Jag hade inte direkt några skyhöga förhoppningar på den här filmen men ändock hade den två premisser som jag tyckte om från början- dels att Mel Gibson fanns med i en film igen och att den handlade om att han skulle hjälpa sin dotter som minst sagt hade hamnat i skiten. Förutstättningarna fanns där, men sedan blev väl kanske inte utförandet helt igenom lyckat milt sagt. 

Blood Father börjar i alla fall riktigt bra, för att sedan bli ja, vad ska man säga? En ganska bråkig soppa som skall innehålla alltifrån far och dotter som försonas ( eller är det försent för fadern), gangsters som verkar hitta far och dotter överallt och det helt utan att de ser ut att använda någon modern teknik alls? Kom igen liksom, det är 2016 och farsan är så smart att han inte använder sig av varken smartphones eller Icraps, och ändå är de lika spårningsbara som att de varje minut skriver på Facebook var de för stunden befinner sig. Knappast troligt, eller hur! 

Jag gillade aspekten att Gibson spelade nykter alkoholist. Kanske ett steg på vägen för skådespelaren att be om ursökt för det han ställt till med under de senaste åren, och att ta avstånd från en del av de knasigheter som han ställt till med. Å andra sidan, Hollywood förlåter aldrig, förutom om Mel Gibson ansvarar för en ny Dödligt vapen eller Braveheart, men det är nog inte så troligt. 

Nej det enda intressanta med filmen blev att få återse Mel Gibson framför kameran igen. Stundtals är Blood Father billig action som knappt innehåller något djup alls ( men det saknades inte ämnen att bearbeta lite närmare) och det blir aldrig speciellt spännande eller intressant heller. Jag tänkte flera gånger stänga av filmen. Ingen aning varför jag faktiskt såg alltsammans från början till slut, men som jag sagt många gånger tidigare så har man ett bra sittfläsk som man förfinat genom åren och som säkerställer att man tar sig igenom de allra flesta filmer! 

Slutet ville jag däremot mest av allt kräkas åt. Usch sentimental, billig smörja som försöker att skapa något "fint" alldeles innan eftertexterna börjar rulla... Jesus, har man inte lyckats med att göra två karaktärer intressanta och sympatiska två sekunder innan filmen är slut, ja varför ens försöka när tiden nästan tagit slut? 

Nej bästa rådet blir att undvika den här. Tyvärr var det inte alls den film jag trodde att det skulle vara! 

Hmm ja något liknande som dessa premisser lockade mig med denna film: "Blake Livley i bikni VERSUS en ond elak haj"! Men filmen är inte riktigt på det viset ( eller ja sanningen är att Livley är mer eller mindre halvnaken i varenda scen och av någon anledning zoomas det in på både klyftor och bikinirumpa men det är smällar man helt enkelt får försöka leva med?) utan karaktären är en av de mer skinn på näsan-brudarna som jag sett på ett bra tag i en film, och det är en väldigt handlingskraftig hjältinna man får följa även om det smäller till på nästippen när man lite för många gånger upprepas med frasen om "att din mamma var en kämpe, var som henne". Ok vi fattar galoppen snabbt. Morsan var tuff, hon kämpade, dottern gör precis samma sak men i ett helt annat sammanhang. 

Det verkar vara jääääää-ääävligt svårt att göra en bra haj-film. En gång i tiden gjorde en viss filmskapare vid namn Steven Spielberg, som kanske några få hört talas om nu för tiden utan att omedelbart använda sig av Google för att på sin Icrap-telefon googla sig fram till vem den här mannen kan tänkas vara, en liten film om en vithaj som fullständigt slog vartenda rekord för filmer vid den tiden och Jaws blev den första sommar-blockbustern någonsin. Inte illa pinkat med tanke på att man knappt ens får se filmen alls genom hela filmen och något som gjorde den än mer skrämmande. Det här har ju inte ungdomarna någon som helst kännedom om nu för tiden eftersom de räknar med att se monster och allt annat otyg i minst 95 procent av en films speltid. Men det du inte kan se, är desto mer skrämmande. 

Efter att Spielberg gjort att människor ogärna ville bada ens i sitt egna badkar på den tiden det begav sig, så har otal med haj-filmer passerat revy och det mesta är lättglömd skit! Deep blue sea, någon? Nej trodde väl inte det. Open Water, då? Nehej inte det heller. Kanske lite för tråkig för merparten av publiken numera. 

Sharknado, då? Jo jag tänkte väl det. Den känner de flesta till, förstås. Men det är bara skit och kommer att förbli skit för all tid och evighet. 

Men Jaws, ja den kom på 70-talet och människor tittar på den fortfarande. Hur många haj-filmer tror någon kommer att tittas på om 30 år från och med nu? 

