Om jag förstår rätt ingår denna film i någon pågående filmserie med Sniper, annars är det en del ologiska luckor i den här filmen, men egentligen ingenting att bry sig om nämnvärt då det inte direkt påverkar alls helheten. 

Det var i alla fall roligt, men överraskande, att återse Billy Zane då jag mer eller mindre trodde att han hade lämnat branschen efter att inte ha setts till i något direkt sevärt sedan tja, Titanic?

I övrigt var det inte mycket som överraskade här utan man får det sedvanliga som brukar ingå i direkt-till-DVD-reahyllan; en hyggligt intressant handling som håller en kvar tills filmen är slut, halvdant skådespeleri från inte så värst namnknunniga skådespelare som mestadels harvar omkring i liknande sammanhang. 

Det är inte direkt långtråkigt, och det är något spännande i två skrypskyttar som är precis lika duktiga och därmed inleds en intressant katt-och-råttajakt, dessvärre kanske inte direkt skildrad med den puls och nerv som mästerverk serverat oss med ( Enemy at the Gates i frontlinjen). Mycket hade kunnat vara bättre men pengasäcken var alltför tunn, och bara resan mellan Colombia och Miami spräckte väl denna films budget kan tänkas.... 

Dock undrade jag lite över vad grejen var med att ge krypskytten Diablo kulor som liksom kunde svänga och ha sig? Skulle det ge någon extra dimension till det hela, eller blev det bara en cool grej som man spånade fram medan man tittade lite avundsjukt på filmen Wanted? Det fyller liksom ingen egentlig större funktion, det gör inte någonting mer spännande ( träbocken i huvudrollen verkar inte ta det så jäkla överdrivet seriöst) och ja, man vinner ingenting på det stora hela istället för att låta två skickliga krypskyttar jaga varandra på traditionellt vis. 

Heliga makriller, its Billy Zane folks!

Mannen som alltid är redo, our hero in town. 

Wow, nu snackar vi krypskyttevapen de luxe.... 

Nåja hade inga större förväntningar på Sniper: Ultimate Kill och tiden gick i alla fall snabbt, tempot är högt och det händer saker mer eller mindre hela tiden så om man inte har någonting bättre för sig och inte vill se på något som anstränger hjärnan alltförmycket, så duger denna för stunden gott och väl. 

Jaha Jason Statham vs förhistorisk jättehaj, dessutom med en snäll åldersgräns dessvärre....  Jag hade minst sagt mina tvivel men bestämde mig i alla fall för att ge The Meg en chans, och ta mej tusan så visade sig filmen vara lite mer underhållande än vad jag trodde att den skulle vara. 

Det kittlade till lite sådär skönt lagom i fantasin medan jättehajen simmade omkring och jagade den ena efter den andra! En del scener var också riktigt snyggt gjorda, och i de flesta fall var den första tanken inte att hajen var skapad med hjälp av datorkraft, utan den såg mer eller mindre levande ut även om man ju förstås vet att det här är ettor och nollor som skapar denna haj men om man säger såhär- sämre effekter har man definitivt sett i hajfilmer! Sämre filmer med hajar i huvudrollen har man ju sett ( vi alla blänger på dig, Sharknado) och den här filmen tar sig själv på tillräckligt stort allvar och visade sig vara helt okej underhållande för stunden. Ja, innan man börjar tänka efter... 

                                              Mild spoilervarning, läs inte längre om du inte har sett filmen!

Förtjänstfullt väntar man överraskande nog nästan trettio minuter innan man får se den första skymten av den stora hajen, vilket är bra! Man var också överraskande försiktig med att visa hajen, mer sparsmakat än vad som brukar vara fallet i sådana här filmer. Det man undrar över i efterhand är hur just Stathams karaktär vet vilken haj det handlar om, när den visar sig... Vad jag förstår så skall inte han föreställa hajexpert på något vis men konstaterar tämligen direkt vilken haj det rör sig om. Bra gjort! 

Sedan är det alldeles uppenbart att det är Jason Statham som är räddaren i nöden, det blir nästan parodiskt överdrivet a la Superman kastar av sig sina kläder och räddar dagen totalt orädd inför det faktum att han går emot ett förhistoriskt, gigantiskt rovdjur. Det känns mest som "äh bara en vanlig dag på jobbet" vilket förtar mycket av den spänning som filmen annars hade kunnat ha, med en betydligt mindre känd skådis i huvudrollen. 

Jag trodde också att hela filmen skulle sakna scener likt "haj äter människor", vilket känns som hela poängen med att ens se en hajfilm och det dröjer lite väl länge innan man får se något sådant- men självfallet är det genom ett "snällhetsfilter" och tämligen oblodigt och inte alls i fokus i mer än en mikrosekund möjligen- och man får inte direkt se någonting. Jävla milda åldersgräns!!! 

Men i mångt och mycket simmar ungefär två timmar iväg ganska snabbt. The Meg klarar sig undan med ett helt okej, och det hade jag aldrig trott om den innan...