Filmens titel, From a House on Willow Street, gjorde att jag trodde att det här skulle handla om en sedvanlig historia om ett hus som är hemsökt men det visade sig överraskande inte vara på det viset. Ibland är det faktiskt bra att inte känna till alltför mycket om en film innan man tar sig en titt på den, en knäpp på nästippen åt mig själv förvisso men framför allt är det en känga åt att trailers till alla filmer har en dålig vana utav att visa alldeles för mycket. 

Den här filmen visade sig vara en ganska nice mirsch marsch av flera olika saker, där hemsökt hus bara var en av flera andra komponenter och det gjorde att jag fann det hela mycket intressant och man fortsatte titta för att få veta vad det var som egentligen pågick. 

Men allteftersom bilden klarnar så kan jag ändock i slutändan konstatera att From a House on Willow Street inte erbjuder någonting direkt nytt, tyvärr. Det började med ett tämligen dåligt anslag, som senare får betydelse för filmens ganska svaga final men som jag tycker hade behövt förklaras betydligt bättre. Sedan finns det alldeles för många av nutidens mest älskade medel i en skräckfilm, jump scare-scener som tyvärr inte gör sitt jobb för undertecknad när man kan lukta sig till dem på mils avstånd innan de inträffar. Ingenting nytt under solen... 

Om jag någonsin startar ett produktionsbolag så ska den loggan vara lika cool som denna är;P

Men oj vad det ska gapas mycket hela tiden!

Ganska okej film ändå, den lyckades med att hålla mitt intresse vid liv nästan hela vägen, och känns lite tråkigt bara att finalen och inledningen av filmen är rätt så dåligt genomförda och särskilt slutet var lite för "gulligt" för min smak. Helt okej underhållning däremellan i alla fall. 

Om nu någon skulle fråga mig varför jag inte tittat på Spiders långt tidigare, så hade svaret förmodligen blivit att filmen inte direkt varit högprioriterad då det med stor sannolikhet skulle vara en dålig film. Och ja, jag säger inte att Spiders är en bra film- verkligen inte- men det är en härlig liten blinkning till monsterfilmerna från 1950-60-talet, komplett med ryss forskare som vill skapa det perfekta vapnet, konspirationsteorier och en helt "vanlig" man som blir jagad på grund av omständigheter som han själv inte rår på! Vad mer behövs liksom?

Att sedan skådespeleriet lämnar en hel del övrigt att önska är en annan femma och stundtals har man sett bättre och mer trovärdigt agerande i valfri porrfilm. Det är inte direkt så att man sitter och hejar på familjen filmen så småningom fokuserar på. Sedan ser det också ut som att specialeffekterna är direkt importerade från en billig monsterfilm från den tid det begav sig, men man får ändå ge lite credit över att man använder dessa spindlar så ofta i bild vilket ändå måste bero på att det är relativt billigt att visa CGI- skapelser i bild nu för tiden? 

* Störningsmoment 1; Polisen som frenetiskt vinkar åt folk att hålla sig undan från en avspärrad plats! Jösses, det blir i det närmaste parodi av handviftandet. 

* Störningsmoment 2; Huvudpersonen har en irriterande besatthet av att hålla frugan i handen precis hela jävla tiden! Varför? Jag tror att hustrun är fullt kapabel att springa själv utan att karln måste hålla hennes hand. Speciellt kapabel tror jag att frugan är till att springa för egen maskin när man blir jagad av gigantiska spindlar!!! Snälla sluta upp med denna idiotiska grej på film, att hålla kvinnor i handen när det ska springas.... Det är trots allt 2017 nu. 

Sedan är det inte mycket som blir bättre utav att filmas i 3D och vissa sekvenser i den här filmen blir otroligt fula på grund av detta. Det borde finnas någon regel som säger att filmer som är på b-sidan inte ska tillåtas använda sig utav 3D överhuvudtaget och anledningen är enkel- det gör inte filmen bättre direkt! Ingen blir glad av att se stora, fula CGI-spindlar "fara rakt mot ens pupiller". Thats it! 

Men förutom små skavanker här och var kan man också ta Spiders för vad den är, en monsterfilm/SF-film som knappast är tänkt att vara ett mästerverk men som lyckades med konststycket att vara sådär lagom underhållande ändå, speciellt om man vill titta på något som inte kräver att man behöver ha hjärnan påkopplad vilket passade bra för min del såhär på fredagsnatten! 

