Det är redan uttjatat och ändå har 3D bara precis börjat bli varma i kläderna, men jag begriper inte anledningen till varför man ska slösa med dyrbar teknik till b-aktiga filmer som Bait trots allt är? Det slöseriet gör ju att publiken inte lockas till andra, seriösare filmer som stoltserar med att vara i 3D, och man har redan hunnit lära sig att den tredje dimensionen bara är ett enklare försäljningstrick och behöver inte innebära att en dålig film blir bättre. 

Me det sagt, Bait kunde ha varit mycket sämre. Faktiskt. Jag säger dock inte att den är bra, men jämför man den med den mängd andra hajfilmer som kommit i en strid ström så är den faktiskt helt okej att se för stunden, varken mer eller mindre. 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Att regissörer till hajfilmer knappast lägger ned stor möda på att ta reda på fakta om hajarna är tråkigt. Man vill helt enkelt att de i likhet med sina mänskliga släktningar i massmördare som Jason och Freddy med flera helt enkelt bara ska mörda för nöjes skull. Hajar är ju mystiska, de beskrivs som så perfekt designade att de är till och med mördarmaskiner, men till och med jag som inte stoltserar med att vara någon expert på området utgår från att hajar, i likhet med andra rovdjur, inte dödar för nöjes skull. Sådant ägnar sig bara den mänskliga rasen åt, tyvärr. Nej hajar dödar när de är hungriga, möjligen också om de känner sig hotade. Men de gör inte som i Bait- simmar omkring och dödar allt som rör sig, hoppar upp ur vattnet för att ta en människa som hänger och dinglar sådär härligt lockande precis ovanför vattenytan och jag tror inte heller att hajar hoppar upp ur havet för att ta en... fiskmås!!!! Sådana detaljer gör det bara löjligt, löjligare än vad det behöver vara.

Om man ska beta av saker som irriterade mig i filmen så tillhör definitivt chiuauan och Paris Hilton-inspirerade tjejen filmens största irritationsmoment. Jag begriper ju att hon framför allt är med som ett komiskt inslag, men tyvärr blir det aldrig speciellt roligt. Att hundfan dessutom klarar sig är bara pricken över i:et när det kommer till dumheter här. Att dessutom filmens hjälte mot slutet förvandlas till en riktig tuffing som till och med skulle göra Rambo grön av avund köper jag inte, det är för enkel avrundning- att han skjuter ihjäl en haj med en bössa och senare hänger upp och ned från varuhusets tak och steker en annan haj med elektro-grejs... Hujeda mig, vilken osannolik karaktärsutveckling den snubben genomgår.

Hajarna verkar dessutom ha haft en samtal med Feministiskt initiativ, ty ingen enda kvinna blir uppäten av hajarna. Det är bara grabbarna som blir hajföda! Märkligt. Gudrun Schyman sade nog till hajarna att de inte ger sig på kvinnorna, för de är redan tillräckligt utsatta i samhället som det är.

Bait är i alla fall hygglig underhållning för stunden, även om jag inte riktigt kan säga att jag gillade den. Men jag blir inte förvånad över att det redan är klart med en uppföljare... 

Nazis at the center of the earth blir aldrig den där skrattfesten som jag hade trott att den skulle vara när jag började se filmen. Den har sina poänger ibland, men mestadels blir det aldrig sådär skruvat som åtminstone jag gärna hade velat se den som. En rolig idé kastas nästan bort, men jag uppskattar den här mer än vad jag gjorde med Iron Sky som innan den tillslut visades hade hyllats en aning för mycket och den hade kunnat vara lite mer som den här filmen är, men med det sagt tycker jag inte att någon av dem är riktigt lyckade.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Det säger sig nästan självt att man inte ska räkna med storartat skådespeleri i en sådan här produktion, och ingen av skådisarna här är direkt bra eller minnesvärda men jag konstaterar ändå att det hade kunnat vara värre. Det är inte någon som direkt överspelar, och det är man alltid tacksam över att slippa se. Lika självklart ska man inte heller räkna med specialeffekter i Avatar-klass, men på det här området så smäller Iron Sky den här filmen på fingrarna eftersom effekterna i Nazis at the center of the earth är riktigt dåliga och billiga. 

