Intressant inledning av trailern och även fortsättningen på densamma är intresseväckande. It Comes At Night fungerar säkerligen som en fin aptitretare inför remaken av IT. 

Kan det här bli årets stora överraskning, eller finns det någon annan skräckis som ligger och lurar bakom skuggan av alla de jädrans uppföljare och prequals som kommer att skölja över oss i år precis som föregående år? 

Hoppas att den här filmen lyckas med att överraska positivt! Premiär blir det redan denna månad. 

Ingen sexig titel direkt, och ingen sexig film heller direkt. Man förstår tämligen omgående att det här handlar om låg budget och när man konstaterat det efter att den första bomben smäller och man knappt alls får se någon skadeverkning från explosionen, ja då är det dags att upptäcka att filmen dessutom har det mest träaktiga skådespeleri jag sett på väldigt länge.

Det här är låå-ågbudget så det stänker om det. Och visst, inget fel med en b-film en lördagskväll om man hade blivit serverad en tillfredsställande handling, eller intressanta karaktärer eller någonting annat som väger upp att det är bristfälligt med det mesta här. Men ingenting sådant heller dessvärre och Interrogation blir ett enda långt sömnpiller. Tack och lov är filmen bara 1h 30 minuter så lidan blir relativt kortvarig. 

Det här är alltså en film som har en kille i huvudrollen vars specialitet är att hans "minnesbank" är exceptionellt bra???????!!! Åh, spännande, tell me more please säger ingen alls. 

Yeah har vi inte tillräcklig budget för att få någon kvinna att visa boobsen, kan vi alltid visa en målning med en naken brud på... Det funkade ju för Titanic för sjutton! 

Lite pistolviftande bjuds det på förvisso, och konstiga ögonkast. Alltid något! 

Jag sitter här och använder min specialitet, min minnesbank. Oh Yeah I am a damn good cop. 

Blondin med tight, blå linne check! Damn, det där är tight minsann!!!! 

Det är ju också lagom bra tajmat att en film börjar bli lite smått intressant när speltiden börjar att ta slut för här kommer en vändning som i alla fall jag inte såg att den skulle komma ( inte för att jag brydde mig heller direkt). Twisten är så ologisk att den egentligen är fullständigt onödig, men den får ju en att vakna till lite- alltid något! 

Utöver det, borde man ha gjort det enda rätta och skippat att se eländet. 

"Monsterfilmer" är inte riktigt min rätta skrå men visst kan jag uppskatta sådana filmer då och då, och ibland är det bara underhållande att titta på en film utan högre anspråk än att underhålla för stunden. Jag hade däremot inte några höga förväntningar på Kong Skull Island på förhand, men får ändå lov att konstatera att den här versionen med jätte(JÄTTE)jätte apan klarar sig undan med ett godkänt från min sida. 

På minuskontot;

* Kong visas alldeles för tidigt! Man får faktiskt se alldeles för mycket av apan redan i inlednigen, så mystiken finns inte alls där. Mystiken som fanns med framför allt i den svartvita klassikern från 1933, men också i Peter Jacksons tolkning. Här är det istället rätt på rödbetan som gäller, förmodligen för att alla kids aldrig skulle ha tålamodet till att se filmen överhuvudtaget om inte Kong presenteras snabbt. 

* Kong är alldeles för stor. Seriöst! Men med tanke på at Godzilla ska slåss mot jätteapan framöver så förstår jag att Kong var tvungen att växa till sig rejält. 

* Dåligt med emotionella känslor för någon av karaktärerna. 

Men på pluskontot finns faktiskt några riktigt vassa specialeffekter som jag misstänker hade sett förbannat bra ut på stor duk. Och jag tycker inte att John C. Riely är så irriterande som han vanligtvis är i andra filmer, äen om han inte alls är direkt rolig när det är meningen att han ska vara det heller. 

Men det roliga med denna version av Kong var att apan var riktigt brutal stundtals, och att man vid flera tillfällen visade att han mest troligt är "snäll" och att han känner sig väldigt ensam. Det här var i alla fall en Kong som är beredd att göra allt för att krssa sina fiender. 

Kong Skull Island hade dessutom med några scener som kan betecknas som "gore", vilket jag defenitivt inte hade väntat mig. 

Men en o-svärande Samuel L. Jackson hade man gott kunna strunta i. Jag hade velat se en förbannad Jackson som svär och gormar, och som är bitter över att förlora i Vietnam-kriget! 

Nåja dryga två timmar försvinner snabbare än vad jag trodde att de skulle göra och det är väl ett så gott betyg om något för en sådan här film. 

Jag visste redan innan jag såg filmen att det här skulle vara en ganska "sjuk" film, men det var den inte- däremot innehåller den en och annan ( och snurrigare för varje minut som passerar) twist. Den allra sista twisten var den bästa, kanske framför allt för att man känner att rättvisa blir skipad men med två karaktärer vars moraliska kompasser är åt helt fel håll så känns det inte riktigt rätt på något sätt. 

Pet var betydligt mer psykologisk än vad jag trodde att den skulle vara. Det blev diskussioner om vad kärlek är mellan de två huvudpersonerna och så hann man också med att diskutera om vilka vi egentligen är inför andra, och vilka vi är när ingen annan finns runtomkring oss. Intressant, men tyvärr så är kanske inte den här filmen direkt så djup att man känner att man får något svar på de här frågorna. 

Det krävdes dock gott sittfläsk för att genomleva de inledande 45 minuterna innan det började hända saker. Om man förväntar sig att filmen ska ha ett högt tempo och att det händer saker hela tiden är man helt fel ute och får se sig omkring efter en annan film. Pet känns ändå värd att ha sett men är ingen film som kommer att passa alla i smaken, men ger man den en chans så tycker man kanske om den i alla fall, och det här är en lite udda fågel som passerar obemärkt förbi för de allra flesta. 