Kul att få höra att företaget som man jobbar på, som inte direkt är någon liten aktör på marknaden, hamnade på plats två bland 117 av det antal som finns inom landet. Inte illa pinkat, liksom! Det var bara småsaker som det anmärktes på ( och ironiskt nog hade ett av de småfelen orsakats av en av cheferna, men inte helt olikt honom om man säger så).  

De som hade varit och gjort undersökningen var nöjda med i stort sett allting, från maten till inredning och till bemötande. Sedan kan man ju förstås alltid bli ännu bättre, och till sådana detaljer hör att kanske kolla upp om sällskapen är intresserade av någon pågående match eller inte, för att få bästa placering utifrån önskemål, men har lite svårt att begripa varför man kommer till oss om man tänkt sig en "lugn och stillsam" middag med anledning av att det nästan alltid är någon sport igång som visas på alla våra TV-apparater.

Nåja det här påverkar inte mig speciellt mycket men jag var i alla fall nöjd över att chefen var nöjd med detta och att kocken som jag jobbade med i eftermiddag blev nöjd och belåten över resultatet. Gott så, det stärker dem i vilket fall att fortsätta göra sitt bästa och att det ska bli så bra som det bara går att bli. 

                                                                                  Vilken besvikelse!

Efter att ha sett två trailer som triggade igång mig så måste jag tyvärr konstatera att den här filmen var en enda lång besvikelse från början till slut. Det är uppenbart att Rob Zombie inte platsar som regissör utan borde syssla med det han kan bättre nämligen musik och "soundtrack". Zombie hade bara tre filmer i sig som på sin tid blev omtalade och då tänker jag framför allt på House of 10000 Corpes, The Devils rejected och så remaken av Halloween som visserligen var onödig men som ändå var en film som på ett bra sätt fyllde ut originalfilmen. 

31 hamnar närmast Devils rejected och den här filmen saknar inte goda idéer men det är så jävla tråkigt att utförandet inte alls håller klassen- skakig, nervig kamera där man knappt ser vad fan som händer och så något som jag trodde att jag aldrig skulle se i en modern film någonsin igen- stillbilder!!!! Vad... I... Hela....Helvete dude... 

Sedan blir det ett rejält problem när man inte bryr sig överhuvudtaget om karaktärerna, som efter en inledande "presentation", eller vad man nu ska kalla det för, omedelbart hamnar mitt i en mardröm och det finns liksom ingen alls som man hejar på och som man vill att det ska gå bra för eftersom mer eller mindre alla är skithögar. 

Inte ens Malcolm McDowell lyser upp i eländet,  som ändå brukar vara en stabil skådis som åtminstone kan vara jävligt underhållande emellanåt men inte i den här filmen. 

Nej premissen: " Fem nöjesfältsarbetare kidnappas och tvingas därefter medverka i ett sadistiskt spel. Målet? Att överleva tolv timmar mot ett gäng illvilliga clowner." är bättre än vad filmen är och man kan lugnt nöja sig med att se trailers för 31 istället för det räcker med det. 

Nej det verkade lovande på förhand och verkade kunna bli en rolig, sjuk, twistad film men det blev ingenting med det. Enda positiva jag tar med mig efter att filmen tagit slut är att man fick se några riktigt sjuka mördare, men inte ens de kommer att stanna kvar i minnet under någon längre stund. 

Äh det här var bara skit och fullständigt slöseri med tid. Over and out captain! 

Det var svårt att bli lika exalterad som när teasern till Force Awakens anlände mest på grund av att jag är lite besviken på den filmen, men jag hoppas och tror att Last Jedi kommer att vara betydligt mycket bättre och det mesta pekar på det. 

Jag hoppas att det är mycket mer av Luke Skywalker i den nya filmen, och att man får veta mer om vad han har haft för sig sedan sist, och att det blir en fördjupning av alla andra karaktärer.  Samtidigt känns det inte alls som att jag bryr mig nämnvärt om det nya persongalleriet, tyvärr. 

Enormt snygg teaser- poster, wow!

https://www.moviezine.se/nyheter/star-wars-celebration-the-last-jedi

Jaha... 

En hommage till John Carpenter och särskilt The Thing, lite mer "praktiska" effekter än vad många är vana vid nu för tiden, vilket är bra och härligt att se och det som gör att man faktiskt hittar någonting som man tycker om med den här filmen. 

Sedan blir det tyvärr inte så mycket mer än det....

Handlingen? Ja, vad ska man säga om den egentligen? Lite småkul i början, sedan börjar man fundera alltmer vad fan det här handlar om, och filmen levererar inget direkt svar heller. 

Alltid trevligt med en monsterfilm, som det finns alltför lite utav. Jag vill gärna se lite fler monsterfilmer, och gärna också sådana som på ett subtilt och fint sätt hyllar de filmer som kom under framför allt 80-talet. Men billiga effekter är vi inte vana vid längre, vi vill se "monstret" och ibland känns det som att man inte får se monstret tillräckligt mycket pengar i The Void helt enkelt för att filmen inte hade tillräcligt med pengar för något sådant. 

Sedan blir det inte bättre utav att filmen lider av genomuselt, tråkigt, stelt skådespeleri från alla inblandade, att man inte lyckas med att skapa något intresse omkring karaktärerna och att inte särskilt mycket förklaras. Jag tänker framför allt på slutet som var först och främst jävligt onödigt och sedan lämnade massor med frågor obesvarade och det känns mest som att man har sett filmen i onödan. 

Det enda som var bra med The Void var att det syns att man använder sig av praktiska effekter så mycket som möjligt, och att man tydligt inspirerats av The Thing och andra monsterfilmer som var populärt tidigare. 

Men varför en så onödigt oinspirerad och tråkig och överarbetad handling när man istället hade kunnat göra en rak och enkel monsterfilm? Ett val som jag definitivt inte begriper, och känner att det förstörde en film som ändå hade kunnat vara smårolig att titta på istället för att man efter ungefär halva mest kände att man ville stänga av, att man inte brydde sig om någonting och bara ville att filmen skulle ta slut. 

Nej det här var verkligen inte alls vad jag hade förväntat mig efter att kollat på trailern. Tyvärr en stor besvikelse för min del! 

Ja vad ska man säga? Faktiskt bättre än förväntat då man blandar ganska fritt mellan splatter och sedvanlig "film" och man lyckas till och med i Peelers etablera ett persongalleri som man i alla fall börjar att tycka om lite. Jag tänker på dynamiken mellan de inblandade på den drabbade strippklubben, hur ägarinnan Blue Jean är skönt kaxig och uppvisar mycket jävlar anamma och bryr sig om "sina" strippor samtidigt som jag verkligen gillade att hon upprepade frasen "Don´t call me BJ" vilket gav lite genljud från en annan film från 90-talet där en viss Pamela Andersson med sin karaktär som Barbe Wire inte vill bli kallad för "babe". 

Sedan kan man inte säga att alla skådespelare direkt leverarar och särskilt några av stripporna spelar över en smula vid enstake tillfällen,men det går att leva med. 

På pluskontot hittas flera "goa stunder" som att en strippa pruttar i mikrofonen, en annan uppträder i blöja ( förstår inte alls denna så kallade fetish) och sedan avslutas det med att den tjejen pissar mot publiken.... Och ja, fostervatten kommer väl till användning för att ta kål på en av de infekterade. Bara en sådan sak, liksom! 

Men det är sådana detaljer som ändå gör att man kommer att kanske minnas Peelers lite grann i alla fall, efter det att den halvblaskiga ölen tagit slut och fredagskvällen har övergått till lördag. 

Alltid användbart på ett eller annat sätt.... 

Peelers fungerar allra bäst om man inte förväntar sig speciellt mycket av filmen, och det gjorde inte jag innan jag såg den, men den överraskade faktiskt lite och det gör inte ont att se den heller. Jag gillade också det mörka slutet, och den som förväntar sig ett lyckligt slut a la Disney bör se på någonting annat, men stämningen för detta slut passade inte in riktigt. Speciellt inte med sekvensen som kom därefter, under eftertexterna, där det förklaras i detalj och något utdraget dessutom hur Blue Jane får sin (älskade) motorcykel. Det där behövdes nog inte, liksom. 

Men likväl var det ganska underhållande ändå!...

Peelers överraskade undertecknad och jag hade ganska roligt faktiskt medan filmen pågick. Lite småseg i början innan det börjar barka loss, men sedan blir det en riktigt fin liten splatter-underhållning av alltsammans och när man dessutom ändå bryr sig lite om karaktärerna också så blir det desto trevligare. Det fanns en liten background-story som ändå var lite fin. 

Men sedan att mexikanare, eller i vartfall "gästarbetare" som söker sig till lokala strippklubben för en stunds avkoppling, blir skyldiga till att förstöra hela saken ja det ger en lite fadd eftersmak med tanke på att vi nu har Trumpen i Vita Huset...

Rouge One: A Star Wars Story kan initialt vara den allra bästa filmen i Star Wars-sagan någonsin! Ja, faktiskt. Framför allt för att den ger en otrolig tyngd till vad som hände efter Episod 3 och det som sedan ledde fram till händelserna och filmerna 4, 5 och 6. 

Men det som jag tycker att alla filmer i serien saknat ( förutom möjligen Mörkrets hämnd och Emperiet slår tillbaka) är mörker, en känsla av att det är allvar. Force Awakens snuddade vid detta men ändå kändes aldrig Kylo Ren i närheten av den mäktiga, mörka känsla som alltid utstrålats från Darth Vader.

Jag är förvisso uppvuxen med de gamla filmerna, och den tragiska prequal-trilogin, så jag har ganska svårt att acceptera någon ny skurk som skulle kunna mäta sig med Vader, eller komma i närheten av den bakgrundstory som Anakin Skywalker har. Kylo Ren var lite "cool" emellanåt, men nja jag köper honom inte riktigt och jag vet inte om det kommer att kännas annorlunda när uppföljaren har premiär i december. Men någon mäktig skurk kommer han aldrig att bli i mina ögon, tyvärr! Darth Vader är och förblir den som innehar standarden för hur en mäktig rymdskurk ska vara, och det bevisas återigen i Rouge One; en av de mäktigaste scenerna någonsin med Darth Vader mot slutet fick mig nästan att uppnå orgasm- röda lasersvärdet som lyser upp mörkret, slakten av rebellerna med hjälp av kraften, hur totalt rädda alla är över att bara se Vader åååååhh.... Det är först nu det på allvar går upp för mig vilken jävla fördel Kejsaren har när han har den "sista" jedin vid sin sida och vilka fördelar en jedi har, om man inte behöver bemöta någon annan jedi! 

Sedan är det som vanligt ögongodis att se alla tekniska detaljer som dagens Star Wars-filmer kan erbjuda. Det är bra att Rouge One: A Star Wars Story har tagit tillvara detaljen med att skeppen och allt känns verkligt istället för helt och hållet datoranimerat, men fighterna i rymden har nog aldrig varit vackrare. Visst, det är CGI-porr när den används som allra mest men fan vilka bilder och scener som erbjuds! 

Men det finns element som jag är mindre nöjd med. Framför allt är handligen en aning plottrig, man kastas mellan helt nya världar hela tiden och knappt hinner man bekanta sig med en ny planet innan den blir antingen förstörd eller försvinner helt ur handlingen. Huvudpersonen Jyn var ganska intressant ( hurra hurra för alla nya brudar i en galax långt, långt bort nu har man uppnåt kvoten inom detta och kan väl känna sig nöjda med det eller???) men påminde en hel del om den kvinnliga huvudpersonen från Force Awakens. Manusförfattarna behöver väl inte göra det så jäkla bekvämt för sig?Sedan tycker jag nog att det tjafsas lite för mycket ( eller kanske för lite) om the force, har Jyn den eller den blinda samurajkrigaren? Efter episod 3 vet vi i alla fall att det inte finns många Jedis kvar ( Obi-One och Leia och Yoda) så vad denne man tillför förstår jag inte, mer än att han emellanåt räddar några karaktärer och att han verkar kunna strida trots det faktum att han är blind. 

Sedan hade det ju defnitivt inte gjort något om Darth Vader hade fått vara med i fler än två scener. Visst, Vaders ande finns med hela tiden och Vader användes perfekt mot slutet men ändå- man kan fan aldrig få för mycket av Vader. Speciellt inte när man inte har så mycket information om vad Vader pysslade med mellan den tredje och fjärde filmen. Det var i alla fall härligt att se Vaders högkvarter på Mustafa, och sedan det han gjorde i slutet av filmen. Wohoha, fan vad jag sett om den sekvensen flera gånger vid det här laget. 

Men utöver det så är jag förvånandsvärt nöjd med Rouge One: A Star Wars Story faktiskt, och känner att det finns utrymme för fler filmer som utspelas mellan den tredje och fjärde.