Okej inte för att jag direkt blir lockad av en film som beskriver sig som en feministisk thriller, men någon poäng kommer i alla fall kvinnan med i trailern, och det ser ut som att handlingen delvis kommer att utmana, "normer". Både suck och bläh för det typ. Men det som lockar är att Felt i alla fall ser väldigt annorlunda ut, och de sista sekunderna av trailern gör mig i alla fall lite intresserad av att ta mig en titt på denna, trots allt. Vem vet, kanske får man bli lite överraskad för en gångs skull? 

Inte hört talas om Survivor förrän nu men efter en titt på trailern så ser det ut att vara en film som jag inte kommer att ha något emot att ta mig en titt på. Anledningarna är framför allt två- Pierce Brosnan, återigen som någon slags hitman eller agent men den här ser betydligt roligare ut än förra filmen Brosnan medverkade i, November Man. Sedan har jag alltid varit svag för Milla Jovovich. Det är bara tråkigt att hon verkar spela en kvinna på flykt undan Brosnan och en hel del andra. Jag hade hellre sett Milla som en tuffare kvinna, en brud med skinn på näsan som hon spelar med bravur i Resident Evil. Nåja Survivor blir ett måste att ta sig en titt på i alla fall!!!! 

Skräckkomedi måtro? Njae ska man tro trailern handlar det snarare om en renodlad komedi, nästan åt slap stick-hållet till och med. Det ser ut att kunna bli någon enstaka rolig scen möjligtvis men jag trodde att jag skulle känna mig lite mer pepp än vad jag gör, för det är ju ändå en ny film från Joe Dante. Men det var i och för sig länge sedan Dante rosade marknaden med något som kändes som ett "måste" att titta på. Burying the Ex kanske slinker ned en tråkig, regnig söndagseftermiddag men annars kommer man inte att ha så bråttom med att kolla in denna. 

Snälla, snälla, snälla ( Carolina af Ugglas låt passar bra in i det här sammanhanget)- låt detta definitivt vara den sista filmen i The Human Centipede-serien. För i och med den tredje filmen syns det alltför tydligt att man har knappt någon budget alls att spela på, och att handlingen, om man nu kan kalla det för handling det filmen har, skrevs på en kafferast medan man satt och skrapade trisslotter för att samla ihop till filmens budget.

För vad får man egentligen? En timmes osannolikt uruselt skådespelande av Dieter Laser, som mest går omkring och skriker och gormar. Suck! Man hinner till och med bli trött på karln! Tyvärr blir det inte mycket bättre, när det äntligen börjar handla om den "mänskliga tusenfotingen". I de tidigare filmerna har man i alla fall gjort det ganska bra, men i den tredje filmen får man knappt se något alls. Okej, det är den längsta samlingen med människor ihopsydda i en enorm tusenfotning, men so what? Detta får man bara se i några minuter. Den enda scenen som man kan känna lite för är när en skurk får pungen avskuren, men liknande scener har man sett i andra och bättre filmer så ingenting chockerande här inte för den som är van vid den här typen av filmer.

Gruvligt överspel från denne skådis, filmen igenom!

Hårt arbetande sekreterare. Man ställer sig frågan varför hon inte lämnat in sin avskedsansökan för flera år sedan.

Det finns ingen anledning till att se den här filmen överhuvudtaget. Inte ens det faktum att en kvinna som sysslar med porrfilm annars, Bree Olsen, finns med som sexig sekreterare gör att man ska plåga sig igenom det här eländet till film.

Nej jag kommer om och om igen till samma slutsats att regissören till samtliga filmer, Tom Six, avslutar sin sjuka filmserie med ett enda långt skämt. "Haha", Nelson från Simpsons-skratt, " jag fick er att titta på två filmer som egentligen är värdelösa, nu lämnar jag er med en tredje som verkligen är totalt värdelös bara för att ni ska förstå att ni har kastat bort er tid medan jag har fått mig ett namn i filmhistorien, inte smickrande kanske men ändå" måste Tom Six ha tänkt medan man filmade det här eländet.

Helt klart en av årets sämsta filmer. Se den inte.

Hur gör man för att ta sig ur en tvångströja? Det är svårt, jävligt svårt. Man behöver onekligen hjälp av någon annan för att lossa på banden.

Det känns som att man har tvångströja på sig. Ingenting går framåt, pånytt står man och stampar i samma jävla vattenpöl igen. Men den här gången struntade man i att ta på sig gummistövlar och står istället i vattenpölen i bara sockar, som dessutom har hål. Vattnet är kallt och man känner kylan sprida sig från fötterna och uppåt.

Ingen inspiration till någonting. Förbaskat svårt att ens ta sig upp ur sängen i, vad många anser i alla fall, vara normal tid. Uppe halva nätterna- inte för att man har mer att göra på natten, men av någon anledning har det alltid varit just på natten som man tittar på film och skriver recensioner på vad man har sett. Antagligen för att man just vid den tiden anser sig genomsyras av något som kanske kan kallas för inspiration.

Det går segt, för att inte säga dåligt, med jobbsökarfronten. Jag tycker att man är aktiv, man kastar iväg ansökningar hit och dit och sitter sedan och hoppas på svar, svar som förstås aldrig kommer. Inte konstigt att man tappar hoppet snabbt? För hur roligt är det att skicka in ansökningar, sitta och vänta och hoppas och sedan inte ens få ett svar? Det är inte så att man tänker "jaja, bättre lycka nästa gång, skicka tvåtusen ansökningar till" och så kavlar man upp ärmarna och söker friskt igen. Ju längre tid det tar desto mer motigt blir det att få iväg ansökningar för i baktanken viskar djävulen med hes whiskeyröst: skicka du dina jävla ansökningar, men du kommer i alla fall inte att få något svar från någon.

