Clowner verkar få komma tillbaka på filmfronten på bred front, och inte mig emot. Det här ser kanske lite mer b-aktigt ut än andra liknande filmer, men kan likafullt visa sig vara perfekt på en tråkig förfest som behöver livas upp en smula...

Det är alltid tråkigt att beskåda när en tidigare mycket duktig och kompetent regissör faller från toppen till botten i en accelerande hastighet att ljuset blir grön av avund och försöker bättra på sin hastighet. Luc Besson som har skänkt världen filmer som Leon, Det stora blå, Det femte elementet får inte till något rätt i sin senaste skapelse. Men det är klart, hur mycket innovation och skaparglädje kan man ha kvar efter att mestadels ägna sig åt att producera actionbagateller i samma takt som McDonald´s gör sin hamburgare? 

                                             LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

The Family ska ju försöka se ut som en komedi, den gör sitt bästa för att göra lite parodi på hela maffiakonceptet men man lyckas aldrig fullt ut. Det lilla roliga som ligger i att en till ytan vanlig familj flyttar till Normandie för att försöka leva vanligt Svensson-liv fast alla fantiserar om hur de gjorde i Italien för att exempelvis lösa en knivig situation som att det rinner brunt vatten ur vattenkranen i stället för vanligt, klart vatten. Det finns hela tiden en känsla närvarande om att den här filmen hade faktiskt kunnat bli riktigt rolig och underhållande, om man hade gett chansen till en regissör som fortfarande kan beskrivas som kompetent och driven. Men det är underligt att inte exklusiva producenten Martin Scorsece verkar ha orkat göra något för att styra upp det hela, mer än att se till att få in en hyllning till sig själv. 

Fritt fall även för Robert De Niro som tyvärr känns alldeles oengagerad och som tyvärr inte blir rolig för att han envisas med att säga att han är författare och att han vill skriva en krigsroman fast han ingenting vet om krig. Michelle Pfeiffer gör okej ifrån sig, men ingen av sina bättre insatser dock! Jag får inget riktigt grepp om karaktären och undrar till och med om hon egentligen älskar sin mafiosokarl... Både hustrun och dottern ger uttryck ibland för att de inte längre vill leva det liv de har, men ingen av karaktärerna från en chans till att utvecklas nämnvärt. Och påtal om dottern så kan man först nämna att hon spelas av sockersöta Dianna Agron, och denna karaktär började lovande för hon var inte som andra "tonåringar" ( hon är ju dotter till en maffiaboss för tusan), och får i alla fall visa upp sig lite i två scener men dessvärre fallerar alltsammans så fort hon träffar den franske blivande matematikläraren och som i ett huj är vi inne i välbekanta spår om tonårsförälskelse och liknande dravel. Bara det att hela den historien är ointressant, tråkig och inte direkt får något riktigt slut. 

Numera ett starkt varningstecken för att filmen i fråga inte kommer att vara bra...

Du har väl inte tänkt att avsluta skådespeleriet med sådan här skit?

Passa dig noga för att dra ett dåligt skämt under grillfestkvällen!

Men det är inte direkt engagerande eller spännande något som helst i den här filmen, och den slutliga konfrontationen mellan de som flyr och de som jagar är märkvärdigt tråkig och förutsägbar. Och slutet på alltsammans gjorde att jag under eftertexterna hade svårt att bestämma mig för om det överhuvudtaget var värt att se filmen alls och har kommit fram till att nej, det här var bara bortkastad tid! 

Det var svårt att bli riktigt engagerad i filmen som egentligen är en biografi om Steve Jobs, och framför allt hade jag problem med att riktigt förstå Jobs. Det blir inget riktigt bra porträtt och jag tycker man lyckades bättre med filmen om Facebooks skapare. Oavsett hur riktig den filmen var så var det i alla fall ganska roligt att följa med hur Facebook skapades och det som hände sedan, men riktigt samma känsla får jag aldrig medan Jobs rullar på. Jag tror det hade blivit bättre om man i stället hade valt att fokusera på en speciell tid- varför inte börja filmen vid det tillfälle då Jobs får sparken och så får man följa hur han bygger upp Apple igen, åtföljt av kortare episoder från den vildare ungdomen och hur allting fick sin början i ett litet garage. Eller så är det helt enkelt så att jag inte är så intresserad av alltsammans, att jag ibland inte hängde med eller förstod riktigt vad de gjorde och helt enkelt inte är speciellt brydd om Apple överhuvudtaget, så det kan ju inverka på vad jag tycker om filmen och om vad den handlar om. 

