Senaste inläggen

Av theotherside - 10 december 2021 03:00

Skriet vid midnatt ( original House on Haunted Hill) är egentligen filmad teaterföreställning. Det är omöjligt att förstå varför filmen blev totalförbjuden en gång i tiden när den skulle visas i Sverige! 

Filmens lätt absurda ton håller i alla fall fortfarande måttet. Och förutom det finns det nog egentligen bara två anledningar till att jag mäktade med att se klart filmen, trots att mitt tålamod var satt på ganska duktigt prov: Vincent Price, sådär härligt skruvad och mystisk som bara han kunde vara, samt skelett-scenen mot slutet av filmen. Jag älskar skelettet :D

Till filmens fördel hör också att man är tämligen ovetande länge huruvida det som händer verkligen sker, eller om allt bara är på låtsas. Skriet vid midnatt är mycket mer psykologiskt lagd, jämfört med remaken åtminstone. Det blir mer av pusseldeckar-karaktär av alltsammans, än direkt skräck.... vilket kanske inte jag är den största anhängare av, men just med den här blir det faktiskt intressantare ju längre speltiden pågår. 



   



Jag kan föreställa mig att publiken då förfärades över  dels scenen med den "döda" kvinnan svävande utanför fönstret samt den så underbara levande skelett-scenen, men kanske också över slutet som verkligen inte är något klassiskt slut där allt blir bra och förklarat, utan där man faktiskt lämnas med en öppen fråga om vad var det som egentligen hände. 


Det är verkligen jävligt synd att inte remaken ( som jag knappt ändå minns någonting alls utav)  kunde ha varit betydligt mer trogen denna förlaga. Vad hade man inte kunnat göra med det här materialet 1999?


Nåväl man får vara tacksam över att svt play valde att ha med lite annorlunda, kanske bortglömda, "skräck"-filmer under Halloween. Då fick man chansen att kolla in några gamla pärlor som man annars inte hade givit en chans. Skriet vid midnatt var helt klart värd en titt, om inte annat för att jag har sett så vansinnigt lite av Price men också för att utöka filmkartoteket med lite gamla hederliga klassiker. 




 

Av theotherside - 10 december 2021 02:06

Jag har alltsedan i somras ( i alla fall vad jag kan erinra mig) drabbats av ett otäckt tillstånd- det att det känns som svårt att andas, lederna i armarna blir knallhårda och benen darrar betänkligt som om jag stod inne i en frys iförd bara kallingar. Det varar olika, ibland kortare men senaste gångerna har det varit betydligt längre anfall. Jävligt läskigt, obehagligt och skrämmande. Det jag kan tänka mig att det handlar om är panikångestattacker, för det har jag drabbats av förr, men inte i samma obehagliga utsträckning som nu! Kanske är det inbillning, kanske inte.... Jag vill hålla fast vid att det handlar om just inbillning, att det är något psykiskt mumbojumbo men vid vissa tillfällen känns det allt annat än som just inbillning. Ett av nyare symptom som tillkommit de senaste gångerna är att vänstra sidan av ansiktet/munnen blir förbaskat stelt och det går knappt att fyra av ett leende. Hmm vänster sida av kroppen är påfallande mer drabbat också och det har gjort att jag på senare tid har börjat fundera över om det kan handla om en begynnande jävla hjärtattack? 

En gång i somras, under en av dessa attacker, blev jag så orolig att jag direkt ringde 1145. Vafan skulle man göra liksom? Och den vänliga kvinnan som jag pratade med rekommenderade tämligen direkt att jag skulle ringa efter ambulans. Och gjorde jag det? Nej. Vem är jag att störa vården i tider av virus och överbelastning? Har jag aldrig tidigare varit i vårdens famn så varför ska jag börja med det nu, av alla dåliga tidpunkter som överhuvudtaget finnes? 


