Med ett häftigt namn som The hunter och med skådespelare som Willem Dafoe och Sam Neill trodde jag att det var som upplagt för en härlig thriller- men det visade sig att den här filmen inte var riktigt vad jag hade förväntat mig. Den är inte direkt dålig, men den är samtidigt väldigt långsam periodvis då det inte händer speciellt mycket men ytterst handlar det också om- varför man ska bry sig om hur det går, egentligen! 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Ja, jag har svårt att riktigt engagera mig i den här filmen och det beror en hel del på att regissören borde ha kunnat förklara bättre varför man som tittare ska "bry" som om Dafoe ska lyckas hitta den tasmanska tigern överhuvudtaget. Det kan också bero på att fokus först och främst inte heller handlar om jakten på den utdöda tigern, utan mer om familjen som han bor hos medan han utför uppdraget. Som vanligt tycker jag att de två ungarna är mest av allt irriterande, framför allt flickan som är sådär härligt ( eller inte) äppelkäck och som pratar i ett medan sonen är mer tystlåten. Det klargörs aldrig vad som är "fel" med pojken men jag tolkar det som att han vet något om antingen deras försvunne fader eller om den tasmanska tigern. Antingen eller, men här tycker jag man hade kunnat förklara lite bättre vad det är med ungen... 

Sam Neill gör ingen av hans bättre prestationer här. Återigen, vilket verkar vara ett tema för filmen, klargörs det aldrig riktigt vad Neills karaktär är för en filur. Jag tolkar, återigen, att han är intresserad av kvinnan, Frances O´Connor, och blir lite irriterad över Dafoes uppdykande i hans planer men sedan varför Neill dessutom är med killarna som inte tycker om trädkramarna förklaras aldrig. 

Dessutom trodde jag att Willem Dafoe skulle vara mer crazy och att han skulle vara något "annat" än en forskare bara...

Annars, för att nämna något bra också för omväxlings skull, så har filmen med många fina naturbilder medan Dafoes Martin David forcerar vildmarken i sin jakt efter tigern och lite spänning skapas trots allt i det faktum att man redan i filmens inledning säger att det kan finnas andra därute som också är och letar efter djuret. 

Men som helhet kunde The Hunter ha gjorts tätare och en aning mer angelägen...

Åh, enough med remakes hit och dit nu, please? Nåväl det är bara ett rykte att Death Wish ska remakas och jag vill gärna se den påtänkte regissören Joe Carnahans senaste film The Gray innan man kan avgöra huruvida det är rätt val eller inte. Men... vem tusan ska ersätta Charles Bronson? Det finns ingen som kan göra det förstås, inte på samma sätt i alla fall men artikeln föreslår Liam Neeson och han kankse är rätt man för att göra det? 

Men det är inte konstigt att bolagen MGM och Paramount anser att det är "hög tid" att damma av även denna filmklassiker, ty att komma på något helt nytt istället är önsketänkande och bättre att satsa på något gammalt istället så minimal ansträngning eller uppfinningsrikedom gör det billigt att producera filmen...

http://www.moviezine.se/artikel/9365-carnahan-gor-remake-paring-hamndrullen-death-wish

Ja inte för att jag såg de här, i min mening tråkiga och överhypade typerna, under fjolårets Oscarsgala utan nöjde mig med livestream istället, men nog tycker jag att de i vissa fall gick lite för långt- som att håna dem som hade gått bort förra året och dessutom håna Michael Douglas som kämpade mot cancern. 

Men uttalandet i artikeln här tycker jag är delvis helt rätt: " Är det några som förtjänar respekt så är det gruvarbetare eller någonting. Hålls det en gala för dem någon gång ska jag sitta där och vara andäktig." Kanske inte bara gruvarbetare, men visst har de ett extremt farligt och otacksamt jobb, ett jobb som vi dagligen har nytta av dock i och med att mycket av materialet kommer till använding i sådant som vi dagligen tar för givet. Helt rätt där, varför inte en gala för de som har "riktiga" arbeten istället för överbetalda divor som ibland skulle behöva komma tillbaka ned på jorden istället för att fortsätta inbilla sig att de är gudar? 

Men trots den vettiga kommentaren så blir det livestreaming under Oscarsgalan även i år, jag orkar inte lyssna på dem här samtidigt som något händer på galan. Så får man läsa eventuella skandaler efteråt;P

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/filipochfredrik/article14287091.ab

"Compound Fracture regisseras av A.J Rickert-Epstein under Tyler Manesproduktionsbolag Mane Entertainment, skriver ShockTillYouDrop. Filmen kretsar kring en splittrad familj där en sjuk patriark tvingas läka gamla sår för att kunna fly en högteknologisk egendom som hemsöks av ett hämndlystet spöke från det förflutna. Med i filmen är även Leslie Easterbrook (Polisskolan), något Tyler Mane uppskattar.

”Vi har tre skräckikoner i vår film. Jag försöker skapa en perfekt storm här ”, säger Mane. ”Folk har frågat efter en Michael vs Jason med Derek och mig själv ett tag nu. De får det, men utan masker! Jag ser också fram emot att återförenas med Leslie Easterbrook. Jag hade en fantastisk tid med henne under The Devil’s Rejects”."

