Senaste inläggen

Av theotherside - Torsdag 20 juli 22:03

Den åttonde filmen i den alldeles för långdragna Saw-serien kommer lagom inför Halloween i år och det är väl ingen som direkt börjar känna att blodet rusar nämnvärt? En föga tilltalande trailer som knappt visar någon som helst nyhet som inte lockar till en titt det allra minsta för min del. 


Nej tack hellre väljer jag att ge min uppmärksamhet till skräckfilm som inte är en jädrans uppföljare, prequal eller reboot... 











ANNONS
Av theotherside - Måndag 17 juli 23:45

Hmm, ja, nja, hummm... Inte är det direkt en känsla av nödvändighet av att få en prequal till Motorsågsmassakern direkt utan mest av allt handlar det om att mjölka från en kossa som alltredan är tömd på all mjölk den någonsin hade en gång i tiden. I ärlighetens namn struntar det stora flertalet i hur Leatherface blev den han blev... Allt behöver inte förklaras, men i vanlig ordning ska allt som en gång var en succé mjölkas sönder in absurdum ( vi tittar på dig kommande Saw, vi tittar också på dig AnnaBelle och The Nun och Crocket Man osv osv osv osv osv). 


Med det sagt, roligt med en red band- trailer åtminstone! Blodet sprutar och en del scener får det ändå att kittlas lite i kistan, men mest av allt känns alltsammans bara... onödigt. Och med de som är inblandade i spektaklet förväntas det inga stordåd ifrån, utan mer av allting som vi sett i hundratals filmer vid det här laget. 




ANNONS
Av theotherside - Söndag 9 juli 23:45

Hmm det är kanske inte bra om det enda som man tar med sig från en film som är över två timmar kommer från inledningen där en stackars man sitter ensam på ett mörklagt kontor och jobbar och sliter, drabbas av en hjärtattack och dör ensam utan att någon annan finns omkring honom och som dessutom får något omnämnande alls utan snabbt som attan ersätts av någon annan, yngre hungrig förmåga som vill visa framfötterna för företaget...? 

Jaja lite kritk finns också mot det "vi" värdesätter så oerhört numera, att resa iväg till någon spa-förläggning och "hitta oss själva". 

Mest av allt skriver jag under på det som en av karaktärerna upprepar genomgående, nämligen att vi allihopa drabbats av någon form av sjukdom. Sjukdomen må handla om att tjäna mest pengar av alla, eller att göra sig ett namn på Instagram eller vilken plattform det än handlar om idag, kosta vad det kosta vill! 

Det är sjukt! Egentligen riktigt sjukt. 


Men regissör Gore Verbinski vill aningen för mycket och vet inte vilken fot han ska stå för med filmen. Det är solkart att det inte handlar om en renodlad skräckfilm, spänningsmomenten är alltför få dessvärre och det handlar inte heller om en satirfilm över vår tid, även om det finns med flera sådana element, och det är inte heller någon direkt actionfilm. Mot slutet tenderar det hela att likna alldeles för mycket en skräck-gore-film utan att riktigt lyckas. 

 A Cure for Wellness blir liksom ingenting alls i slutändan. Men samtidigt är det här inte en film som tilltalar mig.  Jag hade sett fram emot mer skräck, istället bjuds det på desto mer psykologisk spänning. 

Är huvudpersonen galen och tror sig se saker och ting? 

Det finns ganska många frågetecken efter ett tag och man börjar tvivla. Samtidigt är det hela tiden scener och saker som regissören lyckas att få in precis vid rätt tillfälle som gör att man ändå vill se filmen fram till slutet. Flertalet gånger funderade jag på att stänga av, men så händer någonting och man står liksom och avväger- titta vidare, eller inte.


                     


Jag är ändå glad såhär i efterhand att jag orkade se klart filmen, finalen är ganska så bra faktiskt, men jag är tveksam huruvida filmen gav mig något eller inte. Ett är i alla fall säkert och det är att jag kommer inte att se om filmen igen. För låååånga scener, för mååånga mystiska personer som säger det ena men egentligen menar det andra och ett mysterium som inte direkt är så väldigt spännande när det väl avslöjas. 


