Den här filmen börjar mycket bra och stämningen som etableras redan i anslaget håller i sig i stort sett hela tiden. Man vet aldrig riktigt vad det är som händer, och man blir medryckt i huvudpersonernas kamp för att hålla sig undan mörkret och man frågar sig själv hela tiden vad det är som händer egentligen och vad det är som pågår. Sedan, att filmen har ganska platta och tråkiga karaktärer, kan man svälja- persongalleriet är till och med komplett med en kvinna som är religiös... Hur ofta har vi inte sett det tidigare?;P

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Tyvärr fanns det två saker som förstörde filmen för min del. Pojken, James, var det mest uppenbara irritationsobjektet för min del- speciellt hans besatthet vid att hans mamma skulle vara en av dem ( hundratals? tusentals?) människor som inte har försvunnit spårlöst. Visserligen hoppas man ju förmodligen att som ung att ens mamma har klarat sig- men samtidigt måste man väl ändå kunna koppla ihop att ett plus ett faktiskt blir två? Nej, det klarar inte unga James. Han tror det så intensivt att han strular till det rejält tillslut, trots att han har bevittnat vad "skuggorna" kan göra... Suck. Det var bara irriterande och jag trodde ändå mer om James. 

För det andra tyckte jag inte om slutet. Kanske missade jag en och annan ledtråd medan jag med spänt intresse följde vad som hände, och Vanishing on 7th street är en film jag kommer att se om igen för att se vilka ledtrådar som jag gick miste om vid den första titten. Men jag tycker inte om "öppna slut" där man själv kan fundera över vad det är som egentligen har hänt. Eller så finns det ingen förklaring mer än den om vad som hände med den engelska kolonin som försvann spårlöst...?

För det tredje... Jag blir aldrig riktigt klar över rollfiguren som Hayden Christensen spelar... Ena sekunden verkar han inte bry sig om de andra och i nästa sekund offrar han allt för att rädda dem. Och vad var allt prat om solenergi och att karaktärerna var "utvalda"? Kort och gott, jag hade gärna velat veta lite mer om den här rollfiguren för att jag skulle bry mig om honom. Som det var i filmen så verkade han mest vara mystisk och underlig utan att man fick någon förklaring till varför han var på det sättet... 

Men som jag skrev från början... Vanishing on 7th street är en spännande och underhållande film, trots allt. Och den underhåller verkligen för stunden och de som har lite svagare nerver än vad jag har utrustats med kommer säkert att säga att den är lite läskig emellanåt också;) 

Jag tycker inte att Monsters Inc var någon särskilt bra film ( fokus låg nästan lite för mycket på hur dataanimeringen av håret på Mike såg ut ) men man kan i alla fall inte anklaga Pixar för att hasta fram en fortsättning- den här filmen har haft några år på sig att mogna, så det här kan faktiskt bli en riktigt bra fortsättning- kanske rent av bättre än vad den första filmen var!

http://www.moviezine.se/artikel/7071-regissor-klar-for-monsters-inc-2

Fredagkväll och man sitter här och har inte lust med att göra någonting;P Man börjar kanske bli gammal?

Har ni blivit lurade i dag eller har ni lurat någon?! Det är ganska fascinerande hur människan behöver vissa dagar på året för att "göra" saker. Som att luras. Som att visa någon hur mycket man älskar henne/honom. Som att äta våfflor. Osv...

Jag tycker att man kan småskoja och luras lite ( på ett bra sätt ) även om det inte råkar vara den första april i kalendern. 

Däremot måste det vara svårt för tidningar att "skoja". Verkligheten överträffar oftast dikten, numera. Av de aprilskämt jag har sett i tidningar under dagen så tycker jag inte att något av dem har varit lyckat eller underfundigt. Värst är DN:s aprilskämt. Genuskorrekt och äckligt politiserat. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12814411.ab