Det blev en ganska gammal film som fick bli "lördagsunderhållning" den här lördagen men filmen är ändå bara från 2010 men känns som en gammal relik från 1980-talet, för det är mycket som är bekant med den här filmen och det bjuds inte på några överraskningar ( förutom slutet, möjligen), och inledningen som ändå skapade ett visst intresse och gjorde att man faktiskt orkade se klart alltsammans. Men när allt så småningom ska vara förklarat, så är det fortfarande frågetecken som kvarstår och egentligen undrar jag vad som egentligen var poängen med stackars Williams som får se så mycket hemskt. Det blir inte mycket till förklaringar, och på den här punkten hade man faktiskt kunnat göra den här filmen intressant- hur får man ett oskyldigt barn att bli en mördare? Är det enbart uppfostran det handlar om, eller finns den där mörka sidan inom oss alla redan från början? Men tyvärr gör Bereavement inte några anspråk på att lyfta några filosofiska frågor, och därmed faller hela inledningen som ett dåligt korthus och man förstår inte alls vilka motiv filmens psykopat har utan han får förstås spela över å det grövsta i ett patetiskt, men vanligt förekommande, försök till att verka galen. 

                                                LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det är egentligen William som är viktigast med filmen och därmed borde man ha gjort något mer av det här för jag begriper helt enkelt inte varför psykopaten kidnappar pojken i inledningen för att sedan, som det verkar, träna upp honom i att bli en mördare? Och vilka demoner är det egentligen som är efter psykopaten? Det får man inget svar på tyvärr. Sedan får man följa en ganska ointressant story om tjejen vars föräldrar har dött och därmed tvingas flytta från Chicago till vischan och bo med sin onkel, men ingen fara på taket ty tjejen hittar snabbt en modellsnygg kille som-håll dig hårt i stolen nu så du inte faller av den- mekar med bilar. Två hjärtan blir snabbt ett och bara det att modellsnygga killen tar hand om sin farsa som sitter i rullstol gör att tjejens hjärta om möjligt smälter snabbare än smör i solsken. Medan detta utspelas får vi under tiden se hur psykopaten dels slaktar en massa skrikande, oskyldiga kvinnor samtidigt som han gör något slags försök till att lära upp William men varför psykopaten håller på med det han gör förblir en obesvarad fråga och därmed blir ju alltsammans poänglöst underhållningsvåld enbart för sakens skull vilket jag tycker är poänglöst. 

Manuset till Bereavement borde ha lästs igenom inte bara två varv till, utan minst tio gånger för att regissören borde ha kunnat upptäcka att trots allting så är det här inte mycket bättre än en slasherfilm som snabbt försvinner i mängden och som väldigt få människor kommer att titta på. Det var knappt att det här fungerade som film en trist lördagsnatt i början av oktober, och det här är ingenting som man någonsin kommer att titta på igen om man inte helt tappar minnet vid något tillfälle men så fort man börjar titta på den igen så kommer man att minnas hur dålig den är och stänga av omedelbart. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...