Ja, vad ska man säga om Sveriges första queersplatterkomedi? Att det är jävligt lågbudget betyder ju i det här landet inte automatiskt att det blir direkt sevärt, men har regissören bara rätt portion självdistans och bjuder på massor med humor och massor med splatter så kanske det kan bli ganska bra i alla fall. Men som vanligt så har jag inga stora förhoppningar när det gäller film som Sverige gör. Men å andra sidan, sådana här initiativ ska ändå premeras för det görs alldeles för lite av sådana här filmer i det här landet. I vanliga fall brukar det ju handla om en Helena Bergström-feelgoodfilm med premiär lagom under julen eller någon diskbänkrealism som av någon anledning ska locka publik. Skönt med lite friska fläktar, men dessvärre brukar det ju aldrig bli direkt bra när vi då och då försöker gå utanför ramarna. Jag har sagt det förr och säger det igen, låt Norge vara inspirationskällan inte enbart för svenska skidåkare utan också för svenska filmskapare. 

Men visst, vi ger den här en chans så fort den möjligheten finns. Jag hoppas slippa såga den;=