Ganska sevärd om man tar sig igenom de första fyrtio minuterna men Pet blir ändå inte tillräckligt intressant för att man ska komma att se om den någon gång i framtiden. Funkade som tillfälligt tidsfördriv, varken mer eller mindre än så. 

Det verkar som att hajfilmer fått någon slags renässans på senare tid, och denna film ser hyfsat intressant ut faktiskt. Jag gillar förutsättningarna, två brudar hamnar långt, långt ned i havsdjupet instängda i en bur och hajar simmar omkring dem... 

Förutom att det ser ut som en helt okej film, så poängterar jag återigen att det är hajarna som borde vara livrädda för oss istället för tvärtom ty människan är det värsta rovdjuret och slaktar hajar i tusentals ( säkert ännu fler än så) årligen på grund av att man vill komma åt hajens fenor på grund av att de anses som en delikatess. 

Men 47 Meters Down kan kanske visa sig vara en spännande liten film i alla fall. 

Man får det man får när man kollar på en film med Vin Diesel i huvudrollen, Michellinegubben springer omkring i högt tempo och utför det ena galna stuntscenen efter den andra och Fast and Furious.... Oj förlåt XxX: Return of Xander Cage är inget undantag! Pust, ibland vill man nästan trycka på paus-knappen för återhämta andan och lugna nerverna! Okej en lätt överdrift där förvisso;P 

Men det är stuntscenerna som gör filmen, en del är helt underbart utförda medan andra känns som att man sett i flera andra actionfilmer genom åren. Det är fullt ös medvetslös som är receptet i den tredje filmen liksom som fallet var i de föregående och man hinner aldrig tänka efter, och det är lika bra att ställa in hjärnan på autopilot på en gång för man har ändå ingen användning av hjärnan medan den här filmen öser på snabbare än en F1-bil i ett race. 

Det är ju inte direkt så att kraven blir höga när det handlar om XxX-film, vilket fallet är med många andra actionfilmer nu för tiden, men frågan är ändå om inte denna är lite väl förutsägbar och tråkig mellan varven även om man försöker förblinda med actionsekvenser ständigt och jämt. Ingenting nytt finns att hitta i denna film, allt känns mer eller mindre gjort redan. 

Nja frågan är om Xander Cages återkomst välkomnas av skärskilt många? De som såg de första filmerna är flera år äldre nu men jag har svårt att se att den här filmen ska lyckas med att fånga en ny publiks intresse, särskilt med tanke på att det finns så många andra, och mycket bättre, actionfilmer på marknaden idag. Jag misstänker att det inte kommer att vara så bråttom direkt med att göra en fjärde XxX-film. 

Okej underhållning för stunden men inte mycket mer än så och man blir ganska snabbt trött på en film som går på högvarv precis hela tiden utan att ha någon engagerande handling eller intressanta, spännande karaktärer att erbjuda. 

Jag kände inte för något komplicerat såhär på fredagsnatten så det fick bli lite hederlig animation. Och för att försöka öka peppen något inför premiären av storfilmen Justice Leauge, typ. Men kanske framför allt för att jag vill se allt som innehåller Batman och glädjande nog är Batman med en hel del i den här filmen medan Stålis och de andra bara dyker upp vid några få tillfällen och för mig räcker det gott så. 

Lite roligt var det också att få se Constantine, en karaktär som jag inte sett eller läst något om/med sedan jag en gång i tiden av oklar anledning såg filmen Constantine. Det var också roligt att Swamp Thing fick vara med och visa upp sig, en karaktär som jag nästan inte vet någonting alls om men man får en snabb lektion i vad han är och vilken bakgrundshistoria den här karaktären har. 

Animationen får klart godkänt även om det här inte är någon film som direkt är påkostad, vilket så klart inte är meningen heller. Lite roligt med ett annat perspektiv jämfört med vad jag är van vid i alla fall, men det blir lite för mycket av det magiska och det blir till slut ganska tröttsamt. 

Stort plus för att det förekommer både svärdomar och lite blod, och att inledningen av det hela hade kunnat passa in i en skräckfilm! Mmm mer sådant i animering, absolut. Dark i titeln ger verkligen skäl för att finnas med, även om det ju i det här fallet handlar om tecknat, men i alla fall. 

Jag älskar de tillfällen då man får smakprov på den torra, underfundiga humor som Batman har. Jag begriper inte varför han inte får ha denna humor i de senaste spelfilmerna. Nej mer humor från Batman till folket, säger jag. Samtidigt som han förstås inte ska bli någon clown igen på något sätt. Näh ännu mera mörker och så får Batman säga något satiriskt vid rätt valt tillfälle. 

Godkänd underhållning för stunden! Helt klart värd en titt om man har tråkigt eller bara känner för att ladda upp lite inför det som komma skall på bio senare i år. 

Haha ja varför inte?

Svartvitt verkar vara det nya vita... eller svarta. Eller gråskaliga! 

Det "nya" är det som är utan färg verkar det som för något nyskapande måste man ju komma med om man ska sticka ut på något sätt. A Girl Walks Home Alone at Night fungerade ju skapligt i svartvitt, förutom att filmen var riktigt jävla långtråkig, enligt mig då. 

Trailern för den här filmen inger kanske inte mycket hopp för min del, men kan kanske fungera när fredagnatt långsamt övergår till lördagmorgon vid något tillfälle? 

Owlman är man ju också lite smått nyfien på, faktiskt!