We're the Millers är ett av många bra exempel på att vi faktiskt borde sluta med otyget att översätta amerikanska titlar till svenska diton- jag menar, Familjetrippen är väl inte egentligen en passande titel till den här egentligen? Nej den amerikanska titeln duger precis lika bra här som i USA. Sedan var det inte alls den skrattfest som jag inte hade förväntat mig. Några enstaka scener lyfter upp filmen en aning men framför allt är det en ända lång sittning fram till det rätt så uppenbara slutet. Jag börjar fundera över om det ens finns roliga komedier längre, och när jag sist såg en komedi som verkligen fick igång skrattnerven på allvar men jag kan inte komma på någon alls just nu. Dåligt! We're the Millers har dessutom alla tiders moralkaka lagom inbladad genom hela "trippen" och den sticker fram sitt fula tryne lite för ofta för att jag ska klara av att svälja ned alltsammans.

                                           LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag får fundera länge och väl efter en scen där huvudpersonen Jason Sudeikis karaktär är rolig men kommer faktiskt inte på en enda sekvens där han fick mig att börja skratta eller ens dra lite på smilbanden. David Clark påminner annars mest om den välmenande fadern som han inte är i början om farsan från Ett päron till farsa, ja fast utan knarktransporten förstås. Här försöker man dessvärre krydda denna familjeresa med galna upptåg och saker som händer men tyvärr blir det aldrig speciellt roligt. Om man gjort det medvetet så är bilden av amerikanska familjer det som är mest satiriskt i hela filmen, men dessvärre tror jag inte att det är så medvetet gjort och inte heller får man ut något ur den köttbiten. Det finns nog ett och annat att säga om en familj anno 2014, men det lyckas man inte säga med den här. Inte heller den "knasiga" familjen som följer i Millers fotspår blir speciellt rolig, även om jag tyckte bäst om Nick Offerman. Och Jennifer Aniston spelar strippa och får anledning att visa upp en slimmad kropp för att rädda familjen... Knappast oförutsägbart.

The one and only!

We are a family, wiee.

Helt onödigt och borde ha tagits bort redan under manusarbetet. Dessutom datagjord späckhuggare, suck.

Det rent av gnistrar omkring Aniston.

Nej alldeles för få riktigt roliga scener för att riktigt fylla i kostymen och dessutom ett alldeles för sockersött slut som det tydligen är meningen att det inte ska lämna ett öga torrt men tyvärr resulterar det enbart i att jag får anstränga mig från att kasta upp lunchen. Det här hade kunnat bli så mycket bättre och roligare...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är förträffligt när teknik fungerar men lite nindre roligt när det inte fungerar samtidigt kan man förstås också resonera att en blogg inte är det som är allra viktigaste, när allt kommer till kritan! Men roligt i alla fall att se att ens konto f...

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...