Till att börja med överraskade San Anderas mig på ett positivt sätt- jag hade förväntat mig betydligt "värre" skådespeleri och en känsla av b-film över alltsammans. Jag vet inte riktigt var det kom ifrån men jag hade inte stora förväntningar alls på San Anderas och hade mest av allt tänkt att inte se filmen överhuvudtaget. Men jag är såhär i efterhand glad över att jag faktiskt chansar ibland och inte bara tittar på i förhand "säkra" kort;P 

Dwayne Johnson har inte direkt mycket att göra i huvudrollen vad gäller karaktärsmässigt- han ska vara the big strong guy precis hela tiden ( även om det finns med en sak i det förflutna som tynger ned denne hjälte). Men Dwayne övertygar och det är inte direkt hans fel att regissören försätter honom i en del situationer som liksom blir lite för mycket. Övriga skådespelare får klart godkänt från min sida, fanns ingen som irriterade mig eller något liknande, utan alla sköter sig. 

Sedan var den positiva överraskningen effekterna- vilken sjujävla förstörelse man kan fixa med datorernas hjälp. Ok, ingen hemlighet längre och visst, vi har sett städer, broar, byggnader och dylikt förstöras i snart sett varenda Hollywood-produktion. Men det är ändå häpnadsväckande vad som går att göra och det så detaljerat och snyggt att man faktiskt för en sekund ibland kan börja undra om inte världen utanför fönstret är påväg att krascha. Jag kommer på mig själv med att höja ögonbrynen några nivåer när bland annat tsunamin sveper in över kontinenten. Ibland kan det i och för sig bli lite tjatigt med ännu ett höghus som kollapsar. Men det är sådant man får leva med när man tittar på en katastroffilm. San Andreas är egentligen enbart sevärd på grund av de vassa specialeffekterna! 

Men annars finns de flesta klyschorna med här som är vanligt förekommande i sådana här filmer. Jag blir mest förvånad över att klassikernas klassiker faktiskt inte finns med, nämligen den om att (valfritt) djur ska bli räddad och finnas med ända fram tills dess eftertexterna börjar rulla. Skönt att slippa denna detalj i alla fall. 

San Anderas är helt okej som katastroffilm, den var definitivt inte den sämsta men inte heller den bästa. Den här hamnar någonstans mitt emellan. Men den fungerar som en stunds tidsfördriv och medan man tittar på den får man njuta av riktigt snygga, vassa, fina effekter. Och man kan också börja fundera över om det kanske kommer fler jordbävningsfilmer framöver? Det var ju ett tag sedan de hade sin storhetstid. Men jag vill i alla fall inte se någon uppföljare till den här filmen! 

Den enda anledningen till att Survivor fångade mitt intresse var för att Pierce Brosnan och Milla Jovovich är med. Tyvärr spelar Brosnan enligt standardformulär 1A och knappt lägger ned något extra, vilket knappast behövs. Jag saknar den sedvanliga humorn och charmen som Brosnan ändå brukar få ha, men inte här. 

Vad gäller Milla Jovovich föredrar jag när hon spelar en tuff brud med rejält med skinn på näsan ( Resident Evil) istället för som i den här filmen där hon mest av allt ska se rädd och förvirrad ut precis hela tiden. 

James McTeigue som regisserat denna står tidigare bakom "mästerverk" som Ninja Assassin och The Raven. Det är inga filmer som man kommer ihåg speciellt mycket efter att man har sett dem, och detsamma kommer att gälla för den här filmen. Man har svårt för att få det att bli riktigt intressant eller engagerande. Jag tror framför allt att det beror på att det dröjer alldeles för länge innan man får veta de inblandades motiv, hur inledningen av filmen hänger ihop med det som händer senare och jag tycker inte riktigt att man lyckas knyta ihop säcken mot slutet. Som bäst funkade filmen när den bara var en katt-och råtta-jakt. Då blev det till och med lite spännande stundtals! 

Nja Survivor är en lättglömd thriller som inte gör något större väsen av sig direkt. Den här filmen kan man se när TV4 kör sitt sedvanliga maraton med antingen Wallander eller Beck på söndagskvällarna och de konkurrerande kanalerna inte erbjuder något annat vettigt alternativ.