Ibland, eller relativt ofta, känns det som att man är en besökare på valfri Moonbase antingen i universum eller galaxen.  Jag finns, men ändå inte. Jag andas men ändå anadas jag inte. 

Att vara eller inte vara, det är den stora frågan!

Samtidigt, i en annan del av universum, ställs samma fråga precis just denna stund. Det är intressant att föreställa sig att det finns många universum, att det finns parallella världar- världar som skiljer sig en aning från den vi befinner oss i. 

Multivers-terorin är eggande, intressant. 

Tänk om det finns en jord där nazisterna vann andra världskriget?

Tänk om det finns en jord där Newton, Beethoven, Einstein ine existerade?

Tänk om det finns en jord där skräckfilm aldrig uppfanns?

Tänk om det finns en jord där människan fortfarande befinner sig på säg stenåldern?

En annan tanke är att alla dessa (rum)  existerar samtidigt, och att vi människor på Tellus inte kan se dessa men de pågår samtidigt men i en annan rymd/dimension? 

Jaja man blir lite tokig av att inte ha något att sysselsätta sig med. Å andra sidan, en del saker blir man i alla fall mer skarpsynt på, man har tiden ( som ju är relativ) på sin sida även om det ibland är tvärtom.... 

Och ja, jag blir Nobelpristagare en vacker dag. Jag ska bara knäcka det oknäckbara Einstein lämnade efter sig, ty i något universum existerar förmodligen jag där jag är liksom jämförbar med Einstein och Newton. 

Ja enligt min mening var serien Scream slut i och med den tredje filmen! Jag vet knappt varför den fjärde filmades, och jag vet inte heller varför denna prequal ( som det inte ska vara) eller fortsättning ( inte det heller) filmades. 

Nåja i och med denna femte del är det hög tid att samla nostalgi-delen av publiken samtidigt som man desperat vill ha nya fans. Man gör så gott man kan med att som i första filmen droppa så mycket meta-humor att tittaren knappt kan veta om något som händer i denna film är på riktigt eller inte.... I den första filmen användes meta-humor sparsmakat, på ett mycket smart sätt, men i denna film så är det meta-droppande hela tiden och till den nivån att man knappt vet om man kollar på en skräckfilm eller en parodi, kanske en icke annonserad Scary Movie? Det blir inte heller speciellt blodigt eller spännande, heller. Det är som att man försöker tilltala första filmens fans, men samtidigt inte har godkänd raiting på eländet. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Scream (5) har inte heller någon intressant huvudperson. Det är roligt att delar av originalmedlemmarna återvänder, men det roliga drunknar i att detta tydligt ska bli brudarnas film. Stackars David Arquette förtjänar  väl en bättre sorti än vad som sker här? 

Neve Campbell var välkommen tillbaka, den korta stund det än varade, för henne var man ju småkär i redan i första filmen;P 

Courtney Cox likaså men jag gillade aldrig henne i originalfilmerna, och här gör hon närmast en parodi av sin journalist med skinn på näsan och tilltås aldrig riktigt glänsa tyvärr. 

Det som blir skrämmande är att jag aldrig ens bryr mig om de övriga skådespelarna, inte heller tjejen som verkar ta över alltsammans. 

Det tråkiga med Scream är att det blir ett evigt  tittande bakåt, mördaren kan aldrig vara något annat än någon person som fnns i bakgrunden.  Denna filmserie behöver förnya sig, men inte bara på det sätt som den här filmen försöker göra en Halloween, utan mördaren behöver antingen bli övernaturlig på något sätt- eller så sluta med serien innan den kör rakt in i väggen! 

Nej jag är besviken inte bara för att Scream var en förnyelse när den första filmen kom av hela slashergrenen, utan för att den hanterade det meta-delen på ett sätt som aldrig tidigare hade förekommit.  Nya filmen är ett långt hånfullt finger mot det som regissören Wes Craven åstadkom, och detta är bara tråkig blinbling för skräckfilmstittare som inte var med under de gyllene guldåren. 

Så har ännu en svensk nationaldag passerat, utom att som vanligt Aftonbladet gjort sitt bästa för att på något sätt förstöra firandet- detta år genom att tydligen ondgöra sig över svenska nationalsången. Tidigare år har samma tidskrift gjort allt i sin makt för att Sverige ska vara det enda land i världen som inte ska få vara stolt över sitt land. I år gjorde jag mig bästa och försökte verkligen läsa igenom dravlet om att Du gamla, du fria tydligen inte är någon nationalsång, och att den aldrig tydligen har riktigt slagit igenom (!). Nehej, men kanske skulle detta kunna lösas genom att gemene man och kvinna får sjunga Du gamla, du fria närhelst en (hen) känner för det, och att det blir obligatoriskt att sjunga sveriges nationalsång i skolorna?? 

I övrigt finns ingenting alls att fira, efter två år med pandemi, en regering som knappt kan hålla samman och dödsskjutningar som aldrig tyckes bli mindre utan tvärtom år efter år öka- trots senaste löftet om att "man skall vända på varenda sten".... Förutom det, busslaster med invandring i aldrig sinande ström fortsätter, integrering som fallerat flera år i rad utan några vettiga förslag på förändringar, sjukvård under sommaren som knappt kan ta hand om den sjukaste ens- du ska vara glad för att få vård om ens du kommer in med halva kroppen avhuggen ty du kan lika gärna hamna i något väntrum... 

Du gamla, du fria... Ja, kanske kanske en gång i tiden var de orden sant, eller förlåt mig, svenska nationalsången kanske inte är den riktiga ändå(!?. Om ni orkar, leta upp skiten i Aftonbladet. Konstigt att allt det svenska alltid blir ifrågasatt. Att de aldrig någonsin tröttnar.