Jag vet inte riktigt vad problemet är med Real Steel, mer än att jag tycker att den är väldigt förutsägbar och att den var alldeles för sentimental stundtals. Den bjöd inte heller på mycket överraskningar utan den följer mallarna likt folket i Nordkorea följer sin "älskade" ledare, och man bjuds inte direkt på något utöver det vanliga- här är det rak och slätt familjeunderhållning för hela slanten. Och det blir så jädrans trååååkigt att jag hade svårt att behålla intresset när filmspektaklet hade en speltid på över två timmar. Inte ens robotfighterna piggade upp nämnvärt, visst de var snyggt datoranimerade men när man inte hejade på varken den goda eller den "onde" så blev det ointressant. Real Steel är snyggt förpackad och oförarglig underhållning för barnfamiljen att avnjuta en trevlig söndagseftermiddag med, men för mig var det inte engagerande eller speciellt underhållande.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Man kan säga såhär- har man sett regissören Shawn Levys tidigare filmer, bland annat Natt på museet, så kan man hitta likheter med Real Steel- i centrum finns en snubbe som inte vill ha med sin son att göra ( Ben Stiller ville visserligen göra allt för sin son i Natt på, men likheten finns här ändå), men-tänka sig- i slutet inser naturligtvis snubben att han nog ändå älskar sin son.

Hugh Jackman är bra i huvudrollen, men det känns som att han är bättre än vad själva filmen är. I och för sig spelar han ingenting utöver det vanliga, här är han också en sådan där snubbe som är lite tuff och bad så intet nytt under solen direkt, men det hade inte skadat om någon annan hade innehaft huvudrollen istället för Jackman är bättre än det här.

Irritationsmoment numbro ett var sonen Max. Inget ont om människan Dakota Goyo, verkligen inte, men här är Max en sådan där snorunge som är så vanligt förekommande i amerikansk film- uppnosig och drar sig inte från att ta en mikrofon från domaren efter avslutad match och inbjuda till match mellan hans outsider-robot och mästaren inom sporten ( Rocky-inspiration, någon?). 

Att man sedan, i slutet, överraskar lite med att Max robot inte får spöa skiten ur motståndaren räcker inte för att jag ska tycka att det ska kännas som något "nytt", för innan dess har vi fått se hur både Max och Jackmans verkstads-flickvän grinat när Jackman tar över kontrollen över roboten och får använda sina boxningskunskaper. Hur mycket ska man bre på för att historien mellan far och son ska kännas angelägen? Nej har de inte lyckats påverka mig förrän dess så påverkar det inte mig när alla i publiken grinar, jublar och anser att Max är den egentliga vinnaren ( hade man väntat sig något annat än just det? Nej just det). 

Real Steel är hygglig åtminstone ibland, men far-och son-relationen har man sett så många gånger förr att man vet hur det kommer att sluta redan i början av filmen och den engagerar inte det minsta. Fighterna mellan robotarna är filmens behållning, men då det ska vara så barnvänligt så blir det aldrig speciellt grovt våld eller grovt språkbruk och det blir alldeles för familjevänligt och gulligt för min smak. 

Inte en dag för tidigt tycker jag, och då jag läste rubriken "Henriksson vill skrota Wallander" trodde jag att det handlade om att antingen har Krister Henriksson slutat med sin roll nu eller så vill han att man ska sluta göra fler filmer i den här serien ( som i mångt och mycket trampar vatten bara, ny brott visserligen men särskilt mycket nytt finns inte med i filmerna direkt). Men jag hade helt fel, det var bara det att Henriksson ska sluta med Wallander- efter att ha spelat in ytterligare sex filmer- men han vill att filmserien ska fortsätta men i "ny" skepnad- nämligen att Linda Wallander ska bli huvudpersonen. Bevare mig väl för det, please. Det skulle bli ännu sämre än vad de här standardfilmerna redan är, om de gjorde så. Men jag tror inte de överger Kurtan direkt, utan letar med ljus och lykta över näste skådis som ska ta över sen...

http://www.svd.se/kultur/henriksson-vill-skrota-wallander_6789859.svd

Herregud vad snabbt ett år passerar egentligen, redan börjar det bli dags för Melodifestival-spektaklet att dra igång igen och man har knappt hunnit hämta sig sedan förra året och allt som snurrade på med vinnaren Eric Saade. Får se vad det blir utav alltsammans i år, men har knappast några förhandsfavoriter och bryr mig egentligen lika mycket om alltsammans som vem som kommer att vinna The vocie Sverige. 

