Jag hamnade i Autobahn, som filmen hette när den visades på fredagskvällen på TV6, av misstag och blev framför allt förvånad över att hitta vanligtvis kompetenta skådepelare som Felicity Jones, Anthony Hopkins och Ben Kingsley i denna soppa. Vangligtvis bra skådespelare i en film som redan efter sisådär tio minuter stinker från b-filmens sumpmarker...  Jag kan förstå, till viss del Hopkins- som rent parodiskt spelar någon form av belevrad påläst gangsterboss som till synes kan göra precis vad som helst utan att bli stoppad av någon? Men Kingsley kör parodi formulär 1A på hur att gestalta en gangsterboss, och verkar knappt vara informerad huruvida han medverkar i en komedi eller actionfilm! Stilpoäng för brillorna han har, ändå...

Stackars vanligtvis komeptenta Felicity får bara vara med lite här och var, blonderad och förminskad, och det blir lätt parodiskt av att hon från ingenstans drabbas av en sjukdom, som därefter får igång handlingen men sedan förekommer hon mestadels i tillbakablickar och som kuttersmycke som det hela ska kretsa omkring, för vi ska ju verkligen förstå i vilken desperat situation huvudpersonen Casey befinner sig i.... 

Träbocken i sagda huvudroll gestaltas behjäpligt utav Nicholas Hoult, vad jag förstår ska han framstå som en saknad expert från Fast and furious som minsann vet att behandla bilar men det blir mest bara löjligt. 

Förutom ganska tveksamt skådespel från den inblandade topptrion, så är filmen hyggligt underhållande ändå med några hyggligt fina actionsekvenser som utspelas i bilar som kan göra F1-bilar gröna av avund. Det mesta av budgeten torde ha gått åt till att få krascha snygga vrålåk, för att därefter genast hitta nästa supervrålåk och så bara fortsätta... 

Logiska luckor behöver inte besvaras, ge mig bara en hyggligt film en tråkig höstkväll, men en de sådana luckor är svåra att bortse från i Collide.... 

Och lagom mot slutet, tar de i så det spricker men som sagt budgeten är på begränsad nivå efter x antal bilkrascher och det blir återigen bara väldigt löjligt av alltsammans. 

Nej känslan är att ambitionen var så mycket högre än vad filmen fick stålar för så det känns mest av allt som bortkastad tid, och att de flesta skådisar inblandade såg detta som ett enkelt jobb som var avklarad efter en månad eller mindre. Visst, funkade som duglig film en mellantrist fredagkväll men knappast något en kommer minnas någon längre stund efteråt, knappt de inblande heller...

Det var ett tag sedan med någon trailer, men det beror mest på att nästan ingen ny film gör mig nyfiken eller intresserad. Här kom plötsligt ett undantag- jultomten spöar skiten ur några skurkar! Älskar sådana här alternativa jul-filmer. Violent Night ser nästan löjligt underhållande ut- Varning! men innan ni kastar er över trailern så betänk följande, att alldeles för mycket godsaker visades så jag hoppas att det finns något kvar att få se i själva filmen.

Men regissören bakom Död snö ( och kanske framför allt tvåan som jag älskade) hoppas jag ska vara lika självsäkert som tidigare och att han glömmer bort snedsteg som Hansel and Gretel: Witch Hunters.

Ett annat plus i katen för Violent Night är att Beverly D'Angelo återfinns här- ni vet, godingen från originalfilmerna Ett päron till farsa! Sicken go milf;P Ja hon har ju också medverkat i andra klart sevärda 80-talsrullar... 

Äh nu spanar vi in trailern igen och njuter av att det ju faktiskt snart är jul, igen!

'''''

Jag vet utrullningen pågår fortfarande och 5G är långt ifrån att avse någon slags standard ännu för gemene man och kvinna men om det var spännande med 4G är det desto mer intressant nu- förutsatt att allt som sägs om 5G från operatörerna infrias förstås! För egen del är jag mest upprymd över att kvalitetsförbättringarna även infattar 4G ty jag var ju eld och lågor för inte alltför många år sedan men anser inte att det riktigt motsvarade hypen- men har börjat att göra nu. Mobilt bredband har jag skrivit om många gånger tidigare här, jag vet. Men det är först nu det faktiskt börjar att bli intressant, på riktigt. På grund av att hastigheterna, även för min plätt här på jordklotet, äntligen börjar bli riktigt bra- hittills uppmätt 30 Mbit/sek, vilket är otroligt bra.  Och det ska ju bara bli bättre, ja enligt i stort sett varenda operatör, så en kan se an framtiden med möjligen lite mer respekt, och vördnad. 

Ibland, eller relativt ofta, känns det som att man är en besökare på valfri Moonbase antingen i universum eller galaxen.  Jag finns, men ändå inte. Jag andas men ändå anadas jag inte. 

Att vara eller inte vara, det är den stora frågan!

Samtidigt, i en annan del av universum, ställs samma fråga precis just denna stund. Det är intressant att föreställa sig att det finns många universum, att det finns parallella världar- världar som skiljer sig en aning från den vi befinner oss i. 

Multivers-terorin är eggande, intressant. 

Tänk om det finns en jord där nazisterna vann andra världskriget?

Tänk om det finns en jord där Newton, Beethoven, Einstein ine existerade?

Tänk om det finns en jord där skräckfilm aldrig uppfanns?

Tänk om det finns en jord där människan fortfarande befinner sig på säg stenåldern?

En annan tanke är att alla dessa (rum)  existerar samtidigt, och att vi människor på Tellus inte kan se dessa men de pågår samtidigt men i en annan rymd/dimension? 

Jaja man blir lite tokig av att inte ha något att sysselsätta sig med. Å andra sidan, en del saker blir man i alla fall mer skarpsynt på, man har tiden ( som ju är relativ) på sin sida även om det ibland är tvärtom.... 

Och ja, jag blir Nobelpristagare en vacker dag. Jag ska bara knäcka det oknäckbara Einstein lämnade efter sig, ty i något universum existerar förmodligen jag där jag är liksom jämförbar med Einstein och Newton. 

Ja enligt min mening var serien Scream slut i och med den tredje filmen! Jag vet knappt varför den fjärde filmades, och jag vet inte heller varför denna prequal ( som det inte ska vara) eller fortsättning ( inte det heller) filmades. 

Nåja i och med denna femte del är det hög tid att samla nostalgi-delen av publiken samtidigt som man desperat vill ha nya fans. Man gör så gott man kan med att som i första filmen droppa så mycket meta-humor att tittaren knappt kan veta om något som händer i denna film är på riktigt eller inte.... I den första filmen användes meta-humor sparsmakat, på ett mycket smart sätt, men i denna film så är det meta-droppande hela tiden och till den nivån att man knappt vet om man kollar på en skräckfilm eller en parodi, kanske en icke annonserad Scary Movie? Det blir inte heller speciellt blodigt eller spännande, heller. Det är som att man försöker tilltala första filmens fans, men samtidigt inte har godkänd raiting på eländet. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Scream (5) har inte heller någon intressant huvudperson. Det är roligt att delar av originalmedlemmarna återvänder, men det roliga drunknar i att detta tydligt ska bli brudarnas film. Stackars David Arquette förtjänar  väl en bättre sorti än vad som sker här? 

Neve Campbell var välkommen tillbaka, den korta stund det än varade, för henne var man ju småkär i redan i första filmen;P 

Courtney Cox likaså men jag gillade aldrig henne i originalfilmerna, och här gör hon närmast en parodi av sin journalist med skinn på näsan och tilltås aldrig riktigt glänsa tyvärr. 

Det som blir skrämmande är att jag aldrig ens bryr mig om de övriga skådespelarna, inte heller tjejen som verkar ta över alltsammans. 

Det tråkiga med Scream är att det blir ett evigt  tittande bakåt, mördaren kan aldrig vara något annat än någon person som fnns i bakgrunden.  Denna filmserie behöver förnya sig, men inte bara på det sätt som den här filmen försöker göra en Halloween, utan mördaren behöver antingen bli övernaturlig på något sätt- eller så sluta med serien innan den kör rakt in i väggen! 

Nej jag är besviken inte bara för att Scream var en förnyelse när den första filmen kom av hela slashergrenen, utan för att den hanterade det meta-delen på ett sätt som aldrig tidigare hade förekommit.  Nya filmen är ett långt hånfullt finger mot det som regissören Wes Craven åstadkom, och detta är bara tråkig blinbling för skräckfilmstittare som inte var med under de gyllene guldåren. 

Så har ännu en svensk nationaldag passerat, utom att som vanligt Aftonbladet gjort sitt bästa för att på något sätt förstöra firandet- detta år genom att tydligen ondgöra sig över svenska nationalsången. Tidigare år har samma tidskrift gjort allt i sin makt för att Sverige ska vara det enda land i världen som inte ska få vara stolt över sitt land. I år gjorde jag mig bästa och försökte verkligen läsa igenom dravlet om att Du gamla, du fria tydligen inte är någon nationalsång, och att den aldrig tydligen har riktigt slagit igenom (!). Nehej, men kanske skulle detta kunna lösas genom att gemene man och kvinna får sjunga Du gamla, du fria närhelst en (hen) känner för det, och att det blir obligatoriskt att sjunga sveriges nationalsång i skolorna?? 

I övrigt finns ingenting alls att fira, efter två år med pandemi, en regering som knappt kan hålla samman och dödsskjutningar som aldrig tyckes bli mindre utan tvärtom år efter år öka- trots senaste löftet om att "man skall vända på varenda sten".... Förutom det, busslaster med invandring i aldrig sinande ström fortsätter, integrering som fallerat flera år i rad utan några vettiga förslag på förändringar, sjukvård under sommaren som knappt kan ta hand om den sjukaste ens- du ska vara glad för att få vård om ens du kommer in med halva kroppen avhuggen ty du kan lika gärna hamna i något väntrum... 

Du gamla, du fria... Ja, kanske kanske en gång i tiden var de orden sant, eller förlåt mig, svenska nationalsången kanske inte är den riktiga ändå(!?. Om ni orkar, leta upp skiten i Aftonbladet. Konstigt att allt det svenska alltid blir ifrågasatt. Att de aldrig någonsin tröttnar. 

Ja, vad ska man säga? Regissören Guy Ritchie är hyggligt tillbaka med denna film, även om det är långt ifrån det bästa han presterade med Lock, Stock and Two Smoking Barrels och Snatch, sedan blev det flopp med en film med dåvarande frugan Madonna and here we are... 

Jag blir aldrig engagerad i The Gentlemen, vilket också var fallet med de tidigare filmerna. Gangsterfilm, jovisst men jag såg aldrig det riktigt stora i någon av dem som andra gjorde men visst det va coola snubbar i snygga kostymer, lite våldsamt emellanåt, tidshopp hit och dit innan man började förstå hur alltsammans hänger ihop, någon snubbe som talar gangsta-brittiskt ja och så vidare. Många gånger innehållande snyggt filmade scener... Ja, det här är en rätt bra sammanfattning av The Gentlemen. 

Det som ändå var bäst och helt klart underhållande, var att få se Hugh Grant i en roll som man vanligtvis inte har sett honom i. Och Grant lyckas med konststycket att göra rollen riktigt kufisk och rolig. Inte trodde jag att man skulle skriva det vid något tillfälle om Grant, men here we are. 

Den andra som också överraskar är Colin Farrell, som verkar vara påväg tillbaka. Final target, som han också medverkar i, är en rätt så underhållande actionrökare, men han gör desto mer av sin tilldelade roll i Gentlemännen. Sen är han ju också med i den nya versionen av The Batman, och det ska bli mycket intressant att se honom i den. 

Men i övrigt, nej det här var mest en jäkla massa återberättande hit och dit och jag blev som sagt aldrig riktigt engagerad av filmen, tyvärr. Snyggt förpackad och med väl valda skådisar i lite roliga roller, men så mycket mer än det tar jag inte med mig från den här. Synd på en så rar ärta, i alla fall trailern utlovade betydligt mer än vad filmen visade sig ha att ge. 

Jag begriper inte varför jag inte har sett den här filmen tidigare, men nu när tillfället uppkom så ångrar jag inte att det äntligen blev av att ta sig en titt på Rules of Engagement. 

Det som framför allt var njutbart med filmen var att Samuel L Jacksson spelar tillsammans med Tommy Lee Jones, och jag måste säga att det finns en finfin kemi dem emellan.  Synd att de två inte blivit ihopplockade igen, vore inte helt fel att se dessa båda herrar i en komedi där de spelar mot varandras olikheter. Men det är förmodligen önskedrömmar... 

Allra bäst var Rules of Engagement den första timmen med Vieatnam-kriget, händelserna i Jemen som sedan resten av filmen bygger på. Rättegångsfilmer har aldrig varit min kopp med te, men visst fanns det en del frågetecken som man ville få besvarade och hur det skulle sluta.  Men jag hade nog hellre velat se mer samspel mellan Jackson och Lee. 

Noterbart är också att regissören bakom skräckklassikern Excorsisten, William Friedkin, regisserar men man kan konstatera att han lyckades betydligt bättre med spänningen när det handlade om besatta, jämfört med i den här. Å andra sidan inte helt ointressant att följa rättegången, för fallet verkar som många gånger förr vara solklart men ett viktigt bevis försvinner osv osv. Ja, trots att det inte är min favorit, har man ju sett någon mer rättegångsfilm genom åren, så man har lite koll på hur det går till vanligtvis. 

Nåja, kanske ingen film jag omedelbart ser om igen, men ändå väl värd att ha tagit sig en titt på i alla fall.