Alla inlägg den 29 december 2013

Av theotherside - 29 december 2013 23:45

Jag tror inte att jag hittills har sett Mark Wahlberg spela en mer osympatisk karaktär än vad han gör i den här filmen och det är väldigt svårt att tycka något alls om honom, mer än att han är helt fixerad vid den amerikanska drömmen och i början säger att det inte går att fuska sig fram men sedan gör precis tvärtom och fuskar utav bara helvete för att komma åt stålar och la dolce vita. Det gör mest ont att se Wahlberg spela den här karaktären, och eftersom det tydligen ska baseras på verkliga händelser, så undrar jag en hel del över hur verklighetens Lugo egentligen var. Eller är filmen menad som en parodi? Det är svårt att ta något av det som händer på riktigt allvar och alltsammans är gjord ungefär som en rockvideo- inte direkt ovanligt när regissören heter Michael Bay, dock. Dwayne Johnson gör inte heller någon direkt minnesvärd insats här, och det blir mest av allt väldigt löjligt att han ska låtsas vara religiös. Vad var tanken med den biten egentligen? Man gör ingenting av det här. Överlag blir det väldigt många snabba klipp medan Lugo avancerar, samtidigt som man tydligen ska känna något för de här karaktärerna men det gör man aldrig. 





                                          LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

 

 

 

 

Pain & Gain blir enbart lite mer sevärd för min del när Ed Harris gör entre som ärrad, pensionerad privatdeckare. Vår landsfader Reinfeldts våra dröm med andra ord, en äldre gentleman blir inblandad och visar sig ha näsa för brott fortfarande och är den som först börjar ana att det finns en nål i höstacken i den här historien.  Utöver det förstår jag inte två saker- dels stackaren som aldrig dör trots huvudpersonernas upprepande försök att ta livet av stackaren, och dels den humoristiska tonen när huvudpersonerna är i fullt sjå med att stycka två människor. Hur fan tänkte regissör Bay där egentligen? Att ta hjälp av utomhusgrillen och stå helt öppet inför grannar och grilla några människohänder är ingenting hemskt, det är lite underhållande vill man nästan ge sken av... Det blir väldigt svart humor i sådana fall. 


                         



Om det hade varit någon annan regissör vid spakarna ( well, låt oss önska någon som Ridley Scott te.x) så hade det här kanske kunnat bli betydligt mer underhållande än vad det visade sig vara. I vanlig ordning är Bay förälskad i slow motion-scener, mot en färgsprakande bakgrund och naturligtvis finns den obligatoriska scenen där de tre snubbarna i sakta mak går ifrån en explosion som filmas från femtioelva olika vinklar. Så som tuffa grabbar ska göra. I en film signerad Bay. Det är också önskvärt om samme Bay hade stannat upp en stund och funderat ut vilken linje filmen skulle ha eftersom den blandar och ger så fruktansvärt mycket, ena sekunden ska den vara lite smårolig och raljera över den amerikanska drömmen och i nästa sekund ska filmen vara tämligen blodig samtidigt som den lätta tonen ska bibehållas av någon dum anledning. 


Nej, Pain & Gain var fruktansvärt dålig, tråkig och stendum och gav mig absolut ingenting! 







 

Av theotherside - 29 december 2013 21:45

Två filmer släppta under samma år som på ungefär samma sätt handlar om att Vita Huset blir attackerat och presidenten och ämbetspersonalen måste räddas blir åtminstone en gång för mycket, och eftersom jag såg Olympius has fallen först känns det mest av allt som en upprepning av ungefär samma sak när man såg White House Down. Det är egentligen inte någon större skillnad på filmerna, och vilken man tycker bäst om hänger kanske mest på huruvida man står ut med antingen Gerard Butler eller Channing Tatum. Mitt val är enkelt, jag väljer Butler vilken dag som helst i veckan. Det finns en del tveksamheter här, allt är definitivt inte perfekt på något vis, men allt som allt duger filmen som tillfällig underhållning en tråkig lördag.





                                LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.








Men det som gör den här filmen sämre är framför allt sådant som är regissören Roland Emmerich signum- att en farsa behöver vinna tillbaka sin unge, att en underdog visar sig vara precis den som löser situationen och att samma unge till sist förlåter sin pappa och dessutom hinner med att rännu ut på gräsmattan utanför Vita Huset och genom att vifta på presidentens flagga avstyr en missilattack (!). Det blir... väldigt svårt att tro på alltsammans till sist och som Dogge Doggelito skulle säga- detta får du på köpet när man ser en Emmerich-film. 

Channing Tatum övertygar inte precis i huvudrollen även om han har samma träaktiga agerande som Butler hade, men det stora problemet är de onödiga kommentarer som han hela tiden måste säga, och mest retade jag mig på: "Jag har bara ett magasin med kulor kvar" precis innan han kastar sig in i en stid med motståndarna. Vilken jävla actionhjälte hade sagt något sådant på 1980-talet? 

Om man inte visste bättre, och filmen hade släppts tidigare, så hade man kunnat tro att filmen försökte hjälpa Barack Obama att bli återvald som president för Jamie Foxx för en liknande politik och får dessutom avfyra ett raketgevär. Hur ofta får man se sådant på film, liksom? En svart president som spränger grinden till Vita Huset... 

Maggie Gyllenhaal var ännu mer träaktig än Channing, och mest irriterade jag mig över att det som vanligt ska visas upp en "duktig kvinna" som ångar på med hjälp av koffein och patroitism och minsann måste jobbar hårdare än männen och ta situationen på mycket större allvar än sina manliga kollegor och som i slutändan visar sig få rätt, delvis i alla fall. Suck, hur många sådana har vi sett vid det här laget?

Joey King är precis sådär äcklig som ungar i sådana här sammanhang "måste" vara, som först är jättejättesur på sin pappa, sedan vet mer om Vita Huset tack vare Wikipedia och som dessutom får sin lilla videoblogg till den mest sedda på grund av att hon befinner sig i Vita Huset under attacken och som sist men inte minst måste rädda sin kära pappa från att bli bombad till potatismos och hjältemodigt springer och viftar med en flagga. 



Stjärnbarneret åker på ytterligare en smäll....



   

Men vad fan brinner det på Vita Huset igen? Det börjar bli misstänkt ofta, lika ofta som El-Giganten brinner häromkring.


        

 

Gissa vems plan som blivit träffat?



Men vad gör ni, mr president?


 

Det är verkligen inte USA:s dag här...



   




Däremot blev jag jävligt besviken på James Woods, ty jag hade förväntat mig att åtminstone någon gång få se snubben spåra ur fullständigt och spela psykopatiskt! Det är också lite oklart mot slutet varför allting egentligen genomförs, och vilka motiv som Woods skurk har mer än att hans sons död i kriget mot Afghanistan inte ska vara förgäves. Jag hade nog velat ha en ännu mer diabolisk plan, och en sådan fanns det i Olympius has fallen. 


Nåja White House Down är hyggligt underhållande medan den pågår och det var mest av allt en segdragen inledning där karaktärer och huvudintriger presenterades som var lite krävande att ta sig igenom men sedan blev det full fart fram till slutet så man hade i alla fall inte så tråkigt. Denna funkar kort och gott, men nog hade det varit trevligt om den istället hade haft premiär nästa år så det hela inte hade känts som en enda lång upprepning av något som man redan hade sett...






 


Av theotherside - 29 december 2013 05:58

Ganska nice låt, ändå! Eminem och Rihanna samarbetar med The Monster och jag hoppas att den här inte spelas ihjäl på Rix FM. 







Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28 29
30 31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards