Bättre sent än aldrig, förmodar jag i alla fall, men Mortal Engines intresserade mig varken när den kom eller nu långt senare och mest såg jag den för att det inte fanns någonting annat att kolla på just den kvällen.  Jag trodde aldrig på konceptet med "rullande städer", i ett suck- dystopiskt framtidslandskap. Sådana går det ett dussin av, i alla fall i raden av liknande filmer efter böcker som forsade fram under fem, sex år. 

Nåväl, icke att förundras, blev jag inte blown away men det som ändå gjorde att filmen gick att se färdigt var förstås de hisnande, tjusiga effekterna som man blev fullständigt ögonknullad av vid vissa specifika tillfällen. Well done. Däremot, det blev alldeles för mycket av det goda och till sist var man alldeles för bortskämd med de visuella effekterna och jag kan bara gissa att filmskaparna kände samma sak- för någonstans glömdes det bort att göra filmens handling intressant ( eller varför inte episk, kändes inte som att någonting spelade någon roll, raka motsatsen till Sagan om ringen, som många bakom kameran var inblandade i tidigare). 

Karaktärerna var tråkigare än på mycket länge, helt oengagerande och totalt nollställda på något sätt. Man förstod snabbt att de skulle finna varandra, ja bli kära och allt det där vanliga svamlet, men tack och lov slipper vi faktiskt bevittna någon kyss däromkring slutet som ska riktigt smälla till oss och visa vad som komma skall- eller snarare, vad som inte kom, ingen succé blev det av denna film! Kunde ändå inte bry mig mindre om de här två...

Den enda karaktär som faktiskt var intressant på riktigt, var ju utan tvekan Shrike. Där fanns ju en intressant backstory som filmen inte tecknar fullständigt ( och jag gissar att man får veta betydligt mer i boken och/eller böckerna) däremot tycker jag det blev ett alldeles för snöpligt slut för denne karaktär. Shrike var nog den enda som gjorde att jag faktiskt höll lite intresse igång, ja i alla fall tills dess hans resa tog slut. Påtal om slut, slutet i den här soppan var nog ett av de mest oengagerande jag sett på väldigt länge. 

Mest av allt kändes det som, vad vann de egentligen? Jaja skurken var ju jätteond och sådär, men han hade ju faktiskt en poäng med vad han ville uppnå? Vad sysslar de med i resterande böcker egentligen? Bygger upp något slags Fantasia-land där alla lever lyckliga? Suck. Jag vill inte ens veta. 

Nja på det stora hela, Mortal Engines  var ganska ointressant och oengagerande, snygga visuella effekter förvisso, men ingenting som man kommer att minnas efter att eftertexterna rullar.  Det börjar bli hög tid att hoppas på att Peter Jacksson kommer tillbaka i god form snart, han har inte direkt radat upp mycket av intresse på senare tid- och hans Tintin-uppföljare verkar aldrig bli färdig... 

Numera är det lika självklart som det en gång var när man började se en film med Steven Seagal- när Liam Neeson hamnar i trångmål, vet man bara att han kommer att bli en stenhård jävla grym gubbe av stål som är ostoppbar :D 

Det är nästan mission impossible att påstå att  The Commuter är sevärd, annat än för att man gillar vilket karriärval gamle räven Neeson gjort på äldre dar. I alla fall försöker regissören att göra det intressant genom att nästan leka lite Aghata Christie men tyvärr misslyckas detta fatalt, och jag vet inte hur pinsam sista akten är där man försöker fylla igen så många hål i storyn på de mest osannolika sätt att man faktiskt börjar fnissa emellanåt. Pinsamt, sa Bill. Uruselt, sa Bull. 

Mr Liam Neeson gör vad han ska och ingenting mer utöver det, något han numera kan genomföra sovandes.  Det har blivit lite för många sådana här filmer nu. Det räcker nu. Snälla? Men degen ska ju in, så enkelt är det väl förstås. Och man kan börja undra lite över vad för slags hållhake Neesons agent har på karln.... Eller ställer karln ( förlåt  gubben) upp på allt, bara han får fortsätta synas framför kameran? Jag vill inte hoppas på något utav det, men ja... undrar gör man ju. 

Förutom fler hål än vad som är möjligt att fylla igen mot slutet, så innehåller det också de uslaste effekterna på den här sidan 00-talet, alltså sådana effekter man hade godtagit på 90-talet men nu bara återfinns i riktigt billiga skitfilmer. Tyvärr är  The Commuter just en skitfilm. Och det som kanske irriterade mest, var hur jäkla fint allt löser sig i slutet. Vad var poängen ens med den hotade familjen, som man inte ens får se en enda gång som gisslan? Vad sysslade bovarna med där egentligen? Och skurkarna verkar ha orimligt stora resurser, fixar att punktbevaka huvudpersonen på tåget, samt några som kliver av tåget, och alla som till sist befinner sig på samma jävla tåg- men de kan inte fixa "problemet" på egen hand utan måste dra in en föredetta snut ( som de dessutom vet samma dag får sparken efter lång och trogen tjänst på sitt gamla jobb och därmed är en enkel match att få med sig på deras plan? Ja jösses....). 

Man kan klaga på mycket, men det här är en riktig söndags-bakis-film som man inte behöver ha bråttom med att se innan den dyker upp oväntat och man ger den en chans för att sedan aldrig mer återgälda den chansen. 

Snälla, Liam Neeson, kan du inte överväga att göra en sista riktigt bra film innan din karriär definitivt är slut? Vi vet alla vad du kan prestera, bara du vill... 

Kina-viruset råder, men lite lugnare nu efter en härlig sommar. Men nu är hösten igång, allt är igång, så den där sabla smittspridingen drar väl igång, igen. 

Viruset från Kina kommer inte "bara" att försvinna, men förhoppningsvis kommer det väl tillsist att inte bli mycket mer än en vanlig, ganska ofarlig "bonnförkylning". 

Däremot är det ganska skrämmande hur mycket vi i lilla Sverige, var villiga till restriktioner förra året, och hur mycket vi är villiga till detsamma nu, men förklätt till vaccinpass, en utvald klick får fortsätta göra allt de vill i demokratin Svedala, medan vi andra får hålla oss gömda i mörka hörn och vrår. 

Covidpass.... Och de utan, direkt till närmaste ghetto! New world order. 

Det är frivilligt att ta vaccin, men ändå inte. 

Är du ovaxxad, är du också ovälkommen. 

Ett vi-och du-lag, förklätt till att vi bestämmer naturligtvis (!) själva, men ändå inte. 

Åh du sköna nya värld. 

Pappa staten säger vad du ska göra, du lyder direkt. 

Det sovande folket, uttryckte en moderat politiker en gång i tiden. 

I sanning, han hade alldels för rätt i det. 

Jag vet inte jag, men tycker det är skrämmande tider vi befinner oss i, på riktigt. Vad kommer vi ropa JA till i framtiden, så bredvilligt som "vi" ger upp en massa olika rättigheter. 

Skrämmande, är ordet. 

Illavarslande, är tiden.