Men orolig är jag icke desto mindre. Vad fan är dessa attacker? Och varför kommer de betydligt mer regelbundet nu? Är jag möjligen påväg att bli kokojoko och bli fastspänd i en vit tröja som gör att jag kramar om mig själv hela tiden samtidigt som jag rabblar osammanhängande? 

Eller handlar det om ett förstadium, innan den där riktiga hjärtattacken kommer? 

Fan vet. Inte bra att använda Google i sådana här sammanhang, ändock kan jag ju inte heller låta bli att försöka googla mig till något slags svar. 

En del gånger blir svaret panik-ångestattack. 

Andra gånger blir svaret hjärtattackinfarkt.... 

Lite beroende på hur man googlar på saken, liksom. 


Näh, jag vet inte jag. Man kanske ändå skulle ta och göra ett besök hos farbror doktorn! 



 

Av theotherside - 10 december 2021 01:57

Jag återbekantade mig med Amaranthe, och sämre nattljud kan man väl ha. Är inget gigantiskt fan av just denna grupp men faktum kvarstår att en del av deras låtar är helt klart ganska bra. 

Det är konstigt med sömn. Jag har väl alltid haft en ganska oregelbunden dygnsrytm, och någon morgonmänniska kommer jag aldrig att vara, men nu för tiden är det bra om man får sex timmars oavbruten sömn! Nåja...

Härligt att det har varit vinter på riktigt hittills- även om också jag gärna tackar nej till mer än tio minusgrader, men det har "bara" varit över tjugo minusgrader vid ett tillfälle vad jag känner till. Jag hoppas bara att det nu inte ska övergå till plusgrader eller regn, för detta magnifika vinterlandskap som har blivit kan gärna bestå oberört till efter nyårsklockan klingat färdigt. 

Nyår, hujedamej! Ännu ett år snart avlagt och snart skriver vi 2022. Vågar man hoppas på ett bättre år?

Nähä nu blir det fortsätta lyssna på lite musik och förhoppningsvis kommer väl Blund vid något tillfälle också till mig inatt.... 







Av theotherside - 16 november 2021 22:00

Tack till SVT för möjligheten att se filmer som man annars förmodligen aldrig hade sett under Halloween! Denna, Spider Baby or, the Maddest Story Ever Told , var faktiskt riktigt underhållande om än det dröjde innan saker började hända. Det gäller att ha tålamod med stort T för många äldre filmer.  Icke desto mindre finns det något som gjorde att jag blev nyfiken på denna, trots en tämligen utdragen och långsam inledning. 


Däremot, tilläggstiteln maddest story ever told, är inte giltig längre;P Galnare historier har vi defnitivt varit med om, tack och lov- däremot har denna film säkerligen fungerat som inspiration för Motorsågsmassakern

Det som är uppfriskande med Spider Baby är i alla fall att det är två brudar som är mest aktiva med att vara onda, vilket fortfarande får sägas är relativt ovanligt.  Jag vet däremot att det som var chockerande när filmen kom, inte alls är det längre och därmed blir det tyvärr aldrig speciellt chockartat eller direkt spännande- istället en tämligen odramatisk final, men med ett slut som i alla fall bäddade för att det skulle ha kunnat komma en uppföljare! 


       



Allt som allt, det som stannar kvar i minnet är middagssekvensen, som gärna hade kunnat bli än mer skruvad, och den lite komiska, absurda stämningen som ändå genomsyrar hela filmen. Det är tråkigt att man inte kunde gjort denna annorlunda, mörkare, brutalare.... men igen, förstår att man inte kunde göra allt som man kan idag. 


Är det en film som borde göras en remake på, så är det ju denna! Bara tänk vad som skulle kunna göras betydligt bättre... 

Ändå, helt klart sevärd, på sitt lilla unika vis. 




