Äääääntligen, får jag personligen säga, för den här filmen har jag velat se väldigt länge och nu har man äntligen sett den och kan lägga upp den på sin egna personliga film-CV-lista;) Och Savage Streets håller bra fortfarande (men det är kanske inte så konstigt med tanke på att så många andra filmer från 1980-talet håller väldigt bra för att se om igen fortfarande). Linda Blair är verkligen en riktigt tuff brud i den här filmen! Men den som verkligen stjäl underhållningen och fokuset är bad guy-ledaren spelad av Robert Dryer, som jag bara måste ha sett i andra sammanhang men som jag inte kan komma ihåg trots idogt letande bland filmerna listade på imdb.com. Men vilket praktsvin han gestaltar i den här filmen! Inte direkt för att han sticker ut på något sätt egentligen, det har funnits och finns många andra som gestaltar riktigt jävliga roller. 

Savage Streets är i alla fall en film från 80-talet, det skvallrar inte minst kläd-och frisyrmodet om, men även musiken och soundet och låtarna är härligt nostalgiframkallande. Åh, man vill bara tillbaka till det åratalet. Inte direkt för att man saknar kläderna och allt det andra "knasiga", utan mest för att man fortfarande blev så förundrad och hänförd av det man fick se på film på den tiden. Nu har man ju "sett allt";P 

Redan menyn är härligt 80-tals doftande och cheesy.

That evil smile and evil eyes grrr...

Det finns gott om mer eller mindre omotiverade nude scenes i filmen.

Någon som på allvar saknar dessa gympakläder?! 

Slagsmål i kvinnornas omklädningsrum? Bring it on catfish!

Fanns det någon tanke bakom det här egentligen mer än, "äh det var länge sedan nu någon flashade brösten så nu är det dags igen".? Allt för att ge underhållning till tittaren, typ?!

Intressanta detaljer på rektorns kontor? Stora, konstiga vita knappar samtidigt som en av dem är röd. En noshörning i ja, guld? En staty bakom Blair som föreställer... Zeus?

Ciggen hade man alltid i handen förr i tiden, lär er det kids! 

Dressed for revange.

Men så, när filmen kommer till det som den ändå är "omtalad" för- hämden... så blir det väl kanske inte direkt så brutalt, häftigt eller blodigt som jag hade förväntat mig. Okej, praktsvinet Jake får vad han förtjänar men inte riktigt så att det verkligen känns. Inte som på samma sätt som i tex. I Spit on your grave. Nej, här hade jag väntat mig betydligt grövre våld! Så, på den här punkten lever inte Savage Streets upp till mina förväntningar tyvärr. 

Vad som förvånade var i alla fall att se Linda Blair leverera så klockrent som tuff bitch i huvudrollen. Och så den sköna, härliga, nostalgiska 80-tals musiken ( och kläderna och frisyrerna och allting annat). Men... nej jag hade förväntat mig en betydligt mer råare och brutalare och häftigare film än vad man fick.

Jag är mest orolig över att någon snart kommer att få den "briljanta" idéen att remaka den här filmen och göra en poänglös och tråkig nyversion. Hoppas att det är en mardröm som aldrig kommer att besannas för även om jag blev besviken på den här filmen nu när jag äntligen har sett den, så hör den hemma i 80-talet och inte i någon oinspirarad nyversion som knappast kommer att göra någonting bättre. 

Ja, inte är det direkt mycket nytt att hämta i den här filmen. The Gallows erbjuder inte något nyskapande eller nytänkande alls. Istället handlar det om att pånytt erbjuda sådant som vi sett i tusentals liknande found footage-filmer vid det här laget. Det är som att man börjar undra om inte ens filmskaparna tycker att det borde förnyas snart eller i alla fall prova på något som känns lite nytt, men inte då man kör på med en dåres envishet med alla de välkända tricksen som finns i trollerilådan och prånglar ut ännu en lättglömd, halvt ointressant skräckis på teman som vi sett till leda vid det här laget. 

Persongalleriet är inte direkt nytt här även om jag ger skådisarna godkänt trots allt. Men även detta har man sett tidigare men en tuffing ( som av oklar anledning måste dokumentera precis allting, till och med när det börjar hända saker, varför denna envishet vid att hålla fast i kameran?) som är tillsammans med den snygga blondinen, och så snubben som egentligen tillhör sportgänget men som vill delta i en skolpjäs kanske inte för att han direkt vill men för att han har förälskat sig i skolans töntiga dramatjen. Där, så har vi de vi förmodar att vi ska heja på under filmens gång.... 

The Gallows kanske hade fått bättre genljud ifall man inte redan hade sett flertalet liknande filmer med preis samma koncept. Och jag köper att det är ett billigt sätt att producera film på, men måste det komma så förbannat många filmer som kör samma veva om och om och om igen? Det finns ju ingen film som sticker ut på något sätt direkt. 

Den lilla, lilla goodwill som filmen lyckas skrapa ihop mot slutet med en liten, liten twist väljer man också att förstöra dessvärre. Var det verkligen värt det, för en ynka, liten löjligt försök till att skrämmas innan eftertexterna rullar igång? Nej, tyvärr gör slutet att hela filmen faller samman. 

The Gallows återfinns härmed för alltid i reahyllan på närmaste bensinstation. Men dra dig inte till att köpa den för du kommer att ångra dig efteråt. Även om man använder lockrop som "superbilligt" och du får filmen på köpet ifall du tankar x antal liter med bensin- även då ska du se till att välja någon annan film istället för denna!

Jag var väl aldrig något enormt fan till Ett päron till farsa-filmerna ( som liksom Polisskolan staplade skämt på skämt och som aldrig blev direkt hysteriskt rolig) men remaken är väl helt okej ur det perspektivet. Det jag hade mest problem med i den nya filmen är varför man valde att göra en av sönerna så mesig! Mesigheten gjorde knappaste speciellt många roliga sekvenser eller tillförde något egentligen. 

Men, Ed Helms saknar helt och hållet Chevy Chase kemi och komiska tajming. Ed Helms blir bara en i mängden av "roliga pappor" ( som vi har diskuterat angående förra årets julkalender) och han gör det aldrig direkt bra heller. Beverly DÀngelo saknades också här faktiskt, för jag tyckte aldrig att Christine Appelgate gjorde någon bra gestaltning av den "alltid så förstående frun". 

En del småroliga scener fanns men egentligen är det här en remake blott och bart, och som aldrig riktigt står på sina egna ben helt och hållet. Den roligaste scenen i hela filmen var egentligen den där Appelgate pratade med grannfrun och grannfrun undrade varför hon inte hade gillat Instagrambilderna! Där fanns en klockren iaktagelse över vår samtid, mer sådana scener saknade jag verkligen! Den hypermoderna bilen med fler knappar än vad man vet vad man ska göra med var också bra. När amerikanarna försöker vara miljömedvetna och allt så går det ändå fel... 

Nej mycket mer än småroligt blir det aldrig. Allt man sett i många, många andra komedier genom åren finns med i den här och det finns ingenting som känns nytt, fräscht, modigt eller nytänkande överhuvudtaget. Ett päron till farsa: Nästa generation är en film som man mycket snabbt glömmer bort, för det finns alltför många komedier med liknande recept och så när filmen inte har något nytt att erbjuda så känns det tämligen bortkastat att slösa sin tid på denna då det förhoppningsvis finns många andra, och bättre, komedier att titta på istället. 

Ja, hur mycket "horror" det egentligen handlar om i den här filmen får väl avgöras av alla indivduellt men jag tycker att kanske framför allt storyn med ungdomarna som smyger ned i korridorerna där det förekommit oegentligheter är det närmaste skräck man kommer här men tyvärr är det ingenting som man inte har sett flera gånger tidigare och den som är luttrad i skräckfilmssammanhang lär förmodligen knappt märka av en höjning av pulsen ens. ¨¨¨

Jag hade i alla fall inbillat mig på förhand att filmen skulle vara roligare än vad den visade sig vara. Några få, småroliga scener fanns förvisso och de flesta utspelades hos tomten och hans (gotiska) hem på Nordpolen men jag hade trott att man skulle få skratta betydligt mer än vad man fick. Allt som allt fanns i alla fall en del myter med som Krampus och bortbytlingar som avhandlas på ett bra sätt i filmen. Framför allt så uppskattade jag att få reda på lite mer vad Krampus egentligen handlade om, innan man ser filmen som handlar helt och hållet om Krampus. I övrigt var det lite för plåttrigt och oengagerande för min del. Jag brydde mig aldrig direkt om någon av karaktärerna, och en del av historierna var alltför tråkiga tyvärr, och ännu värre så var upplösningen på historierna tråkiga också. 

Ett litet extra plus får A Christmas Horror Story för en rätt så bad ass jultomte! Sådant gillas;P 

Ett litet extra plus för William Shatner och hans trygga radiopratarröst, men lite roligare hade man kunnat göra hans medverkan! 

Nej filmen blir faktiskt som allra bäst när en liten twist får en av omvända vad man trodde hände i en av historierna, och det är denna twist som gör att det faktiskt känns som att man inte helt och hållet har kastat bort sin tid på att se Chrismtas horror story för fram tills dess var det inte långt ifrån att jag hade stängt av filmen för den var inte så intressant eller engagerande.