Men skall man göra ett försök till att lägga in The Shallows någonstans bland alla dessa haj-filmer så ja, det är fan inte enkelt. Filmen börjar tämligen ointressant med en brud från USA som farit långt till en strand som inte har ett namn för att hennes mamma varit där innan bruden föddes, och hon ska förstås ignorera de två lokala surfer-snubbarna som säger åt henne att vända tillbaka när mörkret börjar falla... Ja, varför lyssna till lokalbefolkning som känner till ett område en miljard gånger bättre än vad man gör själv, speciellt när det handlar om vatten, rev och ebb och flod som man inte har en aning om ( ja om man nu inte är smart och använder sin Icrap för att kolla upp detta på förhand men som så många gånger tidigare, det man kollar upp på nätet kanske inte alltid överensstämmer med verkligheten). 

Således hamnar huvudpersonen i tråkigheter, förstås. 

Lets go surfing!

Måsen och jag!

Aaaah ett CGI monster är efter mig fan jävla shiit!

Steven Seagull, filmens mest tragiska sekvens som är menat att vara emotionellt men blir mest löjligt. 

Vad sa Rose till Jack i Titanic? " I gonna save you Rose". Jack: "Blubb blubb". Payback!!! 

Nja den här haj-filmen brister rejält i trovärdighet ju längre speltiden närmar sig målet. Visst härligt med en brud som uppvisar jävlar anamma och som tar hand om sig själv och en fiskmås ( jaha, kvinnor är sympatiska minsann och vill ha sällskap medan en man i samma situation hade dödat fiskmåsen och käkat den till middag ) men filmen börjar i alla fall ganska bra, man får se hajfenan och man får inte se så mycket mer av hajen tills slutet som spårar ur alldeles åt helvete och CGI-porren tar överhanden åt helsike för mycket och därmed försvinner mitt lilla intresse. 

samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur många miljoner hajar som blir slaktade varje år i världen, samtidigt som en eller två människor blir offer för hajar för att hajen tror att det är en sköldpadda eller liknande som simmar omkring på vattenytan? Den allra västa predatorn på den här planeten är människan, och därför blir det faktiskt lite smått sött över en fiskmås blodiga vinge och hur det går för den efteråt. 

Människa och djur i kapatalismens åthundrande, var aldrig meningen att leva tillsammans och att hajar och delfiner kan slaktas i miljontals i industriell skala, och sedan beklagar vi oss när en eller annan haj mer eller mindre av misstag råkar tro att en simmande människa på surfbräda ser ut som en sköldpadda för hajens hjärna... 

Dessutom, ett rovdjur som inte får sig mat på två, tre dagar jagar inte på precis samma plats där mat inte verkar finnas. I filmen ger man återigen sken av att hajen är en blodtörstig jävel som bara vill åt en och samma människa... I denna film festar hajen på minst tre andra människor och dessutom har en halvdöd val strandad på revor att kalasa på men ger inte upp området på grund av en enda brud som blöder lite från benet. Ja, vilken jävla producent i Hollywood kom på detta? Kanske någon som verkligen hatar hajar och vill se fortsatt masslakt på detta vidunderliga rovdjur som är en kvarleva från dess då T-Rex gick omkring och var kung på fastlandet? 

Tråkigt att filmen ändå började ganska lovande och inte visade upp hajen alltför mycket. Att The Shallows skulle vara den bästa haj-filmen sedan Jaws håller jag inte alls med om utan denna hamnar defnitivt bakom Open Water. 

Godkänd underhållnig för stunden bakom 00- strecket men inte alls så mycket mer än så. Jag hade faktiskt lite mer förväntningar på denna men de infriades verkligen inte. Och härmed ska jag ge upp att se på haj-filmer, för de är ändå bara skit och tråkiga och fullständigt overkliga och tagna helt och hållet ur fantasin på pampar som aldrig ens befunnit sig i vatten eller något dylikt. 

Okej bara en teaser inför en kommande trailer- trailer men i alla fall, det var mer än jag visste att Chucky hade ett namn och en uppföljare på gång redan så sent som senare i år:) Julafton är alltså inte riktigt officiellt över för min del verkar det som! Cult of Chucky, ja vad kan man förvänta sig? Något om att Facebook och "allmänheten" börjar känna till den onda dockans framfart möjligen, och det är inte helt dumt tänkt att en "mördare" som Chucky får en fanbase i dessa dagar då så många andra av ondskans hantlangare får detsamma, på såväl gott som ont naturligtvis. 

Ja, man får helt enkelt vänta tålmodigt på en riktig trailer och se vartåt den här filmen tar vägen. Jag hoppas i alla fall på att nystarten med förra filmen håller i sig med en mörkare ton och en mer brutal Chucky istället för de rent groteska styggelserna som man fick se i de två senkommna uppföljarna strax bakom 00-talet. 

Den snyggaste och effektivaste affischen för en film jag sett på bra länge! Helt enkelt; Run! Och en bild på en alien. Behövs det så mycket mer för att man ska vilja se den här filmen?

Ååååhh

Efter skämtet som kallades för Promethus, verkar det som att Ridley Scott har fått ett basebollträ slaget i pannbenet och börjat förstå vad tusan det var han gjorde med första Alien som blev en sådan klassiker och gjort det som "alla" gör- gått tillbaka till rötterna! Det är skitigt, det är vettskrämda människor överallt, det är blodigt, det är som det skall vara kort och gott. Tack och lov känns det knappt som att Alien: Convenant har så mycket att göra med parodifilmen Promethus, och det tackar och bockar vi för. 