Men mest minnesvärd är att Adolf Hitler återuppstår i form av en robot. Och inte har han kommit på bättre tankar under tiden han varit död, åhnej men det kunde man ju ha förstått. Nej storskaligt krig ska det minsann bli, den här gången med hjälp av ett gigantiskt UFO. Och det är mot slutet filmen blir lite för stor för att passa i sin kostym. Jag tycker man kunde ha insett sin begränsning och gjort ett annorlunda slut. Varför ska det dras ut och krigas i stor skala i varenda sådan här film? 

Jag vet inte riktigt varför den här filmen inte faller mig i smaken men antar att det mest beror på att jag hade förväntat mig lite mer av, ja allt. Lite mer galenskaper, lite mer gore osv. Mer humor hade inte heller skadat, och lite blinkningar åt att världen ser lite annorlunda ut idag jämfört med hur det var under brinnande krig. 

Men Nazis at the center of the earth är duglig halvdum underhållning som i alla fall duger för stunden. 

Innan jag ger upp den här omgången med filmatiseringar av Liza Marklunds superhjälte, nej förlåt journalist ska det va, så gav jag Studio sex en chans eftersom jag tyckte att den här skulle ha filmatiserats redan medan Helena Bergström spelade  Annika. Men det är sorgligt att se hur usel den här filmen också var och det var svårt att se klart den. En film som helt uppenbart är massproducerad och gjord utan större eftertanke eller en suck av nyskapande. En film som kommer att repriseras till världens slut på TV4, som kommer att försöra filmen ytterligare med hundra reklampauser och ett nyhetsblock. Förhoppningsvis har det hänt något i världen som gör nyheterna intressanta åtminstone, för när filmen väl börjar om igen är det bara att man återgår till att stirra apatiskt med halvöppen, dregglande mun.

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag undrar mest av allt var sammanhanget egentligen finns? Inte med ett ord nämner man de hyfsat stora omvälvande saker som händer med lilla Annika i föregående film. Det är som att de händelserna inte alls har skett, utan man kör igång med en helt ny berättelse utan att bry sig om vad som har hänt tidigare. Det verkar också som att det finns endast en snut som jobbar med fallet, och det är ju så klart så att Annika känner den här snuten. Finns utredningen överhuvudtaget? 

Det finns många dumheter i den här filmen. Superhjälten... nej nu blev det fel IGEN, journalistenska det vara, Annika har så skarpa ögon att hon kan se att den mördade tjejen har fått brösten opererade, och det trots att liket ligger ungefär sextio meter bort från där Bengtzon står, och hon kan dessutom se det trots att liket ligger bakom stängsel och växter... Väninnan till den mördade tjejen är dessutom lite konstig ty hon vill inte ge information om sin mördade bästa vän för att hon är orolig för att förlora sitt jobb som... bartender )!(  Men ingen fara, till superhjälten Annika kan en kvinna som jobbar på en flygplats ge ut sekretessbelagd information, dessutom till en journalist som hon aldrig träffat tidigare... Dumheterna staplas bara på varandra hela tiden, och det är hela tiden Annika som ska ha rätt. Bråka med maken... ja, lilla Annika rusar ut från lägenheten och ger sig iväg på en flirt/intervju. Superhjälten Annika blir dessutom jävligt irriterad så fort hennes kollega och konkurrent Patrick gör ett bättre jobb än henne, eller råkar göra något som är bra. Superhjälten Annika tolererar inte att någon är bättre än henne. Alla män är elaka, och motarbetar henne förstås.

Kvinnorna på Studio sex verkar dessutom alla vara hämtade från Slitz modellstall, och varje gång vi kommer till klubben verkar de göra precis samma sak hela tiden. Två barbröstade står och röker och pratar med varandra, en annan snackar med någon kund och en tredje verkar inte riktigt veta var hon ska vara. Det ser extremt, jävla arrangerat ut och inte ett dugg trovärdigt. 

Malin Crépin har jag inte mycket till övers för. Jag vet inte vad hon ska föreställa ibland. Ibland är hon nästan som en fjortis, och i nästa sekund ska Annika vara tuff och vuxen. Det verkar som att man inte riktigt är på det klara med hur gammal Annika egentligen ska vara i den här omstarten. Och det märks hur osäkra de är på åldern, vid flera tillfällen.

Nej Studio sex blir sista filmen för mig med den här redan tröttkörda, knäppa och tråkiga deckarserien. Några fler filmer om superhjälten Annika ska jag inte plåga mig igenom. 

Jag vet inte helt säkert vad det beror på, men av oklar anledning känns den tredje filmen om Iron Man betydligt mer intressant än vad den andra filmen gjorde. Vad som gjorde att jag inte tyckte om andra filmen vet jag inte riktigt, mer än att den kändes lite ofokuserad, men borde kanske se om den snart för att ta reda på om man har ändrat uppfattning om den. Men trailern till den tredje filmen är riktigt maffig, och den ser dessutom ut att vara lite mer allvarlig jämfört med hur fallet har varit med de två föregående filmerna. Ser lovande ut, än så länge. 

Det har varit lite si och så med att läsa böcker ett tag men så är man ju också en periodare, vilket innebär att man ibland knappt tittar åt böcker ens och ibland kan man inte läsa nog många böcker och slukar allt man kommer åt. Jag har dessvärre inte riktigt hamnat i bokslukar-hållet ännu men en bättre inledning på en sådan period än att läsa Vilseledd kan jag inte tänka mig. Vilseledd är spännande från första sidan och fram till slutet, en riktig bladvändare och det är svårt att lägga den ifrån sig, så ett tips är att man ser till att ha mycket tid och inte annat som pockar på uppmärksamheten för den här vill man inte sluta läsa när man väl har börjat. 

" Var har Linwood varit hela mitt liv? Han har skrivit den bästa thrillern jag har läst på fem år, jag kunde bokstavligt talat inte lägga den ifrån mig". Orden finns på bokens baksida och är sagt av ingen mindre än Stephen King, och det hade en viss del att göra med att jag blev intresserad av Vilseledd. Men å andra sidan har King de senaste åren horat ut sitt namn till allehanda böcker, och efter att man läst dem undrar man vad karln egentligen har sett för kvalitéer i de böckerna och man misstänker att King mest gett sitt namn till böckerna för att tjäna pengar eller hjälpa författaren på traven. Men det här är undantaget, Vilseledd var verkligen en riktigt bra thriller och man kan inte lägga ifrån sig boken.

Linwood Barclay skriver rappt och slösar inte bort tiden på oväsentligheter, utan boken är snabbläst och koncentrerar sig på det viktigaste. Det jag saknar framför allt är en lite mer intressant huvudperson, David Harwood är lite för mesig hela tiden och blir aldrig trollbindande. Det kan man däremot inte säga om hans hustru, men henne är det svårt att tala om utan att man måste varna för spoilers hela tiden. En annan av bokens framträdande karaktärer, skruken Dwayne Osterhaus, hade jag hellre velat se skildrad som lite smartare istället för en ganska klassisk "dum" skurk, han har musklerna och hans kompanion har hjärnan. Som helhet hade karaktärerna kunnat förses med lite mer kött på benen utan att för den sakens skull konkurrera med den spännande berättelsen som utspelas. 

En sak som Linwood verkligen är pricksäker med är beskrivningen av hur en liten tidnings framtid ser ut, och att man i den hårda konkurransen och för att överleva tvingas göra avkall på något så viktigt som objektiviteten och att kritiskt granska. Istället är man beroende av att få in pengar, vilket resulterar i att man tar in annonser och att man kanske måste skriva väl om ett nytt privat superfängelse som ska byggas och som kommer generera intäkter för den lilla staden samt ge arbetstillfällen. Men hur "bra" är fängelset, och framför allt- har fängelsets ägare verkligen rent mjöl i påsen?

" Men familjens främsta målsättning var inte längre att driva en seriös tidning. Efter de senaste fem årens sjunkande inkomster och läsarantal var man helt och hållet inriktade på sparåtgärder. Man hade alltid heft en journalist i Albany som rapporterat om intrikeshändelser, men nu nöjde man sig med telegram. Förr hade vi haft två ledare varje dag, skriven av fast anställda. Nu publicerade vi ett urval av ledare från tidningar över hela landet under vinjetten " vad andra tycker". Vi tänkte inte själva mer än tre eller fyra gånger i veckan". ( s. 28). 

En bra beskrivning av hur läget ser ut idag, och tyvärr är det inte en skrämmande framtid som målas upp utan detta är förmodligen hård vardag för flertalet tidningar, större och mindre såväl utomlands som i Sverige. Kan vi verkligen lita på journalister i framtiden, eller vem är det som har intresse av att artiklar publiceras åt det ena eller andra hållet? Källkritiskt tänkande bland läsare har aldrig varit lika viktigt som det är nu.

