Senaste inläggen

Av theotherside - Torsdag 4 jan 02:00

Den här filmen är kanske det galnaste jag har sett på väldigt länge! Jag är fortfarande tämligen förvirrad över vad filmen egentligen handlade om, allt förklaras inte på något sätt och kanske är det lika bra också. The Night of the virgin  är en blandning av drama och, som det skulle visa sig närmare slutet, splatterfilm! 

Första timmen av filmen är jävligt plågsamt tråkig och det är flera gånger som jag tänker ge upp och stänga av, men samtidigt fanns där någonting som gjorde att en liten, liten del av mig ville se vad filmen hade att erbjuda om man bara tålmodigt hänge med i all den galenskap som man får bevittna.

Det visade sig att det var väl värt väntan, för sista halvan av filmen är rejält jävla skruvad och jag tror aldrig jag någonsin tidigare har sett så mycket kroppsvätskor och blod samtidigt och under en så kort tid.... 


Däremot vet jag inte riktigt vad jag tycker om filmen. The Night of the virgin var en riktigt konstig, i långa stunder extremt tråkig film och sedan ja, sedan blir det som en härlig monstersplatter av alltsammans för att därefter rinna ut i ett tämligen tråkigt slut. Jag vet inte om det beror på att filmen är spansk, om man möjligtvis hade sett med annorlunda blick på alltsammans om det hade varit en "vanlig" amerikansk film, men ingen i USA skulle alls få möjlighet att göra en liknande film och det är skönt att se någonting annat än en amerikansk rulle ibland. Man får verkligen tänja på gränserna här, och det gillar jag skarpt, och det är väldigt sällan som man annars får se en kuk och fitta i bild, eller en mobil som trycks upp i musen... Ja, det är skönt att se när en filmskapare faktiskt har fria händer till sitt förfogande. 


              



Ja, vad ska man egentligen säga? Se den här filmen om man känner för att se något annorlunda, och så med en rätt så härlig ( kanske fel ord i det här sammanhanget) vändning i sista akten men som helt klart gjorde det mödan värt för mig att genomlida de första femtio minuterna. 


The Night of The Virgin blev verkligen en film som splittrade mig lite. Jag hade föreställt mig att filmen skulle vara mycket mer komisk, att den skulle vara lite mer åt skräckhållet samtidigt som jag blev rätt så positivt överraskad halvvägs in i alltsammans samtidigt som jag också känner att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att se om filmen igen, möjligtvis snabbspola mig igenom den vid något tillfälle för att spana in vissa highlights. 

Men att det var en annorlunda film, det går i alla fall inte att säga emot.  Till sist visade det sig helt klart värt det att ta sig en titt. 




 

ANNONS
Av theotherside - 17 december 2017 23:45

Fan, kom på att jag inte har sett Conan The Destroyer sedan tja, någon gång det senast var istid eller någonting liknande så det var hög tid att passa på och ta sig en titt på filmen.  Och vad ska man säga...  Man får trots allt vara glad över att filmmediet gått framåt sedan 1980-talet, på gott och ont. 


Det är extremt styltig dialog, extremt dåligt skådespeleri från samtliga inblandade och jag tror till och med att varenda en av dem har exakt samma ansiktsuttryck rakt igenom hela filmen. Effekterna är sådär härligt kitchigt usla, men det är ändå en viss charm över dem och jämfört med vad vi har till överflöd idag så kändes det verkligen som att det låg tid och själ bakom effekterna i den här filmen. Sedan att filmens effekter inte har åldrats med värdighet är en annan femma, det handlade mer om praktiska effekter istället för den djävla CGI-porr vi får se i varenda film nu för tiden. 

Bra var också det faktum att svärdscenerna känns verkligare än vad de gör i moderna filmer där alla hoppar och tjimmar omkring i luften och det låter lite fint pling pling när svärdsklingorna träffas, medan det i denna låter KLONG KLONG och Conan står stabilt kvar på marken under hela striden! 


