Det var svårt att bli lika exalterad som när teasern till Force Awakens anlände mest på grund av att jag är lite besviken på den filmen, men jag hoppas och tror att Last Jedi kommer att vara betydligt mycket bättre och det mesta pekar på det. 

Jag hoppas att det är mycket mer av Luke Skywalker i den nya filmen, och att man får veta mer om vad han har haft för sig sedan sist, och att det blir en fördjupning av alla andra karaktärer.  Samtidigt känns det inte alls som att jag bryr mig nämnvärt om det nya persongalleriet, tyvärr. 

Enormt snygg teaser- poster, wow!

https://www.moviezine.se/nyheter/star-wars-celebration-the-last-jedi

Jaha... 

En hommage till John Carpenter och särskilt The Thing, lite mer "praktiska" effekter än vad många är vana vid nu för tiden, vilket är bra och härligt att se och det som gör att man faktiskt hittar någonting som man tycker om med den här filmen. 

Sedan blir det tyvärr inte så mycket mer än det....

Handlingen? Ja, vad ska man säga om den egentligen? Lite småkul i början, sedan börjar man fundera alltmer vad fan det här handlar om, och filmen levererar inget direkt svar heller. 

Alltid trevligt med en monsterfilm, som det finns alltför lite utav. Jag vill gärna se lite fler monsterfilmer, och gärna också sådana som på ett subtilt och fint sätt hyllar de filmer som kom under framför allt 80-talet. Men billiga effekter är vi inte vana vid längre, vi vill se "monstret" och ibland känns det som att man inte får se monstret tillräckligt mycket pengar i The Void helt enkelt för att filmen inte hade tillräcligt med pengar för något sådant. 

Sedan blir det inte bättre utav att filmen lider av genomuselt, tråkigt, stelt skådespeleri från alla inblandade, att man inte lyckas med att skapa något intresse omkring karaktärerna och att inte särskilt mycket förklaras. Jag tänker framför allt på slutet som var först och främst jävligt onödigt och sedan lämnade massor med frågor obesvarade och det känns mest som att man har sett filmen i onödan. 

Det enda som var bra med The Void var att det syns att man använder sig av praktiska effekter så mycket som möjligt, och att man tydligt inspirerats av The Thing och andra monsterfilmer som var populärt tidigare. 

Men varför en så onödigt oinspirerad och tråkig och överarbetad handling när man istället hade kunnat göra en rak och enkel monsterfilm? Ett val som jag definitivt inte begriper, och känner att det förstörde en film som ändå hade kunnat vara smårolig att titta på istället för att man efter ungefär halva mest kände att man ville stänga av, att man inte brydde sig om någonting och bara ville att filmen skulle ta slut. 

Nej det här var verkligen inte alls vad jag hade förväntat mig efter att kollat på trailern. Tyvärr en stor besvikelse för min del! 

Ja vad ska man säga? Faktiskt bättre än förväntat då man blandar ganska fritt mellan splatter och sedvanlig "film" och man lyckas till och med i Peelers etablera ett persongalleri som man i alla fall börjar att tycka om lite. Jag tänker på dynamiken mellan de inblandade på den drabbade strippklubben, hur ägarinnan Blue Jean är skönt kaxig och uppvisar mycket jävlar anamma och bryr sig om "sina" strippor samtidigt som jag verkligen gillade att hon upprepade frasen "Don´t call me BJ" vilket gav lite genljud från en annan film från 90-talet där en viss Pamela Andersson med sin karaktär som Barbe Wire inte vill bli kallad för "babe". 

Sedan kan man inte säga att alla skådespelare direkt leverarar och särskilt några av stripporna spelar över en smula vid enstake tillfällen,men det går att leva med. 

På pluskontot hittas flera "goa stunder" som att en strippa pruttar i mikrofonen, en annan uppträder i blöja ( förstår inte alls denna så kallade fetish) och sedan avslutas det med att den tjejen pissar mot publiken.... Och ja, fostervatten kommer väl till användning för att ta kål på en av de infekterade. Bara en sådan sak, liksom! 

Men det är sådana detaljer som ändå gör att man kommer att kanske minnas Peelers lite grann i alla fall, efter det att den halvblaskiga ölen tagit slut och fredagskvällen har övergått till lördag. 

