Hade egentligen ingen aning om vad Inhale var för film, och trodde det rörde sig om en skräckfilm men det visade sig vara helt fel. Eftersom jag inte bryr mig om att kolla upp filmer något närmare utan går mer på känsla, filmens titel, vilka skådisar som finns med eller helt enkelt bara vet att just den filmen ska jag se av den ena eller andra anledningen så började jag se Inhale utan att ha någon aning om vad som skulle bjudas på. Det visade sig handla om organhandel och att det råder en skriande stor brist på organ sett till hur många som behöver transplantera det ena eller det andra. Så filmen berör verkligen ett aktuellt ämne! Ändå kan jag inte säga att jag föll pladask för den.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Skådespelarinsatserna svajade mellan sådär och mindre bra, och mest övertygande var Dermont Mulroney i huvudrollen även om han inte arbetade utifrån ett brett register utan skulle antingen/eller se bister men bestämd ut eller tveksam och sorgsen. Mulroney misslyckades ganska stort med att övertyga som "desperat" man som gör allt för sin dotter, Chloe. Med dottern försökte regissören verkligen att skapa någon form av sympati hos tittaren men jag tyckte att han smörade på en aning för mycket och för brett- Chloe alldeles älskvärd och söt som socker när hon hälsar på pappa och mamma, och sedan hostattackerna som blir värre och värre hela tiden. Sorry, jag vet inte vad det är med mig, men jag börjar inte lida med familjen. Därmed faller ett viktigt moment för filmen, att jag inte bryr mig om karaktärerna, men jag kan såklart ändå känna lite empati och föreställa mig att det finns familjer som lever i den här verkligheten. 

Det var i alla fall roligt att se Diane Kruger och Sam Shepard, tyvärr är ingen av dem speciellt bra i respektive roller och har ganska lite att arbeta med. Speciellt Diane som mest måste antingen se tapper ut medan hon är med sin sjuka dotter och sedan ser desperat ut i alla andra scener. Särskilt variationsrikt blir det aldrig, direkt. 

Sen förstod jag aldrig riktigt den relation som tydligen hinner byggas upp mellan Mulroneys karaktär Paul och den unga killen i Mexico. Här hade regissören kunnat förtydliga betydligt mer, så att inte slutklämmen hade känts lika konstig och till viss del underlig.

Det som stannade kvar hos mig när filmen var slut var det som händer i slutet av filmen. Jag kan inte bestämma mig för huruvida Paul gör rätt eller inte. Man kan argumentera för båda sidorna, att han gör rätt men också att han gör helt åt helvete fel. Men samtidigt- hur hade man själv agerat i samma situation? Jag hoppas vid Gud att jag aldrig ställs inför ett sådant val någon gång i livet, så på det sättet känner jag verkligen för Paul och tycker nog ändå att han handlade rätt, i alla fall moraliskt. Men utgången blir en personlig katastrof för honom, och man kan spinna vidare på det här öppna slutet- tar han sitt liv senare ( frun lämnar honom också såvitt jag förstod av slutscenen), eller orkar han fortsätta leva vidare genom att i alla fall acceptera att han handlade rätt moraliskt sett? Inte för att Inhale förtjänar en uppföljare, så bra var den verkligen inte, men jag skulle gärna vilja se hur Paul hanterar sitt beslut. Vem vet, kanske fler än jag som känner på samma sätt så kanske en Inhale 2 dyker upp någon gång...

Modelln ( eller vad hon nu är) "Busty" gör ett bejublat framträdande på en konstutställning där det helt enkelt går ut på att Busty ska slå på någon konstgrej med sina jättebröst... Eh, ja danskar. Underlig inställning till humor verkar det som. Men det jag blir mest konfunderad över är kvinnan som man ser i bakgrunden som håller sin dotter i famnen- excuse me men vad fan har den unga flickan där att göra? Försöker mamman inskola dottern i vad som är en lämplig framtid för henn- skaffa sig jättetuttar och stå och slå med dem på olika föremål? Nej, dottern skulle ha lämnats hemma med nanny eller med fadern istället för att befinna sig på det där spektaklet. Det roligaste med klippet är ändå att observera hur den unga tjejen reagerar på alltsammans...Man undrar vilka tankar som flickan hade när hon gick och lade sig sen på kvällen! 

http://tv.expressen.se/galna klipp/1.2673701/brosten-som-skakar-danmark

Det var tydligen inte bara jag som var lite nyfiken på hur det återupplivade programmet Gladiatorerna skulle vara, tittarsiffrorna för premiären talar för att det här kan bli ett av vårens mest bejublade comeback (?): 1.1 miljoner tittade på första avsnittet. Det var emellertid inte så mycket som var förändrat mer än att man bytt ut gladiatorerna, programledare och kommentatorer ( Wikegård tycker jag gjorde bra ifrån sig förutom då han vid några tillfällen överdrev så det skvittrade om det, jag minns inte vilken gladiator det handlade om med Wikegård sa något i stil med "jag gillar tuffa tag, men till och med x är lite för extrem"). Gry Forsell var helt okej som programledare även om hon inte bidrog med så speciellt mycket, mer än att fråga det typiska "hur känns det?" och sen bli avbruten av en gladiator mitt i intervjun och se lite lagom, spelat förvånad ut. Däremot tycker jag att vi svenskar är värdelösa på att bjuda på oss själva, för det var ingen av de tävlande som man kommer att minnas speciellt länge och det var ingen som bjussade på sig själv- herregud, det här är en tv-lek, kan man inte slappna av lite, showa loss en aning och inse att man gör det mest för att det är roligt? 

