Filmerna, Red och nu Red 2, som genast borde införlivas i Moderaternas kamanjmaskineri inför det att vi alla bör dra vårt strå till stacken även långt upp i åldrarna och att vi ska jobba tills vi är minst 85- Red-filmerna visar ju faktiskt att äldre tuffingar är minst lika bra ( och ja, till och med bättre) än de yngre och att old still going strong! Bättre marknadsföring kan ju M inte få, så vår käre landsfader borde omedelbart se till att köpa in de här filmerna så snart som möjligt så har han en marknadsföringsapparat som vida överstiger allting annat!

Red 2 ångar annars  på i samma spår som den första filmen och tyckte man om den tycker man också om den uppföljaren. Det handlar om lagom ansträngande action som man kan se när andan faller på och man inte känner för att överanstränga hjärnan allt för mycket, men det är i alla fall underhållande nog för att man inte heller ska börja tänka under tiden filmen pågår. Men, och det här saknar jag verkligen i uppföljaren, det finns inte många överraskningar längre. Jag tyckte första filmen fungerade så bra för att det var jäkla roligt att se äldre skådespelare göra det de gjorde när de var yngre men med den lilla skillnaden att man inte riktigt förväntar sig det av dem längre. Det är fortfarande särskilt roligt att se Helen Mirren som old grand madame som på ett elegantfullt sätt visar att hon fortfarande är en farlig agent ( även om jag tycker det blev lite tjatigt här när hon dödar och fräter upp på löpande band i sin lägenhet och av någon anledning så dödar hon bara män). Överraskningseffekten var så mycket större i den första filmen men actionmässigt så slår tvåan den första filmen på fingrarna med en träslev för det går verkligen undan och det är inget som helst fel med det. 

                                         LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Bruce Willis är, som alltid, bra i sådana här sammanhang. Han får en ensam scen där han får visa hur brutalt farlig han är fortfarande, precis som i första filmen, och jag bara njöt medan han avlivade CIA-tränade soldater som försökte fånga honom först skadad men inte dödad men sedan bara död varefter soldaterna eliminerades en efter en. Efter det gör Bruce Willis precis det som man förväntar sig att Bruce Willis ska göra, varken mer eller mindre. John Malkovich var rolig även här, men inte riktigt lika rolig som han var i förra filmen. Här känns det aningen mer ansträngt och man har verkligen försökt att göra karaktären roligare än vad han är, och klär ut honom i alla möjliga lustiga kostymer för att framkalla ett skratt från publiken men det misslyckas man tyvärr med. Det är bara i slutet när han har på sig någon fruktklädsel som han för en gångs skull ser riktigt fånig ut. Anthony Hopkins trodde jag skulle spela något helt annat än vad han faktiskt gör här, och även om han gör det ganska bra så tycker jag aldrig om den här karaktären. Catherine Zeta-Jones borde ha fått bättre scener än de hon har, och det är typiskt att de två kvinnorna som är med börjar hata varandra direkt! 

Hatobjektet i uppföljaren blir Mary- Louise Parker. Mest för att hon inte verkar göra annat än att vilja prata om hur Frank ska bevisa sin kärlek för henne, men också för att hon hela tiden gör klassiska misstag och inte vet hur man hanterar en pistol. Man tycker ju att Frank, veteran som han ändå är, borde ha tränat upp sin hustru i de mest basala kunskaperna som hur man använder en pistol eller hur man åtminstone försvarar sig. Om det blir en tredje film måste den här bruden bli betydligt mer tuffare och förses med åtminstone något som kan liknas vid att vara en självständig människa som inte enbart lever genom Frank. 

I övrigt tycker jag fortfarande att man kan dra ned på humorn och löjligheterna för att i stället satsa mer på dråliga situationer som mer handlar om agenternas ålder och vilka fördomar som faktiskt finns om äldre. Men i övrigt hade jag ändå ganska roligt medan Red 2 rullade på och jag gillar den faktiskt. En ganska härlig, smårolig actionrökare som man kan bränna av vilken långtråkig dag som helst.

Herregud, ska det här föreställa uppföljaren till remaken av Fright Night? Den förra filmen hade i alla fall en hyggligt duglig skådespelare i och med Colin Farrell, men i "uppföljaren" finns det inte speciellt många ansikten som är bekanta och man kan förstå varför då de här unga skådespelarna saknar det mest centrala- skådespelartalang. Det är mossigt, stelbent och jävligt uselt skådespeleri från samtliga och de borde här och nu förbjudas att någonsin igen ställa sig framför en kamera och skådespela. Jag är inget stort fan av den första remaken men efter att ha sett den här så framstår första filmen nästan som ett litet remake-mästerverk! Om ni tyckte om den första filmen har ni ingenting alls att hämta av att se denna, för den är inte ens sammankopplad på något sätt med det som hände i den förra filmen, och tro mig här presenteras verkligen inga nyheter angående hela vampyrtematiken som likt en tsunami sköljer över oss just nu. Ni gör er själva en stor tjänst om ni ignorerar den här filmen helt och hållet ty då kan inte de inblandade få för sig att det faktiskt är okej att göra sådan här skit. 

                                             LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN. 

Förutom det rent ut sagt skitdåliga hantverket som genomsyrade hela filmen så fanns det en detalj till som verkligen störde mig extremt mycket, och det var förhållandet mellan huvudpersonen Charley och sockersöta Amy, ett par som måste gå till filmhistorien som ett av de mest icke trovärdiga par man har sett. Jösses, är det verkligen meningen att man ska tro på att Charley är beredd att offra sig så mycket som han ändå gör för att rädda Amy? Och det räcker inte med att man sitter och är irriterad över denna otroligt oengagerande kärlekskarusell, för det finns ytterligare en irriterande jävel- nämligen Charleys "polare" Ed som är en sådan där sidekick som ska locka till fniss och kanske lite skratt genom att vara lite härligt crazy och småjävlas med Charley, men som mest av allt bara är jobbigt pinsam. Inte ens som vampyr blir Ed speciellt underhållande och man jublar när hans mage exploderar efter att han druckit heligt vatten. Åh, om Ed bara hade blivit undanröjd så mycket tidigare än så... 

Spännande design på fontänen!

Effektiv skugghand.

Tecknad historielärande.

Nosferatus, anno 2.0?

Det är ju själva fan att den här skitfilmen försöker leva på den lilla goodwill som Fright Night lyckades skrapa ihop, men det här är i sanning en direkt till dvd-film som man trodde var förpassad till historien vid det här laget. En film gjord helt utan några nya spännande idéer, vampyrerna här har huggtänder och skyggar inför kors och Bibeln precis som det alltid har varit sedan lång tid tillbaka och samtliga skådespelare borde sannerligen tänka över sina karriärval för skådisar duger de tyvärr inte till. 

Jag skulle bli mycket förvånad om man inom den närmaste framtiden får höra att det är på gång med en tredje Fright Night-film men den här filmen måste ha gjort att filmbossarna dragit öronen åt sig. Fright Night 2: New Blood är en film man plågar sig igenom en gång och sedan aldrig mer kommer att se igen!