Det tog sin stund, men så har jag också sett den här senaste filmen om den hårde snuten/domaren/bödlaren Dredd och kan bara konstatera att... jag tycker filmen var ganska tråkig och inte alls så bra som det hade viskats om att den skulle vara. Jag hade förmodligen tyckt om den bättre om den hade kommit för sisådär fem-tio år sedan men efter att ha sett i princip alla superhjältar, från Spider-Man till Batman och Superman, genomgå förvandlingar från hurtfriska till gravallvarliga så blir det liksom för mycket med Dredd. Är man inte insatt i universumet sedan tidigare och har läst serierna så säger karaktären Dredd väldigt lite här. Man sitter och undrar mest vad han egentligen står för och varför man i början tjatar om att karln besitter ett stort raseri, men att det samtidigt finns "något annat där". Dredd version 2000-talet är nattsvart och grått, väldigt blodigt och mest som det känns som för sakens skull mer än att det fyller någon som helst funktion och till sist är jag spyless på allt blod och slow motionskit som jag hoppades skulle ha varit utdött vid det här laget. Har den här filmen något nytt att komma med? Njae, inte mycket alls, det mesta är som det brukar vara i andra filmer med ett undantag- filmens skurk, för ovanlighetens skull en riktigt rå och bad ass kvinna, gör tillställningen lite mer intressant, men bara för en kort, kort stund. 

                                            LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Karl Urban är ett perfekt granitansikte glömd bakom masken genom hela filmen, och det är så tråååkigt att man nästan tycker det är mer intressant att titta på allt som händer vid sidan om Urban när han är i bild. Det är så att man faktiskt saknar Sylvester Stallone- rappa repliker, överspända muskler, grötröst och en halvt ironisk tolkning av Judge Dredd. Olivia Thirlby är ett friskt tillskott i alla fall en stund, innan det vanliga flosklet börjar när det är en kvinna i det här sammanhanget- hon tvekar innan hon dödar en brottsling, och en brottsling visar sig vara en småbarnspappa ( samvetskval, åh samvetskval, hur skulle Shakespeare ha tacklat det här dilemmat) och jag tycker inte Cassandra blev speciellt intressant någonsin. 

Jävla fånigheter.

Slow motion, detta helvete som inte har någon poäng alls...

Enda bra med filmen!

Dredd är en enda lång våldsorgie som pågår lite för länge och som aldrig får med något intressant under resans gång. Filmen påminner en hel del om The Raid, men eftersom den filmen kom efter Dredd så borde den andra ha inspirerats av den här. Att Dredd har blivit rated R måste ha varit på grund av att någon kände behov av att skämta- blod och avrättningar har blivit vardagsmat i actionfilmer av dagens mått, så varför skulle det här på något sätt vara "vuxnare"? Jag förstår att uppföljaren desperat försöker få finansiärer, för inte ens första filmen var speciellt bra.

Har man inte lärt sig något efter tidigare filmer som på ett eller annat sätt har med den röda planeten att göra? Det stora flertalet "marsfilmer" har floppat och jag har inget stort förtroende för att den här ska lyckas vända på den trenden. Last Days On Mars känns mest som en ( i den långa raden av) filmer som blivit lite för inspirerade av Alien, och det ser inte ut att erbjudas så många överraskningar i den här direkt. 

Det var som sjutton, men Cottage Country lever upp till mina ( visserligen ganska låga) förväntningar även om det där riktiga garvskrattet tyvärr uteblir men samtidigt, hade man haft några whiskeyglas innanför västen hade man förmodligen suttit med ett löjligt småflin genom hela filmen men som läget var nu så stannade det vid lite fniss ibland för att man var på hyggligt humör. Ibland blir det lite för uppenbart vad som kommer att hända och ibland tycker jag att man gott och väl hade kunnat skruva till alltsammas ytterligare, men allt som allt så är det här i alla fall helt klart underhållande medan det pågår samtidigt som det kanske inte lämnar så mycket att minnas efteråt. 

                                             LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det kanske bara är jag, men jag tycker nog ändå att huvudpersonen som spelas av Tyler Labine påminner en hel del som rollen som han gjorde i Tucker and Dale vs Evil även om han inte riktigt är lika korkad i den här. Men banne mig han gör det ändå tillräckligt bra så man får lite sympati för karln även om han är lite för enkel att läsa av ibland och man behöver inte någon spåkula eller titta i kaffesump för att lista ut hur han kommer att agera under händelsernas utveckling. Malin Åkerman ( eller Akerman...) spelar precis det förväntade, blond, snygg och... smart. Det är matriarket som styr det här förhållandet, vilket ger en fin hint åt vartåt skutan lutar ju närmare eftertexterna filmen kommer. Ändå, slutet har en liten twist som jag inte såg i förväg. 

Det är bara lite synd att Cottage Country aldrig når upp till det där gapskrattet, och jag hade önskat mig lite mer galenskap och lite mer oförväntade händelser men i det långa loppet är det ändå skönt att man har vågat släppa loss så pass mycket som man ändå har gjort här. Men som sagt, om det hade varit lite mindre Hollywood över alltsammans så hade det kanske blivit en riktig fullträff. 