Alltid användbart på ett eller annat sätt.... 

Peelers fungerar allra bäst om man inte förväntar sig speciellt mycket av filmen, och det gjorde inte jag innan jag såg den, men den överraskade faktiskt lite och det gör inte ont att se den heller. Jag gillade också det mörka slutet, och den som förväntar sig ett lyckligt slut a la Disney bör se på någonting annat, men stämningen för detta slut passade inte in riktigt. Speciellt inte med sekvensen som kom därefter, under eftertexterna, där det förklaras i detalj och något utdraget dessutom hur Blue Jane får sin (älskade) motorcykel. Det där behövdes nog inte, liksom. 

Men likväl var det ganska underhållande ändå!...

Peelers överraskade undertecknad och jag hade ganska roligt faktiskt medan filmen pågick. Lite småseg i början innan det börjar barka loss, men sedan blir det en riktigt fin liten splatter-underhållning av alltsammans och när man dessutom ändå bryr sig lite om karaktärerna också så blir det desto trevligare. Det fanns en liten background-story som ändå var lite fin. 

Men sedan att mexikanare, eller i vartfall "gästarbetare" som söker sig till lokala strippklubben för en stunds avkoppling, blir skyldiga till att förstöra hela saken ja det ger en lite fadd eftersmak med tanke på att vi nu har Trumpen i Vita Huset...

Rouge One: A Star Wars Story kan initialt vara den allra bästa filmen i Star Wars-sagan någonsin! Ja, faktiskt. Framför allt för att den ger en otrolig tyngd till vad som hände efter Episod 3 och det som sedan ledde fram till händelserna och filmerna 4, 5 och 6. 

Men det som jag tycker att alla filmer i serien saknat ( förutom möjligen Mörkrets hämnd och Emperiet slår tillbaka) är mörker, en känsla av att det är allvar. Force Awakens snuddade vid detta men ändå kändes aldrig Kylo Ren i närheten av den mäktiga, mörka känsla som alltid utstrålats från Darth Vader.

Jag är förvisso uppvuxen med de gamla filmerna, och den tragiska prequal-trilogin, så jag har ganska svårt att acceptera någon ny skurk som skulle kunna mäta sig med Vader, eller komma i närheten av den bakgrundstory som Anakin Skywalker har. Kylo Ren var lite "cool" emellanåt, men nja jag köper honom inte riktigt och jag vet inte om det kommer att kännas annorlunda när uppföljaren har premiär i december. Men någon mäktig skurk kommer han aldrig att bli i mina ögon, tyvärr! Darth Vader är och förblir den som innehar standarden för hur en mäktig rymdskurk ska vara, och det bevisas återigen i Rouge One; en av de mäktigaste scenerna någonsin med Darth Vader mot slutet fick mig nästan att uppnå orgasm- röda lasersvärdet som lyser upp mörkret, slakten av rebellerna med hjälp av kraften, hur totalt rädda alla är över att bara se Vader åååååhh.... Det är först nu det på allvar går upp för mig vilken jävla fördel Kejsaren har när han har den "sista" jedin vid sin sida och vilka fördelar en jedi har, om man inte behöver bemöta någon annan jedi! 

Sedan är det som vanligt ögongodis att se alla tekniska detaljer som dagens Star Wars-filmer kan erbjuda. Det är bra att Rouge One: A Star Wars Story har tagit tillvara detaljen med att skeppen och allt känns verkligt istället för helt och hållet datoranimerat, men fighterna i rymden har nog aldrig varit vackrare. Visst, det är CGI-porr när den används som allra mest men fan vilka bilder och scener som erbjuds! 

