Alla inlägg under oktober 2014

Av theotherside - 26 oktober 2014 23:45

Gääääsp. Jag gäspar så stort och mycket att käken riskerar att hamna ur sitt läge. Kort och gott, tycker jag att Captain America är bland de tråkigare hjältarna som finns och det på grund av att han är så jädrans präktig och pryd och alldeles för perfekt. Det här är verkligen en hjälte som inte alls verkar ha något mörker inom sig, utan det är överpräktig yta för hela slanten. Tur att skurken är så mycket mer intressant den här gången, Winter soldier är den här filmens räddning om nu någon frågar mig. Det är bara synd att skurken inte får vara mer bad ass, och att hela filmen känns aningen barnslig och har en humoristisk ton som genomsyrar hela anrättningen. 

Visst, det är som vanligt- snygga effekter och i alla fall en handling som är hyggligt underhållande medan den pågår men samtidigt är en cupcake synnerligen god och härlig medan den varar men efter att den är uppäten så är man tämligen mätt och sedan vill man inte ha någon mer... 



   


Förutom skurken fanns två andra behållningar med denna uppföljare, nämligen Samuel L Jacksson ( som alltid levererar) och det var bra att han fick vara med lite mer den här gången. Sedan gillar jag Scarlett Johansson som gör ett jävla bra prestation som Black Widow samtidigt som jag undrar över varför den enda kvinnan i sammanhanget måste vara den som brottas med ett mörkt förflutet och som dessutom är bekymrad över andras säkerhet när Winter Soldier attackerar dem... 

Robert Redford tåls att nämnas också, samtidigt som jag nog hade önskat lite mer av honom. 



Captain America: The Winter Soldier funkade väl, men jag hade jäkligt svårt att vara koncentrerad under filmens speltid och som förra gången, så blev man mest av allt mätt på Captain America och hans präktighet. Nej, lite mer mörker till den här figuren efterfrågas verkligen. 






 

ANNONS
Av theotherside - 26 oktober 2014 23:00

Rond två för denna filmserie som verkar kunna bli långvarig- varje år kommer de exklusiva timmarna då samhället faller sönder fullständigt och det är fritt fram för vartenda rötägg att uppfylla sin blöta fantasi, oftast drabbar detta de mindre förmedlade i samhället men alltsammans är för en god sak ty USA mår bättre än någonsin tack vare dessa årliga tillställningar. Udden med kritik är inte direkt knivskarp i andra filmen, och liksom den första så blir det mest av typen att det är de fattiga som drabbas värst eftersom de till skillnad mot de rika inte kan gömma sig bakom stängsel och höga murar. Däremot kan de med pengar köpa sig någon fattig människa och sedan bakom sina säkra fasader tillåta sig att döda. Men mer än så blir inte kritiken, och det här är inte heller någon djuplodande film direkt. 


Men Anarchy vinner på att den utspelar sig på ett större plan i jämförelse med den första filmen, och jag gillar att man springer omkring i en hel stad den här gången. Ibland känns det verkligen att hela staden befinner sig i anarki och att precis allt kan hända. Det är bara tråkigt att jag inte faller för någon av karaktäterna och det blir aldrig att man sitter och hoppas för någon direkt. Min favorit är soldatkillen, eller segeranten. 




 




The Purge: Anarchy var tillräckligt underhållande för stunden i alla fall men ingenting som direkt hänförde eller tillförde något nytt, i stort sett är det samma sak en vända till. Den funkar att titta på i alla fall men man kommer ganska snabbt att glömma bort den efter att man sett filmen, precis som fallet är med den första som jag inte kommer ihåg mycket alls ifrån. 







 

ANNONS
Av theotherside - 22 oktober 2014 02:15

"You don´t wanna make me angry" ( I have a raccoon in my ass) eller på ett ungefär varnar Bruce människor som håller på att göra honom förbannad i tv-sereien Hulken, och ungefär något liknande skulle kunna användas för den stackars huvudpersonen i Bad Milo som när han blir stressad eller någon gör honom upprörd, får en varelse att komma ut ur hans röv. Det är premisserna för denna 80-talsinfluerade slapstickfilm- och man gör det förhållendevis bra, men jag saknar de där riktigt genuint roliga scenerna, de som verkligen satte sig på minnet när man avnjöt liknande filmer från någonstans mellan 1980-1990-talet. Men går man in med ganska lågt ställda förväntningar till filmen, så lär man knappast bli speciellt besviken- det här är dumt, det låtsas inte om något annat heller. Deal with it eller strunta i att se den, helt enkelt. 



Noterbart med Bad Milo var att man, vad jag kunde se i alla fall, gjorde monstret Milo med gammeldags teknik även om jag misstänker att datorer varit inblandade, men varelsen ser i alla fall ut att vara gjord som om man förlitade sig på stop motion-teknik. Inte för att jag alls tror att dagens filmmakare har det tålamod som krävs, utan man har använt sig av datorer förstås, men ändå måste jag framhålla att det känns som att varelsen är en docka i alla fall. 