Men A cure for Wellness påminde lite för mycket om upplägget i Shutter Island, en film som jag tror att jag har försökt att se minst fyra gånger när den visats på TV4 utan att aldrig lyckas se den till slutet, på grund av att den är så förbannat tråkig och intetsägande. Tack och lov var inte den här filmen på samma sätt riktigt och det händer någonting nästan hela tiden som gör att man ändå, som sagt, hänger kvar till slutet men efter att det tagit slut så känns det ändå som att något saknades, något som skulle ha gjort att man kommer att minnas det här eller fundera över filmen. 


Godkänd underhållning om man är på det humöret, aningen för lång film som kanske hade kunnat vara lite snabbare och lite mer veta vilket ben den ville stå på. 

Å andra sidan, skulle vi inte nästan allesammans vilja ha en cure for wellness? Och vara beredda på att nästan betala hutlöst mycket för att uppnå just detta, i den jävla tid vi lever i, i jakt på framgång i vilken form den nu betyder för var och en av oss? 


Vad kompenserar du saknaden av riktig lycka, riktig wellness med? Massor med pengar, massor med saker och prylar? 

En sådan tanke väcker filmen i alla fall, och kanske är det gott så. En och annan möjligen kan börja att fundera lite grann, i alla fall innan de springer iväg och köper senaste Iphone-telefonen, eller strävar efter att göra en fantastisk karriär på det och det företaget och under tiden avlider på kontoret, ensam, övergiven och utan att någon på det företaget egentligen bryr sig över att just du har dött... 






 

Av theotherside - Söndag 9 juli 23:30

Steven Seagal, det räcker med det namnet för att de flesta ska förstå att det inte handlar om något mästerverk eller knappt ens en underhållande b-actionrulle nu för tiden. Seagals karaktär sammanfattar det hela på ett perfekt sätt redan i inledningen: " Jag är ex-amerikan och ex mycket annat". Mycket mer information om denne karaktär behöver man inte, för snubben spelar samma roll i film efter film efter film. Det enda som skiljer rollerna åt är filmens titel... 


End of a Gun erbjuder ingenting nytt, och knappt någonting alls som gör den sevärd. Allt, precis allt, är tråkigt;


* Actionscenerna, vi har sett Seagal imponera i Under belägring och någon film under det tidiga 90-talet. Det är inte alls samma sak längre då Seagal knappt rör sig alls utan bara står där som en stor bautasten, låter skurkarna attackera honom på något enkelt sätt så han med några snabba handrörelser kan slåss mot dem... Det. Börjar. Bli. Aningen. Fjantigt! 


* En snygg brud i nöd. Ett stående inslag i en Seagal-film nu för tiden. Bruden fnissar åt alla hans skämt, tycker att han är cool som fan och de har förstås sex. 


* Seagal sitter förvånandsvärt ofta i en bil i den här filmen. Skurkarna likaså, alla kör omkring överallt... När det så småningom blir dags för konfrontation är det så uppenbart allting att man redan har räknat ut hur alltsammans ska sluta långt i förväg samtidigt som man kväver den femhundrade gäspningen. 


           

Reklam-fina bilder från Paris, man blir fan sugen på att dra till Frankrike!



     

Se upp för trassel, boys! De kommer alltid i en liten svart klänning och långa ben. Seagal-visdomsord!



 

En solklar sammanfattning av alla Steven Seagals karaktärer de senaste femton åren. 



         

Jade Ewen, åh... 




 

Seagal visar upp sin briljanta handteknik-strid som ingen skurk i världen kan råda bot på(!). 


   



Nej det enda som faktiskt överraskar i den här filmen var en grej i slutet. Den hade jag inte förväntat mig men däremot gjorde det inte värt plågan att ta sig igenom detta. 


