Jag har inte sett den här filmserien på jag vet inte hur länge och tyckte att det var dags att damma av filmerna och se dem på nytt. Dessvärre har jag aldrig varit något fan av de här "spaghettiwestern"-filmerna och det kommer jag knappast att bli efter att ha sett om de två andra filmerna men med För några få dollar mer får jag en känsla av att alltsammans är mer eller mindre en komedi i västernmiljö. Det var kanske också tanken? För det är en hel del som är löjligt, i alla fall när man ser filmen med de ögon som man har idag- skådespelare har väldigt svårt att just bara "dö" och måste visa teatraliskt att de dör, och en del skådisar hade inte heller ens fått chansen framför en kamera med de mått vi har numera. 

Nej det här är helt och hållet Clint Eastwoods film. Jävlar vad perfekt han är också, det hade jag faktiskt glömt bort. Mannen utan namn är hårdare än diamant och hans attityd skär fortfarande rakt genom skärmen och det här är en karl som man ska akta sig för att jävlas med. Det är ganska otroligt ibland, hur det kan gå. Det var har jag för mig inte meningen att Eastwood skulle ha huvudrollen i de här filmerna, men som det brukar vara gör omständigheter att planer måste ändras och ibland blir reservplanen bättre än den ursprungliga. Eastwood är som född för att spela just den här karaktären. 

Lee Van Cleef är också alldeles utmärkt och jag förmodar att till och med hans egen skugga var rädd för honom på den här tiden för den här mannen utstrålar också auktoritet. Jag vill också göra det, åtminstone ibland. Vad är det dessa herrar gör så rätt som omedelbart får en att känna respekt och vördnad för dem? 

Kan man vara mycket coolare än såhär?

Kvinnorna i filmen har inte mycket att göra. Det hade varit en omöjlighet idag.

Men två timmar var en lång speltid och jag tycker att regissören ibland gör det lite omständligt och det hade faktiskt kunnat plockas bort en hel del scener, om man hade velat göra det för att få en lite tightare film. Den underbara musiken av Ennio Morricone, som man egentligen inte kan höra för mycket av, används dock lite för många gånger och speciellt när Eastwoods karaktär är i blickfånget. Nej tyvärr tog det emot för min del i början, och i mitten, och speltiden kändes oerhört lång innan man äntligen kom igång med uppgörelsen. Jag hoppas att det känns som att det går snabbare, och är mer intressant, med de två återstående filmerna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...