Den här lilla första-titten på filmen Under the skin är kanske en av de bättre som jag har tittat på, mardrömslik på något sätt vilket lockar mig direkt! Att dessutom Scarlett Johansson spelar huvudrollen som utomjording gör inte saken sämre så den här filmen får man hålla utkik efter från och med nu!

Äntligen är en dag avklarad med Obamas besök i Sverige och jag undrar när vi officiellt ska tillkännage att vi är en av USA:s delstater och när vi ska börja fira den riktiga nationaldagen, 4:e juli. Maken till slicka röv och undergivelse får man leta länge efter och kanalerna på, än så länge, svensk TV har dominerats av snack om USA och den store ledaren som väljer att komma hit. 

Passa på och lär er allt om USA medan ni kan för snart kommer det att krävas för att man inte ska hamna på Guantanamo Bay och bli inskolad till att vara en tvättäkta amerikansk medborgare för annars ses man omedelbart som terrorist och NSA har all rätt i världen att snoka i vartenda hörn av ditt digitala liv;

https://sv.wikipedia.org/wiki/USA

Eftersom medieetablissemanget dansar den amerikanska lovdansen och inte kommer med några egna kritiska åsikter, så blir man i alla fall glad över att den lokala tidningen häromkring åtminstone uppmanar Obama att snacka med Putin istället för att gömma sig i Stockholm:

http://www.pitea-tidningen.se/opinion/ledarkronikor/prata-med-putin-i-stallet-7827385-default.aspx

Låt det här eländet snart vara över och låt Sverige yrvaket vakna upp till sans och börja ifrågasätta lite igen och kanske börja återfå lite självkänsla, om det nu inte redan är försent...

Fan, tack vare att skådespelaren James Franco tydligen blivit banana och vill ha en Oscarstatyett för sin insats i Spring Breakers så har han lyckats göra mig lite nyfiken på en film som jag tidigare inte under några omständigheter som helst hade tänkt att titta på eller bry mig om. Men tydligen är just Franco och hans karaktär något som gör den här filmen intressant och kanske, till och med, sevärd... Nej det var att ta i. Men förtjänar karln en Oscar verkligen för det här? Det tror jag nog inte men man får ge honom en klapp på axeln för att han flera månader efter filmens premiär får tidigare ointresserade att vilja ta sig en titt på skiten...

http://www.moviezine.se/artikel/14282-james-franco-hoppas-paring-en-oscar

Rädsla, är det kortfattade svar jag skulle svara med om det vore någon som hade frågat mig om vad filmen Citadel handlar om. Filmen handlar nästan komiskt mycket om rädsla och i längden blir det aningen tröttsamt att följa huvudpersonen Tommy och hans rädsla för sin och dotterns säkerhet efter det att hustrun blivit brutalt mördad i inledningen av berättelsen. Det hade behövts lite fler figurer omkring Tommy för att göra det hela uthärdligt samtidigt som rädsla kan manifesteras på många fler sätt än att bara göra som Tommy gör- gå omkring och se livrädd ut för allt och allting och få panik för minsta lilla ljud- och filmskaparna överutnyttjar detta genom att återanvända en utsliten kliché som hotet i bakgrunden för en intet ont anande huvudperson och ett plötsligt ljud från övervåningen etc. Vi kan rutinen vid det här laget, mer än väl, och inget nytt under solen i Citadel direkt. Förutom mot slutet, som inte borde ha godkänts och kastats i soptunnan. Jag brukar vanligtvis inte efterfråga mer realism men jag tycker att den här filmen hade blivit betydligt mycket bättre om man hade hållit fast vid hur filmen börjar, och inte börjat svamla om "monsterungdomar" eller vad de nu egentligen var för något. Men mitt intresse hade svalnat långt innan slutet och på det hela taget blir det mest att fundera över varför skådisen som spelar Tommy väcker en bild av Elijah Wood och hans gestaltning av en Hobbit?

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Det är ingen poäng med att hymla om det, Citadel är en sådan film som man hittar bland 3 för 100 kronor-lådan på närmaste bensinmack, men sådana här filmer kan ibland ha något mer att erbjuda än vad man får se i vanlig mainstreamsörja, men något sådant hade inte den här dessvärre. Det enda jag tar med mig efteråt är tanken på vilken värld vi lever i, och att det faktiskt finns dem som frivilligt (!) väljer att fortsätta producera barn. Det kanske låter aningen hårt, men den tanken fick jag efter filmens inledning, och egentligen är det ju dumt att producera barn som en vacker (!) dag ska ta över den här fuck up-världen som vi lever i. Smågalet är det allt, kan jag ju tycka i alla fall.

Om bara filmen hade valt att fokusera på en bild av dagens samhälle och värld, hade det kanske blivit bättre...

The Hobbit? Nej, Tommy förstås!

Citadel dög i alla fall att kaste bort den stund det tog att se den, men det blev alltmer lockande att stänga av filmen ju närmare det uppenbara slutet kom. Men det här är ingenting jag kommer att ha bråttom med att se om igen, om ens någon gång.

Jag vet inte jag... Det är kanske så att James Cameron tittade lite för långt ned i ölglaset när han tittade på den här filmen, men att han säger att Gravity är den bästa rymdfilmen någonsin drar jag öronen åt mig lite framför allt för att det låter lite som reklam för en film som inte har haft premiär överallt och som kanske är i ett behov av att pushas upp några pinnhål på förväntningsskalan hos dem som ännu inte sett det här. Ja, jag har inget emot att kallas för konspirationsfanatiker, men dessa dagar så vet man ju aldrig. Å andra sidan, jag har ju respekt för Cameron... Men en film där Sandra Bullock ( som enligt mitt tyckande inte medverkat i en riktigt sevärd film på minst tio år) är med skulle kunna vara bästa rymdfilmen någonsin... Ja, det låter lite väl otroligt. 

En titt på trailern ger inte heller så mycket vid handen om filmen skulle vara något utöver det lilla extra, men för all del- överraska mig gärna!

http://www.moviezine.se/artikel/14276-james-cameron-har-sett-den-basta-rymdfilmen-naringgonsin