Sedan finns det väl inte direkt mycket annat att säga... Det var inte heller direkt någon "rolig" omtittning, mest av allt var det bara extremt segt och långtråkigt. En scen jag hade glömt bort var den i ispalatset, där en ond trollkarl förstås finns och som förvandlar sig till någon halvödla eller vad det nu var för någonting- och denna varelse ser ganska cool ut i röd slängkappa fortfarande. 



 

Conans dödliga battle-look får varje fiende att darra på manchetten....! 



   

Jag skulle också ha mardrömmar om man tvingades ha Grace Jones dräckt genom en hel film... 



 

Seriöst, string och en löjlig svans och det genom en hel långfilm... Pust. Annars var Grace Jones ändå en skön kontrast till den alltjämnt skrikande och fåniga prinsessan som tvunget fanns med filmen igenom. 



 

Väldigt svårt att se hur detta monster egentligen ser ut. Men en man i monsterdräckt är svårt att få till att bli skrämmande. 



     

Inte riktigt Rödluvan under the hood här. 



    

Åh vad det skulle vara jävligt coolt om denna " en annan historia" blev verklighet med en åldrande Arnold i rollen som Conan, som hunnit vara kung och som antingen minns tillbaka till hur det gick till eller som tvingas ut till en sista strid. Naturligtvis R-rated, inget annat svammel. Men det är väl i och för sig någonting som bara stannar vid en dröm i dessa tider. 

 

 


Ja, man får väl hoppas på att det snart kommer något nytt försök med Conan på film ty det förra försöket var ju bara misslyckat. Det är väl också som så att den här karaktären inte riktigt känns igen av speciellt många längre. Man kanske skulle kunna rida lite på den väldiga framgången för Games of Thrones? Nej vad vet jag... 

Men vad jag vet är att jag inte kommer att se om Conan The Destroyer på väldigt länge, om ens någon gång igen alls! 







 


ANNONS
Av theotherside - 3 december 2017 23:45

En inte helt oäven hajskräckthriller faktiskt, om än vi får fortsätta att vänta på en hajfilm i klass med gamla goda Jaws, som faktiskt ännu inte har överträffats. Otroligt! I 47 Meters Down återfinns gamla välkända problem som är alltför vanliga i alla hajfilmer som jag sett- att man direkt ser att hajen är datoranimerad ( och man förstår anledningen till varför hajarna måste vara just det, rimligtvis för att det är det allra säkraste för alla inblandade ) men det fråntar också en del av stämningen och känslan för att det skulle vara ett "äkta" hot mot de inblandade. Man får förlita sig till publikens fantasi i högre utsträckning, och göra det digitala hotet så realistiskt och trovärdigt att man helt enkelt köper att det visst simmar omkring hajar i nära anslutning till de inblandade i filmen. Det köper inte riktigt jag, dessvärre. 


Men, tack och lov, man använder hajarna sparsamt i den här filmen. Det visas inte för mycket och inte på tok för lite heller utan ungefär lagom förutom vid en sekvens som var aningen svår att smälta och tro realistiskt på. Dessutom lyckas man i den här filmen skapa lite engagemang för de två kvinnorna, syskonen, som det hela handlar om och jag finner mig själv med att hålla tummarna för de inblandade. 


SPOILERVARNING!


Sedan undkommer man inte några tankevurpor längs vägen- varför går vinschen ens sönder? Varför händer det dessutom en gång till!!! Och varför, varför befinner sig en av de potentiella räddarna flera meter bort medan det sen går att skicka ned förnödenheter med större precision???  Dessutom bjöds det ändå på en liten överraskning, eller rent av en twist som kanske hade chockat lite mer om man inte hade förvarnat om den redan långt innan! Men jag gillar å andra sidan när det inte alltid blir total lycka i slutet på filmer... 