Från rysarnytt.se

Herregud två skräckikoner ( jag räknar inte riktigt med den från Sommar-filmerna) men den här filmen har verkligen potential att bli något riktigt göttigt. 

Ohja, jag tror att den här kommer att bli hur bra som helst. Inte länge kvar nu innan vi får svar på det heller men gissningsvis dyker inte den här upp på bio i Sverige tyvärr. 

http://www.youtube.com/watch?v=6Ps8idyyEQo&feature=player_embedded

Jag vet inte om det har att göra med kulturella skillnader eller liknande, men nog skrattar man ändå mer åt amerikansk komedi än vad man gör åt andra länders komedier? Så gör jag åtminstone, just för att den amerikanska kulturen är så inlemmad i Sverige så man oftast förstår när man driver med något uramerikanskt. Eller så kan jag helt enkelt för lite om Frankrike så många av skämten i den här filmen, OSS 117- Lost in Rio, går över mitt huvud. För mycket av skämten i den här filmen faller för mig helt platt till marken, och några scener förstår jag ingenting alls av. Huvudpersonen själv, agent OSS 117, är stundtals jäkligt lik Sean Connery men går mest omkring och babblar om oväsentligheter och jag vet inte om det är meningen att det ska vara komiskt eller inte. Men en del skämt av lite av politiskt sprängstoff och därför ska den här filmen ha en eloge- jag skulle vilja se den komedifilm från USA som vågar skämta om de här ämnena som man gör här. Den filmen får vi antagligen vänta på, länge...

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

De skämt jag talar om är de som agent OSS 117 fäller angående nazismen, Israel och judar. Han säger helt fel saker, man skulle kunna missta honom själv för en man med väldigt många fördomar och som verkligen tror på dem, och det är inte undra på att de israeliska agenterna som finns med höjer på ögonbrynen åt några kommentarer. Bland dem finns mycket om "judar och pengar". Eller att när de infilterar nazisterna så skulle det inte vara så "smart" på grund av att man ju kunde se att agenterna är judar... Ja, ni förstår nog vad jag menar. Skulle vi kunna få höra några liknande skämt i te.x Johnny English 2? Jag skulle inte tro det. På så vis är OSS 117- Lost in Rio betydligt roligare och vassare jämfört med vad den andra English-filmen ens kom i närheten av att vara.

Men jag uppskattar humor av lite mer fysisk karaktär och därför tycker jag att filmens klart bästa scen är där OSS 117 jagar Von Zimmel på ett sjukhus, och jakten går långsamt på grund av att båda två är skadade och rör sig som 200-åringar. Hah! 

Men annars vet jag inte om jag skulle säga att den här filmen är lika rolig som Austin Powers, för jag gillar mer den humor som Powers har istället för denna även om de rör sig inom samma komedigren. OSS 117-Lost in Rio är på sin höjd smårolig och inte så mycket mer, och slutet tycker jag var en aning tjatigt. Men den får knappt godkänt ändå. Den funkar att plocka fram en tråkig dag, åtminstone...   

Jag vet inte riktigt vad man ska tro egentligen, men nog känns det lite som att den här artikeln är ytterligare ett försök till att sälja in filmen A dangerous method? Vi har redan hört talas om att filmen innehåller "explicita" sexscener, det har det tjatats om redan medan filmen var på planeringsstadiet så det tuggar de fortfarande om och det får mig att bli misstänksam- ty varje gång det på förhand påstås vara vågat, naket, blodigt eller provocerande så är det alltid... tvärtom. Man har liksom sett en naken rumpa hundra gånger på film numera, man har redan sett någon bli smiskad och man har sannerligen sett en hel del så jag tror definitivt inte att den här fimens scener är särdeles avancerade eller "hårda". Nej, jag tror det handlar om att sälja in filmen till publiken så mycket det bara går nu.

Men att småsupa lite under arbetstid, det hade man ju inte sagt nej tack till ( i alla fall om man hade yrket skådespelare...). 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article14281811.ab

" Originalet med Christopher Lee handlar om en kvinnlig student som reser till en liten stad i New England för att forska om trolldom. Men istället hamnar hon i klorna på ett häxsällskap som letar efter ett lämpligt offer. S.J Evans (Tattoos: A Scarred History) kommer att både skriva och regissera remaken för Pillay-Evans Productions som kommer att vara originalet trogen. Fokus kommer inte att ligga på gore och CGI, utan på stämning och hederligt gammaldags berättande, uppger Evans.

Pillay-Evans Productions arbetar också för närvarande med Ruggero Deodatos The House on the Edge of the Park II, Shadows Within och Dead of the Nite."

Rysarnytt.se

Suck, ännu en remake av en klassiker. Men frågan är varför de ska göra remaken överhuvudtaget om de ändå ska vara ungefär som originalet och fokus inte ska ligga på effekter eller äckel? Är det inte lika bra att låta originalfilmen ligga orörd i så fall istället? Och vem ska kunna ersätta Christopher Lee? Ingen av de nya, unga skådisarna i alla fall får man ju hoppas, men vilken av de äldre skulle vilja spela den rollen? Återstår att se hur det här utvecklas...