Men det finns element som jag är mindre nöjd med. Framför allt är handligen en aning plottrig, man kastas mellan helt nya världar hela tiden och knappt hinner man bekanta sig med en ny planet innan den blir antingen förstörd eller försvinner helt ur handlingen. Huvudpersonen Jyn var ganska intressant ( hurra hurra för alla nya brudar i en galax långt, långt bort nu har man uppnåt kvoten inom detta och kan väl känna sig nöjda med det eller???) men påminde en hel del om den kvinnliga huvudpersonen från Force Awakens. Manusförfattarna behöver väl inte göra det så jäkla bekvämt för sig?Sedan tycker jag nog att det tjafsas lite för mycket ( eller kanske för lite) om the force, har Jyn den eller den blinda samurajkrigaren? Efter episod 3 vet vi i alla fall att det inte finns många Jedis kvar ( Obi-One och Leia och Yoda) så vad denne man tillför förstår jag inte, mer än att han emellanåt räddar några karaktärer och att han verkar kunna strida trots det faktum att han är blind. 

Sedan hade det ju defnitivt inte gjort något om Darth Vader hade fått vara med i fler än två scener. Visst, Vaders ande finns med hela tiden och Vader användes perfekt mot slutet men ändå- man kan fan aldrig få för mycket av Vader. Speciellt inte när man inte har så mycket information om vad Vader pysslade med mellan den tredje och fjärde filmen. Det var i alla fall härligt att se Vaders högkvarter på Mustafa, och sedan det han gjorde i slutet av filmen. Wohoha, fan vad jag sett om den sekvensen flera gånger vid det här laget. 

Men utöver det så är jag förvånandsvärt nöjd med Rouge One: A Star Wars Story faktiskt, och känner att det finns utrymme för fler filmer som utspelas mellan den tredje och fjärde. 

Från regissören till den famösa och kanske en av de mest kontroversiella filmerna någonsin, Cannibal Holocaust, så stiger pulsmätaren en aning och saken blir inte bättre när Ballad in Blood har ett rätt så häftigt omslag ( beroende på vilket man hittar om man googlar på titeln). 

Filmen börjar inte heller så taskigt utan man tänkte mest att ja, det här kan ju bli ganska intressant, faktiskt. Men efter en halvbra inledning så presenteras vi för de tre karaktärer som utgör huvudpersonerna, och den ena är tråkigare än den andra och man måste också ge cred åt att de spelar över å det vedervärdigaste- men, de kan ju alltid skylla den lilla detaljen på att de faktiskt är påverkade av antingen droger eller alhohol genom hela jävla filmen! 

Huvudpersonen Duke är väl den enda av de tre som kommer undan med hyfsat trovärdigt skådespeleri, även om han mest av allt skriker och känner sig anklagad mest hela tiden. Bruden och hennes kille är så tråkiga och intetsägande att man inte bryr sig det minsta om någon av dem under filmens gång. 

Och så "mordmysteriet", eller vad man nu ska kalla det för egentligen, som filmens handling kretsar omkring! Ja, vad ska man säga? Intressant är det inte alls, man bryr sig inte om vad som hände och vem av de tre karaktärerna som gjorde vad. Det blir till slut väldigt tjatigt, tröttsamt och jag funderade vid flera tillfällen på att stänga av filmen. Inte heller, som det lilla gore-splatter-fan jag ändå i grund och botten är, fanns det med några scener som fick mina ögonbryn att åka hiss uppåt, ingenting minnesvärt alls- ja förutom anslaget, där det enda lilla intressanta presenterades men som senare under filmen knappt får någon förklaring. 

Ja, vad ska man säga som kan vara till fördel för Ballad in Blood? Hmm ja är man sugen på att titta på naket och då framför allt kvinnobröst och inte vill se regelrätt porr, ja då hittar man nog lite mer rätt med denna film! 

För naken blottad hud finns det minsann gott om i filmen när det råder brist på någonting annat vettigt, och med en kall öl i handen och hjärnan inställd på autopilot så hamnar man ungefärligen rätt. 

Annars gör man klokt i att inte ens utsätta sig för det här eländet. 

Ibland har man vettigare saker att göra än att ge sig ut och shoppa!

The Duke the Duke the Duuuke!

Matrix hälsade på en stund. Revees till vänster, of course....

På det hela taget en tråkig film, som inte ens passade för fredagskvällen utan man längtade bara efter att Ballad in Blood skulle ta slut någon gång. Slöseri med tid helt kort och gott! 

"Get ready to wet... and bloody!!! "

Ja vad ska man säga? Bikinibrudar, dåliga splatter-effekter, löjlig handling och en budget som rimligen knappt ens kommer upp till tjugo dollar om ens det. MEN- VHS-feeling, och old time praktiska effekter, ja det gör ju att åtminstone en sådan som jag blir lite intresserad i alla fall. Och med tanke på att en ny film som kostat 100 miljoner att göra (vi tittar på dig, Ghost in a shell) men som ändå verkar floppa rejält, så är det inte att man börjar undra hur en jävla film kan tillåtas att kosta så enorma summor pengar. 

Man kommer ju ( nästan) lika långt med enkla, simpla knep- bikinibrudar, splatter och att tittaren kopplas av hjärnan under speltiden och häller i sig x antal kalla öl så är det mesta löst sedan.  Om Pool Party Massacre har den goda smaken att komma ut någon gång under sommaren så skulle det ju vara perfekt, för denna skulle ju passa perfekt som avrundning efter en sen, och blöt, grillkväll! 

Ja, man får lyfta på hatten och tacka Universal för att man väljer det säkra kortet med att visa i princip hela jävla filmen i trailer nummer två. Bra jobbat där, då slipper man ju slösa bort en biobiljett på en film som med ganska stor säkerhet kommer att floppa, om det inte vore för att man hade lyckats locka till sig hyggligt stora skådisnamn till detta spektakel. 

I början av sådana här trailers bord det fan i mej bli standard att man utfärdar spoiler-varningar om man tänkt visa hela filmen!!! Inte för att jag ens är måttligt nyfiken på en ny Mumie-film som satsar på action istället för att ens försöka vara skräck, men ändå. Det här Kalle Anka-äventyret får gärna andra titta på men dra inte in mig i eländet. Tack och lov, väljer jag helt på egen hand om jag vill se en film eller inte och denna Mumie- inkranation får dessvärre inte alls mitt stöd. 

Om man vill se en Mumie-film med härlig matiné-känsla, så kan man med fördel njuta av den första filmen med Brendan Fraser istället. Inte för att den heller lade stor tonvikt vid skräck direkt, men den hade i alla fall gott humör och en stor dos välbehövlig humor mitt i all tramsighet. 

Den nya Mumien verkar sakna precis allt. Jag hoppas på en monumental flopp så att ingen av de andra "monsterfilmerna" som Universal planerar att producera framöver blir verklighet. 

Men som vanligt är det väl bara önskedrömmar från min sida, och Mumien spelar väl in en betryggande andel dollars så alla filmer som ligger i Universals pipline förverkligas. Åh, det vore den ultimata mardrömmen, det. Värre än vad vi någonsin kan föreställa oss... Ja, förutom en prequal till Twilight eller en prequal prequal till Fifty shades of Grey där vi får följa den spännande utvecklingen av Christian Greys spermie och hur han dominerade över alla de andra spermierna... Det ska börjas i tid minsann! 

Ja, vill man se en prequal till hur AnnaBelle skapades och vad dockfan är ute efter egentligen? Mja är väl inte direkt så nyfiken alls utan tyckte att det räckte gott och väl med att den jävla dockan härjade i The Conjuring och i sin alldeles egna lilla film. Men nu skall det allstå berättas hur det kommer sig att en docka är besatt och vad den besatta dockan har för mission. Späääää-nnande, eller nja inte direkt. 

Trailern erbjuder i sedvanlig tråkig ordning massor med jump scare-scener som knappast gör att man ens rycker till om man sett skräckfilm de senaste tjugotre åren. Stabila Liam Neeson blev väl hitlurad för att få göra något utöver det fack av att spela träig actionfigur som räddar döttrar och fruar från allehanda skurkar och samtidigt fått visa att gamla snubbar minsann kan sparka röv så gott som någon annan, så det så! 

Svenske regissören, som av någon för mig outgrundlig anledning fick till en hit med sömnpillret Lights out förra sommaren, David F. Sandberg står ansvarig för denna fortsatta historia om och med en docka som inte ens skrämmer Chucky en stormig höstkväll. Återstår att se om någonting nytt alls erbjuds i den här filmen eller om allting är precis som det brukar vara.  Utan att underdriva, så har jag väldigt lite förhoppningar ( om ens några egentligen) på denna film...