 

Av theotherside - 12 oktober 2021 20:30

Det enda existensberättigande jag kan komma på för nya I Know What You Did Last Summer är att det faktiskt bara gjordes två filmer ( och andra filmen var naturligtvis betydligt mindre sevärd och nej den senkomna trean har jag inte sett ens ) och den här har inte mjölkats på samma sätt som så många andra skräckfilmsserier. Denna känns det faktiskt befogat att göra en ny version, även om det samtidigt inte känns nödvändigt. Men ok den här gången kan jag faktiskt ge det hela en chans ;D 

Jag minns i alla fall att jag gillade originalet, inte bara för att Sarah Michelle Gellar och Jennifer Love Hewitt var snygga, utan för att det var en tämligen anonym skräckis som kom i bakvattnet av Screams framgångar, och som i alla fall hade hyfsat originell idé. 


Nya serien I Know What You Did Last Summer kan bli bra, men blir förmodligen knappast någon långkörare. 









 

 

Av theotherside - 12 oktober 2021 20:20

Okej, skräckfilm är ju inte direkt okända för att det kommer uppföljare efter uppföljare, och tydligen i kölvattnet efter att ännu en remake utav Halloween visade sig bli framgångsrik, så kommer då tydligen Scream 5!  Jag har inte den blekaste aning hur stort intresset är, men konstaterar bara att den senaste filmen ( och då bortser jag från tv-serien dock, som jag inte ens har haft ett uns av intresse att kolla) kom 2011... Vilket, känns som en mindre evighet. 

Det enda som kittlar mitt spidersinne aningens litegrann, är att originalbesättningen verkar återkomma. Samtidigt som man då börjar undra över varför... Och till på köpet, varför inte plocka in Wes Craven då också, som står bakom de två första filmerna? 

Nähe, känns som att det mjölkas pengar bara, trailern får det inte att kännas alldeles nödvändigt att ha bråttom med att se denna femma. För min del räckte det med ettan och tvåan, till viss del trean också som ändå avslutade en hygglig trilogi därefter blev det upprepning, mjölkning och trist med fjärde installationen och jag kan inte tänka mig att femman kommer att bjuda på speciellt mycket nytändning. 

Men, å andra sidan, I know what you did last summer kommer i en ny version ( som serie) och gamle goa Onda dockan-Chucky återkommer också i serieform... Är det detta som är det "nya" med skräck? 









Av theotherside - 11 oktober 2021 23:00

Humbug, baah! Sabla TV4 Guld :D Kanalen har haft otyget för sig att reprisera gamla tv-serien Dr. Quinn Medicial Womaen ett tag nu, och gissa vem som har blivi en trogen tittare? Ja, jag kommer inte ihåg så mycket från den här gamla serien, men de tre första säsongerna har i alla fall varit tillräckligt underhållande för att hålla mig kvar. Det är den där blandningen mellan vilda västern, kriget mellan amerikanska nybyggare och indianer, och så en stark kärna av titelkaraktärer som drar mig tillbaka till avsnitt efter avsnitt. Detta var man riktigt bra på, förr i tiden också. 

Sedan att en del avsnitt är segare än månadsgammal sirap får man väl helt enkelt leva med :D

Och Jane Seymore i huvudrollen är ju vackrare än vad hon var i den där Bond-filmen hon också har medverkat i. Och så coola Sully!!! 


Mitt i all dramatik, så ska ju medicinkvinnan och Sully gifta sig också, nån gång. Det borde ju inträffa snart.... Minns inte hur och när det inträffade. 

Men mitt ibland allt detta, så finns ju en rad karaktärer som jag omvärderat sedan sist. Saloon-ägaren, Jack Barbershop- snubben de har mer djup i sig än vad man en gång visste. 


Ja, jösses amelia... 