En enda snabb sensmoral efter allt dödande och crisscrossing i slutet av filmen, att man ska bry sig om de som älskar en och som är villig att ta en kula för en (!). Allting annat ungefär slutar bara med end of a gun! Vilken storartad filosofi filmen sammanfattar sig själv med! 


End of a Gun borde delas ut gratis till alla med filmaspiration tillsammans med en varm korv på OKQ8, för sådant här skräp borde fan i mig inte vara tillåtet att göra längre...  Annars kommer jag aldrig på allvar att tro på att filmbolagen befinner sig i någon som helst kris! Och snälla Steven Seagal, gå för fan i pension, du slutade vara trovärdig för sisådär hundrafemtio billiga b-filmer sedan. Du kan väl ägna dig åt att lära upp yngre förmågor eller någonting istället... 






 


Av theotherside - Lördag 8 juli 02:00

Trailern för denna film gjorde mig nyfiken på att se den här filmen och taglinen på filmpostern är ju också rätt så tilltalande: One man versus an army! Det här skulle bli en hyggligt underhållande actionfilm. tänkte man men man har haft fel förr också dessvärre. Redan när Kill Ratio börjar känns allting väldigt b, något stämmer inte riktigt! 

Allt känns som att det inte finns så mycket resurser att tillgå, och skådisarna gör tämligen bleka insatser.


Speciellt The Hero, som naturligtvis har tilltalsnamnet James, och som verkar veta allt om hur man slåss och hur man tar hand om svåra skador. Åh what a man. Det är ju bara det att detta har vi sett tusen gånger tidigare ( kanske till och med miljontals) och skådespelaren tillför ingenting till den här enmansarmen... Jämfört med andra i liknande roller som te.x tja... Bruce Willis? Eller Steven Seagal... Ja även Seagals senare filmer är bättre än vad denna soppa visade sig vara. 


Att man sedan får till en ofrivilligt komisk scen ( eller jag förutsätter i alla fall att tanken var att den skulle uppfattas som seriös) när någon ägnar massor med tid åt att städa upp ett hotellrum från bevis från att en skottlossning ägt rum där, ja då tappar man faktiskt lusten till alltsammans. Det är svårt att ta någonting riktigt på allvar i den här filmen. 



         


Att man sedan också använder sig av fejkeldgivning när skottlossningarna accelerar, gör att man mest sitter och småskrattar när hjälten blir beskjuten. Inga skotthål att försöka täcka över här inte... 


Nej Kill Ratio var riktigt dålig och dög knappt som tidsfördriv alls. 




 

Av theotherside - Söndag 2 juli 23:45

Det brukar i vanliga fall vara ett ganska säkert kort att slå igång en film med Jean-Claude Van Damme men man kanske måste ändra sig på den fronten för det är inte mycket som han medverkar i som är direkt bra längre. Om det nu har funnits någon film där han varit bra, om man tänker efter... Det var ju lite mer förlåtande attityder där vid 90-talet någonting men det fungerar ju inte hur länge som helst att leva på gamla meriter ( och när man knappt har några meriter att tala om, så finns det inte mycket att hämta). Men okej, Double impact och Universal soldier är två sevärda filmer med van Dammen, om man vill ha något filmtips från tidiga nittiotalet att spana in. 


Äh det enda som var möjligen lite roligt i Kill Em All var väl det faktum att Jean-Claude van Damme spelade mot sin son, Kris van Damme. Intressant möte, nej knappast, fightscenen dem emellan kan vara något utav det sämsta jag har sett på väldigt länge.  I överlag var det väldigt dåligt uppbyggda och genomförda slagsmålsscener, och gamle Jean-Claude kan knappt utföra ett enda stunt eller spark särskilt trovärdigt längre utan det måste maskeras på något sätt och tyvärr genom slow motion och dåliga, tråkiga vinklar. Det blir liksom ingen fart på det hela, han snurrar runt och har sig som om han knappt kan någonting annat men det händer så förbannat lite... Suck, gah och dubbel-suck. Uttråkningen är total, och det i en film som säger sig vara en action men som mest av allt handlar om en stackars liten sjuksköterska som måste förklara sig inför två FBI-agenter, men det som de snackar om är irriterande tråkigt och de återkommer hela tiden till en och samma sak utan att någonsin komma vidare... 


