Äntligen. Och det ser mer och mer lovande ut med comebacken för Godzilla! Den här trailern är väl egentligen lite för lång, jag gillade teasern bättre som visade en aning men som dolde det mesta, men den här sätter stämningen ännu bättre. Anar man en viss kritik mot den dessinformation som vi får från myndigheterna, när det handlar om någon större händelse? I alla fall i början men tveksamt om den här påkostade nyinspelningen kommer att ha med något av den kritik som originalet nästan svämmade över av... Troligtvis inte, men en förhoppningsvis häftig monsterfilm hoppas jag att man har framför sig!

We're the Millers är ett av många bra exempel på att vi faktiskt borde sluta med otyget att översätta amerikanska titlar till svenska diton- jag menar, Familjetrippen är väl inte egentligen en passande titel till den här egentligen? Nej den amerikanska titeln duger precis lika bra här som i USA. Sedan var det inte alls den skrattfest som jag inte hade förväntat mig. Några enstaka scener lyfter upp filmen en aning men framför allt är det en ända lång sittning fram till det rätt så uppenbara slutet. Jag börjar fundera över om det ens finns roliga komedier längre, och när jag sist såg en komedi som verkligen fick igång skrattnerven på allvar men jag kan inte komma på någon alls just nu. Dåligt! We're the Millers har dessutom alla tiders moralkaka lagom inbladad genom hela "trippen" och den sticker fram sitt fula tryne lite för ofta för att jag ska klara av att svälja ned alltsammans.

                                           LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag får fundera länge och väl efter en scen där huvudpersonen Jason Sudeikis karaktär är rolig men kommer faktiskt inte på en enda sekvens där han fick mig att börja skratta eller ens dra lite på smilbanden. David Clark påminner annars mest om den välmenande fadern som han inte är i början om farsan från Ett päron till farsa, ja fast utan knarktransporten förstås. Här försöker man dessvärre krydda denna familjeresa med galna upptåg och saker som händer men tyvärr blir det aldrig speciellt roligt. Om man gjort det medvetet så är bilden av amerikanska familjer det som är mest satiriskt i hela filmen, men dessvärre tror jag inte att det är så medvetet gjort och inte heller får man ut något ur den köttbiten. Det finns nog ett och annat att säga om en familj anno 2014, men det lyckas man inte säga med den här. Inte heller den "knasiga" familjen som följer i Millers fotspår blir speciellt rolig, även om jag tyckte bäst om Nick Offerman. Och Jennifer Aniston spelar strippa och får anledning att visa upp en slimmad kropp för att rädda familjen... Knappast oförutsägbart.

The one and only!

We are a family, wiee.

Helt onödigt och borde ha tagits bort redan under manusarbetet. Dessutom datagjord späckhuggare, suck.

Det rent av gnistrar omkring Aniston.

Nej alldeles för få riktigt roliga scener för att riktigt fylla i kostymen och dessutom ett alldeles för sockersött slut som det tydligen är meningen att det inte ska lämna ett öga torrt men tyvärr resulterar det enbart i att jag får anstränga mig från att kasta upp lunchen. Det här hade kunnat bli så mycket bättre och roligare...

Gina Carano, som ska spela Wonder Woman i uppföljaren till Man of Steel, spelar hvuudrollen i den här filmen och gör det med den äran- en brud med skinn på näsan som fightar sig fram till sanningen om vad som hänt hennes make och som samtidigt får chans att använda de kunskaper som hon har i egenskap av kampsportare! Danny Trejo finns också med på ett hörn, men om det bådar gott eller inte vet man aldrig riktigt på förhand! Men det blir förmodligen som så att man tar sig en titt på den här när man har chansen...

Jag har inte direkt något intresse av de här filmerna och därmed har jag inte heller sett den här förrän nu och jag kan inte direkt påstå att jag blev exalterad över att få veta hur det går till när jorden blir till Apornas planet. Skiter i det helt enkelt. Originalfilmen borde ha fått vara som den var istället för att man ska ge en förklaring till varför det blev som det blev. En tråkig remake gjordes av eländet och sedan var det fritt fram för Hollywood att börja med det här eländet eftersom då hade kidsen blivit uppdaterade och manegen var krattad för att göra några "för-filmer". Gud vad jag saknar gammalt hederligt filmmakeri. I Apornas planet, originalet, hade skådespelarna på sig ganska avancerad smink och masker och resultatet är fortfarande grymt bra. I Rise of the Planet of the Apes är naturligtvis varenda apa datoranimerad och det tycker jag att man märker framför allt när aporna springer och när de klättrar- det ser helt enkelt inte naturligt ut. Något i dataanimeringens rörelser gör att ögat reagerar på att något är fel. Tänk att vi inte ens kan göra realistiska djur ännu. Ibland undrar jag om tekniken verkligen gör filmerna så mycket bättre egentligen...

James Franco gör en myspysig huvudroll och tydligen ska han här framstå som forskare men tycker inte att det visas upp av filmen speciellt mycket. Det här är nog en roll som herr Franco gör på en kafferast, jag tycker inte han verkar lägga ned så mycket energi i karaktären. De övriga karaktärerna är märkligt nog ganska suddiga och man får liksom inget grepp om dem och därmed bryr man sig inte heller hur det går för dem. Annars är det väl Caesar som har den egentliga huvudrollen och den storyn är väl nästan lite gullig på ett sätt men det blir intressant att se i fortsättningen hur det här ska bli.

Annars var den övervägande känslan att jag hejade på aporna och tycker att det är dags att de gör revolution med tanke på hur vi människor behandlar dem och andra djur. Om det skulle bli ett uppror på riktigt kan väl aporna få med sig elefanter, krokodiler, noshörningar och andra djur som jagas för att de har betar eller skinn som vissa gärna vill ha på sina kläder och bokhyllor. Djuren har egentligen en hel del att ge igen för, så bäst vi passar oss!

Annars var väl filmen helt okej som en stunds tidsfördriv, men speciellt engagerad blev jag aldrig. 

Filmens titel låter ungefär som en porrfilm i mängden och skulle jag vara ni så skulle jag rekommendera att se vuxenfilmen istället för den här dyngan som framför allt är gjord av en inkompetent regissör och har med skådespelare som i vanliga fall sysslar med catering till riktiga skådespelare men som av oklar anledning ändå fått chansen att, vad de i alla fall kallar det för, agera framför kameran. Fresh Meat blir ett enda långtråkigt hopkok av dåligt manus, dåliga "skämt" som knappt ens en tolv-trettonåring som druckit tjugo RedBull för att hålla sig vaken kan tycka är bra och allt tjafs om en sekt och att man blir odödlig genom kannibalism blir bara oerhört tröttsamt. Kalla det för vad det egentligen är, och det är riktigt skit. Det började bra genom att två kvinnor började mysa lite trivsamt med varandra i ett duschrum men sedan gick det bara utför. Det finns inte ett enda skäl för någon att plåga sig igenom den här för den har inte något alls som kan kallas för nytt att erbjuda- vi har sett allt det här tidigare och så mycket bättre i hur många andra filmer som helst. 

                                           LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Fresh Meat försöker på vissa omslag till filmen påstå sig vara någon nutida släkting till Peter Jackssons tidigaste filmer, men det är enbart ett försök till att lura sig på någon stackare. Där Jacksson hade originalitet och en stor portion svart humor blandat med ren och skär splatter, så saknar Fresh Meat allt det och är bara banal och tråkig och har inte ens något splatter att tala om. Det enda som gjorde att jag faktiskt orkade med att se filmen från början till slutet var tack vare Kate Elliott vars karaktär Gigi är en brud med skinn på näsan men som enbart bevisar det genom att hon lyckas spöa männen omkring sig vilket inte trode vara speciellt svårt med tanke på att de som ingår i gänget här är idioter. Om det här nästan uteslutande hade handlat om Gigi hade det kanske kunnat bli något, men jag tycker inte att någon annan ska bli lurad till att tänka att det här skulle vara en "rolig och underhållande liten film". Det är det inte. Ni är härmed varnade;P

Filmens enda riktigt roliga scen, eller så hade man bara extrem brist på roligheter mot slutet av eländet.

