Glädjande nog finns det faktiskt någon som pumpar in lite nytt blod i den annars lite väl utslitna genren datoranimerade filmer som flödar över oss värre än vårfloden, men förnyelse eller nytänkande står knappast jättarna Pixar eller Dreamworks för, nej det verkar danskarna göra nu i och med den här filmen. Jag hade inga större förhoppningar på Roland Barbaren innan jag såg den, och jag är ärligt talat ganska trött på datoranimerade filmer, men den här piggade faktiskt upp mig. Ja, det var länge sedan man hade såhär roligt senast när man såg en sådan här film och det är så otroligt uppfriskande att den här inte är gjord i Pixar/Dreamworks studior för då hade man vetat på ett ungefär vad man skulle ha fått redan från första stund. I Roland svärs det, en av karaktärerna säger att han vill ha fitta och det slösas inte med pikar mot barbar-män i tanga! Underbart.

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Grundstoryn känns väl mer eller mindre inte speciellt ny. I likhet med Draktränaren så har vi här Ronal som inte har någon lust att vara barbar, nej han ser det som ganska meningslöst att ägna sig åt att slåss och supa skallen av sig. Han är kort och gott ingen "riktig" barbar, men så får han chansen att bevisa att han har kulor ( eller balls ) när hela barbarbyn blir tillfångatagna. Hört detta tidigare, eller hur? Ohja. Men på resan till att Ronal ska inse vem han är så får man vara med om ett helvilt och jävligt roligt äventyr som kulminerar då Ronal stryker på sig lite osynlighetsmedel men glömmer bort pungen... Så i ungefär fem minuter ser vi ingenting mer av Ronal än hans pung medan han utför ett uppdrag! Denna sekvens måste ju bara bli en kommande klassiker.

Det enda negativa med att Pixar-gänget inte har varit inblandad och lekt med den här filmen är att det inte är riktigt lika snyggt animerat som det alltid är i Pixars filmer. Ronal blir lite mer serietidnings-aktig, figurerna är ganska kantiga och inte så snyggt gjorda alla gånger, även om de i det här sammanhanget passar in bra just här. Jag hade gärna sett lite snyggare modeller och miljöer, men man kan ju inte få allt. Och på något sätt så är det en stil som påminner mer om lerfigurer mer än att karaktärerna är skapade i en dator, vilket jag uppskattar.

Men det riktigt stora pluset får den här filmen för att den inte vänder sig till barn. Den vänder sig definitivt till lite äldre åtminstone, de som är lite vuxnare och det är så befriande och härligt att se. Allt gull-i-gull-trams är som bortblåst, och här är det betydligt mer burdusa skämt av det slaget att när en kvinna dricker av ett blod som gett de andra muskelstyrka så får hon jätte (starka?) bröst istället. Och bilden av amazonerna, som på vissa håll framställs som feministiska förebilder numera, är helt annorlunda här och de blir väldigt glada när Ronal och hans vän kommer dit, och av vilken anledning kanske ni kan gissa er till;P

Nej, i mångt och mycket så är den här nog en av de bästa och roligaste filmer jag har sett på ett bra tag! Se denna, jag tror inte att många ångrar sig efteråt...