Det står ganska snart klart att man har att göra med en film som bara nästan är lite bättre än att vara en c-film men som stampar omkring i b-träsket utan att bry sig speciellt mycket om den saken. Skådespeleriet är genomgående dåligt och man bryr sig inte nämnvärt om karaktärerna och man bryr sig inte heller direkt mycket om hur det ska gå för dem även om intresset stannar kvar ungefär halvvägs in men går snabbt utför ju närmare man kommer upplösningen. Man skulle kort och gott kunna säga att Panic Button är "Saw goes on a plane". 

                                                    LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

När man är ointresserad av själva handlingen och om karaktärerna så börjar man bry sig om småsakerna och det som kanske framför allt störde för min del var att när hemligheter avslöjades så var naturligtvis de två killarnas hemligheter betydligt mer hemska än vad de två kvinnornas var. Varför kan man ju undra? Jag tycker nog att huvudpersonen Jo hade ett lik i garderoben som definitivt kunde ha intresserat vilken psykolog som helst, ändå är det inte hon som blir skurken i dramat som följer. De två männen får helt klart enbart acceptera att det är de som är de fula fiskarna i samlingen, trots att personernas laster mer eller mindre är likvärdiga och att ingen borde anses vara elakare än den andre. 

Mr Jigsaw? Nej men crocosaw kanske...

Nej det enda intressanta med Panic Button var hur man lyckades börja skrämma upp mig lite med hur mycket information filmens sociala nätverk hade om sina användare och att filmens skurk på ett ögonblick kunde söka upp information om karaktärerna, och även veta direkt om de ljög eller talade sanning. Att använda sig av det sociala nätverket gjorde att "krokodilen" visste allt om dem helt enkelt genom att man självmant lägger upp alldeles för mycket information om sig själv och att allt man gör online går egentligen att spåra upp för den som vill. Jag tänkte direkt på Facebook och hur enkelt Facebook, om de hade lust med det, kunde anordna något liknande som i den här filmen och det bara med hjälp av den enorma information den sidan har om alla användare. Det om något är skrämmande, men tyvärr inte något utav det som händer i filmen och jag hade annars ganska tråkigt medan jag tittade. 

I rent underhållningsvärde så duger inte ens Panic Button att slötitta på medan man vill ha förströelse då man står och väntar på att tvätten i tvättmaskinen ska bli färdig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...