Som det är nu funkade den här att kolla igenom en gång i alla fall, men man känner inget direkt sug efter att titta på den igen. Synd, för det här hade verkligen kunnat bli riktigt roligt och minnesvärt... 

Ser nästan ut som ett omslag till en Disneyfilm, men låt er icke luras.

Den här filmen ( eller vad man nu ska kalla det för) har jag hört snackas om, men efter att ha tittat på det här så är jag väl kanske inte helt övertygad om jag vill se den eller inte. Mest nyfikenhet kanske, men kan det här vara något att bry sig om bara för att det är i hemlighet filmat på Disney World och gjord som en typ av skräckfilm?! Något nytt är det väl åtminstone, så man får väl hålla det öppet för att man tar sig en titt på det här... 

Om det här är vad som är framtiden för Jurassic Park, så ser inte "pitchen" speciellt lovande ut... Vad en pitch är, så är det enligt Wikipedia: " En pitch består ofta av en sk logline som sammanfattar hela idén på en mening eller två."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pitch

Om man tittar på pitch trailern för Jurassic World så förstår jag inte alls hur de vill sammanfatta sin idé med en mening eller två, mer än att dinosaurier kommer att ge sig på fler människor än i de tre tidigare filmerna. I alla fall de flygande dinosaurierna... Nej det här ger mig verkligen inte mersmak eller sug efter att kolla in den kommande filmen, tyvärr.

Det blev lite fel här, för det här är tydligen uppföljaren till en annan film som heter Hamiltons, men det gör inte speciellt mycket om man inte har sett filmen för jag hängde med bra i förutsättningarna här och känner inget behov efteråt att se den första filmen. Inte mycket nytt här direkt. Man påstår sig inte vara vampyrer utan lida av en "sjukdom", men får ändå huggtänder och måste äta blod för att överleva... men man är alltså inte vampyrer. Hmm... Och för att spetsa till alltsammans- den här udda familjen söker efter något så annorlunda och nytt som ett ställe att leva ifred på och tycker till sist att det viktigaste är familjen. Har vi hört det tidigare, eller? Undet tiden följer lite blod och en hel del bröst och för att fylla ut tiden ska vi tydligen hoppas på den yngste medlemmen i familjen, men njaeh, man blir aldrig engagerad.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

The Thompsons flyter på i lagom takt och är barmhärtigt nog inte speciellt lång så man hinner aldrig börja titta på klockan eller bli direkt uttråkad för det händer saker i princip hela tiden, även om jag hade klarat mig bra från huvudpersonens väldigt löjliga kärleksstory med Riley. Jag tycker också att regissörbröderna gör det onödigt okomplicerat för sig när huvudpersonen ska återberätta saker som har hänt tidigare, mest av allt för att man helt enkelt inte bryr sig och inte alls känner för att se den första filmen för att ta reda på mer om de här tråkiga, ointressanta figurerna. 

Please remember, de är inte vampyrer!

Lite roligt ändå- de här två snackar svenska och naturligtvis är svenskar så vågade att de vill idka älskog i naturen!

Det är konstigt att sådana här filmer kommer i en stadig ström trots att Hollywood säger sig "blöda" pengar. Om man nu gick så mycket minus borde man göra åtstramingar och inte tillåta sådana här filmer och enbart satsa på sådant som verkligen har en chans att spela in alla pengar man har lagt ut. 

The Thompsons är en film som man bara genomlider en enda gång och sedan gör sitt bästa för att glömma bort! 

Oj, snacka om att det gick fort för Miley Cyrus att applikera vad större stjärnor som Rihanna och Lady Gaga gör. Fina fraser som "jag vill vara en förebild för tjejer" kan man lika gärna kasta i soptunnan nu efter näckandet i den här videon. Samtidigt skapas ju sådana här "stjärnor" genom att helst ha så lite på sig som möjligt och ännu hellre, att inte ha någonting alls. Musiken kommer i andra hand nu för tiden. Trots det tycker jag ändå någonstans att den här låten är lite bra, i alla fall. Men musiken hamnar i bakgrunden för det man får se i videon. Var det meningen? Antagligen. Jag tycker det är jäkla tråkigt att framför allt kvinnliga artister fortfarande går i den här fällan och att större stjärnor som Rihanna och Lady Gaga underblåser det. Och nu vet jag var en stor andel av de kvinnliga deltagarna i årets Idol får sin inspiration ifrån, och redan under audition verkar tjejerna vara redo att stå halvnakna på scenen. Att det aldrig ska bli en förändring på den här punkten... 

Jag får vibbar från den gamla japanska skräckklassikern The Ring efter att man har sett trailern, men samtidigt känns det här förvånansvärt roligt och jag har verkligen ingenting emot att det förekommer en clown i den här! Det ser inte ut som att All Hallows Eve har så väldigt mycket nytt att komma med, men ibland gör inte sådant något alls och är bara hela filmen så underhållande som trailern var så kan det här bli riktigt roligt i alla fall...