 

Av theotherside - 11 oktober 2021 22:00

Jag har inte sett The Cable Guy på år och dar, och passade på när den ändå visades på TV6 under söndagskvällen, och kan därmed konstatera att jag inte tycker om den nu heller. Men det går att förstå filmen på ett lite annat sätt i alla fall.  Det var lite roligt att tänka tanken, speciellt när man vet vilka filmer som huvudpersonen Jim Carrey mest var förknippad med på den här tiden, att alla andra är "normala" medan kabelkillen Carrey gestaltar en av sina "vanliga" vansinniga karaktärer. I verkliga verkligheten skulle ingen stå ut med den här personen. Sedan att Carrey har en otrevlig vana att kännas väldigt tjatig och enformig efter en stund i vilken film som helst, gör det ju helt enkelt inte enklare att ta karaktären till sig. Oavsett om det handlar om en som är dummare, bär en grön mask eller gröna trikåer och ger kluriga gåtor till Batman eller springer omkring och letar efter försvunna djur... 


Nja, varken då eller nu tycker jag att den här filmen är särskilt rolig. Någon enstaka scen, men knappt ens det. Carrey blir tyvärr bara jobbigare och jobbigare ju längre speltiden pågår, ett inte helt ovanligt problem med denne skådis dessvärre. 


Och det allvarliga, seriösa, som man försöker sig på att också gestalta är lika tunt som smöret på morgonmackan. The Cable Guy hade vunnit mycket, speciellt nu efteråt med några år på nacken, att anta en mycket mer seriös ton. Mycket hade kunnat appliceras på sakernas tillstånd idag, att många av oss är väldigt ensamma och det trots att tekniken är mycket mer utvecklad och möjligheterna långt fler än vad de någonsin varit tidigare under den här planetens historia. 

Iställer blir det the Jim Carreys show nästan enbart, och det enda mörker som förekommer är väl i den där "drömsekvensen" där det lyser elakt gult ur mr cable guys ögon... 


Det enda småroliga jag finner här, är gästspelet från veteranen Eric Roberts. Och de små sekvenserna med Ben Stiller, och den storyn som handlar om det fallet. Och att man får se korta, korta sekvenser från sådant som faktiskt visades på tjockteven i begynnelsen! Jack Black tillför ingenting, hade kunnat spelas av vem som helst vilket gäller för i stort sett övriga skådespelare. Det är som sagt, i vanlig ordning dessvärre, the Jim Carreys show. Och tror fan det, med tanke på vilket gage han fick för rollen, som var rekord på den tiden för en skådespelare. 



 

En rolig scen, som blir ännu roligare när man nu i efterhand har läst att Jim Carrey helt improviserade genom att ta kycklingskinnet och lägga det i ansiktet och parodisera När lammen tystnar. I filmen då och där kändes det mest som "typiskt" Carrey, men jag gillar när karln improviserar i vanliga fall.  Det är också lite trevligt att fler referenser till några typiska 80-90-talsfilmer förekommer. 

 

 

Nej för min del blir The Cable Guy mest en påminnelse om hur tröttsam Carrey kan bli när han får fritt spelrum, och att hans bästa filmer är förbi sedan ett bra tag tillbaka.  Det är synd att man inte anammade mer mörker och satir när man hade chansen och ändå skulle göra ett första försök med en "seriös" Jim Carrey, dessvärre misslyckas man fatalt med både mörker och en seriös roll för "gummiansiktet". Jag förstår att filmen floppade, men det är ändå inte nödvändigtvis Carreys fel, utan han kör på det som fungerade så bra i hans tidigare filmer- det var ju bara det att hans fans inte riktigt räknade med att det här inte skulle vara riktigt som hans andra filmer, utan något annat... sedan blev det bara fel. 


Och han skulle helt klart ha dött i slutet. Därvidlag håller jag helt med Carrey. Det var bara löjligt och ologiskt att kabelkillen överlevde för att sedan hitta sitt nästa offer. Det blev som inget avslut, ingen lärde sig någonting egentligen, och kabelkillen kunde fortsätta härja som innan allt i filmen inträffade... Hade man en vag dröm om att göra en uppföljare, tro? 


Visst, en tråkig söndagkväll kan man väl se det här igen men det känns inte som att man kommer att ge filmen en chans ånyo på väldigt, väldigt många år ( möjligtvis när man blivit senil, och knappt begriper vad man tittar på för då spelar det ju ingen som helst roll längre). 





 

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards