Man börjar ju fundera över om den här filmen verkligen är gjord 2012, eller kanske snarare under 2011, för nuförtiden kan man ju inte göra bra film. Men jag tror inte att man har suttit och hållit på den här karamellen sedan, tja säg slutet av 80-talet så jag får böja mig likt grässtråna för vinden och konstatera att jadå, man kan ju- om man så vill- fortfarande göra bra och underhållande film. Men med det sagt, att jag gillar allt med den. Åhnej, lite kritisk måste man alltid vara, i alla lägen.

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Sam Worthington har väl aldrig direkt varit en skådespelare som fallit mig i smaken, trots att han har medverkat i en hel del sevärda filmer och jag kan inte heller direkt påstå att jag har blivit frälst efter att ha sett den här filmen- men han gör ju ingen dålig insats, inte alls. Däremot blir det kanske lite väl tjatigt stundtals eftersom han inte har så mycket att göra här- stå och se orolig ut, se lite arg ut. Thats it, i det stora hela. 

Nej den jag hade svårast för här var Elizabeth Banks... Jag vet inte vari det svåra låg egentligen, utan jag har nog helt enkelt problem med hela rollfiguren som ska vara någon blandning av tuff, alkholiserad snut a la manligt maner men det blir inte direk trovärdigt. Dessutom är hon blond, och det har jag än svårare att kunna ta riktigt på allvar. Ja jösses det är inte bra med fördomar ibland. 

Och slutligen, Ed Harris hade enligt mig fått vara ännu sliskigare och spela ut hela sitt register för han blir tyvärr aldrig riktigt underhållande.

Men, nu blir det roligare eftersom Man on a Ledge är jäkla underhållande för stunden och man hålls i ovisshet om vad alltsammans går ut på fram till slutet. Jag vet inte heller om jag köper slutet som blev nästan lite för lyckligt, bland annat stunden då en av de som hejar på "hopparen" rycker in till hans hjälp- det kändes lite mycket som ett happy happy ends a la film.

Mycket bra, och mycket spännande, men samtidigt tror jag filmen är ungefär som ett riktigt gott skrovmål; man njuter för stunden av den goda hamburgaren och av dess innehåll men om någon frågar en vecka senare om skrovmålet så kan man inte riktigt erinra sig alla smakupplevelser eller vad hamburgaren hade för innehåll- man minns bara att det smakade gott och att det gjorde en mätt och belåten. Ungefär på sådant sätt sammanfattar jag den här filmen; jäkligt underhållande och rolig att titta på medan den pågår men den lämnar nog inga djupa avtryck hos mig. Men ibland krävs det inte så mycket mer än just så...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är förträffligt när teknik fungerar men lite nindre roligt när det inte fungerar samtidigt kan man förstås också resonera att en blogg inte är det som är allra viktigaste, när allt kommer till kritan! Men roligt i alla fall att se att ens konto f...

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...