Alla inlägg under oktober 2017

Av theotherside - 29 oktober 2017 23:45

Så var det dags att ta sig an nästa del i det ständigt växande The Conjuring-universumet och i Annabelle Creation ska vi äntligen (!) få veta hur tusan den onda dockan blev så ond och anledningen till varför dockan terroriserar människor i Conjuring och Annabelle.... Det är svårt att hålla tillbaka en suck av hopplöshet, för bakgrundsstoryn till alltsammans är på intet sätt något revolutionerande. Inte alls, det är en av de vanligaste anledningarna man kan tänka sig när det gäller skräckfilm. 


Men det är ett gott hantverk i alla fall även om den här filmen hade kunnat heta Conjuring 3, Insidiuos eller vad fan som helst egentligen, skillnaderna mellan filmerna är väldigt små. Denna skräckfilmsserie är lika inoljad och insmord som Marvels superhjältefilmseriesomaldrigtarslutnågonsin. Ungefär detsamma känner man inför detta, eftersom man tydligt hintar om nästa film i serien som kommer att handla om den djävulska nunnan som man får se i Conjuring 2. The Nun blir säkert eh, bra... 



             



Vad de skulle ha svenske regissören David F. Sandberg till här undrar jag över... Vad kan han möjligtvis tillföra, mer än att hans namn har väckt lite intresse omkring honom efter den (skitdåliga) Light out, och därmed kan agera lite dragplåster till den här filmen?  Visst, några snygga kameravinklar tillskriver jag honom och att han dessutom kör med praktiska effekter så långt som möjligt innan det blir lite väl mycket CGI-porr i sedvanlig ordning men annars... Näh det här hade lika gärna kunnat regisseras av vem fan som helst och resultatet hade förmodligen blivit ungefär likadant ändå, så hårt uppstyrt som alltsammans ändå är i slutändan. 


Nåväl lite roligare hade jag med denna uppföljare än vad jag hade med den första filmen som jag minns vagt, men som jag inte gillade särskilt mycket. Det blir lite roligare per automatik med skräck som utspelas förr i tiden, den här gången på 1950-talet, med allt vad det innebär av rejäla nycklar och nyckelhål, knarrande trägolv, brist på mobiler och andra lättillgängliga hjälpmedel. Det blir liksom mer utsatthet. Det blir lite, lite mer känsla av det hela på ett annat sätt. 


Annabelle 2 Creation är i alla fall hyfsat godkänt, trots att man följer en inarbetad mall alldeles för mycket och det är så tråkigt att i princip alla skräckfilmer följer precis samma mall i film efter film efter film efter film efter film... Behöver vi en ny skräck-framgång, från ett annat land igen, innan det börjar hända saker och ting? Ja, jag tror faktiskt det. Så, kom igen nu Norge, Finland, Schweish, Nederländerna, Kina vem som helst... Ingjut nytt blod, tack, i skräckfilmen igen! 




 


Av theotherside - 15 oktober 2017 23:45

Den senaste installationen till Chucky-sagan tillför ingenting som känns direkt nytt, men känslan är att den ändå är en av de stilistiskt snyggaste i Onda dockan-serien. Men som sagt, det fanns ingenting alls i form av något nytt att hämta här. Frågan är hur länge den här filmserien ska fortgå egentligen? Så länge som Chucky drar tittare, förstås... 

Det är dock väldigt svårt att ta det här på allvar, speciellt efter horribla Seed of Chucky men man gjorde ju ett försök att återgå till dockans rötter i förra filmen, Curse of Chucky och det fungerade oväntat bra. 

Skillnaden blir tyvärr att Cult of Chucky återgår till Seed of Chucky, i tonläget och att det blir lite väl töntigt och snårigt mot slutet och redan nu funderar jag lite över hur det kommer att bli när nästa film med stor sannolikhet har premiär... I have a bad feeling about this! 


I alla fall så kastar man bort allt smygande och stämningsskapande som man ändå fick till ganska bra i den förra filmen, till förmån för lite mer "direkt" action. Spelplatsen, inne på ett mentalsjukhus, är egentligen genial i all sin enkelhet- för vem skulle tro på patienterna som hävdar att en docka lever och dödar alla en efter en? 

Sedan gör man hyggligt ifrån sig när det gäller att förvirra oss som tittar en aning, för man vet inte vem eller vad man ska lita på ibland men det här förekommer inte speciellt länge tyvärr, vilket är synd för här hade man ett utmärkt tillfälle till att leka lite med genrens lagar. 



                 


Lite roligt är det ändå att Jennifer Tilly fortsätter att upprepa sin roll även här,  och att det blir lite meta här när hon faktiskt använder sitt riktiga namn för sin karaktär. Däremot slutar det roliga där, speciellt med tanke på det som händer i slutet som inte bådar gott för framtiden med Chucky. 


Nja Cult of Chucky var lite för långtråkig i slutändan, det är inget nytt som tillkommer och splatterscenerna är rätt så sparsmakade och ingenting som gör att man minns den här filmen någon längre stund efter att man har sett den. Allt som allt en rätt så medioker Onda dockan-film på det hela taget. 





 

Av theotherside - 8 oktober 2017 23:45

Det blev att ta sig an en gammal goding inatt, en film som jag inte sett sedan någon gång under det glada ( och återvändande nu för tiden) 90-talet, tror jag. Men Pet Sematary har vissa scener inbrända i minnesbalken någonstans och den var väl värd en omtitt. 


Filmen funkar i stort sett fortfarande, även om en del detaljer doftar lite väl mycket 1980-tal. Det jag dock märker ganska tydligt idag är att filmen hastar sig fram lite väl mycket. Det är snabba puckar som gäller här- knappt har familjen hunnit titta på sitt nyinköpta hus innan man börjar fråga om den "mystiska" stigen. En del rätt konstiga klipp finns här och var också som inte alls känns helgjutet och som man idag kan börja fundera över hur klipparen tänkte egentligen. 

Men vad gör väl det, när allting kommer omkring, när man faktiskt har lyckats väldigt bra med stämningen. Det känns väldigt mörkt på något vis tämligen omgående. 

Det är också ganska habilt skådespeleri för att vara från slutet av 80-talet i en skräckfilm. Pappan gör ju dock ingen glad som inte lyckats prestera varken som lugn eller hysterisk/sorgsen men barnen gör godkänt ifrån sig. 



 

Fortfarande riktigt bra gjort med rekvisitan på Jurtjyrkogården. Trots att man aldrig får se den riktigt som den ser ut i inledningen av filmen konstigt nog... 


       

Stephen King-cameo. Kanske en av hans bättre till och med. 


 

Bad cat!


 

Typisk 80-talseffekt. 


 



Jurjyrkogården ( den svenske översättaren av titeln måste ha haft roligt) var väl värd en omtitt, vilket överraskade mig en aning men det är ju samtidigt roligt att en äldre film visar sig vara sevärd fortfarande.  Men det tisslas och tasslas om att den här ska få sig en remake, och mest troligt har framgången för Det gjort att i princip allt som Stephen King någonsin skrivit kommer att komma tillbaka på bioduken eller TV-rutan inom en inte alltför kort framtid. 


Men denna version av filmen ser jag mer än gärna om igen om sisådär tjugo år... 






 


Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards