Jag har inte lagt mig i kritikerstormen gentemot årets julkalender Tusen år till julafton, helt enkelt för att jag inte sett ett enda avsnitt och inte har för avsikt att titta på den heller. Men det är i sammanhanget en smula roligt att de enda åsikter som hörs överallt kommer från upprörda föräldrar (företrädesvis från mammor, finns det inga pappor i mellanmjölkens land som kliver upp i ottan och tittar tillsammans med barnen på julkalendern? De finns men de verkar inte göra sina röster hörda direkt). På den här punkten däremot så ligger det en logik i alla fall- julkalendern är, sist jag tittade i alla fall, i första hand till för barnen och det borde således vara deras åsikt om kalendern som räknas. Inte vad alla över 30 anser om saken. Noteringsbart är i vart fall att det har stormat ovanligt mycket omkring årets upplaga av julkalendern, såpass mycket att det till och med har nått min radar men som jag mer eller mindre observerat på avstånd bara. 

Men, nu gick det inte längre. Äntligen ( eller vad man nu ska säga) kommer det kritik på en punkt som jag har filurat på i flera år vid det här laget, och som jag har funderat över varenda gång man sett en komedi under det senaste decenniet(!). 

Det här med mansrollen, ja. Varför är det alltid pappan i familjen som är den som är rolig, lite frånvarande samt "barnsliga"? Så även i årets kalender alltså, men traditionen är lång, alltifrån min favorit bland kalendrarna, Sunes jul, till en annan stor favorit, Mysteriet på Greveholm. Men det slutar inte på 90-talet, nej. Även i Barna Hedenhös alldeles nyss ( eller snarare, för två år sedan redan) var pappan smårolig och töntig. Varför ska det vara på det här sättet? Jag tror inte för en sekund på förklaringen som ges i artikeln i DN, den om att, suck, män har makten i verkligheten och så kan man skratta åt den när farsorna i andra sammanhang är dumskallar. 

Det kan ju förhålla sig så, att det faktiskt är mer okej att pappan är den rolige, flummige medan det inte alls hade blivit lika roligt, eller inte roligt alls, om den rollen hade framförts av en kvinna istället? 

Men jag vet inte riktigt var jag ställer mig i alltsammans. De julkalendrar man njöt av en gång i tiden så är det den rolige pappan man kommer ihåg allra mest. Och det är väl en årlig tradition som kommer att fortsätta åtminstone tjugo år framöver. 

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/kritik-mot-julkalendern-varfor-maste-pappan-alltid-spela-dum/

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och när man nu ändå skriver om julkalendrar, så passar det ju utmärkt att Moviezine har haft en omröstning om vilken som är den bästa julkalendern och nu har resultatet tillkännagetts: Mysteriet på Greveholm vinner alla gånger!!!

Det kanske kan ge SVT en fingervisning om vad barn såväl som vuxna gärna vill se kommande adventstider?! Lite lagom spänning, lite spöken, lite galna grevar som härjar omkring på vinden men framför allt- snö på marken och lite julstämning? 

https://www.moviezine.se/nyheter/har-ar-tidernas-basta-julkalender

Men även Pelle Svanslös går att se om och om igen. Jag tittar lite ibland på några avsnitt åt gången på SVT Play. Och Sunes jul funkar alltid, oavsett om det är just i december eller mitt i sommaren som man tittar på klipp från den kalendern;)

Då hittade man sig en bok i år också som förhoppningsvis kan bli till en julklapp till mig själv längre fram men alldeles oavsett om tomten kommer mee boken eller nittar något annat som kanske passar sig, så kommer jag att läsa denna bok på ett eller annat sätt i alla fall. 

Det verkar nästan som  att Erik Åsard har haft mig i baktanke medan han skrivit boken men om så hade varit fallet så hade han kunnat skippa kapitlen om Vem kidnappade och mördade Lindberghs son, vem orsakade Dag Hammarskjölds död och vem mördade John F. Kennedy?

Det är också intressanta historier inget snack om det men det är sådant som jag läst om tidigare och som inte direkt tilldrar sig densamma förrjusande fascination och intresse hos mig som de andra kapiteln boken består av; Vem låg egentligen bakom 9/11 konspirationen, varför flög Rudolf Hess till Skottland under brinnande världskrig och vem angav Anne Frank och hennes familj? 

Även slutpläderingen med rubriken konspirationsteorierna illustrerar vårt behov av motberättelser verkar intressant och läsvärt. Och alla sådana här teorier får vansinnigt snabb spridningmed Internets benägna hjälp. Vi måste som alltid vara källkritiska med allt som vi läser om på nätet. 

Skönt att ha något att läsa under julen. Sådana här böcker får det gärna komma fler utav.