           

Peter Stormare är fantastiskt rolig i den här filmen!

 

Löjligaste förklaringen till vad varelsen är för något? Jepp...  

 

 


Det finns två anledningar till varför man ska ta sig en titt på Bad Milo; huvudpersonens boss som på ett utmärkt, lågmält men roligt sätt spelas av Patrick Warburton. Åh, hans röst med myndig stämma hade jag gärna velat ha. För det andra: Peter Stormare! Här får han äntligen spela väldigt crazy igen! Åh och som han gör det också. Undrar hur fanken man bär sig åt för att få sådana här roller i mer eller mindre varje film man medverkar i? Strunt samma i den här filmen är han alldeles underbar i alla fall. 


Bad Milo funkade för min del, om än inte så mycket mer än så. En lättglömd liten bagatell. Jag hade kanske förväntat mig att filmen skulle vara ännu mer galen än vad den visade sig vara, men vill man ha en film som enbart kräver att man sitter och tittar på den utan att tänka alltför mycket så duger den utmärkt. 







 

Av theotherside - 21 oktober 2014 00:45

Äntligen fann man sig tid att se remaken av ännu en gammal hederlig skräckfilm ( fast skräck i det här sammanhanget är nog helt fel egentligen), inte för att jag direkt sett fram emot att se denna men man har velat se vad man gjort utav Carrie och hur hon presenterades för en modern publik. Och det vanliga fanns förstås med, den nya tekniken och förmågan att sprida saker på ett annat sätt än vad som var möjligt tidigare. Det är svårt att tänka sig att det faktiskt är på det här viset som det går till på många skolor- något filmas och läggs upp på Internet och det blir omöjligt att få bort det. Därför är det aningen förvånande att man inte ser fler mobiltelefoner in action på skolbalen utan bara en nördig kille som springer omkring med en videokamera(!)... Logik, nej tack sådant vill vi inte ha. 


Det är däremot svårt, eller svårare än vad jag trodde, att säga huruvida remaken är bra eller inte. Den är helt okej, men däremot saknar den något väsentligt från originalet- att den som spelar Carrie i nya versionen är alldeles för "snygg" för att i alla fall jag ska kunna ta henne på allvar som mobbningsoffer. Julianne Moore tycker jag inte heller övertygad som knasig mamma, det är för mycket Moore över henne helt enkelt för att det ska kännas riktigt rätt. 

Sedan saknade jag något helt nytt i remaken... Det är i stort sett samma story, man använder samma scener och man har knappt tillfogat något nytt alls förutom den nya tekniken med mobiler och datorer. Varför inte göra en helt egen film istället för att rida på Carrie? Man hade kunnat göra så mycket mer än att omstöpa originalet i modern tappning bara. Snabbt jobb, snabba cash visst men... Ja, inte fan kan man anklaga någon av de inblandade i det här för att ha kreativitet eller vilja göra något helt eget direkt. Med tanke på valet till regissör till den här upphottade versionen så tycker jag att det är konstigt att man inte heller känner mer för personerna, och framför allt för Carrie. Boy´s don´t cry-regissören hade kunnat göra så mycket mer på den här punkten, framför allt om hon hade gjort sin alldeles egna film istället för en trist remake. 

En tråd som jag tycker att man hade kunnat gräva betydligt djupare i är frågeställningen huruvida Carrie kan vara en demon eller inte. Mamman tror det, och det finns tecken under filmen som tyder på detta ( som en Jesusstaty i garderoben som det börjar rinna blod ifrån). Det här hade kunnat vara en intressant tråd att spinna vidare på men lämnas dessvärre därhän. Kanske något för nästa remake att ta tillvara på? För det här är knappast det sista vi får se av Carrie White. Antingen en uppföljare eller ännu en remake misstänker jag ligger på lur inom en inte så avlägsen framtid. 



 



Sedan är det uppenbart att man brådskar fram till det moment som är filmens viktigaste... Men även här kunde man ha valt en annan stig och gjort det betydligt snyggare, och betydligt råare. Men då hade väl inte filmen fått lämplig åldersgräns och man hade gått miste om den ack så viktiga intäkten. Ve och fasa för det. Istället får vi en ganska harmlös film som knappast orsakar några rabalder och som kommer att glömmas bort ungefär lika snabbt som när man försöker komma ihåg att man har bokat tid i tvättstugan nästa dag. Om en vecka har man inget minne av vilka kläder man tvättade vid det tillfället. 


Nej det är fy och skamm att sådana här urvattnade filmer får fortsätta att produceras, och fler liknande remakes är att förvänta sig. Ska det aldrig ta slut? 






 

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se