Jag är uppriktigt mest bekymrad över vem i helvete som har sett till att Fresh Meat har lyckats få så hög raiting på imdb.com som 5.2? Om det hade varit jag som enhälligt fick bestämma hade den här inte varit värd mer än 0.2 i betyg. Och än mer oroande, är det sådan här dynga som dagens filmskapare kan göra så ser det inte speciellt lovande ut för genren och klassiska milstolpar som Bad Taste och liknande filmer kommer vi aldrig mer att få se. Jag begriper helt enkelt inte hur sådana här filmer alls kan godkännas på manusstadiet ens en gång? Vem ger klartecken och pengar för sådant här dravel? Vem trodde ens på idén? Det känns som att någon i alla fall måste ta på sig ansvaret för denna och med omedelbar verkan avgå för den personen är oförmögen att se vilka filmer som är bra och vilka som är riktigt jävla dåliga.

Bättre sent än aldrig men jag har egentligen aldrig haft bråttom med att se den här filmen heller, även om man förstås ibland har varit nyfiken på vilken riktning Bourne-historien får i och med ny huvudrollsinnehavare och allt. Men det var tämligen uppenbart att man ville förvalta arvet efter Bourne och dessutom leva lite på det eftersom Jason Bourne finns med i allra högsta grad i bakgrunden. Gott så, det kan möjligen motivera till varför man valde filmens titel också, men nog handlade det mest om att få med fansen till Bourne att även fortsätta med att se denna. Jag tycker framför allt att den här filmen var en kompromerad snabbversion av det som hände i The Bourne Identity, samt att historien får utvecklas och fördjupas på ett helt annat sätt i de tre Bourne-filmerna jämfört med här. Det är mer rakt på action i Bourne Legacy och omedelbart, nästan som om det vore självklart, börjar man ha ihjäl agenter för att en topptopptopptopptopp-hemlig grej riskerar att bli granskat. Logiskt är inte ledordet direkt- jag förstår fortfarande inte riktigt hur alltsammans kunde bli avslöjat på grund av att två nyckelpersoner figurerar tillsammans i klipp på Youtube... Där hade man gärna kunnat lägga ned lite mer tid på att få till förklaringen. 

                                                    LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Däremot hade jag inga problem med att acceptera Jeremy Renner som nye "Bourne", även om Renner lämnar mycket i övrigt att önska vad gäller varierande ansiktsuttryck och känsloregister, men jag såg något Daniel Craigt över den här nya karaktären och som förlitar sig nästan uteslutande på styrka och snabbhet, till skillnad från Bourne som så ofta det går försöker lösa en situation på ett smart sätt. Edward Norton var också jävligt bra, han passade perfekt som skrupelfri ledare som inte drog sig för att ha ihjäl sina agenter men jag hade gärna sett att han hade fått vara lite mer utav en "bitch". Däremot tyckte jag inte alls om Rachel Weisz, som mest pendlar mellan hysterisk till att i bästa fall klara sig dugligt som duktig forskare som knappt verkar veta något alls trots att hon i inledningen skyndsamt kommer till jobbet... Nej, det hade varit tacksamt med lite mer skinn på näsan på den här karaktären och framför allt en helt annan skådespelare. 

Inga problem för machokarln att bada i Alaskas härligt uppfriskande vatten.

Tro fan man ser lite grinig ut när man sekunder senare blir dödad av en raket.

Jag tyckte ändå att Bourne Legacy rullar på hyfsat och tycker om att det är en actionfilm som rullar på och att det ständigt är den välkända katt-och-råtta-leken men det blir aldrig särskilt spännande. Den superduktige mördaren som sänds efter Cross hoppar mest av allt omkring på hustak och master, men sedan när konfrontationen verkar oundviklig löses situationen av- Marta! Med tanke på hur tränad den här superkrigaren borde vara, så borde inte det här ha slutat som det gör. Och för att strö extra salt i såren efter en sådan trist upplösning, så är det avslutande skämtet som avrundar alltsammans inte speciellt roligt eller speciellt klockrent. Men, förutom det, så var den här ändå ganska okej. Men man vill se Bourne och hans vidare öde och äventyr nästa gång. Om man nu får önska sig något.

Jävlar vilken fin insats av framför allt Charlotte Calla under lördagen i OS. Det var magiskt att se hur Calla svischade förbi tyskan och finländskan och till och med hade några meter till godo innan Calla korsade mållinjen och ett svenskt guld var i hamn! Oavsett hur många repriser man fick se och tittade på under lördagen av upploppet så tröttnade man aldrig. Det var lika härligt varje gång! 

Men vad jag inte riktigt förstår är varför tjejerna måste nämna Norge och att de tänker på norskorna. Det hade norskorna aldrig sagt om det hade varit omvänt, att de tyckte synd om Sverige och att de "vill" att vi ska ta medaljer. Nej sluta upp med det och var bara glada och stolta över vad ni gjorde under lördagen!

Jag har inte sett den här filmserien på jag vet inte hur länge och tyckte att det var dags att damma av filmerna och se dem på nytt. Dessvärre har jag aldrig varit något fan av de här "spaghettiwestern"-filmerna och det kommer jag knappast att bli efter att ha sett om de två andra filmerna men med För några få dollar mer får jag en känsla av att alltsammans är mer eller mindre en komedi i västernmiljö. Det var kanske också tanken? För det är en hel del som är löjligt, i alla fall när man ser filmen med de ögon som man har idag- skådespelare har väldigt svårt att just bara "dö" och måste visa teatraliskt att de dör, och en del skådisar hade inte heller ens fått chansen framför en kamera med de mått vi har numera. 

Nej det här är helt och hållet Clint Eastwoods film. Jävlar vad perfekt han är också, det hade jag faktiskt glömt bort. Mannen utan namn är hårdare än diamant och hans attityd skär fortfarande rakt genom skärmen och det här är en karl som man ska akta sig för att jävlas med. Det är ganska otroligt ibland, hur det kan gå. Det var har jag för mig inte meningen att Eastwood skulle ha huvudrollen i de här filmerna, men som det brukar vara gör omständigheter att planer måste ändras och ibland blir reservplanen bättre än den ursprungliga. Eastwood är som född för att spela just den här karaktären. 

Lee Van Cleef är också alldeles utmärkt och jag förmodar att till och med hans egen skugga var rädd för honom på den här tiden för den här mannen utstrålar också auktoritet. Jag vill också göra det, åtminstone ibland. Vad är det dessa herrar gör så rätt som omedelbart får en att känna respekt och vördnad för dem? 

Kan man vara mycket coolare än såhär?

Kvinnorna i filmen har inte mycket att göra. Det hade varit en omöjlighet idag.

Men två timmar var en lång speltid och jag tycker att regissören ibland gör det lite omständligt och det hade faktiskt kunnat plockas bort en hel del scener, om man hade velat göra det för att få en lite tightare film. Den underbara musiken av Ennio Morricone, som man egentligen inte kan höra för mycket av, används dock lite för många gånger och speciellt när Eastwoods karaktär är i blickfånget. Nej tyvärr tog det emot för min del i början, och i mitten, och speltiden kändes oerhört lång innan man äntligen kom igång med uppgörelsen. Jag hoppas att det känns som att det går snabbare, och är mer intressant, med de två återstående filmerna.