Jag erkänner, kanske lite motvilligt, att jag inte tillhör Edgar Wright fanskara och jag förtod inte riktigt vad som gjorde Shaun of the Dead så omtyckt, men jag tyckte bättre om Hot Fuzz som råkade anlända perfekt tidsmässigt för min del men som samtidigt inte var speciellt mycket till film som jag tråkigt nog upptäckte när jag såg om den för ett tag sedan- och The World´s End är den tredje filmen i den här ganska brokiga samlingen av filmer som på något sätt ska hänga ihop ( ja skådisarna är ju gamla bekanta som dyker upp igen här och var och framför allt Simon Pegg finns med även här i en ledande roll), men jag tycker inte riktigt filmerna hänger ihop så mycket. Av trailern att döma slår man här på stora trumman i alla fall och jag vet inte vad jag riktigt tycker. Om det här hade kommit för fem år sedan kanske jag hade varit lite mer positiv inför den här, men som jag känner just nu så kommer jag inte att ha speciellt bråttom med att se den här... 

Hmmm det här ser inte riktigt ut som en film som kommer att falla mig i smaken men det är svårt att inte bli åtminstone lite nyfiken när man ser namnen Saoirse Ronan ( Hanna, The lovley bones) och James Gandolfini (Spopranos) men jag förhåller mig ändå skeptisk till filmen innan jag har sett den och hoppas att den är aningen mindre grubblande än vad trailern ger sken av åtminstone...

Kanske en lite modernare version av samma kritik som gamla klassikern Wall Street levererade, förpackad för att passa för dagens Iphonegeneration? Nja kanske. Men varningstecknen lyser ganska klart- namn som Eric Roberts och  Edward Furlong borgar inte direkt för kvalité eller så mycket tänkvärd samhällssatir, men det ser ut som att man bjuds på hygglig actionunderhållning en tråkig söndagskväll åtmistone och det kanske räcker för att man i alla fall ger filmen en chans?!... 

För det första- den här artikeln känns lite som en del av marknadsföringen för Iron Man 2 ( som om den ens behövde den här typen av marknadsföring, folk verkar ändå se filmen) och för det andra- vilka väninnor har Gwyneth Paltrow egentligen som avslöjar sådant som hon troligtvis har sagt till sina vänner men som hon kanske inte ville skulle bli offentligt? Och för det tredje ska jag kanske tillägga att jag framför allt tror att det här mest av allt är ett skämt. Jag tror inte att Paltrow löser alla bråk med sin man genom att ge honom en avsugning och sedan är det sopat under mattan. Jag tror faktiskt inte en enda kvinna skulle resonera på det sättet, känd såväl som okänd. 

http://www.expressen.se/noje/extra/paltrow-braka-inte---ge-din-make-oralsex/

Med stigande ålder kommer också stigande visdom, eller hur var det nu? Det är i alla fall lite roligt samtidigt som jag tycker det är bra för människan Pamela Andersson att hon nu har blivit äldre och klokare och insett att hon inte måste se ut som den perfekta kvinnan ( fast alla tycker inte det förstås) och att naturlig skönhet är mycket hetare och finare än den skönhet hon har byggt upp en hel karriär på. 

Däremot funderar jag lite över det Pamela säger i slutet av artikeln i Expressen: " 

Och trots att en hel värld beundrat henne avslöjar Pamela att hon alltid haft dåligt självförtroende när det kommer till utseendet.

- Jag tror inte att jag någonsin känt mig vacker. Inte på riktigt i alla fall." 

Beundrad och eftertraktad av nästan en hel väld, men ändå dåligt självförtroende när det handlar om utseende och inte känna sig vacker på riktigt. Vad fan är det för fel på kvinnor egentligen? Hur vacker ska de vara för att själva inse att de är vackra och vara stolta över sitt utseende? 

