Jag undrar vem det är som fortsätter att ge roller till Steven Seagal? När var det senast som han var inblandad i något som i bästa fall kunde sägas vara underhållande på ett fredagkväll-sätt? Nej de enda riktigt bra filmerna med Seagal är fortfarande Under belägring och Beslut utan återvändo. Jag lägger till hans insats i Machete också bara för att man aldrig annars får se Seagal dö och aldrig har man sett någon dö lika fånigt som han gör i den filmen. 

Jag gillar trailern till den här filmen samtidigt som jag inte gillade den, ty jag tyckte att det ( som vanligt dessa dagar tyvärr) visades lite för mycket. Sedan får man se när man sett filmen vad man egentligen fick se från trailern, men känslan är att man i alla fall kunde ha visat betydligt mindre av den goda grannen. 

Nåväl jag blev lite nyfiken på den här filmen. Och som man får se i trailern har den fått goda omdömen från alla håll och kanter och dessutom är James Caan med, bara en sådan sak. Det som kanske mest talar emot filmen är att dess regissör tydligen mest sysslat med art development och att denna är hans fjärde film som regissör. Med det inte sagt att det ändå inte kan bli bra, men det motsatta har bevisats alltför många gånger. 

The Good Neighbor funkar säkert någon regnig, tråkig höstkväll framöver. 

Att filmatiseringen av serieromanen som räknas som en klassiker i Batmans universum var lite efterlängtad av mig, och särkert många andra, råder det inga tvivel om, men jag hade hellre sett att man hade gjort en vanlig spelfilm av materialet och då också att man hade vågat göra en "vuxen" film. Något annat förtjänar nämligen inte det här materialet. Nu har man ju i alla fall fått lite av sin vilja igenom då den här tecknade versionen är klassad som adult, men man vågar ändå inte ta ut svängarna fullt ut. Det tillhör i alla fall inte vanligheterna att man får se människor skjutas i huvudet i animerade filmer men jag tror nog ändå att vi är ganska härdade vid det här laget och sådant får inga ögonbryn att höjas direkt. 

Det är synd och skam ( och nästan som att svära i kyrkan) att man kände sig nödgade att fylla ut en redan grym historia med en i stora delar tråkig och ointressant inledning som inte har något med storyn att göra annat än att visa upp den ganska komplexa relationen mellan Batman och Batgirl. Okej för att det sedan gav det som händer med Barbara/Batgirl en aning mer tyngd, men detta använder man sig väldigt dåligt av ändå så det skänker inget extra djup till alltsammans. Att Batman och Batgirl dessutom har sex kan ju ses som ett vågat steg. Jag vet inte helt säkert på vilken relation figurerna har i serietidningarna nu för tiden. Men enligt mig tappar Batman en hel del genom det här tilltaget. 

Sedan gillar jag bäst när Batman får agera ensam utan att vara barnsittare åt Robin eller Batgirl eller någon annan för den delen. Nej The Dark Knight är en ensamvarg, han jobbar ensam och han är som bäst när han får vara solo. 

Animeringen är i alla fall klanderfri och på det sätt man är van vid sedan den animerade serien som sändes på femman en gång i urtiden. Det är lite kantiga karaktärer och enkelt tecknat, men samtidigt gör väl inte det så särskilt mycket egentligen. 

Den komplexa relationen mellan Batman och ärkefienden Jokern kommer tyvärr inte till sin rätt här. Det var i sådant fall bättre skildrat i The Dark Knight av Nolan. De båda karaktärerna behöver varandra, både på ett personligt men också psykologiskt plan. Om filmskaparna hade velat fylla ut storyn så hade de kunnat göra det här istället och gjort ett bättre försök att djupdyka ned i Batman och Jokerns psyken. För vad är det egentligen som gjorde att Batman inte blev Jokern istället? Är det bara en dålig dag som krävs, för att göra någon galen, som Jokern hävdar? Jokern gör ett gott försök med stackars kommissarie Gordon, men för vanliga människor är det kanske inte en enda dålig dag som krävs... Ja, sedär, det finns mycket man kan diskutera om i efterhand. 

Förutom den inledande timmen som mer eller mindre känns bortkastad, så var ändå The Killing Joke bättre än vad jag hade trott att den skulle vara. Synd att man inte tog bättre hand om källmaterialet men det mesta fick man ju trots allt med. Dugligt och funkar som hygglig mellanakt innan Ben Affleck återkommer som Batman i sin egna solofilm. 