             


47 Meters Down är absolut inte den sämsta hajfilmen som finns, inte heller den bästa utan hamnar någonstans mitt emellan.  Den var hyggligt underhållande medan den pågick men den lämnar inga bestående minnen eller känslor och kommer ganska snabbt att bli tämligen bortglömd. Men för en kort stunds underhållning duger den faktiskt! 






 

Av theotherside - 12 november 2017 23:45

Med inga förhoppningar överhuvudtaget blev det att ta sig an Let her Out, som jag fram tills nu hade glömt bort att jag ens hade i mina gömmor. Det tåls att säga att det ibland är väldigt bra att ha tålamod när det kommer till film för den här började verkligen inte bra alls och flera gånger tänkte jag stänga av filmen. Inte för att jag direkt påstår att filmen blir ett mästerverk om man ger den en chans, definitivt inte. Men den blir lite bättre i alla fall. Alltid något! 


Nåja, skådespeleriet är riktigt dåligt, rena rama porrskådisnivå från samtliga inblandade, handlingen är spretig och allt är inte särskilt trovärdigt eller bra utfört, speciellt inte i filmens mittendel. Sedan upplever jag att man har lite svårt att veta vilket filmben man ska stå på, om det här ska vara ett drama med lite övernaturligheter, drama med lite spänning eller, som mot slutet, lite gammal hederlig monster/splatterfilm... Det blir som så ofta förr, en tråkig blandning av allt och ingenting. 

Let her Out befinner sig någonstans i B-och C-träskiet ungefär. Men i alla fall jag blir lite nöjdare mot slutet, då det äntligen blir lite blodspillan och hederliga praktiska effekter istället för den CGI-porr vi normalt alltid blir utsatta för. 



 

 

       



Let Her Out hade kanske kunnat vinna på att vara mer åt det psykologiska hållet samtidigt som jag inte tror att regissöen till denna hade mäktat med något sådant. Det här blev i alla fall en film som börjar vansinnigt tråkigt, sedan blir lite mer intressant för att sedan inte riktigt veta vad den vill vara. Och som för att summera detta, så vet man inte hur den ska sluta heller så den slutar väldigt trist och intetsägande... Neh, denna kommer det aldrig någonsin bli aktuellt att se om igen. 





 

Av theotherside - 5 november 2017 23:45

Ja, vad ska man säga? Ännu en onödig prequal som ska förklara hur Leatherface kom till istället för att bevara ett uns av nyfikenhet och mystik omkring denna karaktär. Kan man dessutom tjäna en hacka och rida på ett inarbetat skräckfilmsnamn så är det ju bara extra grädde i kanten på laxen! 

Med det sagt är bakgrundsstoryn tämligen ointressant, men desto roligare var det med jakten av de patienter som flyr från en institution och den smått besatte sheriffen som är dem hack i häl. Det är nämligen så att den här sheriffen stjäl uppmärksamheten och huruvida man eventuellt ska "bry" sig om den begynnande Leatherface- tja, det blir sekundärt, verkligen. Såhär i efterhand kan jag faktiskt inte erinra mig särskilt mycket om killen som blir den han blir lagom innan eftertexterna börjar rulla, och sedan är det meningen att händelserna i originalfilmen The Texas chainsaw massacre ska ta vid.... 


Jag är ingen stor fanboy av originalfilmen men förstår varför den gav upphov till den efterkommande debatten om videovåld ( jo det är sant, denna film tillsammans med några andra skräckfilmer gjorde att moralpanik bröt ut en gång i tiden) men denna film kommer inte att gå till historien på något vis. Det som chockade förr chockar inte idag! Och frågan är om det är särskilt många som bryr sig om den här filmserien längre, förutom hardcore-fan förstås. 

Men Leatherface var i alla fall lite bättre än vad jag hade förväntat mig att den skulle vara, och den funkar tämligen smärtfritt och rullar på i ett rätt så underhållande tempo. Splatter- och blod-scenerna är helt klart godkända om än ingenting som man inte har sett tidigare och inte så blodigt som jag hade (hoppats!) trott.... 



