Det börjar bli dags för serien 24:as comeback, och lämpligen laddar man upp allra bäst genom att ta sig igenom säsong åtta, som den här nya miniserien bygger vidare på så det gäller att vara uppladdad på allt som hände i den sista (!) säsongen! Live Another Day ser hur som helst ut att vara hur jäkla bra som helst...

Todos tenemos un plan, som den här filmen heter i original, var en enda lång GÄÄÄÄSPNING från min sida. Väck mig när något börjar hända, vilket inte sker förrän det återstår ungefär knappt en halvtimme av en film som i mitt tycke hade fått åtminstone 35 minuter för mycket speltid. Det blir aldrig någon riktig nerv i det hela, det förblir hela tiden ganska oklart varför en tvillingbror tar över den andres liv ( handlade det enbart om de utlovade pengarna? I så fall kunde filmen ha besparat oss en hel del tid genom att göra klart det tidigt). Och kanske värst av allt var att jag inte brydde mig alls om de inblandade, och struntade helt i hur det skulle sluta. Hela början av filmen känns såhär i efterhand som en lång transportsträcka till ett ganska trist och intetsägande slut, i alla fall för min del, men så förlorade jag intresset också ungefär halvvägs in i eländet, om inte till och med tidigare än så. 

                                                   LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Ingen skugga skall falla över Viggo Mortensen, som gör det riktigt bra i dubbla huvudroller så den som känner att den inte fick nog av Mortensen i mastodontfilmerna som utgör Sagan om ringen, kanske möjligen kan stilla sin hunger med den här för allt handlar verkligen om Mortensens tvillingbröder och Mortensen är med i stort sett genom hela filmen. Även de andra skådespelarna gör bra ifrån sig även om jag nu i efterhand inte riktigt kan minnas någon av dem, för det var ingen som var speciellt intressant eller som gjorde något direkt spännande eller dramatiskt eller roligt av sin karaktär. Men så låg dock Todos tenemos un plan på en mer realistisk nivå jämfört med vad andra filmer gör, och realism är väl bra så länge man har något spännande att berätta om men det hade ju inte den här filmen. Jag kan inte alls se vad filmen vill säga, eller vad den egentligen handlade om, och det är väl förstås på grund av att jag hade stora problem med att lyckas hålla mig engagerad och ännu svårare var det att hålla ögonlocken öppnade. 

En i mitt tycke helt onödig film och det är förjävligt att man inte kan få tillbaka den tid man spenderade med den här. Jag vill minnas att den här beskrevs som en thriller, men låt er inte vilseledas av det utan det här handlade snarare om ett drama mer än thriller, ett drama som gjorde ett försök till att vara lite spännande mot slutet men tyvärr måste man bygga upp en betydligt bättre intrig än vad man har gjort här och dessutom se till så att karaktärerna engagerar och att man förstår varför huvudpersonen gör som han gör. I samtliga dessa fall misslyckas man med i den här filmen!

Att det inte gick så bra för den här filmen kanske ändå gör att man hejdar sig lite på remake-fronten, men det är förmodligen att önska om alldeles för mycket. Men jag som fortfarande är besviken på mig själv för att inte ha sett originalet tänkte som så att jag i alla fall ska se remaken, vilket man fick väldigt lite för eftersom det här var en ganska tråkig, standardiserad amerikansk actionfilm. Det första, och största, felet enligt mig var huvudrollsinnehavaren som spelas av Josh Brolin- han känns av någon anledning helt fel redan från första början. Jag vet inte varför, men jag kommer aldrig "överens" med Brolin eller den här karaktären. Jag tycker han bara var störig direkt och något gjorde att jag inte alls kunde ta den här personen riktigt på allvar. 

                                                        LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Annars var det mest problematiskt att överhuvudtaget bli riktigt engagerad, och jag hade svårt för att engagera mig i det som händer. Jag har hört att originalet bland annat är känt för en fightscen som är tagen i en enda lång tagning och jag vet inte om man försökt återskapa den i den här remaken, men slagsmålsscenen halvvägs in i filmen är i alla fall ganska lång men den är inte särskilt spektakulär och får inte mina ögonbryn att åka ända upp till hårfästet. Inte heller imponerar Samuel L. Jackson, som snart dyker upp i alla möjliga sammanhang, och det han presterar här får väl närmast anses som ett säkert kort som garanterar pengar på kontot. Den enda som är åtminstone lite rolig spelas av Sharlto Copley men inte heller han är särskilt intressant.

Oldboy funkar väl, framför allt om man inte har sett originalet, men jag är ganska säker på att det är originalet som man ska se om det är någon av versionerna som man vill titta på. Nej jänkarna borde sluta upp med att göra om alla filmer som finns och försöka göra egna versioner av andra länders filmer, och istället börja satsa på originalitet och försöka åstadkomma något som känns fräscht och nytt. Men det är att önska om för mycket dessvärre. 

Hang 'Em High avslutar den kollektion med Clint Eastwood-filmer som jag påbörjade för ett tag sedan, och den här är lite bättre än de två andra filmerna eftersom den är lite enklare och innehåller något som alltid verkar engagera- nämligen hämnd. En oskyldig blir nästan hängd och vem nekar den här mannen att rättvisa ska skipas, men det hade varit bra om filmen endast hade handlat om detta för man väver samtidigt in det att Eastwood ska bli long ranger och att en halvt korrumperad domare verkar strunta fullständigt i om oskyldiga hängs, bara Eastwoods snut får fortsätta att vara "stjärna". 

Men Hang 'Em High är intressant på grund av två andra saker: Dennis Hopper finns med här och Inger Stevens- en skådis med rötter från Stockholm ( och så fort jag såg henne förstod jag att det här nog var en kvinna från Sveriges breddgrader). Och om man läser lite om svenskan på imdb.com så verkar det som att Inger inte riktigt kunde hantera sina framgångar och dessvärre gick bort alldeles för tidigt på grund av en överdos. 

