla bandet mellan dessa två och kanske ge en djupare förståelse till alltsammans.  Det är en bra ingrediens att regissören rör sig bland mer bekanta ämnen också såsom tillhörighet, att vara sig själv även när alla andra gör samma sak. Men av någon anledning känns det mest som intryckt för att tillfoga lite mer köttighet till storyn, som egentligen är ganska tunn. 

I övrigt var det en rätt så tråkig och intetsägande film för min del. Chock-eller äckelfaktorn låg inte hög hos mig i alla fall och därmed hade inte Raw direkt så mycket annat att erbjuda.  Tyvärr var det mycket väsen för ingenting, och detta var i stort en ganska tråkig film som inte hade gjort mig nyfiken alls om man inte hade kört på med den jävla marknadsföringsplojen om krakar som svimmar och har sig. 

Medan väntan visat sig vara olidligt lång efter en ny Friday the 13th ( seriöst, vad sysslar dom med egentligen?), så kan man ju alltid ta och titta in denna film som "lånar" eller kanske snarare, leker, med en snarlik titel;) Jag hade mina tvivel innan jag körde igång trailern, men får erkänna såhär i efterhand att det ser ganska lovande ut faktiskt. 13th Friday kommer jag definitivt att ge en chans! 

Jag hade inte direkt några nämnvärda förväntningar på den här filmen, men får erkänna såhär efteråt att First Kill faktiskt var bättre än vad jag trodde att den skulle vara.  Filmen var ganska småspännande mest hela tiden, och man lyckades göra det väldigt komplicerat för alla inblandade till slut. En del logiska luckor finns förvisso, men det är först efter att filmen tagit slut som man börjar fundera över dessa. Ingenting nytt, direkt, visst man har sett detta förr men måste säga att man gjorde det smart genom att hålla igen med de stora trummorna och istället utnyttja karaktärerna. 

Jag gillade framför allt känslan av relationen mellan ungen och kidnapparen- det gav nästan lite flashback till A perfect world ( som förstår ingen annan idag ens har en aning om men se den om möjligheten finns, för den är en av de finare filmerna med Kevin Costner och Clint Eastwood). 

Bruce Willis, som bäst kan sägas vara en föredetting som hoppar på en hel del skit nu för tiden, gör i alla fall godkänt ifrån sig i den här filmen. Det är dock långt ifrån storhetstiden, och om man vill se mycket av Willis ska man se någon annan film istället för här är han inte med så mycket direkt. 

Hayden Christensen kan jag inte riktigt ta på allvar sedan magplasket i Star Wars 3: Mörkrets hämnd. Jag menar bara, kan karln ens agera när han ska "spela" stressad och upprörd? Alla minns vi väl scenen där han spelar mot Portman på Mustafar? Jösses, det är fortfarande en väldigt ostig scen som fortfarande luktar illa!!!! 

Nåja, i den här filmen klarar han sig väl undan med godkänt, även om man ibland får Mustafar-vibbar från vissa scener.... 

First Kill var helt okej underhållning för stunden, ingenting som man direkt kommer att minnas någon längre stund, men som ändå lyckades göra det småspännande mest hela tiden. 

Hell Yeah why the fuck not? Stora myror som bestämt sig för att kliva upp några pinnhål och istället för att bli ihjältrampade av oss human sapiens, så ger de igen istället!!!! Och alltsammans till lite härlig heavy metal?  Och lite heta brudar!!!Vem kan säga nej tack, liksom? 

Dead Ant tar man sig en titt på så fort den möjligheten finns. 

Ja, man ska ju ärligt talat säga att man inte förväntade sig något storslaget mästerverk, verkligen inte. Men jag trodde i alla fall att minsta kriteriumet för den här filmen skulle vara att man fick sig några skratt, på sin höjd lite fnissande- det kunde ju inte vara alltför mycket begärt? Tyckte man. Men Killing Hasselhoff var betydligt tråkigare än förväntat. 

På sin höjd räknade jag till två roliga scener totalt, och det på en speltid på en timme och tjugo minuter. Det är alldeles på tok för dåligt. 

Det blir lite "fint" ändå när många blinkningar till David Hasselhoffs karriär finns med, men det är inte direkt subtila hyllningar som det handlar om. Lite tråkigt var det allt också att The Hoff aldrig sjöng, och då tänker jag framför allt på Looking for freedom. 

En eloge ska man ändå ge till huvudpersonen Hasselhoff, att han är så duktig på att bjuda på sig själv och den image som finns kvar från Baywatch glansdagar fortfarande. Hur länge kan man egentligen leva på något gammalt? Förvisso gjorde karln en revival härom året i och med en sånginsats till Kung Fury, men all annan tid då? 

Ja, kanske har denna film svaret; Hoffs agent läser massor med filmmanus som Hoff inte är intresserad av medan karln ägnar sig åt träning.... 

Ninja-Hoff... 

K.I.T.T med röst av Justin Bieber(!) WTF, hur kunde detta helgerån mot bilen godkännas? 

Obligatoriska scenen med Hoff springande i slow motion till tonerna av Baywatch titelmelodi!

Nej Killing Hasselhoff var tyvärr inte särskilt rolig. Och det känns inte direkt som att filmen försökte nämnvärt heller. Med tanke på hur få som ser filmen, och med tanke på att det inte är speciellt många längre som vet vem den här snubben är. 

Däremot har jag ingenting emot ifall HassleHoffen fortsätter att bjuda på sig själv i mindre roller i andra filmer, som den han gjorde i Piranha 3DD. Där kommer det mer till sin rätta, istället för att som i denna film försöka bygga upp allt kring "hypen"/kulten som knappast ens finns kvar längre.