Rädsla, är det kortfattade svar jag skulle svara med om det vore någon som hade frågat mig om vad filmen Citadel handlar om. Filmen handlar nästan komiskt mycket om rädsla och i längden blir det aningen tröttsamt att följa huvudpersonen Tommy och hans rädsla för sin och dotterns säkerhet efter det att hustrun blivit brutalt mördad i inledningen av berättelsen. Det hade behövts lite fler figurer omkring Tommy för att göra det hela uthärdligt samtidigt som rädsla kan manifesteras på många fler sätt än att bara göra som Tommy gör- gå omkring och se livrädd ut för allt och allting och få panik för minsta lilla ljud- och filmskaparna överutnyttjar detta genom att återanvända en utsliten kliché som hotet i bakgrunden för en intet ont anande huvudperson och ett plötsligt ljud från övervåningen etc. Vi kan rutinen vid det här laget, mer än väl, och inget nytt under solen i Citadel direkt. Förutom mot slutet, som inte borde ha godkänts och kastats i soptunnan. Jag brukar vanligtvis inte efterfråga mer realism men jag tycker att den här filmen hade blivit betydligt mycket bättre om man hade hållit fast vid hur filmen börjar, och inte börjat svamla om "monsterungdomar" eller vad de nu egentligen var för något. Men mitt intresse hade svalnat långt innan slutet och på det hela taget blir det mest att fundera över varför skådisen som spelar Tommy väcker en bild av Elijah Wood och hans gestaltning av en Hobbit?

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Det är ingen poäng med att hymla om det, Citadel är en sådan film som man hittar bland 3 för 100 kronor-lådan på närmaste bensinmack, men sådana här filmer kan ibland ha något mer att erbjuda än vad man får se i vanlig mainstreamsörja, men något sådant hade inte den här dessvärre. Det enda jag tar med mig efteråt är tanken på vilken värld vi lever i, och att det faktiskt finns dem som frivilligt (!) väljer att fortsätta producera barn. Det kanske låter aningen hårt, men den tanken fick jag efter filmens inledning, och egentligen är det ju dumt att producera barn som en vacker (!) dag ska ta över den här fuck up-världen som vi lever i. Smågalet är det allt, kan jag ju tycka i alla fall.

Om bara filmen hade valt att fokusera på en bild av dagens samhälle och värld, hade det kanske blivit bättre...

The Hobbit? Nej, Tommy förstås!

Citadel dög i alla fall att kaste bort den stund det tog att se den, men det blev alltmer lockande att stänga av filmen ju närmare det uppenbara slutet kom. Men det här är ingenting jag kommer att ha bråttom med att se om igen, om ens någon gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...