Lite trolig inledning trots allt, när man helt plötsligt befinner sig i nutid och Dolph Lundgren visar upp sina kampsportstalanger inför chockade barn som han tydligen tränar. Endast en sak ville man säga med den här scenen, och den var-kolla här, såhär bra är Dolphan, så räkna med att han kommer att kicka ass i den här filmen. Jo tjena, stelare prestation från den store svensken har jag inte sett på länge. Man kan fråga sig vad man har gjort för ont för att världen skulle förtjäna en uppföljare till lika usla In the name of the king, men första filmen framstår som ett mästerverk i jämförelse med det här eländet. Och jag undrar hur regissören Uwe Boll egentligen får ekonomisk stöd för de filmer han gör? Vem är trollet med pengasäcken som ser till att den här mannen får fortsätta att göra film?

Det ser ut att dra ihop sig till stid, men oroa er inte Dolph Lundgren är för trött och orkar inte slåss och måste vila sig inför slutstriden istället, så han blir bara knockad.  

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Dialogen i In the name of the king 2: Two worlds är lika stel och plastig som drottning Silvias "naturliga" leende, all dialog går i det närmaste ut på att förklara för Dolphs karaktär Granger ( vilket jävla namn) att hans resa kommer att bli fylld av blod och lik... Suck efter att ha hört det för femhundrade gången så börjar man fråga sig när det ska bli något blod och lik, för det är jävligt lite strider här ( gissningsvis på grund av att Dolph inte orkar fightas hur mycket som helst, karln suckar och stönar ju till och med när han böjde sig ned för att ta upp en skelettskalle). Inte mycket action således, i en film som åtminstone kräver action för att kunna bli lite underhållande...

Och sedan draken i den "mörka skogen"... Herrejävlar, har vi förflyttats tillbaka till 80-talet, eller? Draken ser förjävlig ut, den hade sin storhetstid när Conan med Arnold Schwarzenegger hade premiär. Idag kräver vi aningen lite mer av datoranimerade effekter. Påtal om effekter, den här filmen kryllar inte med dem utan det är draken och virveln som för karaktärerna från den ena världen till den andra. 

Jag skulle inte ens rekommendera en ovän att se det här eländet, utan skulle då hellre rekommendera den första filmen för den har i alla fall lite mer underhållning än den här. Och det värsta är, att slutet antyder att Uwe Boll kanske, om vi inte är snälla mot våra medmännikor och det blir fred på jorden, släpper en tredje film... Det, om något, ger mig mardrömmar... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är förträffligt när teknik fungerar men lite nindre roligt när det inte fungerar samtidigt kan man förstås också resonera att en blogg inte är det som är allra viktigaste, när allt kommer till kritan! Men roligt i alla fall att se att ens konto f...

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...