Inte ett alltför dåligt drama som försöker förklara mänsklig psykologi och vad vi människor egentligen är beredda att göra med våra medmänniskor under de rätta förutsättningarna, men tyvärr behandlas de här ämnena lite för lättvindligt i bästa Hollywoodisk anda. Det är lite svårt att missa symboliken när man redan i inledningen visar först kämpande djur, djur som slåss och sedan visar människor som gör samma sak mot andra människor. Pang- där satt symboliken direkt och där och då kan man egentligen stänga av filmen. Det är tråkigt att allt måste gå så jävla snabbt i dagens filmer och här tycker jag problemet med det symboliseras tydligt. Man hinner knappt påbörja experimentet innan ulven i fårakläder visar sitt rätta ansikte och man förstår direkt vad som kommer att inträffa och det så tidigt som dag tre under experimentets två veckor långa period. Kort och gott, det går för snabbt för fan! Det blir inte speciellt trovärdigt utan Hollywood vill påskynda till det alla vill se- det våldsamma utloppet av frustationer, hat och förnedring. 

                                          LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Det är till filmens nackdel att ha med två så välkända namn som Adrien Brody och Forest Withaker, de skymmer sikten en hel del för de viktiga och intressanta poänger som filmen vill förmedla. Men på tvättäkta Hollywoodisk manér slösas inte tiden bort utan så fort de inblandade hamnar i fängelset och fördelas i sina roller, några blir poliser ( och innehar makten) och andra blir fångar och gissa vilka två välkända skådisar som hamnar på olika sidor? Sedan att det just var Withaker som var ulven i fårakläder förvånade mig faktiskt ty jag hade trott att han skulle vara den som tvekade och gjorde uppror mot de andra väktarna till slut, men samtidigt var det intressant att jag trodde att den lugnaste, förlägsna typen inte kunde uppvisa klart psykopatiska drag och dessutom njuta av det så mycket att han blir sexuellt upphetsad av att utöva sin nyfunna makt. 

Allt som allt var det intressant att se vad som händer med människor som får makt och hur långt de är villiga att gå för att utöva den här makten. Filmen hade ju lika gärna kunnat handla om hur karaktärerna bara sitter och lattjar och spelar poker och dricker whiskey, men förutsättningarna för att de ska göra det är lika med noll eftersom forskaren säger innan allt börjar att om den röda lampan tänds får ingen av deltagarna några pengar ( och alla är i stort behov av stålarna) och väktarna är tvingade att se till att fångarna följer fem regler för om det bryts och fångarna inte blir bestraffade så avbryts experimentet och ingen får pengar. Man kan ju för skojs skull försöka sätta sig in i reglerna och fundera på hur man själv skulle agera. Den fina fasad vi människor visar upp spricker nog väldigt enkelt under rätt förutsättningar. Ibland behövs det inte ett världskrig för att få fasaden att spricka utan det räcker med några enkla förutsättningar och att man dessutom råkar ha "rätt", eller "fel" personlighet. 

Men det mesta av det här är sådant jag tänker på efter att filmen tagit slut,ingenting som The Experiment egentligen reflekterar över speciellt djuplodande. Och det är nästan synd att det är en film från Hollywood, för jag tror det här hade blivit mycket bättre och intressantare om den inte hade varit just från Hollywood. Men jag har för mig att det finns en tysk film också som handlar om något liknande? Hmm måste ta och göra lite efterforskningar.

Det här känns mycket som en klassisk "teenage-skräckis" av gammal skola men vad fan, ibland är det ju precis vad man behöver en tråkig, snöig vinterkväll... Det blir nog att ta sig en titt på Mischief Night så fort det finns tillfälle.

Jag vet inte jag men nog får man nästan skrämselhicka men av fel anledning efter att ha tittat på den här trailern. Det känns överlag väldigt barnsligt och dåligt gjort och väldigt ofta kommer jag på mig själv att tänka att det här är en parodi på "häxfilmer" snarare än en skräckfilm, men det här ska vara en renodlad skräckfilm men tyvärr känns det verkligen inte så- och det är illavarslande när man redan i trailern får se groteskt överspelande. Som sagt, jag vet inte riktigt men det här ska man nog hålla sig långt ifrån eller ta och se för att än en gång lära sig hur man inte ska göra en skräckfilm. Jag gillar inte att tjejerna i huvudrollerna är så unga, bara i tonåren, och det kommer märkas av mycket och regissören ( med endast två filmer på CV:et som knappt någon alls har sett) gör inte heller att man blir peppad på det här...

För min del var det en positiv upplevelse med X-Men: First Class för jag trodde inte alls att jag skulle tycka om filmen då jag inte har varit överförtjust i de tidigare X-Men-filmerna. Nu är det bara att hoppas på att uppföljaren blir minst lika bra, men det borde det ju bli i och med att Bryan Singer tar hand om regin. Och trailern ser väldigt lovande ut i alla fall...

Ja vad fan, det blev en datoranimerad film den här lördagskvällen och The Croods hade jag hört en hel del om och det var överlagt positiva omdömen dessutom och det visade sig att den här filmen faktiskt levererade och var hyggligt underhållande. Man behöver inte klaga på animeringen, topp nouch även om just en del av figurerna blev lite väl kantiga men miljöerna är perfekta och det är som vilket Underland som helst men det hade för min del inte skadat om man hade valt en lite mer realistisk hållning och inte skapat djur som befolkade jorden helt fritt ur fantasin utan man hade kunnat begränsa sig lite. Å andra sidan, Ice Age har nog med sådant. 

