Senkommen fortsättning på succén från 1999. Jag minns hur mycket det pratades om The blair Witch project och jag såg den mest för att alla påstod att den skulle vara så läskig, men det var den dessvärre inte. Jag vet inte vad jag ska tro om uppföljaren... kanske tar man sig en titt på den vid något tillfälle.

Okej filmen vänder sig inte på något vis alls till mig men det är ändå ovanligt att bevittna en trailer som skriker, nej vrålar; " Heeeeeeej, jag borde ha kommit ut för tjugo, femton år sedan och nu är det typ försent, fan!" 

Det har under en längre tid snackats om en Max Steel-film men tiden hann springa ifrån det snacket och nu när den ändå tydligen ska komma så är det alldeles för sent och allting ser ut som om man önskade sig att slutet av 1999-talet fortfarande var aktuellt och att publiken helst ska ignorera de filmer som DC och Marvel just nu gör. 

Nåja vad tror ni? Blir det här en riktig oförväntad braksuccé?;)

Det går snabbt i köket vissa gånger. Alldeles för snabbt. Och idag på eftermiddagen fanns det egetnligen ingen anledning till varför någon av de två kockarna skulle ha särskilt bråttom med att tillaga en Oumph-burgare, men det gick i alla fall väldigt snabbt och allt såg ut som det var meningen att det skulle se ut- ja, tills det upptäcktes att själva Oumph:mojset saknades någonstans mellan två hamburgarbröd, dressing, sallad, lök och ost... 

Åsa-Nisse skulle ha vikit bak den röda lilla hatten och kliat sig i det grå håret på skallen och småskrockande för sig själv undrat: "Eulalia lille, hur gick nu dette till?". 

De två kockarna skrockade glatt i alla fall och ordnade fram Oumph:en till Oumph-burgaren så att allt stod rätt till (får man ju hoppas) och förhoppningsvis lyckas de inte med något liknande under resten av kvällen (får man ju hoppas på). 

Oj att den här filmen redan är från 2014, tänk vad tiden passerar alldeles för snabbt. Jag vet inte varför det har dröjt såhär länge innan jag tillslut tittade på den här men antagligen på grund av två orsaker: att den andra filmen var riktigt tråkig jämfört med den första ( och efter en omtitt av första filmen så förstod jag inte alls varför jag hade varit så förtjust i den) och så fick man höra att den tredje filmen blev betydligt "snällare" jämfört med de två föregångarna och det innebar bland annat ett mer vårdat språk och att man inte får se en endaste liten bloddroppe ( om det är på gott eller ont låter jag vara osagt men nu för tiden har man vant sig vid att det ska vara oblodigt som gäller för actionfilm men det är ingen trend som jag gillar ty det är bara för att få så många som möjligt att se filmerna och fyller ingen som helst annan funktion). 

Och vilken ensemble man lyckas skrapa ihop, liksom man gjorde i andra filmen, men i denna toppar man onekligen med namn som Antonio Banderas, Wesley Snipes, Harrison Ford och... Mel Gibson!!!! Det här är namn man aldrig någonsin trodde att man skulle få se tillsammans i en och samma film. 

Vilka som var bäst har jag svårt för att rangordna. Gibson är kul att se på film igen i vilket sammanhang som helst, antingen det är bakom eller framför kameran. Här spelade han tråkigt nog en ganska trist skurk som aldrig fick vara tillräckligt "galen", jag tycker att Gibson hade kunnat spela över lite mer som han gjorde i Machete 2. 

Wesley Snipes var en riktigt frisk fläkt till gruppen! Jag gillade honom från första bildrutan till... ungefär halvvägs in i filmen då det kändes som att karaktären förändrades av någon oklar anledning och efter det blev bara en figur i mängden. Tråkigt för en så rar liten ärta. 

Trodde aldrig att Banderas kunde spela rolig, men här är han faktiskt rolig och fungerar som comic reliefe när Stathams Christmas inte finns i närheten ( och ärligt talat, hans munhuggande med Stallone är fortfarande lite sådär grabbigt rart, men är lite väl tjatigt och får lite väl stort utrymme trots att det här är film nummer tre...). 

