Från regissören som begåvat filmvärlden med actionstänkare som High Voltage, Undisputed 3 och Ninja ( som faktiskt var riktigt sevärd, det görs alldeles för få filmer med ninjor nu för tiden) kommer Close Range! Stilmässigt tycker jag att filmen verkar vara en blanding av Crank och valfri annan adrenalinstinn actionrulle som satsar mer på ingrediensen full gas framåt medvetslöst och sedan försöker vi att komma med någon hyfsat engagerande historia efteråt. Som man ändå inte kommer att minnas något utav när filmen är slut. 

Men... vad fan gör det. En sådan här actionrökare slinker absolut ned på småtimmarna när lördagsfesten börjar ebba ut och man inte har någon större använding av de små grå cellerna innanför pannbenet. Det här kan vara uppfriskande att titta på vid rätt tillfälle. 

Åååh julen är härmed räddad;) De här tröjorna med motiv från välkända slasherfilmer är ju allt man vill ha under granen i år, eller hur? Det är konstigt att det inte finns fler kläder med sådana här motiv, eller saker överlag. Jag skulle ju hamstra dem på en gång i så fall. 

Så jag hoppas att tomten är modern av sig och är digital, och om du läser detta så har jag varit väldigt snäll i år och jag tycker därmed att jag gjort mig förtjänt av en tröja med ( eller helst både och ) motiv från Fredagen den trettonde och Halloween och kasta in någon av halsdukarna också! Jag har ingenting emot mjuka paket i år. 

Snyggast av Jason-tröjorna även om den första är mer utav en färgklick!

Pumpan på Halloween-halsduken var onödig. Den detaljen förstör en hel del. Föredrar nog Jason här!

  '

http://mondotees.com/

Det är väl tur att man kan ha fel ibland. Jag erkänner direkt att jag inte trodde att det skulle fungera att använda bipersonerna från Dumma Mej-filmerna i en helt egen långfilm, men det fungerar faktiskt ganska bra. Men visst, ibland blir det lite väl tjatigt men superskurken Scarlet gör här en bra insats i och med att det finns någon annan karaktär än bara minions. Dessvärre är inte Scarlet någon Gru, och jag tycker inte om denna skurk (speciellt inte när det finns med en del pikar om kvinnliga skurkar, som av någon anledning inte alls blir lika roliga som deras manliga ditos). Sandra Bullock gör i alla fall ett bra jobb med sin röst till den här karaktären men... jag hade nog valt någon annan om det vore jag som bestämde. Det går dåligt att ta Scarlet på allvar när man hör Bullocks väna stämma. 

I övrigt sticker inte någon av de andra rösterna ut märkvärt. Den enda som man faktiskt fastnar för direkt i inledningen är Geoffrey Rush som med sin myndiga, härliga stämma tar oss igenom Minionernas ursprung. Det hade ju inte gjort något om det hade varit Morgan Freeman som gjort detta istället, men Rush gör godkänt ifrån sig i alla fall.

Men för att återkoppla till inledningen- man blir nästan matt, eftersom det skämtas hela tiden i stort sett och man hinner knappt skratta åt en dråplig scen innan det blir dråpligt igen. Och det blir lite för mycket, ibland. Tiden går emellertid snabbt ändå, man tänker knappt på något alls under speltiden och man hade roligt för stunden. 

Jag saknade däremot lite fler skämt som riktade in sig på den vuxna delen av publiken. Lite mer "vågade" skämt. Det finns det plats för i sådana här filmer, fråga bara Pixar och Dreamworks. 

Minions får gärna få en fortsättning i och med att Gru i originalfilmerna tyvärr har blivit god, och inte alls är lika rolig som han var i den första filmen. Minions 2 får gärna fortsätta berätta om hur Minions och Gru blir vänner, och vilka onda planer som Gru hade när han var yngre. 

Men på det hela taget så var det här en trevlig och ganska rolig film, som definitivt går att se om igen medan hösten tar större kliv framåt och så småningom blir vinter.