         


Polisen i Texas älskar sina pistoler och cowboys-hattar!




Denna var i alla fall ljusår bättre jämfört med Texas Chainsaw Massacre 3D och flera av de många andra uppföljarna som finns, men det säger egentligen inte mycket för det var sannerligen inte mycket nytt i den här filmen heller. 


Men Leatherface får ett godkänt okej åtminstone. Ingenting som man minns någon längre stund efteråt men okej för stunden. 








 

Av theotherside - 5 november 2017 22:45

Jag gillade på förhand idéen om ett Escape room-lek som går överstyr och att allt förvandlas från låtsas till dödligt allvar, men vad jag däremot inte riktigt hade räknat med var att det skulle finnas med en demon i den här filmen... Hmm! Dessutom får demonen en riktigt klassisk, men ändå löjlig, introduktion där man ska förstå att demonen ligger gömd i en låda formad till en dödskalle. Det blir en riktigt dåligt placerad premiss efter det att de fyra huvudpersonerna har blivit inlåsta i rummet. Jag kan tänka mig att lägga en femtiolapp i att gissa att väldigt många missar det här med den demoniska besattheten av "mördaren"... 


I alla fall var Escape room en intressant idé men dessvärre inte särskilt mycket mer. Som sagt, det där med demonen köper jag inte, och sedan blir det inte särskilt intressant att följa fyra karaktärers alltmer desperata jakt efter ledtrådar för att ta sig ur det låsta rummet, i och med att jag inte brydde mig särskilt mycket om de här filurerna. Det är inte heller direkt Oscarsvinnande skådespeleri vi snackar om här, och de inblandade har inte speciellt mycket mer att göra än att snyftgråta precis hela tiden, se rädda ut och att försöka lösa pusslet. 

Det blir lite småtråkigt emellanåt. Jag menar, vi har här fyra karaktärer inlåsta i ett rum tillsammans med en fastkedjad mördare som närmar sig karaktärerna mer och mer ju längre tid som går, men problemet för min del blir att det är få karaktärer inblandade och att mördaren är fastlåst hela tiden. 




         



Det som i alla fall var lite småroligt med Escape room var de två killarna som är skräckfantaster, och de ger då oss skräckfilmstittare lite härligt halloween-godis när de börjar snacka om skräckfilmer och huruvida Mike Myers gråter eller inte gråter i Halloween 5! Den aspekten av filmen hade gärna fått vara med ännu mer;P 


Men det var det enda positiva, och jag stör mig en del på den här demonen som jag skulle vilja veta mer om. Kanske får man det också då filmen har ett väldigt öppet slut och det brukar innebära i sådana här skräcksammanhang att man inte kan utesluta att vi snart får se en Escape room 2... 





 


Av theotherside - 29 oktober 2017 23:45

Så var det dags att ta sig an nästa del i det ständigt växande The Conjuring-universumet och i Annabelle Creation ska vi äntligen (!) få veta hur tusan den onda dockan blev så ond och anledningen till varför dockan terroriserar människor i Conjuring och Annabelle.... Det är svårt att hålla tillbaka en suck av hopplöshet, för bakgrundsstoryn till alltsammans är på intet sätt något revolutionerande. Inte alls, det är en av de vanligaste anledningarna man kan tänka sig när det gäller skräckfilm. 


Men det är ett gott hantverk i alla fall även om den här filmen hade kunnat heta Conjuring 3, Insidiuos eller vad fan som helst egentligen, skillnaderna mellan filmerna är väldigt små. Denna skräckfilmsserie är lika inoljad och insmord som Marvels superhjältefilmseriesomaldrigtarslutnågonsin. Ungefär detsamma känner man inför detta, eftersom man tydligt hintar om nästa film i serien som kommer att handla om den djävulska nunnan som man får se i Conjuring 2. The Nun blir säkert eh, bra... 



             



Vad de skulle ha svenske regissören David F. Sandberg till här undrar jag över... Vad kan han möjligtvis tillföra, mer än att hans namn har väckt lite intresse omkring honom efter den (skitdåliga) Light out, och därmed kan agera lite dragplåster till den här filmen?  Visst, några snygga kameravinklar tillskriver jag honom och att han dessutom kör med praktiska effekter så långt som möjligt innan det blir lite väl mycket CGI-porr i sedvanlig ordning men annars... Näh det här hade lika gärna kunnat regisseras av vem fan som helst och resultatet hade förmodligen blivit ungefär likadant ändå, så hårt uppstyrt som alltsammans ändå är i slutändan. 


Nåväl lite roligare hade jag med denna uppföljare än vad jag hade med den första filmen som jag minns vagt, men som jag inte gillade särskilt mycket. Det blir lite roligare per automatik med skräck som utspelas förr i tiden, den här gången på 1950-talet, med allt vad det innebär av rejäla nycklar och nyckelhål, knarrande trägolv, brist på mobiler och andra lättillgängliga hjälpmedel. Det blir liksom mer utsatthet. Det blir lite, lite mer känsla av det hela på ett annat sätt. 


Annabelle 2 Creation är i alla fall hyfsat godkänt, trots att man följer en inarbetad mall alldeles för mycket och det är så tråkigt att i princip alla skräckfilmer följer precis samma mall i film efter film efter film efter film efter film... Behöver vi en ny skräck-framgång, från ett annat land igen, innan det börjar hända saker och ting? Ja, jag tror faktiskt det. Så, kom igen nu Norge, Finland, Schweish, Nederländerna, Kina vem som helst... Ingjut nytt blod, tack, i skräckfilmen igen! 




 


Av theotherside - 15 oktober 2017 23:45

Den senaste installationen till Chucky-sagan tillför ingenting som känns direkt nytt, men känslan är att den ändå är en av de stilistiskt snyggaste i Onda dockan-serien. Men som sagt, det fanns ingenting alls i form av något nytt att hämta här. Frågan är hur länge den här filmserien ska fortgå egentligen? Så länge som Chucky drar tittare, förstås... 

Det är dock väldigt svårt att ta det här på allvar, speciellt efter horribla Seed of Chucky men man gjorde ju ett försök att återgå till dockans rötter i förra filmen, Curse of Chucky och det fungerade oväntat bra. 

Skillnaden blir tyvärr att Cult of Chucky återgår till Seed of Chucky, i tonläget och att det blir lite väl töntigt och snårigt mot slutet och redan nu funderar jag lite över hur det kommer att bli när nästa film med stor sannolikhet har premiär... I have a bad feeling about this! 


I alla fall så kastar man bort allt smygande och stämningsskapande som man ändå fick till ganska bra i den förra filmen, till förmån för lite mer "direkt" action. Spelplatsen, inne på ett mentalsjukhus, är egentligen genial i all sin enkelhet- för vem skulle tro på patienterna som hävdar att en docka lever och dödar alla en efter en? 

Sedan gör man hyggligt ifrån sig när det gäller att förvirra oss som tittar en aning, för man vet inte vem eller vad man ska lita på ibland men det här förekommer inte speciellt länge tyvärr, vilket är synd för här hade man ett utmärkt tillfälle till att leka lite med genrens lagar. 



                 


Lite roligt är det ändå att Jennifer Tilly fortsätter att upprepa sin roll även här,  och att det blir lite meta här när hon faktiskt använder sitt riktiga namn för sin karaktär. Däremot slutar det roliga där, speciellt med tanke på det som händer i slutet som inte bådar gott för framtiden med Chucky. 


Nja Cult of Chucky var lite för långtråkig i slutändan, det är inget nytt som tillkommer och splatterscenerna är rätt så sparsmakade och ingenting som gör att man minns den här filmen någon längre stund efter att man har sett den. Allt som allt en rätt så medioker Onda dockan-film på det hela taget. 





 

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se