Kolla in trailern och bara njut, samtidigt som det på förhand ska varnas för att det som brukligt är att det visas kanske lite för mycket! 

Hmm en hel del 80-tals doftande verkar det som och en film som jag inte alls hört talas om tidigare, kanske är vad skräckåret 2017 såväl behöver efter ett tämligen bedrövligt 2016? Man kan alltid hoppas. En ganska tilltalande trailer i alla fall, åtminstone den senare delen av den höjer lusten efter Beyond the Gates men misstänker att man inte kommer att bli speciellt överraskad i slutändan. Men, som alltid, makn kan ju hoppas åtminstone! 

Tack för en snabb, koncis sammanfattning om vad som har inträffat i de tidigare filmerna; ty jag har knappt något minne alls från föregångarna längre. En gång i tiden tyckte jag om den första filmen, som var betydligt mer åt skräck-hållet jämfört med någon av uppföljarna. Att sammanfattningen tar mindre än en minut ger vid handen att det som finns att berätta egentligen redan är berättat men av någon anledning så fortsätter det att komma Resident Evil-filmer... Kanske en bra sammanfattning av hur läget ser ut i övrigt också där det är en enda never ending story med uppföljare på uppföljare på uppföljare (åtföljt av remakes, reboots och fan och hans faster). 

Ja, vem fan bryr sig längre? Jag kommer inte ihåg om Alice har sina krafter eller inte i behållning efter den förra filmen men det spelar ingen större roll ty hjältinnan är i alla fall i det närmaste ostoppbar. Eller, ja kanske inte i slutet där det utdelas förbaskat mycekt smisk, förlåt man blir lite blind av alla S/M-latex-inspirerade klädkollektioner, stryk skulle det vara och det sparas inte på snusket (förlåt) krutet, inte ens medan det är en brud som slåss mot två män! 

Regissör Paul WS Anderson verkar aldrig ha begripit poängen med vad fan Less is more innebär- i varje film har det bara blivit mer av allt, och särskilt upphetsad blir han fortfarande av att visa pistolkulor och annat smått och gott i slow motion, ett otyg som jag hade trott skulle vara utdött nu för tiden men icke, denna filmtekniska detalj har sina trogna fans fortfarande hos en del regissörer och jag begriper inte vad de tycker är så häftigt och coolt med detta. 

Och samtidigt, emellanåt när man faktiskt hinner tänka litegrann, saknas det mer zombies eller ja, i alla fall zombiehundar eller någonting liknande. Jag tycker det var rätt snålt med monster överlag i den här filmen. 

Milla Jovovich som ändå brukade vara ganska underhållande i det här sammanhanget, verkar själv vara ordentligt trött på denna roll. Jag hoppas, men tror inte alls på det, att det blir en rejäl avslutning på det här nästa år. I allafall slutet på Retribution eggade fantasin en aning; en sista basstation för den kvarvarande mänskligheten på jorden, råkar ju "bara" vara Vita huset med omnejd, och så den sista bilden man får på näthinnan att allt är kört för oss och att det är lika bra att lägga sig ned och dö som Red Queen önskar. Men, vi har ju Alice! Kick some butts for menkind please Alice!!!! 

Annars kändes det mest som att man vandrar in på standardfiket och beställer det sedvanliga, en slabbig hamburgare som man egentligen vet inte kommer att smaka sådär överdrivet gott men man är hungrig och behöver något snabbt som bukutfyllnad för stunden. Avaktivera hjärnan, pimpla på något alkoholigt under filmens gång och man är ungefär i hamn för efter att filmen tar slut kommer man likt en fylla knappt att minnas någonting alls dagen efter, och det är kanske lika bra i vissa sammanhang! 

Ja, vad ska man säga? Det är förmodligen inte något nyskapande som Bye Bye Man kommer att erbjuda men vad gör väl det ibland.... Hyggligt intresseväckande trailer i alla fall och det ser ut att kunna bli gott om slash-element och sådant säger man sällan nej tack till. Det blir definitivt att ta sig en titt på den här filmen när tillfälle för det finns. 

Don´t say it, don´t think it!

One Man...

Som kan koka kaffe och titta på klockan samtidigt. 

Som kan rädda världen medan han kokar kaffe samtidigt. 

Som kan göra precis vad som helst och rädda dagen innan kvällen anländer. 

Hört liknande förrut? Klart att du har. Det här med "one man" är ett standardgrepp inom actionfilmen och tycks fortfarande fungera, märkligt nog. Kill Ratio påminner inte så lite om White House Down, och påminner om en hel del andra actionfilmer också. 

I alla fall, den här funkar förmodligen alldeles utmärkt någon fredagskväll framöver när man inte känner för att anstränga de små grå cellerna alltför mycket efter en lång, hård arbetsvecka. Gott så, bara filmen är underhållande!