Jag har väldigt stora problem att ta sådana här filmer på så stort allvar, oavsett hur välberättade och "trovärdiga" de än må vara. Alltsedan Excorsistens premiär har dessutom alla filmer som handlar om djävulsutdrivare antingen kopierat Excorsisten, eller bara gjort lite billig b-film av detsamma. The Rite rör sig väl lite mitt emellan tycker jag, men med ganska säker hand lyckas ändå den svenske regissören Mikael Håfström åtminstone hålla sig borta från de värsta fällorna. Jag ser alltid sådana här filmer med en stor skopa skeptism, och då The Rite är baserad på "verkliga händelser" så växer min skeptism ännu mer eftersom jag inte tror att mycket mer än grundberättelsen bygger på en verklig händelse ( en tvivlande präst som sedamera blir övertygad om att både Gud och djävulen måste existera ) men att många av händelserna som finns med i filmen aldrig har ägt rum. Det är som det brukar vara, med andra ord. 

Av någon anledning fick jag för mig att huvudpersonen som spelas av Colin O´Donoghue var Jacke Gyllenhaal... Jag vet inte riktigt hur jag fick det att gå ihop, men båda är ju unga och snygga och det är väl egentligen det som alla nya, unga skådespelare har. Jag tyckte Colin gjorde en helt okej insats, men han hade inte speciellt mycket att göra egentligen- se lite tvivlande, rädd ut från början, sedan lite mer självsäker även om han såg ut precis som i början av filmen såväl som han var i slutet. Men en inre utveckling genomgår karaktären definitivt. 

Rutger Hauer har inte heller så mycket att göra, och faktum är att han inte gör något bestående avtryck på mig ... Hauer har gjort betydligt mycket bättre filmer tidigare, så hans medverkan i den här filmen kommer nog inte att bli ihågkommen som hans bästa prestation direkt. 

Mest minnesvärd är faktiskt Anthony Hopkins. Men egentligen spelar han väl ungefär samma roll i varje film som han medverkar i, den där äldre, kultiverade herren- det känner man igen! Men jag tyckte det var väldigt underhållande i slutet, då det var närapå gränsen för överspel för gode Hopkins! 

Om den fakta som omnämns i början av filmen- att över en halv miljon om besatta människor kommer in till Vatikanen- så undrar jag lite över om alla de fallen är så exceptionella som de som förekommer i filmen? Varför får man aldrig höra talas om dem, eller måste man läsa mer eller mindre obskyra tidskrifter för att få höra talas om dessa? 

The Rite var lite bättre än vad jag trodde att den skulle vara, men jag är fortfarande inte övertygad varken om att Gud eller djävulen existerar. Men den här filmen har inte heller som mening att göra någon troende, den är enkel och hyfsad underhållning som fungerar för stunden men som inte kommer att efterlämna något större avtryck. Godkänd underhållning, men inte så mycket mer än så...

Det kommer en riktig massiv våg med filmer som handlar om Frankenstein framöver. " 

Enligt Deadline är The Casebook of Victor Frankenstein fortfarande vid liv. Det är Sam Raimis bolag Ghost House som producerar filmen tillsammans med RT Features. Oklart om Timur Bekmambetov fortfarande är kvar som regissör.

Filmen är baserad på Peter Ackroyds bok The Casebook of Victor Frankenstein som fokuserar på Victor Frankensteins unga år då han börjar experimentera med lik influerad av Percy Bysshe Shelley, gift med originalromanens författare Mary Shelley, som också är med i historien.

Men fler Frankenstein-filmer är på väg. Universal jobbar med en remake av den klassiska filmen från 1931 med Guillermo del Toro vid rodret och Summit Entertainment håller på med This Dark Endeavor: The Apprenticeship of Victor Frankenstein baserad på en roman av Kenneth Oppel. Denna film kommer att produceras av Twilight Saga-producenten Karen Rosenfelt. Sen har Columbia Pictures och producenten Matt Tomach nyligen köpt Frankenstein, en modern version av storyn skriven av Craig Fernandez.

Som om inte detta vore nog så ska den forne Guns n’ Roses-gitarristen Slash med sitt bolag Slasher Films tillsammans med Scout Productions göra Wake the Dead, en Frankenstein-berättelse baserad på en serieroman av Steve Niles (30 Days of Night). "

Jag både gillar och ogillar att man planerar en remake av klassikern från 1931, även om jag måste erkänna att jag inte är något enormt stort fan av Frankenstein. Men enligt min mening kan ingen ersätta Boris Karloff i hans ikoniska roll som "monstret". Vilken skådespelare skulle rimligtvis kunna göra Karloff rättvisa av de som finns i dag? Kort och gott- inte en jävel skulle klara det! Men det kan kanske ändå vara värt att hålla ett öga på remaken, då Guillermo del Toro tydligen ska vara inblandad. 

Annars låter det bra att man satsar på andra vinklar av den välkända berättelsen, det är åtminstone ett tecken på att man inte bara tänker exploatera gamla välkända, klassiska filmer utan det kommer att bli något som är nytt åtminstone!  Serieromanen av Steve Niles tror jag kommer att falla mig i smaken direkt, men de andra filmatiseringarna som mest bygger på böcker låter också ganska lovande. Vi får helt enkelt hoppas på att det här kan bli bra? ;P

Wow, det gäller att komma på något nytt- eller så recykla något som fungerade förra gången då Madonna var föremålet för en kyss från Britney Spears- den här gången har Madonna blivit utbytt till Rihanna, och för en kort stund till får Britney Spears världens uppmärksamhet igen. Men för vad? För att hon kysser en annan kvinna? Är det verkligen så märkvärdigt? Dessutom så har hon gjort samma sak en gång tidigare, med samma resultat- mediauppståndelse, snack om "händelsen" i skolgårdar och fikarum? Herregud, är vi så svältfödda på avvikande händelser att vi tar emot vad tusan som helst som går att prata om? Helst något sådant här, lagomt lättuggat och lättsmält så vi slipper prata om något verkligt, något som har betydelse? Jag undrar bara lite hur många bloggar som har handlat om den här "heta kyssen" i dag? Istället kunde man ha lagt ned sin tid på att skriva om att det har börjat ljusna på arbetsmarknaden, eller varför inte skriva några rader om rökförbud-hetsen som breder ut sig och att rökare snart är ett lovligt jaktbyte varhelst de råkar finnas?

Men det lättuggade smakar ju i bästa fall lite beskt bara och man kan svälja det med hull och hår och i alla fall låtsas att en kyss mellan två kvinnor är något som det bara måste skrivas och pratas om. Men om en vecka är det förmodligen bortglömt,till förmån för en ny icke-händelse.

http://www.metro.se/noje/britney-och-rihannas-heta-s-m-kyss/EVHkew!XSOKjAh6StvEc/?img=5&scr=100

Jag tror inte att Lady Gaga, största popfenomenet för tillfället, bryr sig om vad några kritiker har att säga om hennes senaste album eller om hennes musik generellt. Gaga är störst, bäst och rikast just nu och har massvis med fans över hela planeten osv osv. Det som skulle vara mest märkningsvärt vore om hon, likt Madonna, innehar samma position om låt oss säga tio år från och med nu! Det skulle vara fenomenalt. Men jag tror Lady Gaga går samma ödes till mötes som redan har inträffat för så många andra av nutidens "fenomen" såsom Britney Spears, Christina Aguilera osv. Nya fenomen dyker upp hela tiden, och de som är värda att beundra på riktigt är de som lyckas hänga med och ständigt förnya sig. Vi får se om Lady Gaga lyckas med det.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen2011/article13068938.ab

Det här börjar ju nästan se ut som att ingen av de populäraste programledarna i SVT:s stall vill stanna kvar där någon längre tid- bara den tid det tar till dess de blir tillräckligt folkkära och älskade, sedan drar de vidare till nya äventyr och andra kanaler. En viss Ernst som länge var en hörnsten för SVT försvann ju som bekant till TV4, och jag börjar också bäva för att Andre Pops kan försvinna inom en inte alltför avlägsen framtid ( men jag hoppas att jag har fel ).

