Ja, vad ska man säga? Regissören Guy Ritchie är hyggligt tillbaka med denna film, även om det är långt ifrån det bästa han presterade med Lock, Stock and Two Smoking Barrels och Snatch, sedan blev det flopp med en film med dåvarande frugan Madonna and here we are... 

Jag blir aldrig engagerad i The Gentlemen, vilket också var fallet med de tidigare filmerna. Gangsterfilm, jovisst men jag såg aldrig det riktigt stora i någon av dem som andra gjorde men visst det va coola snubbar i snygga kostymer, lite våldsamt emellanåt, tidshopp hit och dit innan man började förstå hur alltsammans hänger ihop, någon snubbe som talar gangsta-brittiskt ja och så vidare. Många gånger innehållande snyggt filmade scener... Ja, det här är en rätt bra sammanfattning av The Gentlemen. 

Det som ändå var bäst och helt klart underhållande, var att få se Hugh Grant i en roll som man vanligtvis inte har sett honom i. Och Grant lyckas med konststycket att göra rollen riktigt kufisk och rolig. Inte trodde jag att man skulle skriva det vid något tillfälle om Grant, men here we are. 

Den andra som också överraskar är Colin Farrell, som verkar vara påväg tillbaka. Final target, som han också medverkar i, är en rätt så underhållande actionrökare, men han gör desto mer av sin tilldelade roll i Gentlemännen. Sen är han ju också med i den nya versionen av The Batman, och det ska bli mycket intressant att se honom i den. 

Men i övrigt, nej det här var mest en jäkla massa återberättande hit och dit och jag blev som sagt aldrig riktigt engagerad av filmen, tyvärr. Snyggt förpackad och med väl valda skådisar i lite roliga roller, men så mycket mer än det tar jag inte med mig från den här. Synd på en så rar ärta, i alla fall trailern utlovade betydligt mer än vad filmen visade sig ha att ge. 

Jag begriper inte varför jag inte har sett den här filmen tidigare, men nu när tillfället uppkom så ångrar jag inte att det äntligen blev av att ta sig en titt på Rules of Engagement. 

Det som framför allt var njutbart med filmen var att Samuel L Jacksson spelar tillsammans med Tommy Lee Jones, och jag måste säga att det finns en finfin kemi dem emellan.  Synd att de två inte blivit ihopplockade igen, vore inte helt fel att se dessa båda herrar i en komedi där de spelar mot varandras olikheter. Men det är förmodligen önskedrömmar... 

Allra bäst var Rules of Engagement den första timmen med Vieatnam-kriget, händelserna i Jemen som sedan resten av filmen bygger på. Rättegångsfilmer har aldrig varit min kopp med te, men visst fanns det en del frågetecken som man ville få besvarade och hur det skulle sluta.  Men jag hade nog hellre velat se mer samspel mellan Jackson och Lee. 

Noterbart är också att regissören bakom skräckklassikern Excorsisten, William Friedkin, regisserar men man kan konstatera att han lyckades betydligt bättre med spänningen när det handlade om besatta, jämfört med i den här. Å andra sidan inte helt ointressant att följa rättegången, för fallet verkar som många gånger förr vara solklart men ett viktigt bevis försvinner osv osv. Ja, trots att det inte är min favorit, har man ju sett någon mer rättegångsfilm genom åren, så man har lite koll på hur det går till vanligtvis. 

Nåja, kanske ingen film jag omedelbart ser om igen, men ändå väl värd att ha tagit sig en titt på i alla fall.