Åh! Jävlar i kaklådan och jag kommer inte på alla klyschor som finns i ordboken utan konstaterar kort och gott att om filmen är i närheten av vad denna nya trailer utlovar och ser ut att vara, ja då kommer denna fristående film att klå The Force Awakens med hästlängder. Särskilt med tanke på att Jar Jar Abrahms film egentligen var en nyinspelning av den allra första filmen! 

Det märks med all önskvärd tydlighet att Imperiet växer och växer i styrka i trailern, en välbekant melodislinga gör tydligt klart att Darth Vader förekommer någonstans i skuggorna, och i en sekund i slutet så får man äntligen se Vader igen!!! Helt enkelt underbart att denna skurk är tillbaka på film igen. Det går inte att undvika att man börjar ställa sig frågor som vad han har haft för sig sedan han blev förvandlad till Darth Vader, och vad han egentligen sysslade med innan händelserna i Stjärnornas krig- ett nytt hopp. 

Nu är det inte bara glögg och pepparkakor och allting annat som hör december till man längtar som mest efter längre, utan Rogue One: A Star Wars Story blir förhoppningsvis pricken över i:et på ett tämligen mediokert, tråkigt filmår! 

Om man ska börja med det som var positivt med The Boy så var det att filmen varken är en remake, prequal eller uppföljare och det är värt att nämna i dessa dagar då det knappt finns en enda originalfilm som står helt och hållet på egna ben. Den tragiska, sorgliga sanningen gör smärtsamt ont att konstatera ibland! Jag rannsakar minnet lite snabbt och konstaterar att det dessvärre inte dyker upp en enda annan skräckfilm som är på samma sätt som The Boy men med det inte sagt att det faktiskt inte dyker upp original-filmer inom skräckgenren snart igen i år. 

Och sedan är det ofrånkomligt att man jämför en skräckfilm som handlar om en porslinsdocka med Den onda dockan, men det finns ganska gott om andra referenser till andra skräckfilmer- men om man ska vara ärlig, ska det brytas ny mark inom det här området så får man ett mission impossible. Så okej något innovativt nytänkande hade jag heller inte väntat mig när jag började se filmen. 

Sedan är det bra att filmen inte heller köttar på med digitala effekter, blod, våld, snabba LSD-inspirerade klipp som är alltför vanligt inom skräck idag. Dessvärre väntar man alldeles för länge med att göra något intressant och mitt intresse förloras ganska snabbt för att inte återkomma igen när det återstår ungefär femton minuter av filmen. 

Tyvärr börjar problemen dyka upp ganska snabbt. Allt känns så förväntat; alltifrån att huvudpersonen hamnar på vinden, att hennes kläder och smycken stjäls medan hon står i duschen, knarrande ljud, smygande i mörka korridorer osv osv osv osv. Sett det förr, man ska vara en riktig nybörjare inom skräck om man ska sitta som på nålar. Dessutom som grädde på moset är kvinnan i huvudrollen på flykt undan från en hemsk karl och även det har man sett många gånger tidigare. 

Det är egentligen ingenting fel på Lauren Cohan prestation i huvudrollen, mer än att jag tycker att hon mer eller mindre verkar vettskrämd redan under förtexterna! Men hon gestaltar i alla fall en brud med lite skinn på nästippen och det får man vara glad för. Inget våp här inte, tack och lov. 

Jag vet inte heller vad jag tycker om twisten som kommer... Bra? Nja. Den var inte direkt förväntad, det får jag erkänna i alla fall men jag vet däremot inte om jag köper den med hull och hår och Kalles kaviar! Det finns ju filmer vars slut gör att man inte kan sluta snacka om det och analysera och vrida och vända på det ( Sjätte sinnet, någon?) men slutet i The Boy framkallar aldrig något nyfiket intresse av att börja spola fram och tillbaka i filmen för att se om man missat någon ledtråd eller liknande. Istället blir det bara ett halvt "jaha" som gensvar. Så var det med den saken, tydligen. 

Nej, The Boy var helt enkelt inte min typ av film och inte vad jag hade förväntat mig utav den. Nu börjar det bli lite bråttom, jag vill gärna se någon film i år som jag blir riktigt jävla nöjd med och som jag känner att jag vill se om igen;)