Min favorit-gladiator såhär långt i alla fall var Ice, som "spelas" av Helene Ahlson. Mumma, en gladiator jag gärna hade gått i närkamp med, och dessutom en blondin man kanske gör bäst i att inte dra blondin-skämt inför?;P

Det här kommer nog att duga att slötitta på under våren, alternativt som hyggligt bakis-program på söndagsförmiddagen...

Ja, vad mycket konstigheter som hittas på ibland. Det finns väl galnare saker att göra men å andra sidan- att åka tunnelbana utan byxor är ju egentligen tillräckligt provocerande idag eftersom nakenhet bara ska sälja smink, kläder eller underkläder, men att gå omkring byxlös på stan leder väl till att man blir gripen för förargelseväckande beteende? 

På den svenska Facebooksidan för den här dagen finns det två regler som ska följas för att man ska få delta:

• Villig att ta av sig byxorna på tunnelbanan.
• Kunna uppföra sig normalt under den utsatta tiden.

Jag tycker framför allt punkt två är den viktigaste, finns ju säkert en del personer som inte klarar av att "uppföra sig normalt" när folk sitter runtomkring utan byxor/kjolar/jenas osv.

Skulle ni kunna tänka er delta i detta nästa år?

http://svt.se/2.22584/1.2670578/julafton_for_byxlosa_pendlare?lid=puff_2670578&lpos=rubrik

Jag tycker man borde ha lagt ned den här filmserien efter den andra filmen, och jag hade inte ens en aning om att en tredje var påväg- men varför göra den då de uppenbarligen inte har fått med The Rock i huvudrollen? Det är ju ändå han som är Scorpion king och det känns inte helt rätt att ersätta honom med en ny, men med det sagt så måste jag säga att jag inte saknar The Rock så mycket, Victor Webster gör en helt godkänd insats men han hade gärna fått ha lite mer humor och glimten i ögat som hans föregångare hade en hel del av. Men den här filmen var inte så kass som jag trodde att den skulle vara ( jag tycker att den andra filmen i den här serien är betydligt sämre) så det var i alla fall en positiv överraskning, och den funkar som hygglig underhållning för stunden. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Den jag tror hade roligast under inspelningarna var Billy Zane, som inte riktigt verkar veta om han ska spela på allvar eller om han är en parodi på "filmskurk". En sådan där som är ond, riiiktigt ond och som avrättar folk till höger och vänster samtidigt som han drar vitsar så att hans medarbetare ska skratta sådär härligt spelat som man bara gör i sådana här filmer. " Bara en ond skurk skulle döda budbäraren" säger Zane och flinar och vänder sig om och beordrar sin högra hand att sköta dödandet av budbäraren åt honom. Hah, ojoj.

Den karaktär som jag stör mig mest på är den som spelas av Bostin Christopher, Olaf. Herregud, är det meningen att han ska vara rolig då han är burdus, tjock och rapar samtidigt som han naturligtvis är en mycket duktig krigare i stundens hetta? Inte en enda scen med honom är rolig, bara tråkig och "det här har man sett förr och det var inte roligt då och det är sannerligen inte roligt nu heller". Jag vet inte riktigt anledningen till varför Scorpion king har haft med sig ett komiskt radarpar i varje jäkla film, men den här gången gick det fullständigt åt pipsvängen och det blir aldrig roligt, bara barnsligt men å andra sidan så vill man ju inte skrämma bort ungdomarna så lite komik måste finnas med. 

Och sen, kunde de inte ha kommit på något bättre namn för prinsessan än Silda? Jag vet att det är förmodligen fler än jag som ser Slida istället för den omkastade bokstaven i hennes namn. Inget ont om Selina Lo som spelar karaktären, hon var riktigt sexig och vilken intressant ninjamundering hon får mot slutet av filmen- det enda jag undrar över är vilken funktion de två snörerna från rumpan och ned till stövlarna har, egentligen? Jag tror inte de fyller någon större funktion direkt, mer än att det ser gode sexigt ut...(!).

Det blir lite onödigt svamligt när den här kvinnan dyker upp tillsammans med två andra krigare från The book of the dead, men det här hör ju till den här filmserien så man får ha överseende med det.

Däremot tycker jag att fightscenerna är av det tamare slaget, det blir liksom ingen fart på det hela och ännu mindre fart blir det då stora delar av slagsmålen ska speedas ned i slow motion. Att man har tittat lite för mycket på Croucging tiger hidden drageon när ninjorna gör entre blir ganska fjantigt! Överlag hade jag velat ha Scorpion king lite mer överlägsen i fightscenerna, för det är han onekligen i de två föregående filmerna.

En ok film men inte mycket mer. Gillar man Scorpion king-serien så får man i alla fall sitt lystmäte mättat lite, men den hade samtidigt kunnat bli så mycket bättre om originalregissören hade stannat kvar och tagit hand om sin filmserie. Nu hoppas jag att det inte blir några fler filmer...

Jag tycker det är underhållande att läsa vad Stephen Hawkings har att säga, och att det nästan alltid skapar en liten debatt på Aftonbladet- Hawking tror ju inte på att någon Gud har varit inblandad i skapandet av universum, och detta retar gallfeber på dem som tror att det visst finns en Gud som har skapat planeten jorden och allt liv på den. 

Jag tycker däremot att det hade varit mer intressant att prata om anledningen till att jorden kommer gå under, enligt Hawking: " Jag tror att det är nästan säkert att en katastrof, som ett kärnvapenkrig eller global uppvärmning, kommer att drabba jorden inom en tusenårsperiod". Han tror alltså att vi har potentialen att ta kol på oss själva, antingen genom ett kärnvapenkrig eller för den globala uppvärmningen, som vi människor är ansvariga för. Shit, vilken duktig ras vi är, egentligen... 

Jag tror vidare att hans uttalande angående om aliens skulle komma på besök skulle utgången inte bli bra. Det skulle förmoligen göra framför allt USA och Kina nervöst så in i bomben så det skulle börja kapprustas igen, och man skulle anstifta anti-alien-lagar och kontrollera om någon milisgrupp på jorden har kontakt med utomjordingarna. De kan väl i faretn också bli anklagade för terrorism och då jävlar, då är det inte långt tills dess missiler riktas upp mot himlen och det blir ett storslaget fyverkeri. 

Nej ursch låt oss inte sprida mänsklighetens gift ut i rymden och till planeter som mars. De har klarat sig bra i miljarder år utan att vi ska ge oss på dem också...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14176789.ab

Har inte lyssnat på t.A.T.u-låtar på ett bra tag nu, och råkade mer eller mindre "återfinna" dem igen när jag satt och strötittade på Youtube. Men visst hade de några bra låtar, bland annat den här, men jag undrar mest var de försvann sen? Misstänker att de inte sjunger längre åtminstone, men jag har så dålig koll på musikfronten så vad vet jag...

Nu väntar jag mest på att få höra 2012 års första hitlåt, som faller mig direkt i smaken såsom Jennifer Lopez lyckades med vid samma tid förra året med låten In the floor.

http://www.youtube.com/watch?v=8mGBaXPlri8&feature=related

Lite trolig inledning trots allt, när man helt plötsligt befinner sig i nutid och Dolph Lundgren visar upp sina kampsportstalanger inför chockade barn som han tydligen tränar. Endast en sak ville man säga med den här scenen, och den var-kolla här, såhär bra är Dolphan, så räkna med att han kommer att kicka ass i den här filmen. Jo tjena, stelare prestation från den store svensken har jag inte sett på länge. Man kan fråga sig vad man har gjort för ont för att världen skulle förtjäna en uppföljare till lika usla In the name of the king, men första filmen framstår som ett mästerverk i jämförelse med det här eländet. Och jag undrar hur regissören Uwe Boll egentligen får ekonomisk stöd för de filmer han gör? Vem är trollet med pengasäcken som ser till att den här mannen får fortsätta att göra film?

Det ser ut att dra ihop sig till stid, men oroa er inte Dolph Lundgren är för trött och orkar inte slåss och måste vila sig inför slutstriden istället, så han blir bara knockad.  

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Dialogen i In the name of the king 2: Two worlds är lika stel och plastig som drottning Silvias "naturliga" leende, all dialog går i det närmaste ut på att förklara för Dolphs karaktär Granger ( vilket jävla namn) att hans resa kommer att bli fylld av blod och lik... Suck efter att ha hört det för femhundrade gången så börjar man fråga sig när det ska bli något blod och lik, för det är jävligt lite strider här ( gissningsvis på grund av att Dolph inte orkar fightas hur mycket som helst, karln suckar och stönar ju till och med när han böjde sig ned för att ta upp en skelettskalle). Inte mycket action således, i en film som åtminstone kräver action för att kunna bli lite underhållande...

Och sedan draken i den "mörka skogen"... Herrejävlar, har vi förflyttats tillbaka till 80-talet, eller? Draken ser förjävlig ut, den hade sin storhetstid när Conan med Arnold Schwarzenegger hade premiär. Idag kräver vi aningen lite mer av datoranimerade effekter. Påtal om effekter, den här filmen kryllar inte med dem utan det är draken och virveln som för karaktärerna från den ena världen till den andra. 

Jag skulle inte ens rekommendera en ovän att se det här eländet, utan skulle då hellre rekommendera den första filmen för den har i alla fall lite mer underhållning än den här. Och det värsta är, att slutet antyder att Uwe Boll kanske, om vi inte är snälla mot våra medmännikor och det blir fred på jorden, släpper en tredje film... Det, om något, ger mig mardrömmar...