Svenske exporten Peter Stormare hade jag hoppats på mer utav, men man får inte någonting här. Han bara sitter där, irriterar sjuksköterskan och även oss som tittar. Ingen ryska här, inget galet flipp eller liknande. Stormares scener hade lika gärna kunnat vara med i reklamfilmerna för Bauhaus... 




               


Nej jag skojar tyvärr inte när jag skriver att det enda, faktiskt enda, som jag kan säga var sevärt är Mila Kaladjurdjevic som knappt gör det trovärdigt som sexig lönnmörderska men nu famlar man i total mörker efter något som alls kan motivera till varför man slösade bort tiden med att se det här eländet till film... 


Nej det var fullständigt bortkastad tid att se det här eländet trots det att jag inte hade några som helst förväntningar på filmen innan. Actionfilm måste vara mycket bättre än såhär när det står 2017 i kalendern, annars kan man ju för fan lika gärna spara pengarna till vettigare projekt! 


Kill Em All borde man inte ens titta på även om man i framtiden får den gratis när man köper en tandkrämstub på ICA Maxi i framtiden. Undvik denna film!!!! 






 

Av theotherside - Fredag 30 juni 23:45

Jaha sjunde filmen med den mordiska dockan Chucky släpps snart, närmare bestämt den tredje oktober, och en lite längre trailer har hittat ut online och gör väl inte speciellt många direkt glada eller speciellt exalterade? Det enda intressanta i sammanhanget är att man i samma veva kommer att släppa en box innehållande alla sju filmerna, men kruxet med det blir ju att man definitivt inte vill ha alla filmerna och särskilt inte den vedervärdigt usla Bride of Chucky


Nåja Cult of Chucky tar man sig väl en titt på när man har brist på något annat vettigt alternativ. En ljusglimt är ju i alla fall att Chucky har gått och blivit allvarlig igen, tack och lov! De två föregående filmerna var i det närmaste komedier så det är ju bra att man är inne på rätt spår igen. 









Av theotherside - Söndag 25 juni 23:45

Den tecknade Disneyklassikern Skönheten och Odjuret kommer till liv framför våra ögon i en live-film adaption, och vad skulle man förvänta sig mer än att mycket från det älskade originalet spelas upp igen, nästan scen för scen. De allra felsta kan sagan och förväntar sig vissa självskrivna scener som bara "måste" finnas med. 


Tack och lov följer man ändå inte mallen från a till ö. Man får bland annat veta lite mer om vackra Belles bakgrund, och det finns några nya sångnummer också. Men tycker ändå att det fanns betydligt mycket mer invovation i den förra filmen, Djungelboken, jämfört med vad det bjuds på i den här filmen. 


Emma Watson är bedårande som Belle, som fått lite mer kött på benen och som inte är något mähä i denna version. Men ändå, hela premissen med att Belle "måste" till slut älska odjuret, för annars är det kört för alla på slottet, känns sisådär-igt år 2017. 


Odjurets nya design gillar jag däremot inte alls. Jag vet inte riktigt vad det är men nog fan var han betydligt tuffare och bättre designad i den tecknade versionen. Cogsworth eller Lumiére fungerar inte heller lika bra som i den tecknade versionen, det sampsel som fanns mellan karakärerna 1991 är som bortblåst i denna nya CGI-version, tyvärr.  Överlag så tyckte jag att CGI-teknik passade väldigt dåligt för alla möblerna på slottet, de får ingen personlighet alls. Ibland skulle det allt vara bättre att låta saker och ting vara tecknat istället. 

 

 

         

 

 

;Men ja, helt okej live adaption som tyvärr kopierar det mesta från originalet och som aldrig lyckas återskapa någon riktig charm eler magi. Över två timmar var alldeles för lång speltid, speciellt med tanke på de väldigt få nya utfyllnadsscenerna som man bjuds på. 

 

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se