Allt som allt gillar jag faktiskt den tredje filmen. Det mesta är bättre (förutom att våldet minskat men det tycker jag inte märks alltför påtagligt faktiskt) och storyn är i all sin egentliga dumhet ganska intressant ändå även om jag gärna hade velat mer om Gibsons och Stallones karaktärers gemensamma förflutna. Det jag mest av allt saknade här var de interna skämt som fanns framför allt i den första filmen mellan Stallone och Schwarzenegger, men här blir det inga onliners som bygger på deras tidigare filmer och tidigare rivalitet. Här handlar skämten mest av allt om gammalt och yngre, att de yngre tror sig veta hur spelet ska spelas men som sedan får räddas av det gamla gardet... 

Tråkigt att enda bruden i tuppfäktningsgänget hela två gånger får sucka, titta lite argt och surt kort och gott konstatera "män". En onliner eller något sådant? I alla fall bara tråkigt och en riktig klyscha numera. I övrigt har knappt hennes karaktär någonting alls att säga... 

En annan grej, eller två egentligen: synd att Harrison Ford bara får vara med och leka fram emot slutet för jag hade velat se betydligt mer av denne gamle skådespelarräv. Detsamma med Jet Li, varför så lite utrymme för honom? Här har vi verkligen en skådespelare som tappat betydligt på senare år och knappt syns till i någon film alls längre. 

Och Chuck Norris hade väl kunnat få vara med och leka lite igen? 

Önskemål inför den fjärde(!!) filmen: vad skall krävas för att få med Steven Seagal? Kom igen han behöver detta oavsett om det handlar om en skurkroll eller som en medlem av Expendables... Eller varför inte både och? Ååh. 

Expendables 3 var kort och gott betydligt mer underhållande jämfört med andra filmen, men kommer inte upp till någon högre nivå än att det handlar om en direkt-till-dvd-film. Men underhållning för stunden funkar den absolut som! 

Och tycker fortfarande att det syns tydligt att Stallone och Jason Statham trivs att jobba tillsammans. Kom igen här, smid medan järnet fortfarande inte har svalnat och låt dem spela med varandra i några fler sammanhang. 

Jag undrar vem det är som fortsätter att ge roller till Steven Seagal? När var det senast som han var inblandad i något som i bästa fall kunde sägas vara underhållande på ett fredagkväll-sätt? Nej de enda riktigt bra filmerna med Seagal är fortfarande Under belägring och Beslut utan återvändo. Jag lägger till hans insats i Machete också bara för att man aldrig annars får se Seagal dö och aldrig har man sett någon dö lika fånigt som han gör i den filmen. 

Jag gillar trailern till den här filmen samtidigt som jag inte gillade den, ty jag tyckte att det ( som vanligt dessa dagar tyvärr) visades lite för mycket. Sedan får man se när man sett filmen vad man egentligen fick se från trailern, men känslan är att man i alla fall kunde ha visat betydligt mindre av den goda grannen. 

Nåväl jag blev lite nyfiken på den här filmen. Och som man får se i trailern har den fått goda omdömen från alla håll och kanter och dessutom är James Caan med, bara en sådan sak. Det som kanske mest talar emot filmen är att dess regissör tydligen mest sysslat med art development och att denna är hans fjärde film som regissör. Med det inte sagt att det ändå inte kan bli bra, men det motsatta har bevisats alltför många gånger. 

The Good Neighbor funkar säkert någon regnig, tråkig höstkväll framöver. 

Att filmatiseringen av serieromanen som räknas som en klassiker i Batmans universum var lite efterlängtad av mig, och särkert många andra, råder det inga tvivel om, men jag hade hellre sett att man hade gjort en vanlig spelfilm av materialet och då också att man hade vågat göra en "vuxen" film. Något annat förtjänar nämligen inte det här materialet. Nu har man ju i alla fall fått lite av sin vilja igenom då den här tecknade versionen är klassad som adult, men man vågar ändå inte ta ut svängarna fullt ut. Det tillhör i alla fall inte vanligheterna att man får se människor skjutas i huvudet i animerade filmer men jag tror nog ändå att vi är ganska härdade vid det här laget och sådant får inga ögonbryn att höjas direkt. 

Det är synd och skam ( och nästan som att svära i kyrkan) att man kände sig nödgade att fylla ut en redan grym historia med en i stora delar tråkig och ointressant inledning som inte har något med storyn att göra annat än att visa upp den ganska komplexa relationen mellan Batman och Batgirl. Okej för att det sedan gav det som händer med Barbara/Batgirl en aning mer tyngd, men detta använder man sig väldigt dåligt av ändå så det skänker inget extra djup till alltsammans. Att Batman och Batgirl dessutom har sex kan ju ses som ett vågat steg. Jag vet inte helt säkert på vilken relation figurerna har i serietidningarna nu för tiden. Men enligt mig tappar Batman en hel del genom det här tilltaget. 

Sedan gillar jag bäst när Batman får agera ensam utan att vara barnsittare åt Robin eller Batgirl eller någon annan för den delen. Nej The Dark Knight är en ensamvarg, han jobbar ensam och han är som bäst när han får vara solo. 

Animeringen är i alla fall klanderfri och på det sätt man är van vid sedan den animerade serien som sändes på femman en gång i urtiden. Det är lite kantiga karaktärer och enkelt tecknat, men samtidigt gör väl inte det så särskilt mycket egentligen. 

Den komplexa relationen mellan Batman och ärkefienden Jokern kommer tyvärr inte till sin rätt här. Det var i sådant fall bättre skildrat i The Dark Knight av Nolan. De båda karaktärerna behöver varandra, både på ett personligt men också psykologiskt plan. Om filmskaparna hade velat fylla ut storyn så hade de kunnat göra det här istället och gjort ett bättre försök att djupdyka ned i Batman och Jokerns psyken. För vad är det egentligen som gjorde att Batman inte blev Jokern istället? Är det bara en dålig dag som krävs, för att göra någon galen, som Jokern hävdar? Jokern gör ett gott försök med stackars kommissarie Gordon, men för vanliga människor är det kanske inte en enda dålig dag som krävs... Ja, sedär, det finns mycket man kan diskutera om i efterhand. 

Förutom den inledande timmen som mer eller mindre känns bortkastad, så var ändå The Killing Joke bättre än vad jag hade trott att den skulle vara. Synd att man inte tog bättre hand om källmaterialet men det mesta fick man ju trots allt med. Dugligt och funkar som hygglig mellanakt innan Ben Affleck återkommer som Batman i sin egna solofilm. 

Åh! Jävlar i kaklådan och jag kommer inte på alla klyschor som finns i ordboken utan konstaterar kort och gott att om filmen är i närheten av vad denna nya trailer utlovar och ser ut att vara, ja då kommer denna fristående film att klå The Force Awakens med hästlängder. Särskilt med tanke på att Jar Jar Abrahms film egentligen var en nyinspelning av den allra första filmen! 

Det märks med all önskvärd tydlighet att Imperiet växer och växer i styrka i trailern, en välbekant melodislinga gör tydligt klart att Darth Vader förekommer någonstans i skuggorna, och i en sekund i slutet så får man äntligen se Vader igen!!! Helt enkelt underbart att denna skurk är tillbaka på film igen. Det går inte att undvika att man börjar ställa sig frågor som vad han har haft för sig sedan han blev förvandlad till Darth Vader, och vad han egentligen sysslade med innan händelserna i Stjärnornas krig- ett nytt hopp. 

Nu är det inte bara glögg och pepparkakor och allting annat som hör december till man längtar som mest efter längre, utan Rogue One: A Star Wars Story blir förhoppningsvis pricken över i:et på ett tämligen mediokert, tråkigt filmår!