Men trailern var i alla fall lite rolig- och att de driver lite med fjolårsvinnaren Saade är ju tämligen uppenbart!

http://tv.expressen.se/noje/1.2686291/melodifestivalen-trailer-2012

Orkar inte direkt ge mig in i efterspelet av Håkan Juholts avhoppande som partiledare för Socialdemokraterna igår, men tycker det var lite tråkigt. Göran Greider tycker jag i sin kommentar på Aftonbladet kommer med intressanta synvinklar och berättar om hur media, framför allt med Aftonbladet i spetsen, har sett till att ha en hetsjakt mot Juholt. Ingen av de idéer karln kom med eller förslag skrevs det om, det var istället hundra procent fokus på vilka misstag Juholt gjorde. 

"Ska den politiska, demokratiska offentligheten definieras via mediedrev?" skriver Greider, och det är inga dåliga funderingar han kommer med. Och det här är egentligen ännu allvarligare om det stämmer: " Kritik av medierna avfärdas närapå alltid slentrianmässigt. Politikerna själva kan ju inte ge sig på dem, eftersom det då lätt smakar totalitärt.
Samtidigt finns det inom mediebranschen en stark branschlojalitet, en inre kollegialitet och nuförtiden dessutom osäkra anställningar, som stoppar all självkritik (ungefär som i poliskåren …) och gör det hart närt omöjligt att bedriva kritik av den samhällsmakt som i dag mer än någon annan definierar oss: medierna." Hur mycket kritik riktas egentligen mot tidningarnas anställda? Vem säger egentligen att nu får det räcka, med risken att tidningen om de slutar skriva om ett hett ämne tappar läsare? 

Samtidigt, medan häxjakten och skriverierna om Juholt har fortlöpt i flera månader, har statsministern klarat sig undan från något som helst utfrågning, och han har ju knappt synts till i media, precis som vanligt. Reinfeldt är nog tämligen nöjd över att fokus inte har legat på varken honom eller den politik som de genomför...

http://www.aftonbladet.se/kultur/article14248372.ab

Åh varför kan aldrig någon som har lagt av förbli nedlagt/avslutat utan det ska comebackas ständigt och jämnt nuförtiden? Nej tacka vet jag ABBA, de borde vara förebilder för alla avdankade stjärnor och låt oss också be till Gud, Allah, Buddah eller vem som nu lyssnar om att ABBA aldrig någonsin comebackar.

Nåja inte för att jag bryr mig alltför mycket om vilka det tillslut blir som uppträder på OS, detviktigaste då är de sportsliga aktiviteterna. Så för min del gör det ingenting om de här kryddflickorna återförenas, men om de gör det tycker jag man åtminstone kan kräva att de har en nyskriven låt att framföra istället för att leva på gamla meriter. 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article14246323.ab

Enligt rysarnytt.se så har det spelats in en uppföljare till norska rape and revange-filmen Hora ( som var misstänkt lik I spit on your grave) och jag hoppas i så fall att uppföljaren är en aning bättre än vad första visade sig vara;P Inget ont om den egentligen, men lite småseg var den stundtals, och ibland hände det inte mycket och det räddades inte direkt upp av bra skådespelare. Men ändock en film som aldrig skulle kunna se dagens ljus i Sverige, och våra grannar gör verkligen intressanta filmer så Inside the whore kan bli en bra uppstart för 2012 års filmår från Norge! Lite att se fram emot åtminstone...

Is she back or not?   

"Legenden om Bermudatriangeln har fascinerat och skrämt många till följd av alla historier om skepp och flygplan som sägs ha försvunnit under mystiska omständigheter i området. Sådana skådeplatser är givetvis utmärkta för en found footage skräckfilm om några försvunna dokumentärfilmare.

