Jävlar vad de gasade på med Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet. Det var knappt en lugn stund sedan äventyret drog igång, och det gällde att hänga med i svängarna för oss som inte är riktigt så insatta i Tintin eller som inte älskat honom sedan barnsben, för det har inte jag gjort men visst, något av seriealbumen läste man åtminstone och man vet ju vem filuren är. Men så mycket mer än så är det inte, så jag kollade inte med kritiska ögon på filmen och har ingen aning om Steven Spielberg har gjort allt rätt eller vilka friheter han har tagit sig med albumen som ligger till grund för filmatiseringen. Men ett jävligt härligt äventyr var det likafullt.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN ( FAST DET HAR NOG ALLA GJORT VID DET HÄR LAGET).

Jag hade däremot lite svårt för en del av rösterna, de passade inte in alls i den bild jag hade av dem. Framför allt gällde det Tintin, Jamie Bell gör väl ingen dålig insats direkt men man saknade ändå den svenska rösten till honom. Faktiskt. De andra hade jag inte lika svårt för, även om namn och dylikt lät helt fel på engelska- Snowy åt Milou? Det var upp och nedvända världen, på ett sätt. Det ska ju vara Milou och ingenting annat. 

Tekniskt var filmen ögongodis. Det kändes lite som att vara inne i ett av albumen, allt är på riktigt på något sätt men ändå befinner man sig i en serievärld. Tintin ser ju "normal" ut, och då skär det sig lite med de figurer som är mer serietidningsaktiga, som gigantiska potatisliknande näsor och dylikt, men det gör inte så mycket, för man faller ändå in i världen handlöst. Det var smått otroligt vad man tydligen kan göra med den här nya tekniken, och bakgrundsmiljöerna såg autentiska ut. Flera av actionscenerna var hisnande och jävligt snyggt gjorda, det var roligt att få följa med Tintin i ett flygplan mitt i ett ovädersmoln och köra motorcykel nedför en stad på jakt efter en falk samtidigt som det flödade vatten överallt. 

Såhär gör man en snygg presentation av en seriefigur som kommer till liv i en spelfilm!

Men jag tyckte Spielberg hade lite väl bråttom med sin historia och allt som skulle hinnas med. Det hade faktiskt inte gjort mig något om speltiden hade fått vara på över två timmar, för jag hade gärna varit med Tintin och Haddock under den tiden. Det känns som att det var lite för bråttom hela tiden, man hann knappt hämta andan så var Tintin iväg igen. Det hade inte gjort något om de dragit i bromsen vid några tillfällen och gett en chansen att hämta andan. Jag hoppas att det här är något de tänker på i uppföljaren, att de låter saker och ting ta lite längre tid. Men utöver det har jag inte direkt mycket att klaga över, för det här var trots allt riktigt sevärt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är förträffligt när teknik fungerar men lite nindre roligt när det inte fungerar samtidigt kan man förstås också resonera att en blogg inte är det som är allra viktigaste, när allt kommer till kritan! Men roligt i alla fall att se att ens konto f...

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...