I övrigt kan man väl inte direkt anklaga Clintan för att inte göra det han "ska" i de här filmsammanhangen. Den enda skillnaden i den här filmen är att han faktiskt har ett namn! Hang 'Em High har ett helt annat tempo än vad de tidigare filmerna hade och det går undan för en gångs skull, men tempot haltar betänkligt i mitten då storyn ska fördjupas, och ångar igång igen när tiden för uppgörelsen närmar sig. Det här var ändå en helt okej film, men inget som direkt engagerade mig och långa stunder tyckte jag att tiden gick obarmhärtigt långsamt innan filmen till sist var slut. Det här var väl dessutom en ganska ordinär western som förmodligen inte skilde sig särskilt från den här tidens westerns. Det ser fortfarande lite löjligt ut när personer "dör" och det är dessutom inte speciellt många kvinnor som finns med, och de som finns med är antingen prostituerade eller någon som nyligen förlorat sin make. 

Helt okej för stunden, men vansinnigt långsam stundtals. 

Jag såg den här filmen betitlad som Sweetwater, vilket inte alls hade så mycket att göra med filmen egentligen, men såg nu att den även har en annan titel som passar mycket bättre- Sweet Vengeance som åtminstone säger lite vad filmen handlar om även om det kanske inte är så mycket "skön" hämnd som är frågan här. Sweetwater är i alla fall godkänd vad gäller western-biten, många nyare filmer i det här sammanhanget har fruktansvärt svårt för att låta sig vara en western, och efter en närmast katastrofal inledning som mest fick mig att börja ställa mig frågan om jag ska se den eller ge upp efter fem minuter så blir den faktiskt uthärdlig till sist och det är blott och bart tack vare Ed Harris. 

                                                     LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Ed Harris är lysande, om än han inte göra någon av sina bättre prestationer framför kameran och mest bara spelar konstig, så tycker jag om den här knäppgöken som han spelar här och fullkomligt älskade när han ristar med kniven på ett svindyrt bord tillhörande filmens skurk. Åh vad jag önskar att jag var sådär... Det är helt och hållet Ed Harris förtjänst att jag orkade med att se hela filmen. Dock fick karaktären ett lite väl trist slut, men det var talande å andra sidan eftersom hela filmen har ett riktigt tråkigt och banalt slut. Överlag är skådespeleriet inte det bästa här, man har sett betydligt bättre i andra sammanhang samtidigt som man har sett betydligt sämre. Det ligger lite mitt emellan i den här filmen. 

Ed Harris kommer ridande, minsann!

Påminner betydligt mer om en djävulsdyrkare/satanist än som någon kristen dyrkare, men det var väl också intentionen.

Jason Isaacs är okej som filmens bad guy men jag hade gärna velat se honom ännu mer diabolisk och att han borde ha hunnit jävlas lite mer med Ed Harris sheriff. Jag tycker också det var bra att filmen visade upp att religion kan missbrukas med hjälp av en karismatisk ledare och som tror sig stå i direkt kontakt med vad som egentligen bara är en fantasifigur. Till och med jag kan säga att jag står i direkt kontakt med Gud, att Gud talar till mig. Liksom jag dessutom kan säga att jag står i kontakt med Harry Potter... 

Kort och gott var Sweetwater lite bättre än vad jag trodde att den skulle vara. Samtidigt var det en film som man ser en gång och som man knappast kommer att ha bråttom med att titta på igen, om man ens ser den någon mer gång..

Den gode, den onde och den fule är en film som det förmodligen är tjugo år sedan man såg och jag hade vaga minnen av den men den var väl värd att ta sig en titt på nu. Jag kommer ihåg scenen där Lee Van Cleef äter middag med en man som han snart har dödat och den andra scenen där en man blir skjuten i huvudet samtidigt som Cleef pressar en kudde över mannens ansikte. Varför just de scenerna får det att ringa till i minnet vet jag inte, men jag antar att jag reagerade över de scenerna av någon anledning den gång jag såg den här. 

Däremot trodde jag att den här filmen hängde ihop med För några få dollar mer, men så är inte fallet. För annars tycker man att Clint Eastwood borde ha känt igen Cleefs karaktär men så är inte fallet och därmed så förstod jag att åtminstone den här filmen har ingenting att göra med den förra. Och jag tycker att den här var bättre på många sätt och vis, framför allt för att jag tycker att det är en mer sammanhållen film och det är mindre av lustigheter som fanns med i större skala i förra filmen. Dessutom rasar inbördeskriget i utkanten av det som händer mellan de tre karaktärerna samtidigt som de blir indragna i kriget också. 

Det hade knappast varit godtagbart med denna scen idag- öva prickskyttning på tre indianer...

The man

The myth

The legend.  

Jag slåss återigen av att Clint Eastwood ser riktigt jäkla bra ut och jag förstår att han först hade tänkt sig att slå sig fram som modell, men det är tur att ödet ingriper ibland. Mannen utan namn gestaltar han perfekt, och det är samtidigt svårt att inte börja tänka på hur många han har inspirerat över hur manlighet ska se ut.

En annan sak som även här är kanske lite anmärkningsvärt- det finns knappt någon kvinna med alls. Två stycken tror jag att man kan räkna in i hela filmen, ja förutom de som skymtar förbi när människor flyr undan från inbördeskriget. På ett sätt är det ganska skönt att det är så lite kvinnor med i de här filmerna, i alla fall hittills. 

Nu hoppas jag att de tre återstående filmerna är minst lika bra samt att det finns någon sammanhängande story som binder dem samman.