Det är ändå märkligt, men så står det nämligen till i det här landet i nådens år 2012- när det bara är kvinnliga programledare, som under Melodifestivalen tidigare under året, är det ingen som säger något negativt utan det är endast hyllningar. Om samma sak hade blivit av fast med bara män som skulle leda tv-spektaklet Nobels fest i december hade det förmodligen blivit annat ljud i skällan och det hade blivit skriverier krönta med rubriker om "Gubbröran på Nobelfesten". Ja, förmodligen vet de allra flesta hur det hade låtit. Men nu... nej ingenting. Inte så mycket som ett mummel om var "är karlarna då, hrmm". 

Det är märkligt hur en sak alltid är så positiv medan det omvända innebär krigsrubriker i media. 

http://www.svt.se/nobel/nobelstudion-tittarnas-guide-till-nobel

Jag var tveksam i inledningen till filmen då det framför allt handlade om "galningar", och att alltsammans utspelade sig på en rättspsykisk avdelning och man fick se hela spektrumet med "filmdårar" och skådespelare som riktigt tog i från tårna för att se tillräckligt galna ut. Det gillade jag inte riktigt, det finns redan så gott om fördomar överallt om människor som på riktigt har någon psykisk ohälsa, och sådana här billigare filmer spär bara på med fördomar. Men sedan bättrar sig filmen faktiskt och blir riktigt underhållande när det mer eller mindre enbart handlar om blod och köttande. Hela filmen skulle ha varit som slutet istället, då hade det här varit hjärndöd underhållning från början till slut.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag hade förmodligen missat filmen helt och hållet om det inte hade varit för att Peter Stormare medverkade i den, men tyvärr så får man fortsätta att påpeka att en film med Stormare i inte nödvändigtvis behöver vara bra och inte heller i den här gör han något som är direkt bra eller minnesvärt. Det verkar mest som att han har tagit rollen för att ha lite kaffepengar över att lägga i sin alltredan välfyllda kaffeburk. Något enstaka Stormare-moment fanns visserligen, men ingenting som gjorde att i alla fall jag drog speciellt mycket på smilbanden. 

De övriga är mer eller mindre tämligen osynliga. Jag tycker visserligen att skådisen som gör huvudkaraktären, Jack, är väldigt dålig men kunde ändå inte låta bli att tycka att han hamar alldeles för enkelt på mentalsjukhuset. Och är det ingen som på förhand orkade kolla upp huruvida Jack hade en syster intagen på samma ställe? Hmmm... Nåja, logiska luckor lika stora som hålen i en ost kan man acceptera när det gäller en sådan här film, det är ingenting som störde alltför mycket. Fick lite, lite Gökboet-vibbar också ibland, framför allt mellan Jack och hans kompis som han får när han blir intagen. 

Vem fan har dekorerat väggarna med ketchup... Och tröjorna??

En halvnaken blodig brud efter sig i hisschacket är inte en så trevlig upplevelse som man kan förledas att tro...

Insanitarium var som sagt bäst under de avslutande trettio minuterna, innan dess en lite småseg och halvtrist historia som inte direkt gör någon engagerad. Man sitter mest och väntar förgäves på att Peter Stormare ska spela över bara liiite, och sen när det blir mer eller mindre gore-fest så livas tillställningen upp en smula. Man hade egentligen kunnat snabbspola igenom halva filmen, för man gick ändå inte miste om något väsentligt. 

Det är spretigt värre på inslagen man får se i den här trailern, men det är kanske inte så konstigt med tanke på att det handlar om att 26 regissörer har gjort 26 egna kortfilmer på temat skräck. Det börjar ju vattnas i munnen direkt, för det här låter ju riktigt intressant. Och det ser väldigt intressant ut också. Taglinen är också klockren- "Twenty-six directors. Twenty-six ways to die." Den enda regissör jag känner igen på rak arm när jag kollar på imdb.com är Ti West men ska gräva runt lite mer bland de övriga och se vad de har gjort tidigare. Men det här kommer nog bli en riktigt god karamell i alla fall.