http://www.expressen.se/noje/extra/har-ar-nya-naturliga-pamela-anderson/

Varsegoda- en skräckfilm som precis som många andra i genren numera är helt och hållet tillredd för att Iphonekidsen inte ska avskräckas från att se den för att den råkar vara långsam och bygga upp en stämning som håller tittaren i ett skruvstädsliknande grepp men utan att gå till ytterligheter som jagade barn och vuxna- Mama är tvärtom, det händer saker i princip hela tiden under filmens speltid och man skiter fullständigt i att bygga upp någon mystik eller spänning kring något alls utan brassar på för att undgomarna inte ska känna att de har tråkigt och börjar leka med sina Iphones istället för att koncentrera sig på filmen. Det är tragiskt att se vad det har blivit av skräckfilmer numera och det är tragiskt att man väljer att ducka för allt som alls kan uppfattas som provocerande och kör istället enligt formulär 1A. Mama passar perfekt för den som känner att överraskningar är något som är överskattat, att skräck ska bygga på att en CGI-vederstyggelse ska jaga några personer en stund samtidigt som en bakgrunsstory hastigt tecknas och samtidigt ska man tydligen gå på de gamla använda tricken med "se något i ögonvrån och hicka till", dörrar som stängs osv. Gäääsp. 

                                     LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Men det kanske värsta av allt med filmen är att varelsen Mama finns med på bild alldeles för mycket och framför allt mot slutet. Jag kan faktiskt köpa att man visar monstret redan efter några minuter ( och i min enfald eller på grund av det lilla hopp jag fortfarande hyser för skräck) eftersom jag trodde man skulle prova något nytt, annorlunda grepp- men icke. Vad meningen egentligen är att vi ska få se alldeles för mycket av Mama begriper jag inte men antagligen för att Iphonekidsen inte ska bli alltför rädda utan veta direkt vad det är som jagar barnen och deras vuxna beskyddare. Någon annan anledning kommer jag faktiskt inte på till varför man valde att göra på det viset. 

Jag kan inte riktigt bestämma mig för huruvida Jessica Chastain spelar över eller är det minsta trovärdig som hårdrocksbrud men det mesta av karaktären tappar trovärdighet när det ska börja bli läskigt för henne och hon ska bli orolig och nervös hela tiden. En sak gillade jag dock- att det äntligen fanns med en kvinna på film som inte per automatik älskar barn utan istället är tveksam till att ta hand om och sköta om de här två flickorna. Det var på tiden men jag tycker ändå filmen kunde ha varit lite mer vågad på den här punkten- filmen heter Mama och jag hade gärna sett någon intressant diskussion föras om vad det innebär att vara mamma egentligen och vilka speciella band som mor och barn har med varandra. Men det är klart, sådant hade förstås tråkat ut Iphonekidsen så något sådant djuplodande får inte finnas med utan det ska vara pang på rödbetan precis hela tiden istället. 

Och sedan slutet, enda gången man försöker sig på att vara lite kryptisk och inte ge alla svar på ett silverfat, men det var så dags då. Slutet är inte begripligt alls och för att man alls skulle vilja börja analysera det hade jag i gentjänst krävts att få se en betydligt bättre och intressantare film än vad Mama var. Och vilken sell out-boy Guilmo del Toro har blivit vilket gör att man blir starkt tveksam till att se hans egna filmer numera... 

Mama började intressant och jag gillade att man tog avstamp från att varje gång världsläget har blivit förändrat till det sämre så inträffar något hemskt illdåd, och det var från början intressant vad som egentligen hade hänt med barnen och vem som hade "uppfostrat" dem men allt det här slarvas bort snabbt och blir till en enda lång transportsträcka till ett tråkigt slut och en standardiserad skräckis av dagens mått mätt som inte har något intressant att komma med alls.

Jag hade märkvärdigt svårt för att bli riktigt engagerad i den här  berättelsen och det var ett flertal saker som störde mig under de två timmar som filmen drygt tar på sig för att berätta en story som man har hört ganska många gånger tidigare. Det blir väl aldrig riktigt tråkigt och de inblandade sköter sig hyggligt ( med ett enda undantag) men jag hade nog i alla fall förväntat mig att få lite mer än en ganska traditionell berättelse om att söka sanningen och att allt inte är riktigt som man tror från början- men twisterna engagerar ytterst lite och det blir närmast som så att man prickar av de flesta klyschor som sådana här filmer brukar ha och det kommer aldrig någon riktig aha-upplevelse utan nästan från början förstår man att det är något skumt med alltsammans. 

                                                 LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag begriper helt enkelt inte hur Rosamund Pike kan få jobb inom film fortfarande. Kvinnan har ett enda ansiktsuttryck och tyvärr är det ungefär likadant i vilken film hon än medverkar i. Ska hon spela förvånad så tycker hon att det räcker med att höja ögonbrynen lite och låta munnen gapa- att skurkarna inte kan läsa henne som en öppen bok är ett mysterium för mig. Enklare människa att läsa kan helt enkelt inte finnas... Rosamund Pike får alldeles för mycket speltid i den här filmen och är med irriterande ofta! Dessutom irriterar jag mig mest på att hon är alldeles oförstående precis hela filmen igenom. Bästa exemplet på vilken extra morsa hon blir till Jack Reacher är den där hon lämnar av honom vid en bilverkstad och när Tompan säger att hon kan fara så frågar hon självklart direkt: "Men hur ska du ta dig tillbaka till kontoret?". Ja, alla med lite hjärnkapacitet förstår nog att en karlakarl som Reacher kan ta sig tillbaka till hennes jävla kontor med vilka metoder som helst. Och så stirrande ögon och halvöppnen mun så fort karln kommer med någon förklaring som går utanför hennes tankevärld. Jösses... Jag har inte läst bokförlagan så jag vet inte om Tompan och Pikes karaktärer har ett kärleksförhållande, men nog känns det som att redan vid deras första möte så vill Pike slita kläderna av Reacher och knulla honom på stående fot. Eller är det hans "pojkaktiga" charm som förför henne omedelbart? 

Och på tal om det, vid andra tillfällen talas det gärna om könsroller men inte i sådana här filmer där Pike nästan flåsar över Tompan och kan knappt behärska sig när hon ser honom barbröstad. En sådan scen med en toplesskvinna hade förmodligen aldrig blivit godkänd, men när det handlar om en mansbrynja är det okej? Eller för den delen att varenda kvinna som kommer inom en radie av två centimeter från Reacher verkar bli sugen på att ha sex med honom? Är inte det en förlegad mansroll så säg? Spännande, halvmystisk snubbe med militärt förflutet, ja jösses det är tydligen ett under om brudarna lyckas ha på sig trosorna mer än fem sekunder när någon sådan karl kommer i närheten. Men nej sådant här dsikuteras aldrig eller upprör professionella recensörer, men gud nåde om det hade varit en lättfotad kvinna eller en kvinna som visar bysten i parti och minut, då hade det spytts galla över filmen direkt.

Robert Duvall får vara med alldeles för lite i filmen men drar ändå ned en del flin speciellt mot slutet när han ska hjälpa Reacher. Jag hade gärna sett lite mer utav honom men är nöjd ändå trots hans begränsade speltid. Men mer lovord än så blir det inte för Jack Reacher utan jag förstår snarare varför filmen inte blivit den framgång som filmbolaget hade räknat med. Det är lite för oengagerande samtidigt som man har valt helt fel skådis i en av rollerna och jag begriper inte hur den här har fått så högt betyg som 7,0 på imdb.com. Finns det helt enkelt ingen som begriper sig på film överhuvudtaget längre? 

Tankeställare numro ett: Man hade kanske mest förväntat sig den här "nyheten" om det hade varit en pornografisk film men å andra sidan hade det ju inte givit samma nyhetsvärde direkt, utan det är ju helt klart bättre att det är sexleksaker från en film av Michael Bay som "mystiskt" har försvunnit. 

Tankeställare numro två: Bay, och de inblandade i den här filmen, har säkerligen råd att betala ur egen ficka för det stulna materialet.

Tankeställare numro tre: Om jag ska leka Leif GW Persson för en stund mitt i natten en halvvarm majnatt så misstänker jag starkt antingen någon av skådespelarna alternativt annan filmpersonal som har tagit med sig hem dildos och lösrumpor för att roa sig lite. 

I alla fall, en lite ovanlig filmnyhet är det ju och den fick åtminstone mig att dra på mig Sherlock Holmes-hatten och börja fundera över var alla leksaker för 75.000 dollar kan ha tagit vägen. Huruvida filmen Pain and Gain är något att se får man väl ta reda på när filmen har premiär i Sverige till hösten, men jag skulle inte direkt offra min högra hand för att få se den här så kallade "komedin". Jag tycker att Mark Wahlberg och Dwayne Johnson borde ha vettigare saker att göra än att medverka i sådant här dravel ( åtminstone om man ska gå enbart efter trailern till filmen) och jag vill hellre se Dwayne Johnson i betydligt råare och vuxnare filmer som han så fint påbörjade med bland annat Faster....

http://www.moviezine.se/artikel/13195-vem-har-stulit-michael-bays-dildos