The hike innehåller inga som helst överraskningar, men däremot har den en hel lastbilslast med dåligt skådespeleri och ganska hyfsat många klichéer och dessutom, tråkigt nog, inte speciellt "splattriga" scener heller vilket gör att man inte har mycket att hämta här och egentligen har man ingen anledning att se den överhuvudtaget om man nu inte, liksom jag, tycker om sådana här filmer. The hike hade kunnat heta Fredagen den trettonde del 22: Jason is back in the woods eller något liknande. Nej är man ute efter något originellt och läskigt så ska man inte bry sig om den här, är man ute efter en hyfsad film att se en bakissöndag är kanske den här filmen möjligen det tredje valet man kan fundera på att slötitta på.

Ibland går det vilt till i skogen.  

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag tycker det är lite svårt att ta filmen på allvar då den inte ens anstränger sig att vara särskilt allvarlig. För, ärligt talat, hur ofta ger sig modellsnygga kvinnor in i vildmarken iförd de kläder ni ser på bilden? Visserligen väldigt trevligt att titta på, men föga trovärdigt.

Thihi, ut i skogen med bara ben och bara lite nödproviant i väskorna... Kunde de inte ta med Prada-handväskan lika gärna?  

Sedan när det börjar hetta till så är Kate, tjejen de envisas med att kalla för G.I Kate hela jävla tiden, helt värdelös och blir som vanligt ingen räddning för någon. Att hon har militär bakgrund har bara en viss betydelse i början, då regissören försöker få till lite komiska situationer där alla utgår ifrån att militär-Kate himlar med ögonen åt sina väninnor för deras okunskap i naturen. Vad jag undrar mest över är hur de här modellerna ens fick tanken på att ge sig ut i skogen överhuvudtaget för samtliga hade nog trivits bättre i valfri skönhetssalong/spa i Los Angles istället. Det finns liksom ingen större mening med att de just ska ut i vildmarken...

Ja, jag kan fortsätta klaga på The hike och hur dålig den är men det räcker med att utfärda en varning- vill man se fem snygga brudar bli tillfångatagna av några snubbar vars motiv är lite diffust så är det här en toppenrulle. Alla andra kan titta på något helt annat,ni går verkligen inte miste om något alls.

Jag vet inte om jag bara svävar i det blå och fantiserar, men nog kändes den allra första säsongen av Så mycket bättre mer helgjuten och spontan, vilket den så klart inte var men jag snackar om känslan nu, medan den andra säsongen började kännas betydligt mer styrd och mindre spontan ( huruvida man nu fejkade E-Types entre i programmet eller inte, men det om något vittnar ju om hur regisserat allt det spontana egentligen är). Men nu verkar skivbolagen inse vilken guldgruva Så mycket bättre är, och vi vet ju alla hur sådana guldkossor ska mjölkas tills dess det inte finns mycket mer än skelettet kvar. Jag är rädd för att det här härliga programmet kommer att drabbas av en tsunami av artister som promotar sina kommande skivor, gör allt för att bli den nya september/Laleh och som gör allt för att tittarna ska uppmärksamma just honom/henne, och då får kanske den härliga stämningen som fanns med i den första säsongen stryka på foten. Det blir sällan bra när musikbolagen inser att man kan tjäna stålar på något, och då försvinner själen snabbt. 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article14144130.ab

Herregud, ibland dyker sådana här små guldkorn upp som man inte har hört något om i förväg och man vet knappt om att filmen existerar överhuvudtaget och med lite skeptis börjar man se på den för man ( eller snarare jag då) tycker att titeln låter intressant och även filmens korta beskrivning- och WHAAAM, vilken fullträff den visar sig vara. Men även en liten fullträff kan ha sina mindre bra sidor, men de är så obefintliga i det stora hela att jag har överseende med det och säger promt- A lonely place to die är grymt spännande och intensiv och bra, nästan rakt igenom!

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Alltsammans börjar med att tre av karaktärerna klättrar på ett berg, och det är så oerhört vackra bilder som presenteras att man närapå baxnar, samtidigt som jag började fundera över hur i helvete de vågar egentligen- jag som är höjdrädd skulle aldrig komma på tanken att ge mig ut på bergsklättring, och speciellt inte på den höjd karaktärerna befinner sig på! Filmen igenom har med vackra naturbilder så man blir nästan sugen på att ge sig ut och campa medan man tittar. Sedan hade filmen en lite tråkig inledning då jag inte tycker att karaktärerna presenterades på något bra sätt, jag förstod inte riktigt vilken relation de hade med varandra utan gissar bara att de är gamla "bergklättarpolare". Ingen av dem har någon direkt personlighet heller, så de blir en smula tråkiga och deras egenskaper baseras nästan uteslutande på hur skickliga de är som bergsklättrare. 

Men när väl flickan hittas så blir det åka av och jag satt som på nålar genom resten av filmen, det blev ibland så svettigt så man svettades inte bara på ryggen utan runt pungen samtidigt som mina naglar minskade på grund av nagelbitandet. Djävulskt spännande och intensivt, och så undrar man ju nästan hela tiden vad det är som pågår egentligen, vilka är de där männen som jagar dem osv. Allt klarnar tillslut, men det är bra att regissören låter det dröja länge innan man förstår hela bilden, det tycker jag håller spänningen vid liv. 

Sen kommer mitt andra lilla klagomål över filmen- slutet är lite väääääl tilltaget och inte så realistiskt. Jag tror helt enkelt inte på att det skulle kunna gå till på det här sättet ( ja, jag vet att det är en film, men eftersom filmen började så realistiskt tycker jag de skulle ha fortsatt på den vägen genom hela filmen). Men det är bara anmärkningar i utkanten, för annars finns det inte mycket att klaga på direkt.

A lonely place to die- se den! Tror de flesta blir lika frälsta som jag blev.