Den senaste profilen som lämnar skeppet SVT är Niklas Wikegård. Säga vad man vill om honom, och de flesta verkar ha en åsikt om Wikegård, men underhållande är och har han alltid varit att lyssna på medan han har snackat/kommenterat hockey. Det är tråkigt att han lämnar SVT, men man får samtidigt hoppas att han kanske kan få ett helt eget program i någon annan kanal möjligen?

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportitv/article13070603.ab

Skönt att det inte har varit någon åska häromkring i dag, men samtidigt låter det på vädret som att ovädret kommer att leta sig hitåt under måndagen och att åska kan förekomma lokalt. Jag gillar inte åska. Ursch!

http://www.expressen.se/nyheter/1.2444945/flera-brander-under-askovader

Det finns inte mycket man kan klaga över när man ser alla reklamaffischer som finns överallt just nu- bikinis ska säljas överallt verkar det som, och jag tror jag utnämner H & M till vinnare just nu;P Det är bikini i tidningar och överallt på stan och det går knappt att gå någonstans utan att se bikinis som ska säljas.

Men en sak kan man klaga över- var är killarna egentligen? Varför ingen snygg manlig modell i badshorts på affischer här och där? Lite rättvist borde det ju ändå vara!

Jag blev först lite besviken på Tucker and Dale vs Evil när det visade sig att Tucker och Dale inte skulle fightas mot demoner eller zombies eller annat otyg, utan att den i titeln syftande "evil" handlade om något helt annat och ganska banalt... Men efter att den första besvikelsen hade runnit av mig, så tyckte jag att filmen var ren och skär underhållning från början till slut. Lite tråkigt är det samtidigt att tvingas konstatera att skådespeleriet kunde ha varit betydligt bättre, men man kan ju samtidigt inte få allt. 

Läs inte mer om du inte har sett filmen!!!

Jag gillar hur Tucker and Dale vs Evil driver med den välkända klyschan i skräckfilmer- klyschan att bondläpparna, rednecks, hillbillys- kalla det vad som helst, men jag tror ni förstår vad jag menar- är antingen onda galningar eller onda galningar och kannibaler. Ungdomarna från storstan får stora skälvan när de stöter på Tucker och Dale redan i inledningen- och scenen där Dale vågar sig fram till snygga, blonda tjejen för att snacka med henne samtidigt som han håller i en lie är fantastisk i all sin enkelhet! 

Filmen bygger sin komiska grundpelare på den klassiska premissen som vi har fått bekanta oss med ända sedan Motorsågsmassakerns glasdagar, ett återkommande fenomen i tusentals skräckfilmer sedan dess ( och säklerligen redan före Motorsågsmassakern?). Missförstånd bygger vidare på den komiska grundpelaren, och situationer som ser helt oskyldiga ut betraktas av ungdomarna som mord eller tortyr etc. Och det gör att de för att rädda Allison, som de tror har blivit kidnappad av Tucker och Dale, kastar sig in i en flismaskin, blir spetsad av en påle och skjutna... Tucker och Dale konstaterar snart att ungdomarna är spritt språngande galna, och kommer till den självklara slutsatsen att ungdomarnas syfte till att befinna sig i skogen är för att begå självmord;P

Scenen som är en fin blinkning till Motorsågsmassakern är också genialisk. Tucker springer omkring, vilt viftande med en motorsåg och skriker, och det på grund av att han tidigare råkade såga i ett getingbo... Men ungdomarna tror naturligtvis att han är psykopat. Classic.

Lite trist är det med den lite onödiga kärlekshistorien mellan Dale och Allison, och att Dale måste inse att han inte är så värdelös som han tror att han är. 

Men i övrigt har jag inte direkt något att klaga över, och Tucker and Dale vs Evil är jävligt underhållande från början till slut och överraksade på ett positivt sätt. Det är inte ofta det händer, tyvärr. Två tummar upp för den här sköna rullen!