                                            LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Det är inte så ofta man har nöjet att höra Nicolas Cage som röstskådespelare till en animerad figur men jag tycker han gör det riktigt bra som överhuvudet för familjen Crood, och dessutom fanns en del scener där Cage lämpligt nog fick vara riktigt crazy vilket passar riktigt bra för honom. Däremot blev jag överraskad att det var Emma Stone som gav röst åt huvudpersonen Eep för där hade i stället nästan vilken annan kvinnlig skådis ha kunnat gömma sig. Och vad gäller just Eep... Fan vad skönt att äntligen få se en tjej som inte är som en Disney-prinsessa med långt, blont hår och vackra, perfekta linjer. Här fick faktiskt Eep se "stenåldersmässig" ut vilket var en av den här filmens stora styrkor. Inga sådana där iögonfallande botoxlyft här inte! Man skulle kanske lite krankt kunna påstå att det här är karaktären Modigs mindre supersnygga kusin. 

Sedan måste jag ändå klaga lite:

* Moralkakorna är enkla att se ganska tidigt i filmen. Man ska väga upptäcka världen och det är inte rätt att skrämma sin familj genom att berätta om att nya saker leder omedelbart till döden.

* För få roliga bikaraktärer. Djuret, eller "skärpet" som medföljer Guy har för lite roliga stunder, och de roliga stunder han ändå har är i mitt tycke inte speciellt roliga direkt. 

* Eeps våld gentemot Guy! Inte okej hur hon behandlar honom, även om komiska effekter uppnås. Men varför ska det vara så att det är roligt när en tjej gör illa en kille, medan det aldrig fungerar om det vore omvända roller? Nej vi ska ta rapporten om att det är lika vanligt med relationsvåld mot män och därför borde vi faktiskt tänka om i hela det här "roligt när en starkare kvinna spöar, kastar och slår en man". För om det inte går att göra samma sak mot en kvinna ska det inte heller vara okej att göra det mot en man.

The Croods började lite tveksamt och speciellt mycket suckade jag när Eep tidigt i filmen träffar Guy och man märker tidigt var det där mötet kommer att sluta i, och det går att förstå ganska tidigt hur det kommer att gå för farsan som in i det längsta förstås vill springa och gömma sig i en grotta tills han till sist förstår att spring-och gömma-sig är över. Men annars så var det här ganska underhållande och trevligt, och tigern/kattens helomvändning lagom innan slutet var faktiskt lite mysig. 

Fyra, fem, sex uppföljare att vänta eller?

Från folket som varit inblandade i Insidious och The Devil Inside kommer nu tydligen Wer, vars internationella trailer bådar ganska så gott och jag gillar detta faktiskt. Kanske är det mest på grund av strul med tiden eftersom sommartid nu officiellt har övergått till vintertid och jag inte riktigt vet huruvida jag ska tänka att klockan just nu bara är 02.20 eller om den ändå trots allt är 03.20 Förvirrande... Men vad fan, Wer vill jag se och om det handlar om en varulv dessutom så blir det ju ännu mer mumsigt(!). 

Lady Gaga fortsätter onekligen med sin provocerande stil och viker inte av från den vägen direkt samtidigt som man kan börja ställa sig frågan om det inte räcker nu, för när kommer man till vägs ände? Att ha sin bak iförd stringtrosa gör väl att försäljningen av skivan ökar något men har detta verkligen något med själva musiken att göra? För jag är väl gammeldags men tycker ändå att det borde vara musiken som är i centrum och inte bak-eller framdelar som det verkar vara just nu. Och artisterna verkar tävla mot varandra i någon absurd tävling som verkar ha som mål att den som visar mest hud, gärna kombinerat med lack, läder, piskor eller goth, vinner. Miley Cyrus tog ju som bekant ett jättekliv upp på den här tronen för ett tag sedan, och Lady Gaga känner väl att hon måste besvara detta på något sätt? Det återstår att se hur videon blir till den här låten, men jag gissar redan nu på att det kommer att bli en hel del avklätt?

"Skivbolagen kränger lyxporr med musik" dundrade Annie Lennox för en tid sedan, och det är verkligen något som är en pågående trend just nu. Bra eller inte är jag för dålig på att avgöra, men jag tycker ändå det är konstigt att den sedvanliga moralpaniken verkar ha uteblivit den här gången. Det är knappt någon som verkar upprörd. De kanske inte har vågat titta på den nya tidens musikvideo? Eller använder de te.x Britney Spears video till "Work Bitch" som förspel tack vare videons innehåll? 

Nej känns det som att artisten inte kan klara sig på sin musik blott och bart utan tvunget måste ta hjälp av naken hud, piskor och S/M för att märkas av i flödet, ja då tycker jag man kan lägga av helt och hållet i stället. Musik blir inte bättre utav att åma, smeka, kräla, stöna och flasha hud, tyvärr. Det ska handla om låten, att den är så bra som den kan bli och att en artist sjunger den perfekt med hjälp av en gudabenådad röst. Videon kommer i andra hand, och ibland behövs inte ens en video till musiken. 

Eller är det här helt enkelt ett gammeldags tankesätt? Jag tror, eller hoppas, att det inte är det.

http://www.expressen.se/noje/extra/lady-gagas-baksida---pa-singelns-framsida/

Ytterligare en film där den forne storslagne regissören Luc Besson fungerar som producent, och jag tror inte att det hjälper att Besson den här gången har teamat upp sig med Jean Reno som de tillsammans presterade i klassikern Leon men det här ser väl ändå... ja, hyggligt ut. Bygger tydligen på verkliga händelser också, men det tror jag är sekundärt i det här sammanhanget. Det är jävla trist att forne storregissören Luc Besson nästan bara är inblandad som producent numera. Jag tror dessvärre att de bästa filmerna ligger bakom Besson nu och att vi bara har sådan här lättsmält, popcornaction att se fram emot från honom. Det är trist att se en mästare ramla ned från sin tron såhär tydligt.