Det är precis vad WWE Studios är på gång med. Filmen heter Bermuda och är skriven av Bobby Lee Darby och Nathan Brookes, uppger ShockTillYouDrop. Historien fokuserar på ett gäng dokumentärfilmare som försvinner i området. Det enda spår som filmarna efterlämnat är filmmaterialet. "

Från rysarnytt.se

Det här låter riktigt intressant, kanske mest för att jag är lite intresserad av mysterierna som har med Bermudatriangeln att göra ( men jag tror inte på UFO och att försvinna till andra dimensioner och liknande, tror mer på att det finns naturliga förklaringar om det nu finns något vid Bermudatriangeln) och det går garanterat att göra en spännande film på temat. Däremot är jag inte så förtjust i formatet found footage, så det är väl det enda som gör att jag inte hoppar högt av förväntningar, men jag hoppas ändå att den här kan bli riktigt sevärd i alla fall...

Kan regissören Oliver Parker vara snäll och resa sig upp och förklara för världen hur f-n han tänkte när han skrev manuset till uppföljaren till Johnny English? Kan det ha att göra med ett tämligen snålt tilltaget CV, där Dorian Gray förmodligen tillhör bland det bästa han har skrivit ( fast jag har inte sett Parkers äldre filmer och vill inte se dem heller). Enligt imdb.com är Parker huvudsakligen en skådespelare, och jag vet inte hur bra han är som sådan men han borde i alla fall inte regissera komedier, den saken är klar. Allvarligt talat så kan jag inte påminna mig en enda scen i English reborn som var rolig. Allt är bara uppbyggt så att Rowan Atkinson ska göra bort sig, man vet hela tiden att han klantar sig och det blir aldrig ett dugg roligt. Man kan se precis hundradelen av en sekund innan "skämtet" levereras, och sen vet man att English antingen snubblar, tar miste på skydd vs vapen, jävlas med chefens katt osv osv osv i all evinnerlighet. Nej, det här har vi sett redan och sett det ett hundratals gånger och sorry det är inte roligt längre.

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Till filmens bättre sidor hör i alla fall att Gillian Anderson och Rosamund Pike gör bra ifrån sig och är pigga tillskott, men tyvärr har de inte speciellt mycket att göra. Anderson spelar i princip en tveksam Scully, och Pike tror kanske att hon fortfarande är med i Bondsammanhang efter sin insats i Die another day, för hon spelar i alla fall som om hon vore med i en riktig agentfilm. Inte ett spår syns av att hon medverkar i en komedi...

Nej den enda som är lite rolig är "Killer cleaner", men skämtet med att English misstar henne med andra äldre damer vattnas snabbt ut och blir bara tröttsamt. 

Nej jag saknade John Malkovich som fan från första filmen och den här filmens skurk minns man knappt när eftertexterna börjar rulla, och man vill helst av allt bara glömma bort English 2 så snabbt som möjligt. Som munken säger till Johnny, " Du börjar bli gammal" och tydligen gäller det för Atkinson också- "Du börjar bli gammal och med stigande ålder blir du alltmindre rolig. Du bör lägga av nu, please". Det räcker inte i en långfilm med fladdrande öga så fort någon nämner ett lands namn, det räcker inte heller med lite grimasövningar och det räcker inte med att varje situation som byggs upp i slutändan ska leda till att man drattar omkull, att man välter ned något, att man tar fel på vapen och skydd, att man råkar sätta igång ett larm som avslöjar var en agent i nöd befinner sig, att man åker i en rullstol som kan köra jättejätte snabbt osv... Sorry, det blir aldrig roligt. 

Haha så roligt, English tar miste på informatör... Allvarligt, har ni ingenting bättre att komma med?  

Usch, att man lyckas sabba en halvrolig agentparodi redan vid det här laget är snudd på beundransvärt. Jag vet att första filmen är långt ifrån ett mästerverk, men jämfört med den här uppföljaren så förtjänar åtminstone ettan en Oscar allraminst. Då försökte man åtmintone att vara roliga, och samtidigt gav det ett hjärta då English fick bevisa att han minsann var att räkna med. 

Att man inte har lyckats åstadkomma något bättre trots att uppföljaren minsann lät vänta på sig ( åtta år till och med) är helt otroligt. Man har inte ens ansträngt sig för att komma på något nytt utan kör på i invanda hjulspår och hoppas att publiken har hunnit glömma English misstag från första filmen för här återanvänds många ( men det är ju inne med återvinning nuförtiden förstås) och det blir inte ett dugg roligare bara för att man får se gamla skämt återvända. 

Snälla, bespara oss ytterligare en film! Jag tror inte jag är den enda som har fått nog nu!