                                               LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Ashton Kutcher gör ett klockrent porträtt i alla fall, även om jag aldrig har tyckt om denne skådespelare. Det känns lite som karaktären från Two and a half Men som "plötsligt" står och agerar som Jobs tyvärr. De karaktärer jag fastnade mest för var inte Steve Jobs utan Rod Holt och Josh Gad. Holt för att han verkar ha varit en riktig rebell och för det kommer jag att försöka läsa lite mer om honom på Wikipedia. 

Det jag i alla fall är glad över att det fanns med i filmen var att Jobs inte var perfekt och att han inte var någon Gud. Att han tog lite droger under ungdomen, att han inte ville veta av att hans dåvarande tjej var gravid och att han ljög för bland annat Josh om hur mycket pengar han ( de) skulle få för att göra ett spel. Inte så smickrande bilder direkt, och det är framför allt det jag är ändå glad över att det fick vara med. 

Det fanns en tid för inte så länge sedan då något sådant här var fullständigt nytt. 

Reklam var en gång i tiden något helt annat än det meningslösa dravel vi får se på numera.

Ett citat från filmen som jag fastnade för och som jag inte har hört tidigare: " När man växer upp får man lära sig att världen har fasta ramar. Man ska leva inuti världen och försöka undvika att slå i väggarna för mycket. Men det är ett väldigt begränsat liv. Livet kan bli mycket större när man inser en sak: att allting omkring en som man kallar liv har skapats av personer som inte är smartare än man själv. Man kan förändra det., påverka det, bygga upp nåt eget som andra kan använda. Man skakar av sig bilden av livet som nåt färdigt man ska passa in i i stället för att gripa tag i det, förändra det och förbättra det. När man väl har förstått det blir man aldrig densamma igen". 

Om man ska vara lite politiskt korrekt såhär mitt i natten kan man ju påpeka att det slösas bort väldigt lite tid på kvinnorna i filmen, och då i synnerhet kvinnorna i Jobs liv. De blir inte mycket mer än flickvän och hustru och får inte mer plats än så. Men, faktiskt, ibland räcker det. 

Jobs är ingen film som jag kan säga att jag tyckte var bra, däremot funkade den att se åtminstone en gång för en som inte har en enda Appelprodukt ens. 

Jösses... Ingenting fel med att se brudar som slåss mot varandra ( samtidigt som det ser ut som att det hela kontrolleras av män på något sätt, vill man sända ut ett budskap här?). Women in Prison-comeback månne i nådens år 2014? Ja innan man tar på sig partyhatten och öppnar en flaska bubbel, så kan man väl konstatera att trailern inte direkt gav mig mersmak dessvärre. Men av någon anledning kommer jag nog ändå att se Raze så fort möjligheten finns.

Något sådant här får vi förmodligen inte se i Raze...

Det började som en fejktrailer, fångade intresset hos Eli Roth som hoppade på som producent och nu ligger filmen och väntar på att Dimension Films ska få ut den och det hoppas jag blir ganska snart, för ska man gå efter trailern så ser det i alla fall sevärt ut! 

Att det finns fler än det går att räkna som är missnöjda med Arbetsförnedringen är en sanning för väldigt många, och jag är en av dem som definitivt inte tycker att de gör det som till och med är deras namn: arbetsförmedlingen.Det är inte många jobb som förmedlas utan det centrala handlar i stället om att kontrollera och att hota med åtgärder om den arbetslösa personen inte uppfyller ditten eller datten. Daniel Swedin sammanfattar det kort och koncist: " Kort sagt så måste Arbetsförmedlingen börja förmedla jobb igen."

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article18140553.ab

Jag vet inte huruvida man ska bli glad eller mindre glad över att den här filmserien är en i raden av filmer som lite oförtjänt får tillåtas rulla på som om det inte finns något slut. Däremot har jag svårt att erinra mig huruvida jag har sett första och andra, men tror mig ha minnesbilder från andra filmen åtminstone men jag måste leta reda på dem och se om de två första och sedan ta ställning till om man ska börja se fram emot Patient Zero. Tills dess, den tredje filmens trailer är i alla fall lite småunderhållande i all sin enkelhet...

Yeah årets första "svarta komedi" eller om man så vill, thriller med morbida inslag! Cheap thrills ser ut att kunna erbjuda den slags sköna stämning som förra årets Cottage country med svenskan Malin Åkerman och det här är definitivt något jag vill kolla på!