Det känns som att man sitter där man sitter och man tar sig inte härifrån. Och så kommer väl ytterligare fem år att rulla på, utan att något speciellt händer. Och så om fem år sitter jag här igen, plitar ned samma rader. Jag skulle verkligen behöva hjälp med att lossa på repen till tvångströjan, någon som rycker upp en och kommer med nya infallsvinklar. Poängterar saker som jag kanske inte ens tänker på. Öppnar upp nya möjligheter men framför allt får mig att känna att man inte ska ge upp, skita i alltsammans. För det är den känslan, att man vill ge upp, som är överhängande just nu. Skit samma, liksom. Jag behövs ingenstans, det är ingen som efterfrågar mig så jag kan lika gärna fortsätta att sitta här och börja odla långt skägg och låta spindlarna göra långa spindelnät från nästippen, genom öronen och ned till knäna.

Det allra mesta känns så förbannat värdelöst.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig riktigt, men däremot hade jag både läst och hört spridda skurar angående Kingsman- och innan man såg filmen visste jag inte vad jag hade att förvänta mig egentligen. Det enda som det gick att göra några antaganden om var regissören till den här filmen, Matthew Vaughn, vars Kick-Ass frälste i alla fall mig och som också tidigare gjort en hel del bra insatser med filmer som jag gillat. Kingsman påminner en hel del om Kick-Ass i framförandet och blandningen mellan skämt och blodiga scener samt att man driver en aning med mediumet. Jag tänker framför allt på Samuel L. Jackson som är en skurk som inte alls tål blod och våldsamheter, och att den här filmen stundtals påminner om en enda lång parodi på spionfilmer. Det är svårt att ta den här filmen på allvar, vilket jag inte heller tror är tanken att man ska göra heller.

Jag hade i alla fall roligt medan filmen pågick. Det enda som man kanske kan anmärka på, är att Kingsman The Secret Service är aningen för lång. Mot slutet av filmen blev jag påmind flera gånger om att jag tänkte "är det inte slut snart". Och en annan sak, som man precis hela tiden såg som självklart, var att huvudpersonen skulle klara uttagningen. Det blev som aldrig spännande på riktigt. Jag gillade att man skämtade friskt med brittisk artighet och "torrhet", men när huvudpersonen skulle vara just sådan så fallerade det ganska omedelbart tyvärr.

Det som kanske förvånade mig mest såhär i efterhand är hur många stjärnor som fanns med i en film som Kingsman: Michael Cain, Colin Firth, Mark Hamill ( helt underbar i de få scener som han får vara med), Samuel L Jackson (hur hinner karln, hur orkar han, och framför allt helt underbar här).

Ja, Samuel L Jackson förtjänar några rader till... Jag vet inte vad man ska säga. Det är inte vanligt Jackson-spel här, inte så som man känner honom från andra filmer- här läspar hand bland annat, och klär sig i helt otroligt konstiga kläder som inte direkt associeras med honom varken som skådis eller privat, men ändå blir det liksom rätt! Det syns att han har roligt som fan i den här rollen. Kanske en liten uppvärmning inför nästa film, Big Game? I vilket fall som helst, Jackson levererar även i den här filmen.

Sedan var det ju roligt att en svenska fanns med i filmen. Som får prata lite svenska, till och med. Och bli intim med huvudpersonen lagom innan eftertexterna.

Summa sumarum Kingsman The Secret Service var underhållande, stundtals lite väl blodig och brutal för sitt eget bästa, räckte lite för länge för att kännas riktigt bra- och är inte i närheten av vad Kick-Ass betydde en gång i tiden för inte alltför länge sedan. Mest av allt är det här väl en underhållande bagatell som man visserligen glömmer bort ganska snabbt, men som i alla fall gör jobbet sitt och underhåller skapligt medan den pågår. Kanske var det bara jag som hade förhoppningar om lite mer, lite smartare, lite subtilare innehåll...

Enligt en ny studie, ska det tydligen vara bra för oss män att dricka kaffe för att den svarta, varma drycken håller potensen alert och gör att man har stånd! Tydligen ska kaffet göra så att blodkärlen i penisen öppnar sig och därmed gör att man har stånd enklare. Jag som är en storkonsument av kaffe, kan väl kanske säga att detta var dagens stora glädjande nyhet! Om den nu stämmer, vill säga. Nästa vecka kan det komma en artikel som säger raka motsatsen. Luttrad som man är vid det här laget, så kan man ju säga att kaffe både har fått utstå spott som beröm genom åren. Så, nu är det bara att säga "That´s some good coffiee" och med glädje dricka den första koppen med kaffe på morgonkvisten.

http://pitea-tidningen.se/nyheter/kaffe-haller-standet-uppe-9297226.aspx

Jag vet inte om jag ville se mer egentligen, men den längre, kompletta trailern gör onekligen så att min nyfikenhet inför "romantiska" skräckisen Nina Forever ökar en hel del. Det här ser faktiskt riktigt skruvat ut, men på ett bra sätt. Nina Forever blir definitivt en film som man kommer att kolla in så snart möjligheten finns.