En rolig detalj i sammanhanget, är att författaren verkar vara bekant med tv-serien Family Guy; " I ett avsnitt försöker hunden sätta på mamman. I ett annat siktar babyn på henne med en kulspruta". ) s 30). Jag antar att författaren kan googla fram den här informationen, men jag hoppas att han har införskaffat den genom att faktiskt ha tittat på serien.

Ibland undrar man huruvida Vilseledd ska lyckas knyta ihop alltsammans som händer, för det händer verkligen nya saker i varje kapitel och allt snurrar nästan okontrollerat och nya uppgifter dyker upp hela tiden. Som sagt, bättre bladvändare finns nog inte och jag kommer läsa fler böcker av samme författare från och med nu. Så har du ingenting att göra i höstrusket, leta upp den här boken direkt. 

Arena känns som om den är gjord för dvd-marknaden direkt istället för att komma på vita duken, och tydligen stämmer min känsla efter att ha sett filmen. Imdb konstaterar i alla fall inom parantes att det här är Video. Även om det känns lite billigt stundtals kan man ändå konstatera att Arena lyckades underhålla mig för stunden vilket är gott nog, men jag instämmer inte i texten som finns på omslaget: " One of the best action movies of the year". Nej, det finns betydligt bättre actionfilmer, faktiskt.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

En aning billigt kändes det när man försökte ge sken av att "spelet" sågs över hela världen, eller av en mycket stor och blodsälskande publik. Det blir ganska patetiskt när samma människor visas om och om igen, och framför allt collegeungdomarna känns som tagna ur klyschträsket där killarna förstås är de som älskar att se människor kämpa om liv och död, medan de två tjejerna vänder sig bort i avsky och avsmak så fort det blir blodigt. Man kan ju då fråga sig varför de ens bryr sig om att titta? 

Kellan Lutz ger jag inte mycket för i huvudrollen. En pretty boy som ska se lite lagom hård och farlig ut, men som förblir just bara en pretty boy genom hela filmen. Man får ingen känsla för vem han är utanför arenan, men eftersom filmen till 97 procent handlar om att Lutz karaktär ska spöa skiten ur sina motståndare, så är det inte så jädra viktigt vem han är och att han ska kännas som en verklig människa av kött och blod.

Jag hade hoppats få se Samuel L. Jackson spela över lite när filmen började, men tyvärr måste jag nog säga att det här är en av de tråkigaste filmerna som Jackson medverkat i. Ingen minnesvärd scen alls, han sitter mest bara och snackar och "leker" med sina två kvinnor, och förmodligen medverkar han mest bara för att få lite extra dollar i sin överfyllda plånbok. Men han gör verkligen ingenting för att man ska komma ihåg honom i den här filmen.

Arena innehöll i alla fall en lagom blanding av action, naket och skaplig underhållning för att göra den till en lagom ansträngande cocktail att avnjuta en halvtråkig höstkväll. 

Det finns ju nu grejer för allt möjligt verkar det som, och snart behöver man knappt bekymra sig för någonting alls. Eller så inte riktigt, tyvärr finns det ju saker som man aldrig kan lösa med hjälp av nya tekniska landvinningar. Men nu finns i alla fall datorväskan som har en inbyggd fönster där man snabbt kan kolla upp om det finns wi-fi där man befinner sig och om det är mödan värt att plocka upp laptopen. Bra va? Soyntec wiffinder heter den här väskan, och är man sugen på att köpa sig en sådan så kan ni, hoppas jag, se adressen till sidan där de finns på bilden. Jag kan ju tycka att den här prylen faller inom kategorin "kanske bra att ha", men jag skulle nog inte köpa den om den fanns att få tag i Sverige. Nej det räcker gott och väl med en vanlig väska för mitt vidkommande... 

Jag tycker ju redan att Carrie har filmatiserats på helt rätt sätt och kommer förmodligen inte att överträffas av en remake, Brian De Palmas filmversion är redan så ultimat som det kan bli. Carrie anno 2012... ja, jag vet inte. Förmodligen blir det inga större förändringar vad gäller själva storyn, men man kan ju hoppas på att de inte förstör en redan bra berättelse. Men teasern är faktiskt ganska bra. Mer än såhär behöver de ju inte släppa, det räcker garanterat för att locka publik till filmen. Men en längre trailer kommer förmodligen...